Kapitel 5 : Han satt på... (6)
Men vice ordföranden har reserverat sig mot beslutet som i övrigt är enhälligt. Då kan du gå din väg.
Just när Erik var på väg ut genom dörren spärrades vägen av en av rådisarna från tredje ring som beordrade honom att sträcka upp händerna. Erik tvekade men lydde. Rådisen letade igenom hans fickor och hittade ett cigarrettpaket i bröstfickan som han visade upp för domstolen.
– Jaha ja, sa ordföranden. Kom tillbaka igen. Straffsatserna för tjuvrökning börjar med en lördagsöndag för första resan och sen backas det på undan för undan.
Efter femte resan är det relegering. För att få röka måste man vara sjutton år och inneha målsmans skriftliga tillstånd.
– Jag har inte tjuvrökt, jag har inte rökt sen jag kom hit.
– Men hur förklarar du innehavet av tobak?
– Jag hade det med mej från stan, jag rökte sista gången på tåget hit. Men sen glömde jag bort det där paketet. Ni tror väl inte att jag är så jävla dum så att jag avsiktligt tar med mej ett paket cigarretter in till själva rådets sammanträde?
– Innehav av tobak betraktas lika som tjuvrökning. Cigarretterna är nu beslagtagna och du kan få välja mellan att överlämna dom till den beslagtagande rådsmedlemmen eller att förstöra dom inför rådsmedlemmens ögon. Vilket blir det?
– Jag ska be att få förstöra cigarretterna i så fall. Ni låtsas att ni är en domstol men ändå dömer ni mej till tjuvrökning fastän ni alla förstår att jag är oskyldig eller åtminstone kan vara det. Ni dömer utan bevis och sen tycker ni att man ska respektera er, det är faktiskt för jävligt.
– Förutom dina tidigare tio lördagsöndagar får du alltså ytterligare en lördagsöndag för första resan och ytterligare en för svordomar inför rådet. Är det uppfattat?
– Nej, ni missar en sak, nu dömer ni antagligen för lite.
– Hurså?
– Jo nu ska jag ju be om ursäkt för svordomen igen och eftersom jag inte gör det så ska ju den här cirkusen fortsätta ett tag till. Det är lika bra ni klipper till eftersom jag ändå inte kommer att putsa skor och sånt och eftersom von Schenken och andra väl tänker ge nya order av den typen.
Rätten tog ny enskild överläggning. Efter den enskilda överläggningen som den här gången varade i tjugo minuter kallades han in och fick veta att domen tills vidare stod fast på tolv lördagsöndagar men att målet vilade i frågan om fortsatt olämpligt uppträdande inför rådet och att den saken kunde tas upp till förnyad förhandling så fort rådet fann lämpligt.
Erik var lättad när han gick hem till sitt rum men inte säker på om han gjort rätt. Å ena sidan innebar domen att han lugnt kunde avstå från alla nya order och vägra alla peppisar från bordschefen i matsalen. Å andra sidan så hade han gjort sensation, det framgick med all tänkbar tydlighet av de andra dömdas reaktion när han kom ut i korridoren utanför klassrum sex.
Ingen hade någonsin dömts till så hårt straff när han åkte in första gången inför rådet. Ingen hade över huvud taget fått så mycket på en gång vid något enda tidigare tillfälle.
Det var ju lätt att räkna ut att den uppmärksamheten satte domstolens auktoritet på prov. Rådisarna var nu nästan tvungna att hitta på ett sätt att få honom att lyda. Och mot rådisarna fick man inte försvara sig. Fjärderingarna skulle inte längre vara något problem. Men tolv rådsmedlemmar som man ovillkorligt måste lyda? Det skulle bli mycket skoputsning det. Egentligen hade allting blivit etter värre?
– Jag förstod nästan att det skulle gå så här, sa Pierre. Inte så mycket som tolv lördagsöndagar på en gång kanske, men nånting ditåt. Fast du har missförstått det där med att man alltid måste lyda dom, man kan ju ta straff i stället, det beror på.
Reglerna var något oklara visade det sig. Men huvudprincipen var att man aldrig fick slå tillbaks mot en rådsmedlem. Då skulle det bli ovillkorlig och omedelbar relegering. Men om en rådsmedlem bad en putsa skor, springa till kiosken och sånt så kunde ordervägran bara behandlas lika som ordervägran från fjärderingare. Vad Erik i så fall uppnått var ett läge där han kunde slippa alla småtjänster men å andra sidan skulle det bli mycket stryk.
