Börja lära dig lektionen nu

Selma Lagerlöf: Valda berättelser, Silvergruvan (2)

Silvergruvan (2)

»Både prästen och de, som voro med honom, blevo mycket glada,» fortfor den talande utan att låta sig störas av kungens likgiltighet. »De tänkte, att de nu hade funnit det, som skulle göra dem rika och deras efterkommande även. 'Aldrig mer skall jag behöva arbeta!' sade en av dem. 'Jag skall ha råd att göra ingenting hela veckan igenom, och på söndagen skall jag åka till kyrkan i guldkaret!'

»De voro eljest förståndiga karlar, men det stora fyndet hade gått dem åt huvudet, så att de

talade som barn. Så mycken besinning hade de ändå, att de på nytt lade mossan till rätta och gömde malmådern. Därpå togo de noggrant märke på platsen, där den befann sig, och gingo hem. »Innan de skildes, kommo de överens, att prästen skulle resa till Falun och fråga bergshauptmannen vad detta var för malm. Han skulle komma tillbaka, så snart han kunde, och intilldess lovade de varandra med dyr ed, att de inte för någon människa skulle förråda var det var, som malmen fanns.» Kungens huvud lyftes åter en smula, men han avbröt inte berättaren med ett ord. Han tycktes börja tro, att den andre verkligen hade något viktigt,

som han ville säga honom, då han inte lät sig störas av hans likgiltighet.

»Så for prästen åstad med ett par malmprover i fickan. Han var lika glad åt att bli rik som någon av de andra. Han tänkte på att han skulle bygga om prästgården, som nu inte var bättre än en bondstuga, och så skulle han gifta sig med en prostdotter, som han tyckte om. Henne hade han eljest trott att han skulle få vänta på i många år. Han var fattig och bemärkt, och han visste, att det skulle dröja länge, innan han fick en sådan plats, att han kunde gifta sig.

»Prästen åkte in till Falun på två dagar, och en dag måste han gå där och vänta, därför att

bergshauptmannen var bortrest. Äntligen fick han råka honom och visade honom malmbitarna. Bergshauptmannen tog dem i sin hand. Han såg först på dem och sedan på prästen.

»Prästen berättade, att han hade funnit dem I ett berg hemma i socknen, och undrade om det inte kunde vara bly. 'Nej, bly är det inte,' sade bergshauptmannen. 'Kanske att det är zink då?' frågade prästen. 'Zink är det inte heller,' sade bergshauptmannen. »Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom. Så bedrövad hade han inte känt sig på mången god dag.

'Har ni många sådana här stenar i er socken?' frågade bergshauptmannen.

'Vi ha ett helt berg,' sade prästen.

»Då gick bergshauptmannen närmare, slog honom på axeln och sade:

'Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn,

för detta är silver!'

'Jaså,' sade prästen och stod och famlade framför sig. 'Jaså, det är silver.'

»Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många god råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade. Han tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.»

Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt berättelsen.

»Det gick väl så,» sade kungen, »att när han kom hem och började arbeta i gruvan, så fick han se, att bergshauptmannen bara hade drivit gäck med honom.»

»Ånej, inte hade bergshauptmannen narrat honom,» sade komministern. »Han kan fortsätta,» sade kungen och satte sig åter till rätta för att lyssna. »När prästen äntligen var hemma och körde fram genom hemsocknen,» fortfor prästen, »ansåg han, att han först av allt borde underrätta sina kamrater om värdet av deras fynd. Och som han åkte förbi gästgivar Sten Stenssons gård, ämnade han köra in hos honom och tala om, att det de

hade funnit var silver. Men när han stannade utanför porten, såg han, att det hängde lakan

för fönsterna, och att en bred väg av hackat granris ledde upp till trappan.

'Vem är det, som är död här i gården?' frågade prästen en pojke, som stod och hängde

mot gärdesgården. 'Det är gästgivarn själv,' svarade pojken. Och så lät han prästen veta, att gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka tillbaka. 'Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som här har gått åt!' sade gossen. — 'Hur kan detta komma sig?' frågade prästen. 'Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig full.' — 'Jo,' sade gossen, 'han drack, därför att han påstod, att han hade funnit en gruva. Han var så rik, sade han. Han skulle aldrig behöva göra annat än supa. Och i går kväll åkte han bort, full som han var, och så välte

åkdonet, och han slog ihjäl sig.'

