×

Vi använder kakor för att göra LingQ bättre. Genom att besöka sajten, godkänner du vår cookie policy.


image

Lysande Lagom, Avsnitt 9: Den svenska synen på barn (2)

Avsnitt 9: Den svenska synen på barn (2)

Emil:

Man säger det ju inte. Det blir istället någon sorts avståndstagande. Att man blir tyst eller inte kommenterar.

Sofi:

Det börjar redan vid köksbordet där. När fyraåringen säger något plumpt.

Emil:

Det börjar redan i maggan. Det är en teori. Det är väl inte helt otänkbart att det har någon koppling till det.

Sofi:

Jag tänker alltid på det här med barn. Att föreställningen är barn av naturen goda eller onda. Finns det någon sån föreställning i Sverige tror du? Jag har min teori men jag väntar lite.

Emil:

Där tänker jag direkt på Astrid Lindgren. Hon har väl påverkat vår syn på barn i Sverige väldigt mycket. Hon har väl den grundsynen att barn alltid är goda från början.

Sofi:

Det är något jag har upptäckt i mitt föräldraskap. Vi har väldigt olika syner på det. Den franska synen är att barnen, jag skulle inte säga att han tycker att de är onda. Men att man ser att de av naturen gör fel. Vår uppgift enligt det franska sättet är att leda in dem på rätt väg från det här felaktiga sättet att vara människa.

Sofi:

Vad jag har upptäckt om mig själv som är väldigt naivt och romantiskt är att jag tror att de av naturen är helt perfekta. Kommer jag in där och blir någon slags korrupt kraft som gör att de avviker mer och mer från den här perfekta stigen i livet.

Emil:

Det är nog din variant där som är väldigt modern på något sätt skulle jag tro. Eller nej det kanske inte är så modernt. Var det inte något sånt här som Rosås?

Sofi:

Jag tror det är något 1700-tal grej. Jag tror att det präglar den svenska synen. En annan sak som vi har väldigt olika syn på är att ta risker. Jag ser mina barn att de har den här kompetensen att kunna bestämma så att de klättrar upp på en hög sten eller ett berg.

Sofi:

Jag tror att de vet när det är dags att sluta eller hur nära kanterna de kan gå. De kan lita på sin egen rädsla. Om vi kommer in för mycket och bestämmer där att de tappar den kompetensen. Som jag säger till min man då.

Sofi:

Han tycker precis tvärtom att det är verkligen vår uppgift som föräldrar att visa barnen när det är stopp. När de inte klarar mer. Det är lite samma även om det kanske inte handlar om godhet. Jag har någon slags idé om att barnen i sig själva kan och är bra.

Sofi:

Som vuxen kanske man ska hålla sig lite på avstånd och låta dem ta egna beslut. Det tror jag är väldigt svenskt.

Emil:

Jag tror att ni båda har lite rätt i det där. Jag tror att för min del är jag rent ideologiskt som du. Men rent känslomässigt är jag mer som din man. Jag blir orolig och nervös om de klättrar på något högt.

Sofi:

Det tänker jag också när man jämför med min barndom och min mans barndom. Det fanns mycket mer tid för mig. Min man som han växte upp och gick i franska skolan. Det var läxor och det var långa skoldagar från sju på morgonen till fem på eftermiddagen.

Sofi:

Mellan skoldagarna och loven var det ganska rejäla läxor som skulle göras. Det här med att ha fritid var något bortprioriterat. Där som svensk barn hade man otroligt mycket tid som man gjorde vad man ville och som ingen hade särskilt stor koll på.

Emil:

Det där tror jag är en skillnad mellan Sverige och många andra länder. I andra länder har barnen plikter på något sätt. De måste sköta. Jag har hört det sägas i Costa Rica till exempel. Ni barn vet ju att måndag till fredag har ni ett jobb.

Emil:

Ni ska gå i skolan och när ni kommer hem så är det läxor och inget annat. Man får inte leka då.

Sofi:

Det är inte så att man ska göra läxor och vara bra i skolan. Det är inte så bra för att skaffa kompisar. Då verkar man vara lite töntig. Det vet jag i Frankrike. Om man är bra i skolan så är man cool. Den här killen hade 99% rätt på provet och alla vill vara kompis med honom.

Emil:

Är det sant? Jag trodde att det var bra att vara too cool for school.