De låg i mörkret och vände och vred på problemet långt efter att ordern om ljussläckningen rutits ut i korridoren.
Det är alldeles förbannat Pierre, det är vad det är. Jag gav mej fan på när jag kom bit att jag skulle försöka undvika bråk. Du vet det inte och jag vet inte om jag har lust att berätta för dej, men jag hade alldeles för mycket bråk i mitt gamla plugg. Jag är inte som du, det finns en skillnad mellan oss som jag berättar för dej men som du måste lova att inte berätta för någon annan. Jag kan slåss. Och då menar jag inte lite grand, jag kan slåss så mycket att du inte ens skulle kunna fantisera om det. Nej tro inte att det är skryt, jag är inte så stolt över det där som du kanske tror. Det är så att jag slagits slagits slagits i hela mitt liv, så länge jag kan komma ihåg åtminstone. Och har man gjort det så vet man bättre än alla andra att det aldrig blir något slut på det hela.
Det börjar med att man blir starkast i klassen, ja det där måste du ju själv ha sett. Sen när man är starkast i klassen så ska man utmanas då och då av andra som själva vill överta titeln. Sen kommer folk från andra klasser och vill pröva vem som är starkast av alla som går i fyran, sen ska man pröva vem som är starkast i realskolan och sen blir det aldrig något slut på det. Jag tänkte att det skulle gå att klara sig ifrån det där. Jag är inte som du rädd för att få stryk, jag tål mycket stryk, mycket mer än andra. Men jag är rädd för att tvingas in i det där med att jag måste slå tillbaks hela tiden. Jag är på sätt och vis som du, jag tror att det är det man gör med huvudet som är viktigast här i världen och stryk är bara skadligt. Man skadar sig själv med det, tror jag. Att man skadar andra är ju självklart, men en sprucken läpp läker och ett blått öga går över. Men man får inga vänner av det och man skadar sig själv. Alla blir rädda för en och' falska.
Jamen Erik det där är ju lätt för dej att säga du som kan slå tillbaks, du som är nästan lika stor som dom som går i andra ring. Men tänk dej om du vore som mej, som jag menar jag, och aldrig kunde slå tillbaks. Del är klart att man har lättare att inse att skolan och studierna i framtiden är det viktiga, jag menar att det intellektuella livet är det som har något värde med sig. Men tror du inte att jag många gånger önskat att jag var som du, tänk om man kunde slå tillbaks, tänk om man kunde våga vägra när dom kom med sina jävla taskiga order om att bädda deras sängar, köpa röka åt dom och allt det där. Men om man inte kan slåss vad gör man då? Man kan göra som Arne i vår klass som spelar apa och åmar sig och gör ett kul cirkusnummer såfort han får en peppis, så att alla i hela matsalen skrattar. Det gör han ju för att försvara sig, det förstår man ju. Man måste försvara sig på nåt sätt, fast jag alltid haft svårt för det. Och när man inte kan försvara sig så blir man en sån som alla skrattar åt och då drar man på sig ännu mera våld, det är som om man blev en magnet för våld. Och när du säger att du inte får vänner så låter det inte klokt på ett sätt. Vem tror du blir vän med en sån som är fet och löjlig och tjuter som en barnunge för minsta stryk? Hur många gånger tror du inte en sån som jag önskade att man kunde byta skinn med dej, att jag kunde bli dej på något sätt, ja fast fortfarande vara mej själv såklart.
– Men Pierre, det är väl ändå rätt att göra motstånd mot dom?
– Jo det är klart att det är. Deras system är grymt och dom är taskiga och när vi blir vuxna kommer både du och jag antagligen att slåss mot såna där fast med helt andra medel. Det klart att det är rätt.
– Tror du att man kan göra motstånd mot dom utan våld? -Jag tror det. Eller i alla fall så vill jag väl tro det.
– Jag vill också tro det. Ska vi säga gonatt?
– Ja gonatt.
– Sover du Pierre?
– Ja nästan.
– Jag ville bara säga att du är min kompis.
– Du är min kompis också, Erik. Du är den enda kompis jag haft på det här plugget.