»När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver. Han var bedrövad över det han

hade fått veta. Han hade ju kommit så glad och fröjdat sig åt att få tala om den stora nyheten. »När prästen hade kört ett par steg, såg han Israels Per Persson komma gående. Han såg ut alldeles som vanligt, och prästen tänkte, att det var väl, att lyckan inte hade stigit också honom åt huvudet. Honom skulle han genast glädja med att han nu var en rik man. 'Goddag!' sade Per Persson. 'Kommer du ifrån Falun nu?' — 'Ja, det gör jag,' sade prästen, 'och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där, än vi tänkte oss. Bergshauptmannen sade, att det var silvermalm, som vi hade funnit.' I samma ögonblick såg Per Persson ut, som om jorden hade öppnat sig under honom.

— 'Vad säger du, vad säger du? Är det silver ?' —

'Ja,' svarade prästen, 'vi bli rika karlar, vi alla nu, och kunna leva som herrskap.'

— 'Nej, är det silver!' sade Per Persson än en gång och såg alltmer sorgsen ut.

— 'Ja, visst är det silver,' svarade prästen, 'du skall inte tro, att jag vill bedraga dig. Du skall

inte vara rädd för att bli glad.'

— 'Glad!' sade Per Persson. 'Skulle jag bli glad? Jag trodde, att det bara var kråkguld, som vi hade funnit, så att jag tyckte, att det var bättre att taga det säkra för det osäkra. Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olof Svärd för hundra daler.' »Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod han och grät på landsvägen.

»När prästen kom hem till sin gård, sände han en dräng bort till Olof Svärd och hans bror för att tala om för dem, att det var silver, som de hade funnit. Han tyckte, att han nu hade fått nog av att själv föra kring den goda nyheten. »Men då prästen satt ensam på kvällen, tog

åter glädjen ut sin rätt. Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle, där han tänkte bygga

den nya prästgården. Den skulle bli ståtlig, förstås, lika präktig som ett biskopsboställe. Han

stod länge ute den natten, och han nöjde sig inte med att bygga om prästgården. Det föll honom in, att då det fanns så mycken rikedom i socknen, skulle mycket folk strömma dit, och till sist skulle kanske en hel stad bli uppbyggd omkring gruvan. Och så skulle han nödgas att bygga en ny kyrka i stället för den gamla. Det skulle väl en stor del av hans rikedom gå åt till. Men han var inte nöjd med detta heller, utan han tänkte sig, att när hans kyrka vore färdig, skulle kungen och många biskopar komma för att inviga den, och då skulle kungen bli glad åt kyrkan, men han skulle anmärka på det, att det inte fanns något ställe för honom, kungen, att ta in på. Och då skulle han få lov att bygga kungen ett slott i den nya staden.»

En av kungens kavaljerer öppnade nu dörren till sakristian och anmälde, att den stora kunga-

vagnen var lagad.

Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna sig, men han besinnade sig. »Han

skall få tala om sin historia till slut,» sade han till prästen. »Men han kan gå raskare framåt. Vi veta nu hur mannen drömde och tänkte. Vi vilja veta hur han handlade.»

»Men när prästen ännu satt mittuppe i dessa drömmar,» fortfor prästen, »kom bud till honom, att Israels Per Persson hade avhänt sig livet. Han hade inte kunnat bära det, att han hade sålt bort sin del av gruvan. Han hade väl tyckt, att han inte kunde uthärda att var dag gå och se en annan fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.»

Kungen satte sig en smula till rätta i stolen. Han höll båda ögonen öppna. »Minsann,» sade han, »om jag hade varit den där prästen, tror jag, att jag hade fått nog av gruvan.»

»Kungen är en rik man, han,» sade prästen. »Han har mycket nog i alla fall. Det är inte

på samma sätt med en fattig präst, som ingenting äger. Den stackaren tänkte i stället, när han såg, att Guds välsignelse inte var med hans företag:

'Jag skall inte mera drömma om att göra mig själv ära och nytta med dessa rikedomar. Men jag kan ju inte låta silvret bli liggande i jorden. Jag måste ta fram det till nytta för de fattiga och nödställda. Jag skall bearbeta gruvan för att hjälpa hela socknen på fötter.'