Sofi:

Nej, det är typiskt amerikanskt och lite nordiskt. Det ska man vara bra i skolan. Det är jättepoppigt.

Emil:

Ja, det visste jag inte. Men det är synd att jag inte bodde i något sådant land.

Sofi:

Ja, precis. Allting hade gått mycket bättre.

Emil:

Skitock. Född fel.

Sofi:

Vi pratade om lydnad och veta hut. Det som händer i vår familj, den franska synen på barnen påminner mycket om mina farföräldrars syn på barn. Det handlar om att barnen ska göra rätt och lyda och inte säga emot.

Sofi:

Det blir lite problematiskt. Som svensk så ser man när man ser en annan kultur att sådär gjorde vi i Sverige för 50-60 år sedan. Då tycker man att det är lite backwards.

Emil:

Att de är lite omoderna på något sätt.

Sofi:

Precis. Att vi är i spetsen här. Vi är i framkanten. Vi har kommit längst och vi är bäst.

Emil:

Det är väl två saker. I Sverige är det bästa att man kan vara det moderna. Det andra är att vår största dygd är oberoende och självständighet. Att vi lär barnen att de ska tänka själva. Det ser man även i svenska skolan. En uppgift är ofta hur tycker du att det här ska komma.

Emil:

Jag har märkt när jag har undervisat vuxna från andra länder att om man ger en sån uppgift. Vad är dina åsikter om det här? Det är många som inte kan svara på det. Det går bara inte. Man är inte van vid att fundera ut hur det kan vara. Kan det vara bra eller dåligt? Vad är fördelarna och nackdelarna?

Emil:

Man är väldigt ovan i många länder.

Sofi:

Men även juridiskt räknas ett svenskt barn som en samhällsmedborgare. Om man läser Rikshandboken som en guide för hur BVC ska fungera. Då står det att ett barn har rätt till att gå till BVC.

Sofi:

Det här kan ju tolkas som att det är föräldrarna som har en skyldighet att ta barnet till BVC. Men det är något man aldrig säger. Man proppsar på barnets rättigheter. Att det är barnen som har rätt att komma till BVC och få den här uppföljningen. Att man redan där på något sätt separerar barnet från sin familj och sina föräldrar.

Sofi:

Och säger att den här individen ska med hjälp av BVC, det vill säga staten. Det är organet som ska kunna växa och ha så stora möjligheter som möjligt. Det speglar väldigt mycket vår syn på att barnen redan från början har den här...

Sofi:

Att de är autonoma och kan uttrycka sig själva och har egna rättigheter. Också gentemot sin familj och sina föräldrar. Att barn har rätt att säga ifrån eller säga emot. Eller inte göra som föräldrarna vill.

Emil:

Det gjorde säkert du också i skolan. Att man pratade jättemycket om barnens rättigheter. Ring i pris, ropar man. Precis. Det där gör min son också i skolan. Det där gillar vi i Sverige. Jag såg inte det i skolan i Spanien.

Sofi:

Det finns ju de. Barnen får information. Så här gör du om du har problem hemma. Då kan du kontakta de här kanalerna. Jag tänker att i många mer kollektivistiska kulturer så är det mer så att man kanske går till farmor eller någon del av släkten i så fall.

Sofi:

Eller kanske inte vågar prata med någon alls om man upplever konstigheter i hemmet.

Emil:

Det där leder ju till att barnen i Sverige har mindre respekt för de äldre också. Ja, precis. Det där kommer jag ihåg när jag pratade om det i klärarutbildningen. För några decennier sedan räckte det med att du var vuxen i skolan. Så var barnen tysta. Det är en överdrift. Det gav dig respekt. Du var vuxen. De var bara barn.

Emil:

Men nu räcker inte det utan du måste förtjäna respekten.

Sofi:

Precis. Man måste kunna motivera och berätta varför. Där kanske vi som vuxna ibland tänker att om man ska försöka kritisera lite i det svenska systemet så kanske vi överskattar barnens förmåga att ta rätt beslut

Sofi:

eller att kunna tänka rationellt och förstå en förklaring till att man måste agera på ett visst sätt.

Emil:

Ja, det är kanske oschysst mot barnen på ett sätt också. Jag har till exempel tvingats genomlida ett sånt här elevlätt utvecklingssamtal i skolan.

