Valborg

Den 30 april varje år firar man Valborgsmässoafton.

Som många andra högtider har även den här ett hedniskt ursprung, men namnet kommer från ett annat håll.

I Devonshire i England föddes Valborg omkring år 710.

Hennes morbror Bonifatius var ärkebiskop av Mainz i det frankiska riket (nuvarande Tyskland). Bonifatius kallade henne till landet för att kristna folket. Valborg blev så småningom abbedissa på klostret Heidenheim som hennes bror hade grundat. Efter hennes död år 779 fördes kvarlevorna till Eichstadt, och gravsattes den 1 maj. Det är också den dag då Valborg helgonförklarades, dock långt senare, år 893.

Enligt den gamla hedniska traditionen tände man eldar för att bränna det gamla och ge plats för det nya, rent praktiskt i form av ris, kvistar, skräp m.m.

men också symboliskt. Vid vårdagjämningen vänder mörker till ljus och dagarna blir längre. Kanske var också just vårdagjämningen den tid då man tände sin eld. Efter Valborgs död uppstod en kult kring häxtro och motverkande av onda krafter så man har helt enkelt kopplat samman händelserna, och således bränner man bål på natten mellan den 30 april och 1 maj.

En mycket utbredd tradition i Sverige är att studentkörer och andra sångsällskap samlas kring eldarna för att hälsa våren välkommen med sånger.

Ni har hört "Valborg", skriven och inläst av Jeff Lindqvist. Innehållet kommer från Wikipedia-artikeln "Valborgsmässoafton", med vissa ändringar och egna tillägg.