»Därför gick prästen en dag över till Olof Svärd för att tala med honom och hans bror om

vad de nu närmast borde företa sig med silverberget. När han kom i närheten av soldatbostaden, mötte han en kärra, som var omgiven av beväpnade bönder. Och i kärran satt en karl, som hade händerna bakbundna och rep omkring fotlederna. »Då prästen gick förbi, höll kärran stilla, och han fick tid att betrakta fången. Hans huvud var ombundet, så att det var inte lätt att se vem det var, men prästen tyckte ändå, att han kände igen Olof Svärd.

»Han hörde fången bedja dem, som bevakade honom, att han skulle få tala ett par ord med

prästen. »Han gick då närmare, och fången vände sig emot honom. 'Nu är du snart den enda, som vet var det där silverberget finns,' sade Olof. 'Vad är det du säger, Olof?' frågade prästen. 'Jo, ser du, präst, sedan vi hade fått höra, att det var ett silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min bror vara så goda vänner som förut, utan vi kommo jämt i gräl. Och i går kväll råkade vi i tvist om vem av oss fem det var, som först hade funnit gruvan, och det kom till strid mellan oss. Och nu har jag slagit ihjäl min bror, och han har även gett mig en duktig minnesbeta här över pannan. Jag skall hänga nu, och sedan är du den enda, som vet något om gruvan. Därför vill jag be dig om en sak.'

‘Tala ut, du!' sade prästen. 'Jag skall göra vad jag kan för dig.'

'Du vet, att jag lämnar många små barn efter mig,' började soldaten, men prästen avbröt honom.

'Vad detta beträffar, kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i gruvan, skola de få,

alldeles som om du själv hade levat.'

'Nej,' sade Olof Svärd, 'det var en annan sak jag ville be dig om. Låt ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den där gruvan!'

»Prästen ryckte ett steg tillbaka, han blev stående tyst och kunde inte svara.

'Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn,' sade den fångne.

'Ja,' sade prästen långsamt och mödosamt, 'jag skall lova dig vad du begär av mig.'

»Därpå fördes mördaren bort, och prästen stod på vägen och tänkte på hur han skulle kunna hålla det löfte han hade givit honom. Under hela vägen hem tänkte han på rikedomen, som han hade varit så glad åt. Men om det nu var så, att folket i denna församlingen inte tålde vid rikedom? Nu voro redan fyra fördärvade, som förut hade varit stolta och präktiga män. Han tyckte sig se hela församlingen framför sig, och han föreställde sig hur den där silvergruvan skulle fördärva den ene efter den andre. Anstod det honom, som var satt att vårda dessa fattiga människors själar, att släppa ut över dem det, som skulle bli deras undergång?»

Silvergruvan (2) Silver Mine Silbergräber (2) Silvergruvan (2) Miniera d'argento (2) Zilvermijn (2) Mina de prata (2) Сильвергруван (2) Silvergruvan (2) The Silver Mine (2)

»De voro eljest förståndiga karlar, men det stora fyndet hade gått dem åt huvudet, så att de they|were|otherwise|sensible|men|but|the|big|find|had|gone|to them|to|head|so|that|they "В остальном они были здравомыслящими людьми, но великое открытие вскружило им голову, и они »They were otherwise sensible men, but the great find had gone to their heads, so that they

som han ville säga honom, då han inte lät sig störas av hans likgiltighet. that|he|wanted|to say|to him|when|he|not|let|himself|to be disturbed|by|his|indifference as he wanted to tell him, since he did not let himself be disturbed by his indifference.

»Prästen åkte in till Falun på två dagar, och en dag måste han gå där och vänta, därför att the priest|traveled|in|to|Falun|in|two|days|and|one|day|had to|he|walk|there|and|wait|because|that "The priest went to Falun in two days, and one day he had to go there and wait, because

bergshauptmannen var bortrest. the mining chief|was|away the mining chief was away. Äntligen fick han råka honom och visade honom malmbitarna. finally|he got to|he|to encounter|him|and|he showed|him|the ore pieces Finally, he got to meet him and showed him the ore pieces. Bergshauptmannen tog dem i sin hand. the mine captain|he took|them|in|his|hand The mining captain took them in his hand. Han såg först på dem och sedan på prästen. he|he saw|first|at|them|and|then|at|the priest He first looked at them and then at the priest.

'Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn, let|then|see|that|you|make|a|such|use|of|it|that|it|benefits|both|you|yourselves|and|the kingdom|to|benefit Seht also zu, dass ihr davon so Gebrauch macht, dass es euch selbst und dem Reich zugute kommt. "Смотрите, чтобы вы использовали его так, чтобы это принесло пользу и вам, и королевству". 'Then let it be that you make such use of it that it benefits both yourselves and the kingdom,

för detta är silver!' for|this|is|silver потому что это серебро! for this is silver!'

»Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många god råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade. the mountain chief|began|to talk|about|to|him|how|he|would|to carry|himself|to|to|to|to obtain|himself|legal|right|to|the mine|and|gave|him|many|good|advice|but|the priest|stood|headstrong|and|heard|not|to|what|he|said "Der Bergwerkskapitän begann ihm zu erklären, wie er das Recht auf das Bergwerk erwerben könne, und gab ihm viele gute Ratschläge, aber der Priester hörte nicht auf seine Worte. "Капитан шахты начал рассказывать ему, как ему следует поступить, чтобы получить законное право на шахту, и дал ему много хороших советов, но священник стоял в стороне и не слушал его слов. "The mountain chief began to tell him how he should go about obtaining legal rights to the mine and gave him many good pieces of advice, but the priest stood with his head in the clouds and did not listen to what he was saying."},{ Han tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.» he|thought|only|about|how|wonderful|it|was|that|it|at home|in|his|poor|parish|lay|a|whole|mountain|of|silver ore|and|waited|for|him He just thought about how wonderful it was that there was a whole mountain of silver ore waiting for him back home in his poor parish.

för fönsterna, och att en bred väg av hackat granris ledde upp till trappan. for|the windows|and|that|a|wide|path|of|chopped|fir branches|led|up|to|the stairs окна, а к лестнице вела широкая дорожка из обрубленных еловых веток. for the windows, and that a wide path of chopped spruce branches led up to the stairs.

'Vem är det, som är död här i gården?' frågade prästen en pojke, som stod och hängde who|is|it|that|is|dead|here|in|the yard|asked|the priest|a|boy|that|stood|and|hung Кто это умер здесь, во дворе?" - спросил священник у мальчика, который крутился рядом. 'Who is it that died here in the yard?' the priest asked a boy who was standing and hanging

mot gärdesgården. towards|the fence к забору. towards the fence. 'Det är gästgivarn själv,' svarade pojken. it|is|the innkeeper|himself|he answered|the boy Это сам хозяин гостиницы, - ответил мальчик. 'It's the innkeeper himself,' replied the boy. Och så lät han prästen veta, att gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka tillbaka. and|then|he let|he|the priest|know|that|the innkeeper|he had|drunk|himself|drunk|every|day|since|a|week|ago Dann ließ er den Priester wissen, dass der Gastwirt seit einer Woche jeden Tag betrunken war. И тогда он сообщил священнику, что трактирщик напивается каждый день в течение недели. And he let the priest know that the innkeeper had been drinking himself drunk every day for a week. 'Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som här har gått åt!' sade gossen. oh|so|much|spirits||||that|here|has|gone|consumed|he said|the boy О, сколько бренди, сколько бренди было выпито здесь!" - сказал мальчик. 'Oh, so much spirits, so much spirits, that has been consumed here!' said the boy. — 'Hur kan detta komma sig?' frågade prästen. how|can|this|come|to be|asked|the priest - Как это может быть?" - спросил священник. — 'How can this be?' asked the priest. 'Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig full.' — 'Jo,' sade gossen, 'han drack, därför att han påstod, att han hade funnit en gruva. the innkeeper|used to|after all|never|drink|himself|drunk|yes|said|the boy|he|drank|because|that|he||||had|found|a|mine Трактирщик никогда не напивался" - "Ну, - сказал мальчик, - он пил, потому что утверждал, что нашел шахту". 'The innkeeper never used to get drunk.' — 'Yes,' said the boy, 'he drank because he claimed he had found a mine. Han var så rik, sade han. he|was|so|rich|said|he He was so rich, he said. Han skulle aldrig behöva göra annat än supa. he|would|never|have to|do|anything|than|drink He would never have to do anything but drink. Och i går kväll åkte han bort, full som han var, och så välte and|in|yesterday|evening|he went|he|away|drunk|as|he|was|and|then|he overturned А вчера вечером он ушел, напился и упал. And last night he left, as drunk as he was, and then he overturned

åkdonet, och han slog ihjäl sig.' ||he||| карету, и он покончил с собой". the vehicle, and he killed himself.'