Sofi:

Elevlätt utvecklingssamtal?

Emil:

Att eleven är den som leder utvecklingssamtalet.

Sofi:

Ja, lätt som elever. Inte svårt.

Emil:

Eleven ska leda utvecklingssamtalet. Jag satt med som tolk på ett sånt. Det var extremt plågsamt. Det var så här Hej och välkomna till mitt utvecklingssamtal. Och barnet visste knappt vad det handlade om.

Emil:

Vad är det jag håller på med här? Det var fruktansvärt. Det skulle inte ske i så många andra länder tror jag. Om man ens har ett utvecklingssamtal.

Sofi:

Precis. Ett utvecklingssamtal kanske om det finns så har det en helt annan form eller helt annat syfte också.

Emil:

Men är det så i Frankrike att barnen har mer respekt för de vuxna?

Sofi:

Ja, precis. Där gäller det fortfarande den här regeln. Du ska ha respekt för mig för att du är vuxen. Det här med hierarki är något som vi pratar väldigt mycket om hemma. Jag har nästan svårt att förstå vad hierarki egentligen innebär.

Sofi:

Det är något som min man säger. De förstår inte sin plats i hierarki. Det är inte jag heller. Men det som är intressant är att även när de här barnen växer upp. Det är något som fortsätter. Har man en respekt för auktoriteter eller inte?

Sofi:

Förväntas man hierarkier när man kanske kommer ut i arbetslivet? Det är kanske en kulturkrock att se för många som har växt upp i andra länder och kommit till Sverige. De är så vana vid det hierarkiska tänkandet. Det kan vara svårt att komma in på en arbetsplats och ta egna initiativ.

Sofi:

Man förväntar sig att någon annan ska ta den rollen. Jag tycker det är intressant att kolla på hur vår syn på barn speglas i litteratur och kultur. Vi har både franska och svenska böcker hemma.

Sofi:

Jag tittar framför allt på hur de här böckerna är illustrerade. Om man köper en fransk barnbok så finns det två typer av illustrationer. Den ena är pedagogiska illustrationer. Den är typiskt gjort i ett datorprogram. Man har använt svarta konturer som man har fyllt i med grundfärger.

Sofi:

Väldigt enkelt och tydligt. Mina barn älskar de här böckerna. Vi har böcker som heter Sjukhuset, Bröd, Vulkaner. Man får verkligen lära sig väldigt pedagogiskt om olika saker. Det är ren facklitteratur.

Sofi:

Den andra typen av illustration är någon slags vuxen som har ritat. Nu ritar jag som ett barn. Som har ritat medvetet slarvigt för att det ska se ut som att man inte riktigt kan. Antingen är det tillräckligt rättavisande.

Sofi:

Så här är det. Det här är facklitteraturen. Det är väldigt förklarande. Eller så är det här. Nu lägger vi oss på er nivå. Men det är inte någon som jag tycker tar barnen på allvar. Vi har många svenska böcker som är väldigt konstnärligt illustrerade.

Sofi:

Det finns olika tekniker. Man har testat med collage. Det finns ett stort intresse för att jobba med barnlitteratur. Och ge barnen det här. Det har också ganska hög status i Sverige. Vilket inte har det i andra länder.

Emil:

Det där tycker jag, om man kan se någon skillnad. Vi läser en del tyska böcker men de flesta är ganska gamla. Utan det är från när min fru var barn. Men vi har båda delarna. Det man kan se med svenska barnböcker är att de ofta är väldigt raffinerade. Det är väl det du säger.

Avsnitt 9: Den svenska synen på barn (2) Abschnitt 9: Die schwedische Sicht auf Kinder (2) Section 9: The Swedish view of children (2) Section 9 : La vision suédoise des enfants (2) Hoofdstuk 9: De Zweedse kijk op kinderen (2) Раздел 9: Шведский взгляд на детей (2) Bölüm 9: İsveç'in çocuklara bakışı (2)

Emil:

Man säger det ju inte. You don't say it. Det blir istället någon sorts avståndstagande. Instead, it becomes a kind of rejection. Att man blir tyst eller inte kommenterar.

Sofi:

Det börjar redan vid köksbordet där. It already starts at the kitchen table there. När fyraåringen säger något plumpt. When the four-year-old says something crude.

