×

LingQ'yu daha iyi hale getirmek için çerezleri kullanıyoruz. Siteyi ziyaret ederek, bunu kabul edersiniz: çerez politikası.


image

"Ondskan" Jan Guillous, Kapitel 15 : Sparvugglans visslingar hördes... (3)

Kapitel 15 : Sparvugglans visslingar hördes... (3)

Och dom förklarade att killen var lite snuvig och skulle få arrest i stället men att Erik då fick överta hans straffarbete. Det var ju inte så mycket att säga om, tyckte Erik.

Rådisarna tog honom med till den lilla grusplanen framför annexet, en byggnad som användes som extra undervisningslokal. På marken låg fyra avlånga sprängkilar i stål, det såg ut som om dom en gång i världen måste ha använts till att bryta granit med. Stålkilarna var ganska smala, som ett järnspett ungefär, och en dryg halvmeter långa. Bredvid stålkilarna låg en slägga.

Rådisarna ritade upp fyra markeringar i ett nästan kvadratiskt mönster. Här skulle de fyra stålkilarna drivas ner i marken genom skaren och isen och ner i tjälen så att dom satt som berg, förstått! Men när Erik var färdig med jobbet kunde han ställa in släggan i verktygsförrådet och gå hem. Och därmed gick rådisarna.

Erik stod kvar en stund och betraktade stålkilarna och släggan. De skulle bilda en fyrkant med ungefär två meter mellan varje kil. Det verkade obegripligt, nästan som ett sånt där straffarbete som att gräva meningslösa gropar i skogen. Men dom hade ju sagt att han fick gå hem när han var klar och det här borde ju inte ta mer än en halvtimme och sen skulle han alltså ha en lördageftermiddag ledig för första gången sen han kom till Stjärnsberg. Han vägde släggan i handen. Vad kunde dom där stålkilarna användas till? Varför ville de att han skulle bli ledig? Vad trodde dom att han skulle göra om han blev ledig, gå någon särskild stans? Hade dom ett bakhåll på väg till kiosken eller vad?

Det tog mindre än en halvtimme att driva ner stålkilarna i marken. Sen satt dom verkligen som berg. Han gick och ställde in släggan och sen gick han hem till sitt rum. Pierre låg som vanligt på sin säng och läste.

Pierre höll med om att det var något konstigt och olycksbådande i hela arrangemanget. Men inte heller han hade någon idé om vad rådisarna kunde ha tänkt sig.

– Vi får väl vänta och se, det är det enda vi kan göra, sa Erik och slog på nytt upp sjunde bandet av Tusen och en natt.

Efter en stund slog han ihop boken och frågade Pierre varför Sindbad Sjöfararen råkade ut för delvis samma äventyr som Odysseus.

Vem hade egentligen plankat vem?

Pierre var bestämt av den meningen att Tusen och en natts version måste vara senare än Homeros original. Han radade upp en del bevis för saken.

Lustigt förresten, berättelsen om Polyfemos var just en av dom som var nästan identisk i Odysséen och Tusen och en natt.

Allt var som vanligt vid middagen. Erik togs därför med fullkomlig överraskning när han kom ut från matsalen och hela gänget av rådisar väntade utanför. Jaha, tänkte Erik, förr eller senare måste det ju bli av. Nu blir det en eller annan ny guldtand men dom ska inte få vinna.

Rådisarna rusade på honom från alla håll och grep honom i armar och ben och började under jubel och skrik släpa honom bort mot de fyra stålkilarna vid annexet. Där pressade de ner honom på marken – allt motstånd var utsiktslöst – och band honom med rep runt handleder och fotleder och slog repen kring stålkilarna och spände så att han till slut låg utsträckt på marken som ett kryss. Skolan samlades förväntansfullt runtomkring. Ett och annat glåpord droppade ner på Erik.

Det var nästan mörkt, vid horisonten bortanför stora skolbyggnaden en bred röd strimma. Himlen var mörkblå och en del stjärnor syntes redan. Erik räknade stjärnorna i Karlavagnen och tänkte att det måste vara så här det kändes för dom som skulle dö. Hade det funnits någon sång att sjunga skulle han gjort det. Det hade bara varit det att dom ville att han själv skulle rigga upp stålkilarna där dom skulle binda honom. Det var hela tanken med det där om att bli ledig efteråt (naturligtvis för att han inte skulle vägra). Silverhielm stod någonstans bakom huvudet på Erik, hans skratt hördes tydligt.

– Nå min lilla käftis, du har väl slagit ner spetten ordentligt i marken så att du inte kan komma loss hur desperat du än blir!

Jodå, det var Silverhielms röst. Det bästa var tills vidare att inte svara alls, inte förrän han fick veta vad dom tänkte sig åtminstone. Tänkte dom verkligen göra det där med nötknäpparen? Borde dom inte ha tagit av byxorna först i så fall, innan dom riggade upp honom som ett kryss.

Till slut klev Silverhielm fram så att Erik kunde se honom och drog sakta, naturligtvis demonstrativt sakta, upp en kniv som han höll ner framför ögonen på Erik.

– Nu är du allt rädd din lilla skit, sa Silverhielm.

Det fanns inget val. Vad dom än bestämt sig för att göra skulle dom göra det vad än Erik sa.

– För en liten ynkedom som dej kan man aldrig vara rädd, väste Erik, förresten stinker du skit, Stinkenhielm, Skitenhielm.

Det måste vara rätt att svara så. Man fick helt enkelt inte ge sig för en sån som Silverhielm. Han var den siste på Stjärnsberg som inte hade gett sig och det måste åtminstone finnas någon eller några där ute i den mörka publiken som hoppades att han inte skulle ge sig.

– Ta tillbaks det där, sa Silverhielm och sänkte kniven så att eggen vilade mot näsvingarna på Erik.