»När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver. |||||||he|| "When the priest heard this, he continued homeward. Han var bedrövad över det han He was saddened by what he

hade fått veta. had|received|know had found out. Han hade ju kommit så glad och fröjdat sig åt att få tala om den stora nyheten. he|had|indeed|come|so|happy|and|rejoiced|himself|at|to|get|talk|about|the|big|news He had come so happy and rejoiced at being able to talk about the big news. »När prästen hade kört ett par steg, såg han Israels Per Persson komma gående. when|the priest|had|driven|a|couple|steps|saw|he|Israel's|Per|Persson|come|walking "Пройдя несколько шагов, священник увидел идущего рядом Пер Перссона из Израиля. "When the priest had walked a couple of steps, he saw Israel's Per Persson coming. Han såg ut alldeles som vanligt, och prästen tänkte, att det var väl, att lyckan inte hade stigit också honom åt huvudet. he|saw|out|completely|as|usual|and|the priest|thought|that|it|was|well|that|the luck|not|had|risen|also|him|to|head Выглядел он как обычно, и священник подумал, что хорошо, что удача не пошла ему впрок. He looked just like usual, and the priest thought it was good that luck hadn't gone to his head either. Honom skulle han genast glädja med att han nu var en rik man. him|would|he|immediately|please|with|that|he|now|was|a|rich|man Он сразу же обрадовал его тем, что теперь он богатый человек. He would immediately please him by saying that he was now a rich man. 'Goddag!' sade Per Persson. good day|said|Per|Persson 'Good day!' said Per Persson. 'Kommer du ifrån Falun nu?' — 'Ja, det gör jag,' sade prästen, 'och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där, än vi tänkte oss. are coming|you|from|Falun|now|yes|it|do|I|said|the priest|and|now|shall|I|say|you|that|it|has|gone|better|there|than|we|thought|ourselves Вы теперь из Фалуна?" - "Да, из Фалуна, - сказал священник, - и сейчас я скажу вам, что дела там пошли лучше, чем мы думали". 'Are you coming from Falun now?' — 'Yes, I am,' said the priest, 'and now I will tell you that things have gone better there than we thought. Bergshauptmannen sade, att det var silvermalm, som vi hade funnit.' I samma ögonblick såg Per Persson ut, som om jorden hade öppnat sig under honom. the mining chief|said|that|it|was|silver ore|that|we|had|found|in|same|moment|saw|Per|Persson|out|as|if|the earth|had|opened|itself|under|him Капитан шахты сказал, что мы нашли серебряную руду". В тот же момент Пер Перссону показалось, что под ним разверзлась земля. The mining captain said that it was silver ore that we had found.' At that moment, Per Persson looked as if the ground had opened up beneath him.

— 'Vad säger du, vad säger du? what|say|you|what|say|you — 'What do you say, what do you say? Är det silver ?' — is|it|silver Is it silver?' —

'Ja,' svarade prästen, 'vi bli rika karlar, vi alla nu, och kunna leva som herrskap.' yes|answered|the priest|we|become|rich|men|we|all|now|and|can|live|as|gentry 'Yes,' replied the priest, 'we will all become rich men now, and we can live like gentry.'

inte vara rädd för att bli glad.' not|be|afraid|for|to|become|happy not be afraid to be happy.'

