×

Vi använder kakor för att göra LingQ bättre. Genom att besöka sajten, godkänner du vår cookie policy.


image

Jag är Zlatan, Kapitel 59

Kapitel 59

TA MINA DOJOR OCKSÅ. JAG KOMMER EFTER DIG

Den tredje juni gick Kaká till Real Madrid

för sextiofem miljoner euro.

Något senare såldes Christiano Ronaldo

för hundra miljoner till samma klubb.

Det var den prisnivån det handlade om.

Jag gick till Inters ägare Moratti.

Han var rätt cool ändå.

Han hade varit med och kunde businessen. — Det har varit otroliga år och jag stannar gärna, sa jag.

Jag struntar i om Manchester United eller Arsenal kommer

eller vilka som helst. Men om Barca skulle dyka upp

då vill jag att du lovar att prata med dem. — Okej. Jag lovar. Tidningarna skrev att Barca inte hade råd med mig.

De tänkte ta David Villa istället. Jag tvivlade,

och nu kändes det kört igen. Inte blev det bättre av

att jag delade rum med Maxwell.

Han är världens snällaste,

men då drev han mig till vansinne.

Vi hade ju följt varandra sedan första dagen i Amsterdam.

Nu var vi i samma läge igen. Vi var båda

på gång till Barca. Men han var steget före.

Eller värre, han var verkligen på väg dit

medan dörren höll på att stängas för mig.

Han pratade i telefon hela tiden. Är det klart?

Är det? Det var Barca hit och Barca dit.

Sånt surr hela tiden, medan jag inte hörde något

om min deal. Jag blev galen på det.

En dag i omklädningsrummet sa Maxwell som det var:

— Jag är klar för Barcelona! Klart vissa blev avundsjuka. Maxwell började

nästan generat packa sina grejor och sina fotbollsskor. — Ta mina dojor också, sa jag.

Jag kommer efter dig. Alla skrattade. Vilket skämt, typ.

Jag var ju för dyr för att bli såld,

trodde de andra spelarna. — Sitt ner, du ska ingenstans, skrek de. Ärligt talat, jag var själv osäker.

Särskilt när Mino berättade en sak.

Joan Laporta, Barcelonas chef, hade flugit

till Milano för att äta middag med Moratti.

Men Moratti sa direkt:

— Är du här för Zlatan kan du åka hem igen!

Han är inte till salu. Jag blev vansinnig. Jag kände mig sviken av Moratti.

Men jag förstod också att det kunde vara ett spel.

”Inte till salu” kunde betyda ”dyr”.

Mino arbetade som en idiot. Han sa:

— Barca är på, men de får inte loss dig.

Men Mino anade en öppning.

Han visste att Laporta just då satt i ett flygplan

på väg hem till Barcelona. Mino ringde till planet:

— Ni borde landa i Milano istället.

Om ni knackar på hemma hos Moratti

tror jag att ni kan fixa en deal med Ibrahimović. Det var en chansning. Moratti hade inte lovat något.

Det ringdes och skickades sms. Telefonerna glödde. Jag skickade ett sms till Inters sportdirektör:

”Trassla inte till det nu,

så ska jag inte trassla till det för er.” Jag fick inget svar.

Men jag kände i luften att nu var det allvar.

Nu händer det! Eller också stängs dörren.

Minuterna gick. Vad pratade de om egentligen? Jag trodde att det skulle dröja timmar.

Men snart ringde Mino. Jag ryckte till förstås.

Vad var det nu? Hade Moratti kört ut dem på en gång?

Pulsen gick upp och jag blev torr i munnen. Jag svarade och Mino sa:

— Det är klart. — Vadå klart? — Packa din väska. Du ska till Barcelona.


Kapitel 59 Kapitel 59 Chapter 59

TA MINA DOJOR OCKSÅ. NEHMEN SIE AUCH MEINE DOJOS. TAKE MY DOJOR ALSO. JAG KOMMER EFTER DIG

Den tredje juni gick Kaká till Real Madrid

för sextiofem miljoner euro.

Något senare såldes Christiano Ronaldo

för hundra miljoner till samma klubb.

Det var den prisnivån det handlade om. That was the price level it was about.

Jag gick till Inters ägare Moratti.