Erik svarade inte.

– Ta tillbaka sa jag, upprepade Silverhielm och tryckte kniven hårdare mot näsvingarna. Erik kände hur det rann blod ner i ena näsborren.

– Nåå? Få höra nu innan vi skär av judesnoken, väste Silverhielm.

– Du är ett kräk och du stinker för resten av ditt liv, svarade Erik och kände hur kniven pressade ännu lite hårdare in mot näsvingarna. Eggen skar redan en bit in i brosket.

Plötsligt tog Silverhielm bort kniven och reste sig hastigt upp utan att ens skära ett snitt.

– Nu ska grisen skållas! tjöt Silverhielm.

Och det uppstod en rörelse i publikleden när rådisarna bar fram hinkar med rykande vatten. Bakom dom hördes pip och ynkanden. När Erik reste på huvudet skymtade han hur fyra av hans klasskamrater hade släpats fram av varsin rådis.

Rådisarna höll de fyra klasskamraterna med ett grepp runt nacken och ena armen upphöjd på ryggen.

– Sätt igång och skålla svinet! beordrade Silverhielm.

Först i turordningen var Höken som kånkade fram sitt ämbar och ställde ner det med en duns så att lite skvimpade över vid Eriks huvud. Det ångade om vattnet.

– Du måste vara galen om du lyder dom där nassarna, sa Erik och höjde på huvudet för att försöka fånga Hökens blick där uppe någonstans mot kvällshimlen.

– Sorry old chap, men order är order, svarade Höken och stönade lite av ansträngningen när han höjde ämbaret över Eriks huvud.

Och så välte han ämbaret. Erik såg liksom i slow motion, åtminstone var det så han skulle minnas, hur det ångande vattnet föll över kanten och ner på väg mot hans ansikte och bröst.

En sekund senare vrålade han av smärtan och chocken och han slet ursinnigt i repen som var fasta i stålkilarna som satt som berg.

Tumult i hjärnan som ett åsknedslag i en datacentral. Sen en plötslig stillhet då han blinkade i ångorna och suddigt såg hur nästa man kåkade fram sitt vatten. Det var Arne, den ständigt skämtsamme Arne, som stod på tur och det verkade som, nej det var alldeles tydligt att Arne grät.

Sen vrålade han igen när nästa våg av smärta sköljde över kroppen.

Dom följande två hinkarna var fyllda med kallt vatten och första gången någon av de fyra, han kunde inte längre uppfatta vem det var, hällde det kalla vattnet över honom kändes det till en början på samma sätt som det heta vattnet innan den havererade hjärnan hann ikapp. Den sista hinken kändes iskall redan från början, åtminstone skulle han minnas det så efteråt. Karlavagnen roterade sakta runt där uppe i diset. För några långa ögonblick hörde han bara ljudet av sin egen häftiga andhämtning.

Silverhielm stod sen bakom hans huvud och sa ord som Erik inte uppfattade och sen var det visst några, han såg dom inte, som gick fram och spottade på honom. Det lät i alla fall så. Sen blev det tyst.

Dom hade gått sin väg. Alla hade gått sin väg och det var fullkomligt tyst. Kroppen började skaka och rista sig. Men samtidigt som kölden började tränga in i kroppen började medvetandet klarna. Han såg stjärnorna alldeles tydligt där uppe, högt där uppe och när han rörde på huvudet klirrade det lite i den is som bildats i håret; kläderna började stelna. Han slöt ögonen.

Men kroppens skakningar höll honom vid medvetande.

Det var omöjligt att mäta tiden. Kanske hade han legat där i en timme, kanske var det bara fem minuter när han hörde steg bakifrån.

Det var Syster, när hon satte sig ner på knä såg han hur det glimmade i hennes glasögon. Men hon hade något i handen också, det såg ut som en skalpell.

Först sa hon ingenting. Ena handen la hon över hans bröst och flyttade den sen till halspulsådern. Sen rörde hon handen med skalpellen.

Men med några raska snitt skar hon av repen som höll honom vid stålkilarna som satt som berg. Erik förde sakta händerna mot varandra och gned sig halvt omedvetet runt de domnade handlederna. Så lossnade repen kring fotlederna.

– Seså, försök att resa på dej, sa hon och drog honom i armarna.

Det knakade i isen som frusit fast kläderna i marken när han vinglande slet sig loss och kom upp på fötter.

– Kom med här, sa hon och lyfte upp hans ena tunga mycket tunga arm över sina späda axlar och fick honom att börja ta de första vacklande stegen mot Cassiopeja. Inte en människa syntes till.

När de kommit halvvägs stönade han att han kunde gå själv och fick nästan med våld frigöra sig från hennes stödjande arm. När de var framme – han skakade i kroppen så att det var svårt att få fram orden – frågade han vad som var rätt. Duscha sig varm i duschrummet och gå och lägga sig?

Hon måste ha svarat ja och hon måste ha lämnat honom där. För alldeles därefter vacklade han ner genom korridoren mot sitt rum. Han mötte två klasskamrater som stannade upp som förstenade, men dom sa ingenting.

Det var släckt inne på rummet och han fick treva en stund innan han hittade ljusknappen. När han vred på ljuset upptäckte han att Pierre låg i sin säng med täcket uppdraget till hakan fast han var alldeles vaken.

– Dom har bundit mej, sa Pierre, det var därför jag inte kunde komma och ta loss dej.

Erik snubblade fram till Pierres säng och drog med ett fumligt grepp bort täcket. Där låg Pierre, surrad som en kåldolma.

Men Eriks händer var för stela för att han skulle kunna få upp knutarna och han såg inte klart. Då och då kom det som en dimma för ögonen.

– Du får vara bunden ett slag till, sluddrade han och tog sig ut i duschrummet och gick in i duschen utan att ta av kläderna och vred på vattnet.