Emil:

Det börjar redan i maggan. Es beginnt im Magen. It starts in the stomach. Det är en teori. Det är väl inte helt otänkbart att det har någon koppling till det. It is not inconceivable that it has some connection with that.

Sofi:

Jag tänker alltid på det här med barn. Att föreställningen är barn av naturen goda eller onda. The idea that children are by nature good or evil. Finns det någon sån föreställning i Sverige tror du? Do you think there are any such performances in Sweden? Jag har min teori men jag väntar lite.

Emil:

Där tänker jag direkt på Astrid Lindgren. Hon har väl påverkat vår syn på barn i Sverige väldigt mycket. She has probably influenced our view of children in Sweden very much. Hon har väl den grundsynen att barn alltid är goda från början. I guess she believes that children are always good from the start.

Sofi:

Det är något jag har upptäckt i mitt föräldraskap. Vi har väldigt olika syner på det. We have very different views on it. Den franska synen är att barnen, jag skulle inte säga att han tycker att de är onda. The French view is that the children, I wouldn't say he thinks they are evil. Men att man ser att de av naturen gör fel. But you see that they are inherently wrong. Vår uppgift enligt det franska sättet är att leda in dem på rätt väg från det här felaktiga sättet att vara människa. Our task in the French way is to lead them on the right path from this wrong way of being human.

Sofi:

Vad jag har upptäckt om mig själv som är väldigt naivt och romantiskt är att jag tror att de av naturen är helt perfekta. What I have discovered about myself that is very naïve and romantic is that I believe that by nature they are absolutely perfect. Kommer jag in där och blir någon slags korrupt kraft som gör att de avviker mer och mer från den här perfekta stigen i livet. I get in there and become some kind of corrupting force that makes them deviate more and more from this perfect path in life.

Emil:

Det är nog din variant där som är väldigt modern på något sätt skulle jag tro. It's probably your variant there that is very modern in some way, I would think. Eller nej det kanske inte är så modernt. Var det inte något sånt här som Rosås? Wasn't it something like Rosås?

Sofi:

Jag tror det är något 1700-tal grej. Jag tror att det präglar den svenska synen. I think this characterizes the Swedish view. En annan sak som vi har väldigt olika syn på är att ta risker. Jag ser mina barn att de har den här kompetensen att kunna bestämma så att de klättrar upp på en hög sten eller ett berg. I see my children that they have this competence to be able to decide so they climb a high rock or a mountain.

Sofi:

Jag tror att de vet när det är dags att sluta eller hur nära kanterna de kan gå. I think they know when it is time to stop or how close to the edges they can go. De kan lita på sin egen rädsla. They can rely on their own fears. Om vi kommer in för mycket och bestämmer där att de tappar den kompetensen. If we come in too much and decide there that they lose that competence. Som jag säger till min man då.

Sofi:

Han tycker precis tvärtom att det är verkligen vår uppgift som föräldrar att visa barnen när det är stopp. On the contrary, he believes that it is really our job as parents to show our children when to stop. När de inte klarar mer. When they can't take it anymore. Det är lite samma även om det kanske inte handlar om godhet. It's kind of the same, although it may not be about goodness. Jag har någon slags idé om att barnen i sig själva kan och är bra. I have some kind of idea that children in themselves can and are good.

Sofi:

Som vuxen kanske man ska hålla sig lite på avstånd och låta dem ta egna beslut. Det tror jag är väldigt svenskt.

Emil:

Jag tror att ni båda har lite rätt i det där. Jag tror att för min del är jag rent ideologiskt som du. I think that for my part I am ideologically like you. Men rent känslomässigt är jag mer som din man. But emotionally I am more like your husband. Jag blir orolig och nervös om de klättrar på något högt.

Sofi:

Det tänker jag också när man jämför med min barndom och min mans barndom. Det fanns mycket mer tid för mig. There was much more time for me. Min man som han växte upp och gick i franska skolan. Det var läxor och det var långa skoldagar från sju på morgonen till fem på eftermiddagen. There was homework and long school days from seven in the morning to five in the afternoon.