— 'Glad!' sade Per Persson. happy|said|Per|Persson — 'Happy!' said Per Persson. 'Skulle jag bli glad? would|I|become|happy 'Should I be happy? Jag trodde, att det bara var kråkguld, som vi hade funnit, så att jag tyckte, att det var bättre att taga det säkra för det osäkra. I|thought|that|it|only|was|crow gold|that|we|had|found|so|that|I|thought|that|it|was|better|to|take|it|safe|for|the|uncertain Я думал, что мы нашли только воронье золото, и решил, что лучше перестраховаться. I thought it was just fool's gold that we had found, so I thought it was better to take the safe route. Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olof Svärd för hundra daler.' »Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod han och grät på landsvägen. I|have|sold|away|my|share|in|the mine|to|Olof|Svärd|for|hundred|dalers|he|was|desperate|and|when|the priest|left|from|him|stood|he|and|cried|on|the highway Я продал свою долю в шахте Олофу Сварду за сто далеров". "Он был в отчаянии, и когда священник покинул его, он стоял и плакал на шоссе. I sold my share in the mine to Olof Svärd for a hundred dalers.' He was desperate, and when the priest left him, he stood crying on the roadside.

åter glädjen ut sin rätt. again|the joy|out|its|right радость вновь обретает свою силу. joy back to its rightful place. Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle, där han tänkte bygga he|went|out|in|the darkness|and|stood|himself|on|a|hill|where|he|thought|to build He went out into the darkness and stood on a hill, where he thought he would build

vagnen var lagad. |was| The king was at first ready to leave immediately, but he reconsidered.

Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna sig, men han besinnade sig. ||||||||remove||||thought better| The king was at first ready to leave immediately, but he came to his senses. »Han he "He

skall få tala om sin historia till slut,» sade han till prästen. shall|get|speak|about|his|story|to|end|said|he|to|the priest will get to tell his story in the end," he said to the priest. »Men han kan gå raskare framåt. but|he|can|go|faster|forward "But he can move forward more quickly. Vi veta nu hur mannen drömde och tänkte. we|know|now|how|the man|dreamed|and|thought We now know how the man dreamed and thought. Vi vilja veta hur han handlade.» we|want|to know|how|he|acted We want to know how he acted."

»Men när prästen ännu satt mittuppe i dessa drömmar,» fortfor prästen, »kom bud till honom, att Israels Per Persson hade avhänt sig livet. but|when|the priest|still|sat|right in the middle|in|these|dreams|continued|the priest|came|message|to|him|that|Israel's|Per|Persson|had|taken away|himself|life "But when the priest was still sitting in the midst of these dreams," the priest continued, "a message came to him that Israel's Per Persson had taken his own life. Han hade inte kunnat bära det, att han hade sålt bort sin del av gruvan. he|had|not|could|bear|it|that|he|had|sold|away|his|share|of|the mine He could not bear that he had sold his share of the mine. Han hade väl tyckt, att han inte kunde uthärda att var dag gå och se en annan fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.» he|had|probably|thought|that|he|not|could|endure|to|every|day|go|and|see|another||rejoice|oneself|at|a|wealth|that|could|have|been|his He must have thought that he could not endure to see another rejoice in a wealth that could have been his."

»Kungen är en rik man, han,» sade prästen. the king|is|a|rich|man|he|said|the priest "Der König ist ein reicher Mann", sagte der Priester. "The king is a rich man, he," said the priest. »Han har mycket nog i alla fall. he|has|much|enough|in|all|cases "He has enough anyway. Det är inte it|is|not It is not

»Därför gick prästen en dag över till Olof Svärd för att tala med honom och hans bror om therefore|he went|the priest|one|day|over|to|Olof|Svärd|to|to|talk|with|him|and|his|brother|about "Therefore, one day the priest went over to Olof Svärd to talk to him and his brother about

vad de nu närmast borde företa sig med silverberget. what|they|now|nearest|should|undertake|themselves|with|the silver mountain what they should do next with the silver mountain."},{ När han kom i närheten av soldatbostaden, mötte han en kärra, som var omgiven av beväpnade bönder. when|he|he came|in|proximity|of|the soldier's quarters|he met|he|a|cart|that|was|surrounded|by|armed|peasants As he approached the soldiers' quarters, he encountered a cart surrounded by armed farmers. Och i kärran satt en karl, som hade händerna bakbundna och rep omkring fotlederna. and|in|the cart|he sat|a|man|who|he had|hands|bound|and|rope|around|ankles And in the cart sat a man, whose hands were tied behind his back and ropes around his ankles. А в телеге сидел человек со связанными за спиной руками и веревками вокруг лодыжек. »Då prästen gick förbi, höll kärran stilla, och han fick tid att betrakta fången. then|the priest|walked|past|held|the cart|still|and|he|got|time|to|observe|the prisoner "Когда священник проезжал мимо, повозка остановилась, и у него появилось время посмотреть на пленника. "When the priest passed by, the cart stood still, and he had time to observe the prisoner."},{ Hans huvud var ombundet, så att det var inte lätt att se vem det var, men prästen tyckte ändå, att han kände igen Olof Svärd. his|head|was|bandaged|so|that|it|was|not|easy|to|see|who|it|was|but|the priest|thought|nevertheless|that|he|recognized|again|Olof|Svärd His head was bandaged, so it was not easy to see who it was, but the priest still thought he recognized Olof Svärd.