Det värkte och sprängde i kroppen av det ljumma vattnet.

Han stod lutad mot kakelväggen länge och masserade sina handleder. Sen ökade han värmen och började undan för undan fumla av kläderna. Han mindes inte hur länge han stått så innan han gick in till Pierre och drog på sig en badrock och började skära av Pierres rep.

Det brände här och var på kroppen men huvudet hade klarnat.

– Dom gav order att ingen fick komma och ta loss mej, förklarade Pierre, den som gjorde det skulle få fem lördagarochsöndagar.

– För du skulle ha tagit loss mej?

– Ja det är såklart.

– Dom är inte kloka, ingen tyckte det var värt fem lördagarochsöndagar. Var det samma straff om någon skulle ha tagit loss mej där ute?

– Ja dom jagade bort alla och sen kom dom och tog mej.

– Hur länge hade dom tänkt att jag skulle ligga där? Fattade dom inte vad dom gjorde?

Det var inte lätt att svara på.

Kapitel 15 : Sparvugglans visslingar hördes... (3) Chapter 15 : The whistles of the sparrowhawk were heard... (3)

Och dom förklarade att killen var lite snuvig och skulle få arrest i stället men att Erik då fick överta hans straffarbete. وأوضحوا أن الرجل كان مخاطيًا بعض الشيء وسيُعتقل بدلاً من ذلك ، ولكن كان على إريك أن يتولى عقوبته. And they explained that the guy was a little snotty and would be arrested instead, but that Erik then had to take over his penal work. Det var ju inte så mycket att säga om, tyckte Erik. There was not much to say about, Erik thought.

Rådisarna tog honom med till den lilla grusplanen framför annexet, en byggnad som användes som extra undervisningslokal. أخذه أعضاء المجلس إلى حقل صغير من الحصى أمام الملحق ، وهو مبنى يستخدم كصالة دراسية إضافية. The councilors took him to the small gravel field in front of the annex, a building that was used as an extra classroom. På marken låg fyra avlånga sprängkilar i stål, det såg ut som om dom en gång i världen måste ha använts till att bryta granit med. على الأرض كانت هناك أربعة أسافين مستطيلة من الفولاذ ، بدا الأمر كما لو أنه لا بد من استخدامها مرة واحدة في العالم لكسر الجرانيت بها. On the ground were four oblong steel wedges, it looked as if they had once been used in the world to quarry granite. Stålkilarna var ganska smala, som ett järnspett ungefär, och en dryg halvmeter långa. كانت الأوتاد الفولاذية ضيقة جدًا ، مثل سيخ حديدي ، وطولها حوالي نصف متر. The steel wedges were quite narrow, like an iron skewer, and about half a meter long. Çelik kamalar demir şiş gibi oldukça dardı ve yaklaşık yarım metre uzunluğundaydı. Bredvid stålkilarna låg en slägga. بجانب الأسافين الفولاذية كانت هناك مطرقة ثقيلة. Next to the steel wedges was a sledgehammer.

Rådisarna ritade upp fyra markeringar i ett nästan kvadratiskt mönster. رسم أعضاء المجلس أربعة علامات في نمط شبه مربع. The rats drew four markings in an almost square pattern. Neredeyse kare şeklinde dört işaret çizdiler. Här skulle de fyra stålkilarna drivas ner i marken genom skaren och isen och ner i tjälen så att dom satt som berg, förstått! هنا ، يجب دفع الأوتاد الأربعة المصنوعة من الصلب إلى الأرض من خلال الزحام والجليد وفي الصقيع حتى تجلس مثل الجبال ، مفهوم! Here the four steel wedges were to be driven into the ground through the ice and the frost so that they sat like mountains, understood! Men när Erik var färdig med jobbet kunde han ställa in släggan i verktygsförrådet och gå hem. ولكن عندما انتهى إريك من المهمة ، كان بإمكانه وضع المطرقة في كوخ الأدوات والعودة إلى المنزل. But when Erik finished the job, he could put the sledgehammer in the tool shed and go home. Och därmed gick rådisarna. ومع ذلك غادر أعضاء المجلس.

Erik stod kvar en stund och betraktade stålkilarna och släggan. وقف إريك لبعض الوقت ونظر إلى الأوتاد الفولاذية والمطرقة. De skulle bilda en fyrkant med ungefär två meter mellan varje kil. سيشكلون مربعًا بمسافة مترين تقريبًا بين كل إسفين. Det verkade obegripligt, nästan som ett sånt där straffarbete som att gräva meningslösa gropar i skogen. بدا الأمر غير مفهوم ، مثل هذا النوع من العمل العقابي مثل حفر ثقوب لا طائل من ورائها في الغابة. Men dom hade ju sagt att han fick gå hem när han var klar och det här borde ju inte ta mer än en halvtimme och sen skulle han alltså ha en lördageftermiddag ledig för första gången sen han kom till Stjärnsberg. لكنهم قالوا إن بإمكانه العودة إلى المنزل عندما ينتهي ، ولا ينبغي أن يستغرق ذلك أكثر من نصف ساعة ، وبعد ذلك سيكون لديه فترة راحة بعد ظهر يوم السبت للمرة الأولى منذ قدومه إلى Stjärnsberg. Han vägde släggan i handen. وزن المطرقة في يده. He weighed the sledgehammer in his hand. Vad kunde dom där stålkilarna användas till? ما الذي يمكن أن تستخدم فيه تلك الأوتاد الفولاذية؟ What could those steel wedges be used for? Varför ville de att han skulle bli ledig? لماذا أرادوه خارج الخدمة؟ Why did they want him to be free? Vad trodde dom att han skulle göra om han blev ledig, gå någon särskild stans? ماذا اعتقدوا أنه سيفعل إذا أطلق سراحه ، وانتقل إلى مكان مميز؟ What did they think he would do if he was free, go somewhere special? Hade dom ett bakhåll på väg till kiosken eller vad? هل نصبوا كمين في طريقهم إلى الكشك أم ماذا؟ Did they have an ambush on the way to the kiosk or what?