Han var rätt cool ändå.

Han hade varit med och kunde businessen. — Det har varit otroliga år och jag stannar gärna, sa jag.

Jag struntar i om Manchester United eller Arsenal kommer I don't care if Manchester United or Arsenal come

eller vilka som helst. Men om Barca skulle dyka upp

då vill jag att du lovar att prata med dem. — Okej. Jag lovar. Tidningarna skrev att Barca inte hade råd med mig.

De tänkte ta David Villa istället. Jag tvivlade,

och nu kändes det kört igen. Inte blev det bättre av

att jag delade rum med Maxwell.

Han är världens snällaste,

men då drev han mig till vansinne.

Vi hade ju följt varandra sedan första dagen i Amsterdam.

Nu var vi i samma läge igen. Vi var båda

på gång till Barca. Men han var steget före.

Eller värre, han var verkligen på väg dit

medan dörren höll på att stängas för mig. während sich die Tür für mich schloss.

Han pratade i telefon hela tiden. Är det klart?

Är det? Det var Barca hit och Barca dit.

Sånt surr hela tiden, medan jag inte hörde något

om min deal. Jag blev galen på det.

En dag i omklädningsrummet sa Maxwell som det var:

— Jag är klar för Barcelona! Klart vissa blev avundsjuka. Of course some became jealous. Maxwell började

nästan generat packa sina grejor och sina fotbollsskor. fast verlegen, ihre Sachen und ihre Fußballschuhe einzupacken. almost embarrassed to pack their stuff and their soccer shoes. — Ta mina dojor också, sa jag.

Jag kommer efter dig. Alla skrattade. Vilket skämt, typ. Was für ein Witz, Typ.

Jag var ju för dyr för att bli såld,

trodde de andra spelarna. — Sitt ner, du ska ingenstans, skrek de. "Setz dich, du gehst nirgendwo hin", riefen sie. Ärligt talat, jag var själv osäker.

Särskilt när Mino berättade en sak.

Joan Laporta, Barcelonas chef, hade flugit

till Milano för att äta middag med Moratti.

Men Moratti sa direkt:

— Är du här för Zlatan kan du åka hem igen!

Han är inte till salu. Jag blev vansinnig. Jag kände mig sviken av Moratti. Ich fühlte mich von Moratti im Stich gelassen.

Men jag förstod också att det kunde vara ett spel.

”Inte till salu” kunde betyda ”dyr”.

Mino arbetade som en idiot. Han sa:

— Barca är på, men de får inte loss dig. - Barca ist dran, aber sie können dich nicht loswerden.

Men Mino anade en öppning. Aber Mino spürte eine Öffnung.

Han visste att Laporta just då satt i ett flygplan Er wusste, dass Laporta zu diesem Zeitpunkt in einem Flugzeug saß

på väg hem till Barcelona. Mino ringde till planet: Mino rief das Flugzeug an:

— Ni borde landa i Milano istället. - Sie sollten stattdessen in Mailand landen.

Om ni knackar på hemma hos Moratti

tror jag att ni kan fixa en deal med Ibrahimović. Det var en chansning. Moratti hade inte lovat något.

Det ringdes och skickades sms. Es wurde angerufen und eine SMS geschrieben. Telefonerna glödde. Jag skickade ett sms till Inters sportdirektör:

”Trassla inte till det nu, „Leg dich jetzt nicht damit an,

så ska jag inte trassla till det för er.” Jag fick inget svar. also werde ich nicht für dich damit herumspielen.“ Ich erhielt keine Antwort.

Men jag kände i luften att nu var det allvar.

Nu händer det! Eller också stängs dörren.

Minuterna gick. Vad pratade de om egentligen? Jag trodde att det skulle dröja timmar. Ich dachte, es würde Stunden dauern.

Men snart ringde Mino. Jag ryckte till förstås. Ich zuckte natürlich zusammen. I flinched of course.

Vad var det nu? Was war jetzt? Hade Moratti kört ut dem på en gång? Hatte Moratti sie sofort vertrieben?

Pulsen gick upp och jag blev torr i munnen. Jag svarade och Mino sa:

— Det är klart. — Vadå klart? — Packa din väska. Du ska till Barcelona.