Sofi:

Mellan skoldagarna och loven var det ganska rejäla läxor som skulle göras. Between school days and holidays there was quite a lot of homework to be done. Det här med att ha fritid var något bortprioriterat. Having free time was not a priority. Där som svensk barn hade man otroligt mycket tid som man gjorde vad man ville och som ingen hade särskilt stor koll på. There, as a Swedish child, you had an incredible amount of time to do what you wanted and that no one had much control over.

Emil:

Det där tror jag är en skillnad mellan Sverige och många andra länder. I andra länder har barnen plikter på något sätt. In other countries, children have duties in some way. De måste sköta. Jag har hört det sägas i Costa Rica till exempel. Ni barn vet ju att måndag till fredag har ni ett jobb.

Emil:

Ni ska gå i skolan och när ni kommer hem så är det läxor och inget annat. You will go to school and when you come home it is homework and nothing else. Man får inte leka då.

Sofi:

Det är inte så att man ska göra läxor och vara bra i skolan. It's not that you have to do your homework and be good at school. Det är inte så bra för att skaffa kompisar. Då verkar man vara lite töntig. It makes you look a bit dorky. Det vet jag i Frankrike. Om man är bra i skolan så är man cool. Den här killen hade 99% rätt på provet och alla vill vara kompis med honom.

Emil:

Är det sant? Jag trodde att det var bra att vara too cool for school. I thought it was good to be too cool for school.

Sofi:

Nej, det är typiskt amerikanskt och lite nordiskt. Det ska man vara bra i skolan. Det är jättepoppigt. It's great fun.

Emil:

Ja, det visste jag inte. Men det är synd att jag inte bodde i något sådant land. But it is a pity that I did not live in such a country.

Sofi:

Ja, precis. Allting hade gått mycket bättre.

Emil:

Skitock. Skitock. Född fel. Born wrong.

Sofi:

Vi pratade om lydnad och veta hut. Det som händer i vår familj, den franska synen på barnen påminner mycket om mina farföräldrars syn på barn. Det handlar om att barnen ska göra rätt och lyda och inte säga emot. It is about children doing the right thing, obeying and not contradicting.

Sofi:

Det blir lite problematiskt. Som svensk så ser man när man ser en annan kultur att sådär gjorde vi i Sverige för 50-60 år sedan. As a Swede, when you see another culture, you see that this is what we did in Sweden 50-60 years ago. Då tycker man att det är lite backwards.

Emil:

Att de är lite omoderna på något sätt.

Sofi:

Precis. Att vi är i spetsen här. That we are at the forefront here. Vi är i framkanten. Vi har kommit längst och vi är bäst. We have come the furthest and we are the best.

Emil:

Det är väl två saker. I Sverige är det bästa att man kan vara det moderna. In Sweden, the best thing is that you can be modern. Det andra är att vår största dygd är oberoende och självständighet. The second is that our greatest virtue is independence and autonomy. Att vi lär barnen att de ska tänka själva. Det ser man även i svenska skolan. En uppgift är ofta hur tycker du att det här ska komma.

Emil:

Jag har märkt när jag har undervisat vuxna från andra länder att om man ger en sån uppgift. I have noticed when I have taught adults from other countries that if you give such a task. Vad är dina åsikter om det här? Det är många som inte kan svara på det. Det går bara inte. Man är inte van vid att fundera ut hur det kan vara. Kan det vara bra eller dåligt? Vad är fördelarna och nackdelarna? What are the advantages and disadvantages?

Emil:

Man är väldigt ovan i många länder. In many countries, people are very unaccustomed to it.

Sofi:

Men även juridiskt räknas ett svenskt barn som en samhällsmedborgare. However, a Swedish child is also legally considered a citizen of society. Om man läser Rikshandboken som en guide för hur BVC ska fungera. Då står det att ett barn har rätt till att gå till BVC.

Sofi:

Det här kan ju tolkas som att det är föräldrarna som har en skyldighet att ta barnet till BVC. This can be interpreted as meaning that it is the parents who have an obligation to take the child to the BVC. Men det är något man aldrig säger. But that is something you never say. Man proppsar på barnets rättigheter. The rights of the child are being pushed. Att det är barnen som har rätt att komma till BVC och få den här uppföljningen. Att man redan där på något sätt separerar barnet från sin familj och sina föräldrar. That the child is already separated in some way from his or her family and parents.