Det tog mindre än en halvtimme att driva ner stålkilarna i marken. استغرق الأمر أقل من نصف ساعة لدفع الأوتاد الفولاذية إلى الأرض. Sen satt dom verkligen som berg. ثم جلسوا حقًا مثل الجبال. Han gick och ställde in släggan och sen gick han hem till sitt rum. ذهب وأقام المطرقة ثم عاد إلى المنزل إلى غرفته. Pierre låg som vanligt på sin säng och läste.

Pierre höll med om att det var något konstigt och olycksbådande i hela arrangemanget. وافق بيير على أن هناك شيئًا غريبًا ومشؤومًا بشأن الترتيب بأكمله. Men inte heller han hade någon idé om vad rådisarna kunde ha tänkt sig. لكن لم يكن لديه أي فكرة عما قد يفعله المستشارون.

– Vi får väl vänta och se, det är det enda vi kan göra, sa Erik och slog på nytt upp sjunde bandet av Tusen och en natt. - قال إريك ، علينا أن ننتظر ونرى ، هذا هو الشيء الوحيد الذي يمكننا القيام به ، وفتح المجلد السابع من ألف ليلة وليلة مرة أخرى.

Efter en stund slog han ihop boken och frågade Pierre varför Sindbad Sjöfararen råkade ut för delvis samma äventyr som Odysseus. بعد فترة ، أغلق الكتاب وسأل بيير عن سبب خوض Sindbad the Sailor لنفس مغامرات Odysseus. After a while he closed the book and asked Pierre why Sindbad the Sailor had some of the same adventures as Odysseus.

Vem hade egentligen plankat vem? من الذي خطط حقا لمن؟ Who had actually planked whom?

Pierre var bestämt av den meningen att Tusen och en natts version måste vara senare än Homeros original. تم تحديد بيير من خلال الرأي القائل بأن إصدار ألف ليلة وليلة يجب أن يكون متأخرًا عن نسخة هوميروس الأصلية. Han radade upp en del bevis för saken. لقد جمع بعض الأدلة على هذه المسألة.

Lustigt förresten, berättelsen om Polyfemos var just en av dom som var nästan identisk i Odysséen och Tusen och en natt. من المضحك بالمناسبة أن قصة بوليفيموس كانت مجرد واحدة من تلك التي كانت متطابقة تقريبًا في The Odyssey و One Thousand and One Nights.

Allt var som vanligt vid middagen. كان كل شيء كالمعتاد في العشاء. It was business as usual at dinner. Erik togs därför med fullkomlig överraskning när han kom ut från matsalen och hela gänget av rådisar väntade utanför. لذلك ، فوجئ إريك تمامًا عندما خرج من غرفة الطعام وكانت عصابة المستشارين بأكملها تنتظر بالخارج. Jaha, tänkte Erik, förr eller senare måste det ju bli av. حسنًا ، اعتقد إريك أنه يجب أن ينتهي عاجلاً أم آجلاً. Nu blir det en eller annan ny guldtand men dom ska inte få vinna. الآن سيكون هناك سن ذهبي جديد ، لكن لن يُسمح لهم بالفوز. Now there will be a new gold tooth or two, but they should not be allowed to win.

Rådisarna rusade på honom från alla håll och grep honom i armar och ben och började under jubel och skrik släpa honom bort mot de fyra stålkilarna vid annexet. هرع أعضاء المجلس إليه من جميع الجهات وأمسكوا به من ذراعيه وساقيه ، ووسط هتافات وصيحات ، بدأوا في جره بعيدًا نحو الأوتاد الفولاذية الأربعة في الملحق. The Rådis rushed at him from all sides, grabbed him by the arms and legs, and began dragging him, cheering and shouting, towards the four steel wedges at the annex. Där pressade de ner honom på marken – allt motstånd var utsiktslöst – och band honom med rep runt handleder och fotleder och slog repen kring stålkilarna och spände så att han till slut låg utsträckt på marken som ett kryss. هناك ضغطوا عليه أرضًا - كانت كل المقاومة ميؤوس منها - وربطوه بالحبال حول معصميه وكاحليه ولفوا الحبال حول الأوتاد الفولاذية وشدوه حتى استلقى أخيرًا على الأرض مثل الصليب. Skolan samlades förväntansfullt runtomkring. اجتمعت المدرسة بترقب حولها. Ett och annat glåpord droppade ner på Erik. واحد أو اثنان من الشتائم على إريك.

Det var nästan mörkt, vid horisonten bortanför stora skolbyggnaden en bred röd strimma. كان الظلام تقريبا ، في الأفق وراء مبنى المدرسة الكبيرة خط أحمر عريض. It was almost dark, on the horizon beyond the big school building a wide red streak. Himlen var mörkblå och en del stjärnor syntes redan. كانت السماء زرقاء داكنة وكانت بعض النجوم مرئية بالفعل. Erik räknade stjärnorna i Karlavagnen och tänkte att det måste vara så här det kändes för dom som skulle dö. قام إريك بحساب النجوم في العربة واعتقد أن هذا هو ما يشعر به أولئك الذين سيموتون. Erik counted the stars in the Big Dipper and thought that this must be what it felt like for those who were going to die. Hade det funnits någon sång att sjunga skulle han gjort det. لو كانت هناك أغنية يغنيها ، لكان قد فعلها. Det hade bara varit det att dom ville att han själv skulle rigga upp stålkilarna där dom skulle binda honom. لقد أرادوا فقط أن يقوم بتجهيز الأوتاد الفولاذية بنفسه حيث يربطونه. Det var hela tanken med det där om att bli ledig efteråt (naturligtvis för att han inte skulle vägra). كانت هذه هي الفكرة الكاملة عن كونه مجانيًا بعد ذلك (بالطبع حتى لا يرفض). That was the whole idea of the free time afterwards (so he wouldn't refuse, of course). Silverhielm stod någonstans bakom huvudet på Erik, hans skratt hördes tydligt. كان سيلفرهيلم يقف في مكان ما خلف رأس إريك ، وقد سمع ضحكته بوضوح.