prästen. the priest the priest. »Han gick då närmare, och fången vände sig emot honom. he|walked|then|closer|and|the prisoner|turned|himself|towards|him "Затем он подошел, и заключенный повернулся к нему. "He then stepped closer, and the prisoner turned towards him."},{ 'Nu är du snart den enda, som vet var det där silverberget finns,' sade Olof. now|is|you|soon|the|only|who|knows|where|it|that|silver mountain|is|said|Olof 'Now you will soon be the only one who knows where that silver mountain is,' said Olof. 'Vad är det du säger, Olof?' frågade prästen. what|is|it|you|saying|Olof|asked|the priest ‘What are you saying, Olof?’ asked the priest. 'Jo, ser du, präst, sedan vi hade fått höra, att det var ett silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min bror vara så goda vänner som förut, utan vi kommo jämt i gräl. well|see|you|priest|since|we|had|received|hear|that|it|was|a|silver mountain|that|we|had|found|could|not|I|and|my|brother|be|so|good|friends|as|before|but|we|came|always|in|quarrels 'Well, you see, priest, after we had heard that it was a mountain of silver that we had found, my brother and I could not be as good friends as before, but we were constantly quarrelling. Видите ли, священник, с тех пор как мы узнали, что нашли серебряную гору, мы с братом не можем быть такими же хорошими друзьями, как раньше, мы постоянно ссоримся". Och i går kväll råkade vi i tvist om vem av oss fem det var, som först hade funnit gruvan, och det kom till strid mellan oss. and|in|yesterday|evening|we happened|we|in|dispute|about|who|of|us|five|it|was|that|first|had|found|the mine|and|it|came|to|fight|between|us And last night we got into a dispute about which of us five had first discovered the mine, and it led to a fight between us. Och nu har jag slagit ihjäl min bror, och han har även gett mig en duktig minnesbeta här över pannan. and|now|have|I|hit|to death|my|brother|and|he|has|also|given|me|a|good|memory blow|here|over|forehead А теперь я убил своего брата, и он же нанес мне хороший памятный укус здесь, на лбу. And now I have killed my brother, and he has also given me a good mark here over my forehead. Jag skall hänga nu, och sedan är du den enda, som vet något om gruvan. I|will|hang|now|and|then|am|you|the|only|who|know|anything|about|the mine Сейчас меня повесят, и тогда только вы будете знать о шахте. I will be hanged now, and then you are the only one who knows anything about the mine. Därför vill jag be dig om en sak.' therefore|want|I|ask|you|for|a|thing Вот почему я хочу спросить тебя кое о чем". Therefore, I want to ask you for one thing.

‘Tala ut, du!' sade prästen. speak|out|you|said|the priest Говорите, вы!" - сказал священник. 'Speak out, you!' said the priest. 'Jag skall göra vad jag kan för dig.' I|shall|do|what|I|can|for|you 'I will do what I can for you.'

alldeles som om du själv hade levat.' just|as|if|you|yourself|had|lived как если бы вы сами жили". just as if you had lived yourself.'

'Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn,' sade den fångne. if|you|not|you promise|me|this|I can||not|die|calm|he said|the|prisoner Если вы не пообещаете мне этого, я не смогу умереть спокойно", - сказал заключенный. "If you do not promise me this, I cannot die in peace," said the captive.

PAR_TRANS:gpt-4o-mini=172.89 PAR_CWT:AvJ9dfk5=7.04 en:AvJ9dfk5 openai.2025-02-07 ai_request(all=76 err=0.00%) translation(all=149 err=8.05%) cwt(all=2043 err=2.30%)