Kapitel 38

NU RÄCKER DET, FLYTTA NER TILL MIG

Det var ungefär nu, våren 2005,

som jag för första gången blev sambo på riktigt.

Helena var utsliten.

Hon jobbade på dagarna och på krogen

på kvällarna. Samtidigt som hon pluggade.

Hon mådde inte bra. Jag sa:

— Nu räcker det. Flytta ner till mig. Allt blev annorlunda. Men jag tror att hon tyckte

att det var skönt. Det var som om hon började andas.

Jag bodde i en fantastisk våning på Piazza Castello.

Det var högt i tak, det såg lite ut som en kyrka.

I bottenvåningen fanns ett kafé. Vi hade inga barn ännu, men vi hade en mops

som hette Hoffa. Den där tjockisen, han var skön.

När vi köpte pizza till middag fick han en egen.

Han åt upp allt utom kanterna.

Han var vår feta baby och vi hade det bra. Men visst, vi var fortfarande från olika världar.

Min familj är lite annorlunda.

Vi flög till Dubai på semester. Min familj var med.

Klockan sex på morgonen ville lillbrorsan ha en whisky

av flygvärdinnan. Morsan gillar inte när vi dricker.

Det kan man ju förstå efter vad hon varit med om.

Hon tog av sig skon och bankade Keki i huvudet.

Bang bara, tjoff!

Keki blev vansinnig och slog tillbaka.

Det blev full kalabalik på planet.

Jag såg på Helena att hon skämdes

och helst ville sjunka igenom golvet.