– Nå min lilla käftis, du har väl slagit ner spetten ordentligt i marken så att du inte kan komma loss hur desperat du än blir! - حسنًا ، لسان حالتي الصغيرة ، لقد دققت البصاق بقوة في الأرض حتى لا تتحرر ، بغض النظر عن مدى اليأس الذي تشعر به!

Jodå, det var Silverhielms röst. نعم ، كان صوت سيلفرهيلم. Det bästa var tills vidare att inte svara alls, inte förrän han fick veta vad dom tänkte sig åtminstone. أفضل شيء في الوقت الحالي هو عدم الإجابة على الإطلاق ، ليس حتى يعرف ما يفكرون فيه على الأقل. The best thing to do for now was not to answer at all, at least not until he knew what they had in mind. Tänkte dom verkligen göra det där med nötknäpparen? هل أرادوا فعل ذلك مع كسارة البندق؟ Borde dom inte ha tagit av byxorna först i så fall, innan dom riggade upp honom som ett kryss. ألا ينبغي لهم أن يخلعوا سرواله أولاً في هذه الحالة ، قبل تزويره كصليب.

Till slut klev Silverhielm fram så att Erik kunde se honom och drog sakta, naturligtvis demonstrativt sakta, upp en kniv som han höll ner framför ögonen på Erik. أخيرًا ، صعد سيلفرهيلم إلى الأمام حتى يتمكن إريك من رؤيته وببطء ، وببطء واضح بشكل واضح ، سحب سكينًا كان يمسك بها أمام عيني إريك.

– Nu är du allt rädd din lilla skit, sa Silverhielm. - الآن أنت خائف ، أيها القذر الصغير ، قال سيلفرهيلم.

Det fanns inget val. لم يكن هناك خيار. Vad dom än bestämt sig för att göra skulle dom göra det vad än Erik sa. مهما قرروا القيام به ، فإنهم سيفعلونه بغض النظر عما قاله إريك. Whatever they decided to do, they would do it no matter what Erik said.

– För en liten ynkedom som dej kan man aldrig vara rädd, väste Erik, förresten stinker du skit, Stinkenhielm, Skitenhielm. - لا يمكنك أبدًا أن تخاف من القليل من البائس مثلك ، هسهس إريك ، من خلال الطريقة التي نتن بها ، Stinkenhielm ، Skitenhielm. - One can never be afraid of a little coward like you, Erik hissed, and besides, you smell like shit, Stinkenhielm, Skitenhielm.

Det måste vara rätt att svara så. يجب أن يكون من الصواب الإجابة على هذا النحو. It must be right to answer that way. Man fick helt enkelt inte ge sig för en sån som Silverhielm. لا يمكنك ببساطة الاستسلام لشخص مثل Silverhielm. Han var den siste på Stjärnsberg som inte hade gett sig och det måste åtminstone finnas någon eller några där ute i den mörka publiken som hoppades att han inte skulle ge sig. لقد كان آخر شخص في Stjärnsberg لم يستسلم ويجب على الأقل أن يكون هناك شخص أو عدد قليل في الجمهور المظلم يأمل أنه لن يستسلم.

– Ta tillbaks det där, sa Silverhielm och sänkte kniven så att eggen vilade mot näsvingarna på Erik. - قال سيلفرهيلم خذ ذلك للخلف وخفض السكين بحيث استقرت الحافة على أجنحة أنف إريك. - 'Take that back,' said Silverhielm, lowering the knife so that the edge rested on Erik's nostrils.

Erik svarade inte.

– Ta tillbaka sa jag, upprepade Silverhielm och tryckte kniven hårdare mot näsvingarna. - استرجعها ، قلت ، وكرر سيلفيرهيلم وضغط السكين بقوة أكبر على أجنحة أنفه. Erik kände hur det rann blod ner i ena näsborren. شعر إريك بالدم يسيل في فتحة أنف واحدة.

– Nåå? - نحن سوف؟ Få höra nu innan vi skär av judesnoken, väste Silverhielm. اسمع الآن قبل أن نقطع خطاف اليهودي ، هسيس سيلفرهيلم. Let's hear it now before we cut off the Jew's nose," Silverhielm hissed.

– Du är ett kräk och du stinker för resten av ditt liv, svarade Erik och kände hur kniven pressade ännu lite hårdare in mot näsvingarna. - أنت قيء ورائحة كريهة لبقية حياتك ، أجاب إريك وشعر أن السكين تضغط بقوة أكبر على أجنحة أنفه. - You're a bastard and you stink for the rest of your life," Erik replied, feeling the knife press a little harder against his nostrils. Eggen skar redan en bit in i brosket. المشط قطع بالفعل قليلا في الغضروف. The edge already cut into the cartilage.

Plötsligt tog Silverhielm bort kniven och reste sig hastigt upp utan att ens skära ett snitt. فجأة ، أزال سيلفرهيلم السكين ووقف على عجل دون أن يقطع جرحًا. Suddenly Silverhielm removed the knife and stood up quickly without even making a cut.

– Nu ska grisen skållas! - الآن سيُسمَط الخنزير! - It's time to scald the pig! tjöt Silverhielm. عوى سيلفرهيلم.

Och det uppstod en rörelse i publikleden när rådisarna bar fram hinkar med rykande vatten. وحدثت حركة في الحشد حيث أحضر أعضاء المجلس دلاء من الماء البخاري. And there was a commotion in the crowd as the raw ice cream makers brought out buckets of steaming water. Bakom dom hördes pip och ynkanden. وخلفهم سمعت أصوات صفير وأنين. Behind them there were squeaks and whimpers. När Erik reste på huvudet skymtade han hur fyra av hans klasskamrater hade släpats fram av varsin rådis. عندما رفع إريك رأسه ، لمح كيف تم جر أربعة من زملائه إلى الأمام بفعل الجليد الأحمر. When Erik raised his head, he saw that four of his classmates had been dragged forward by one raw ice cream.

Rådisarna höll de fyra klasskamraterna med ett grepp runt nacken och ena armen upphöjd på ryggen. أمسك المستشارون الأربعة زملاء الدراسة بقبضة حول العنق وذراعهم مرفوعة خلف ظهورهم. The councilors held the four classmates with a grip around their necks and one arm raised on their backs.

– Sätt igång och skålla svinet! - ابدأ واحرق الخنزير! - Go ahead and scald the pig! beordrade Silverhielm. أمر Silverhielm.

Först i turordningen var Höken som kånkade fram sitt ämbar och ställde ner det med en duns så att lite skvimpade över vid Eriks huvud. أولاً في ترتيب الدور كان هوكين الذي أخرج دلوه ووضعه بضربة بحيث تناثر قليلاً على رأس إريك. First in line was the Hawk, who pulled out his quiver and set it down with a thud so that some of it splashed onto Erik's head. İlk sırada Atmaca vardı, sadağını çıkardı ve bir gümbürtüyle yere bıraktı, böylece bir kısmı Erik'in kafasına sıçradı. Det ångade om vattnet. كان الماء يتبخر. The water was steaming.

– Du måste vara galen om du lyder dom där nassarna, sa Erik och höjde på huvudet för att försöka fånga Hökens blick där uppe någonstans mot kvällshimlen. قال إريك - يجب أن تكون مجنونًا إذا أطعت هؤلاء الأوغاد ، ورفع رأسه لمحاولة التقاط نظرة هوكين هناك في مكان ما نحو سماء المساء. - You must be crazy if you obey those freeloaders, said Erik, raising his head to try to catch the Hawk's eye up there somewhere in the evening sky.

– Sorry old chap, men order är order, svarade Höken och stönade lite av ansträngningen när han höjde ämbaret över Eriks huvud. - آسف يا شاب عجوز ، لكن الطلبات هي أوامر ، أجاب Höken وتأوه قليلاً من الجهد وهو يرفع الدلو فوق رأس Erik. - 'Sorry old chap, but orders are orders,' replied the Hawk, groaning a little with the effort as he raised the robe over Erik's head.

Och så välte han ämbaret. ثم قلب الدلو. And so he overturned the vessel. Erik såg liksom i slow motion, åtminstone var det så han skulle minnas, hur det ångande vattnet föll över kanten och ner på väg mot hans ansikte och bröst. شاهد إريك كما لو كان في حركة بطيئة ، على الأقل هكذا سيتذكر ، كيف سقطت المياه البخارية على الحافة وأسفل باتجاه وجهه وصدره. Erik watched in slow motion, or so he would remember, as the steaming water fell over the edge and down towards his face and chest.

En sekund senare vrålade han av smärtan och chocken och han slet ursinnigt i repen som var fasta i stålkilarna som satt som berg. وبعد ثانية صعد من شدة الألم والصدمة وتمزق بشراسة الحبال التي كانت مثبتة في أسافين الصلب التي تجلس مثل الجبال. A second later he roared with the pain and shock and he furiously tore at the ropes attached to the steel wedges that sat like mountains.

Tumult i hjärnan som ett åsknedslag i en datacentral. تمزق في الدماغ مثل صاعقة البرق في مركز البيانات. Tumult in the brain like a lightning strike in a data center. Sen en plötslig stillhet då han blinkade i ångorna och suddigt såg hur nästa man kåkade fram sitt vatten. ثم سكون مفاجئ عندما رمش في الأبخرة ورأى بشكل خافت كيف جلب الرجل التالي مياهه. Then a sudden silence as he blinked in the fumes and blurred as the next man churned out his water. Det var Arne, den ständigt skämtsamme Arne, som stod på tur och det verkade som, nej det var alldeles tydligt att Arne grät. كان آرني ، الذي كان يمزح باستمرار ، هو الذي كان مستيقظًا وبدا أنه ، لا ، كان من الواضح تمامًا أن آرني كان يبكي. It was Arne, the ever-joking Arne, who was next and it seemed like, no, it was quite clear that Arne was crying.

Sen vrålade han igen när nästa våg av smärta sköljde över kroppen. ثم زأر مرة أخرى بينما كانت الموجة التالية من الألم تغسل جسده.

Dom följande två hinkarna var fyllda med kallt vatten och första gången någon av de fyra, han kunde inte längre uppfatta vem det var, hällde det kalla vattnet över honom kändes det till en början på samma sätt som det heta vattnet innan den havererade hjärnan hann ikapp. تم ملء الدلاءين التاليين بالماء البارد ، وفي المرة الأولى لم يعد بإمكانه تحديد من هو أحد الدلاء الأربعة ، وسكب الماء البارد عليه ، وشعر في البداية بنفس الماء الساخن قبل أن يلتقط الدماغ التالف. . The next two buckets were filled with cold water and the first time one of the four, he could no longer recognize who it was, poured the cold water over him it initially felt the same as the hot water before the broken brain caught up. Den sista hinken kändes iskall redan från början, åtminstone skulle han minnas det så efteråt. شعر الدلو الأخير بالثلج البارد منذ البداية ، على الأقل سيتذكره بهذه الطريقة بعد ذلك. Karlavagnen roterade sakta runt där uppe i diset. تحركت العربة ببطء حول أعلى هناك في الضباب. The caravan slowly rotated around up there in the mist. För några långa ögonblick hörde han bara ljudet av sin egen häftiga andhämtning. لبضع لحظات طويلة سمع فقط صوت تنفسه الثقيل.

Silverhielm stod sen bakom hans huvud och sa ord som Erik inte uppfattade och sen var det visst några, han såg dom inte, som gick fram och spottade på honom. ثم وقف سيلفرهيلم خلف رأسه وقال كلمات لم يفهمها إريك ومن ثم كان هناك بالتأكيد بعض ، لم يراهم ، تقدموا وبصقوا عليه. Silverhielm then stood behind his head and said words that Erik did not understand and then some people, he did not see them, walked up and spat at him. Det lät i alla fall så. على الأقل بدا الأمر كذلك. At least that's what it sounded like. Sen blev det tyst. ثم ساد الصمت.

Dom hade gått sin väg. لقد ذهبوا في طريقهم المنفصل. They had gone their way. Alla hade gått sin väg och det var fullkomligt tyst. لقد ذهب الجميع في طريقهم المنفصل وكان الوضع هادئًا تمامًا. Kroppen började skaka och rista sig. بدأ الجسد يهتز ويرتجف. The body began to shake and shiver. Men samtidigt som kölden började tränga in i kroppen började medvetandet klarna. ولكن في نفس الوقت الذي بدأ فيه البرد يخترق الجسم ، بدأ الوعي يتضح. Han såg stjärnorna alldeles tydligt där uppe, högt där uppe och när han rörde på huvudet klirrade det lite i den is som bildats i håret; kläderna började stelna. لقد رأى النجوم بوضوح شديد هناك ، عالياً هناك ، وعندما حرك رأسه كان هناك جلجل صغير في الجليد الذي تشكل في شعره ؛ بدأت الملابس تصلب. He saw the stars very clearly up there, high up, and when he moved his head, the ice that had formed in his hair tinkled a little; his clothes began to stiffen. Han slöt ögonen. أغلق عينيه.

Men kroppens skakningar höll honom vid medvetande. لكن رعشات جسده أبقته واعيًا.

Det var omöjligt att mäta tiden. كان من المستحيل قياس الوقت. Kanske hade han legat där i en timme, kanske var det bara fem minuter när han hörde steg bakifrån. ربما كان مستلقيًا هناك لمدة ساعة ، وربما خمس دقائق فقط عندما سمع خطوات من الخلف.

Det var Syster, när hon satte sig ner på knä såg han hur det glimmade i hennes glasögon. كانت سيستر ، عندما جلست على ركبتيها رأى بريق نظارتها. Men hon hade något i handen också, det såg ut som en skalpell. لكنها كانت تمتلك شيئًا في يدها أيضًا ، بدا وكأنه مشرط.

Först sa hon ingenting. في البداية لم تقل شيئا. Ena handen la hon över hans bröst och flyttade den sen till halspulsådern. وضعت إحدى يديها على صدره ثم نقلته إلى الشريان السباتي. Sen rörde hon handen med skalpellen. ثم لمست يدها بالمشرط.

Men med några raska snitt skar hon av repen som höll honom vid stålkilarna som satt som berg. ولكن مع بضع جروح سريعة قطعت الحبال التي كانت تربطه بالأوتاد الفولاذية التي تجلس مثل الجبال. But with a few quick cuts, she severed the ropes holding him to the steel wedges that sat like mountains. Erik förde sakta händerna mot varandra och gned sig halvt omedvetet runt de domnade handlederna. جمع إريك يديه ببطء معًا وفرك نصف معصميه المخدرين دون وعي. Erik slowly brought his hands together and half unconsciously rubbed his numb wrists. Så lossnade repen kring fotlederna. ثم خففت الحبال حول الكاحلين.

– Seså, försök att resa på dej, sa hon och drog honom i armarna. - انظر ، حاول النهوض ، قالت وجذبه بين ذراعيها.

Det knakade i isen som frusit fast kläderna i marken när han vinglande slet sig loss och kom upp på fötter. كان هناك صدع في الجليد أدى إلى تجميد ملابسه على الأرض حيث تذبذب ومزق نفسه ووقف على قدميه. The ice that had frozen his clothes to the ground creaked as he staggered to his feet.

– Kom med här, sa hon och lyfte upp hans ena tunga mycket tunga arm över sina späda axlar och fick honom att börja ta de första vacklande stegen mot Cassiopeja. - تعال هنا ، قالت ورفعت أحد ذراعيه الثقيلتين الثقيلتين على كتفيها النحيفين وجعلته يبدأ في اتخاذ الخطوات الأولى المتعثرة نحو كاسيوبيا. - Come here," she said, lifting his one heavy, very heavy arm over her thin shoulders and making him take the first faltering steps towards Cassiopeia. Inte en människa syntes till. لم يُرى إنسان. There was not a single person in sight.

När de kommit halvvägs stönade han att han kunde gå själv och fick nästan med våld frigöra sig från hennes stödjande arm. عندما كانوا في منتصف الطريق هناك ، اشتكى من أنه يمكن أن يمشي بنفسه وكان عليه أن يحرر نفسه بقوة تقريبًا من ذراعها الداعمة. When they reached the halfway point, he moaned that he could walk on his own and had to almost forcibly free himself from her supportive arm. När de var framme – han skakade i kroppen så att det var svårt att få fram orden – frågade han vad som var rätt. عندما وصلوا - كان يرتجف بشدة لإخراج الكلمات - سأل ما هو الصواب. When they arrived - his body was shaking so much it was hard to get the words out - he asked what was right. Duscha sig varm i duschrummet och gå och lägga sig? خذ حمامًا ساخنًا في غرفة الاستحمام واذهب إلى الفراش؟ Take a hot shower in the shower room and go to bed?

Hon måste ha svarat ja och hon måste ha lämnat honom där. يجب أن تكون قد قالت نعم ويجب أن تكون قد تركته هناك. She must have said yes and she must have left him there. För alldeles därefter vacklade han ner genom korridoren mot sitt rum. لأنه بعد ذلك مباشرة ترنح في الممر باتجاه غرفته. Then he staggered down the corridor towards his room. Han mötte två klasskamrater som stannade upp som förstenade, men dom sa ingenting. التقى اثنين من زملائه في الصف توقفوا وكأنهم متحجرون ، لكنهم لم يتفوهوا بأي شيء. He met two classmates who stopped dead in their tracks, but they said nothing.

Det var släckt inne på rummet och han fick treva en stund innan han hittade ljusknappen. كان مطفأ داخل الغرفة وكان عليه أن يتحسس لبعض الوقت قبل أن يجد مفتاح الضوء. The lights were off in the room and he had to search for a while before finding the light switch. När han vred på ljuset upptäckte han att Pierre låg i sin säng med täcket uppdraget till hakan fast han var alldeles vaken. عندما أشعل الضوء ، اكتشف أن بيير كان مستلقيًا على سريره والأغطية مرفوعة حتى ذقنه ، رغم أنه كان يقظًا تمامًا. When he turned on the light, he found Pierre lying in bed with the covers pulled up to his chin, although he was wide awake.

– Dom har bundit mej, sa Pierre, det var därför jag inte kunde komma och ta loss dej. - لقد قيدوني ، قال بيير ، لهذا السبب لم أتمكن من القدوم وإطلاق سراحك. - "They have tied me up," said Pierre, "that's why I couldn't come and untie you.

Erik snubblade fram till Pierres säng och drog med ett fumligt grepp bort täcket. تعثر إريك على سرير بيير وسحب الأغطية بعيدًا بقبضة خرقاء. Där låg Pierre, surrad som en kåldolma. هناك يرقد بيير ، مثل ملفوف دولما. There was Pierre, tied up like a cabbage patch.

Men Eriks händer var för stela för att han skulle kunna få upp knutarna och han såg inte klart. لكن يدي إريك كانتا متصلبتين للغاية بحيث لم يتمكن من فك العقدة ولم يستطع الرؤية بوضوح. Då och då kom det som en dimma för ögonen. من وقت لآخر كان يتحول إلى ضباب للعيون. From time to time, it came like a fog to the eyes.

– Du får vara bunden ett slag till, sluddrade han och tog sig ut i duschrummet och gick in i duschen utan att ta av kläderna och vred på vattnet. - يمكن أن تكون مقيدًا مرة أخرى ، فقد توغل في طريقه إلى غرفة الاستحمام ودخل الحمام دون خلع ملابسه وتشغيل الماء. - You'll be tied up one more time," he slurred and made his way to the shower room, entering the shower without taking off his clothes and turning on the water.

Det värkte och sprängde i kroppen av det ljumma vattnet. كان يتألم وينفجر في الجسم من الماء الفاتر. My body was aching and bursting from the warm water.

Han stod lutad mot kakelväggen länge och masserade sina handleder. وقف متكئًا على الحائط المكسو بالبلاط لفترة طويلة ، يقوم بتدليك معصميه. He stood leaning against the tiled wall for a long time, massaging his wrists. Sen ökade han värmen och började undan för undan fumla av kläderna. ثم زاد الحرارة وبدأ يتلعثم بالملابس شيئًا فشيئًا. Then he turned up the heat and gradually started fumbling with the clothes. Han mindes inte hur länge han stått så innan han gick in till Pierre och drog på sig en badrock och började skära av Pierres rep. لم يتذكر كم من الوقت وقف هكذا قبل أن يمشي على بيير ويسحب رداء الحمام ويبدأ في قطع حبل بيير.

Det brände här och var på kroppen men huvudet hade klarnat. احترق هنا وعلى الجسد ، لكن الرأس طهر. The body was burning here and there, but the head had cleared.

– Dom gav order att ingen fick komma och ta loss mej, förklarade Pierre, den som gjorde det skulle få fem lördagarochsöndagar. - لقد أصدروا أوامر بعدم السماح لأي شخص بالحضور وأخذي ، أوضح بيير ، وأيا كان من فعل ذلك سيحصل على خمسة أيام سبت وأحد. - "They gave orders that no one could come and untie me," explained Pierre, "whoever did so would get five Saturdays and Sundays.

– För du skulle ha tagit loss mej? - لأنك كنت ستأخذني بعيدًا؟

– Ja det är såklart. - نعم، بالطبع هو عليه.

– Dom är inte kloka, ingen tyckte det var värt fem lördagarochsöndagar. - إنهم ليسوا حكماء ، لم يعتقد أحد أن الأمر يستحق خمسة أيام سبت وأحد. - They are crazy, nobody thought it was worth five Saturdays and Sundays. Var det samma straff om någon skulle ha tagit loss mej där ute? هل كانت نفس العقوبة إذا أخذني أحدهم إلى هناك؟

– Ja dom jagade bort alla och sen kom dom och tog mej. - نعم ، طاردوا الجميع ثم جاءوا وأخذوني. - Yes, they chased everyone away and then they came and took me.

– Hur länge hade dom tänkt att jag skulle ligga där? - إلى متى اعتقدوا أنني سأستلقي هناك؟ Fattade dom inte vad dom gjorde? ألم يفهموا ماذا كانوا يفعلون؟ Did they not understand what they were doing?

Det var inte lätt att svara på. لم يكن من السهل الإجابة. It was not an easy question to answer.