Sofi:

Och säger att den här individen ska med hjälp av BVC, det vill säga staten. Det är organet som ska kunna växa och ha så stora möjligheter som möjligt. It is the body that should be able to grow and have as many opportunities as possible. Det speglar väldigt mycket vår syn på att barnen redan från början har den här...

Sofi:

Att de är autonoma och kan uttrycka sig själva och har egna rättigheter. Också gentemot sin familj och sina föräldrar. Also towards his family and his parents. Att barn har rätt att säga ifrån eller säga emot. That children have the right to speak out or disagree. Eller inte göra som föräldrarna vill.

Emil:

Det gjorde säkert du också i skolan. Att man pratade jättemycket om barnens rättigheter. Ring i pris, ropar man. Call in the price, they shout. Precis. Det där gör min son också i skolan. My son also does that at school. Det där gillar vi i Sverige. We like that in Sweden. Jag såg inte det i skolan i Spanien. I didn't see that at school in Spain.

Sofi:

Det finns ju de. They do exist. Barnen får information. Så här gör du om du har problem hemma. Here's what to do if you have problems at home. Då kan du kontakta de här kanalerna. Then you can contact these channels. Jag tänker att i många mer kollektivistiska kulturer så är det mer så att man kanske går till farmor eller någon del av släkten i så fall. I think that in many more collectivist cultures it is more likely that you go to your grandmother or some part of the family in that case.

Sofi:

Eller kanske inte vågar prata med någon alls om man upplever konstigheter i hemmet. Or maybe they don't dare to talk to anyone at all if they experience weirdness at home.

Emil:

Det där leder ju till att barnen i Sverige har mindre respekt för de äldre också. This leads to children in Sweden having less respect for the elderly, too. Ja, precis. Det där kommer jag ihåg när jag pratade om det i klärarutbildningen. För några decennier sedan räckte det med att du var vuxen i skolan. A few decades ago, it was enough to be an adult in school. Så var barnen tysta. Det är en överdrift. This is an exaggeration. Det gav dig respekt. Du var vuxen. De var bara barn.

Emil:

Men nu räcker inte det utan du måste förtjäna respekten. But now it's not enough, you have to earn the respect.

Sofi:

Precis. Man måste kunna motivera och berätta varför. You have to be able to justify and explain why. Där kanske vi som vuxna ibland tänker att om man ska försöka kritisera lite i det svenska systemet så kanske vi överskattar barnens förmåga att ta rätt beslut As adults, we may sometimes think that if we try to criticize the Swedish system, we may overestimate children's ability to make the right decisions.

Sofi:

eller att kunna tänka rationellt och förstå en förklaring till att man måste agera på ett visst sätt. or being able to think rationally and understand an explanation for why you have to act in a certain way.

Emil:

Ja, det är kanske oschysst mot barnen på ett sätt också. Yes, it is perhaps unfair to the children in a way too. Jag har till exempel tvingats genomlida ett sånt här elevlätt utvecklingssamtal i skolan. For example, I've had to endure one of these student-friendly appraisals at school.

Sofi:

Elevlätt utvecklingssamtal?

Emil:

Att eleven är den som leder utvecklingssamtalet. The student is the one who leads the appraisal.

Sofi:

Ja, lätt som elever. Yes, easily as students. Inte svårt.

Emil:

Eleven ska leda utvecklingssamtalet. Jag satt med som tolk på ett sånt. I sat in on one as an interpreter. Det var extremt plågsamt. It was extremely painful. Det var så här Hej och välkomna till mitt utvecklingssamtal. Och barnet visste knappt vad det handlade om. And the child hardly knew what it was about.

Emil:

Vad är det jag håller på med här? What am I doing here? Det var fruktansvärt. Det skulle inte ske i så många andra länder tror jag. That would not happen in many other countries, I think. Om man ens har ett utvecklingssamtal. If you even have a performance review.

Sofi:

Precis. Ett utvecklingssamtal kanske om det finns så har det en helt annan form eller helt annat syfte också. A performance review, if it exists, may have a completely different form or purpose as well.

Emil:

Men är det så i Frankrike att barnen har mer respekt för de vuxna?

Sofi:

Ja, precis. Där gäller det fortfarande den här regeln. This rule still applies there. Du ska ha respekt för mig för att du är vuxen. Det här med hierarki är något som vi pratar väldigt mycket om hemma. Jag har nästan svårt att förstå vad hierarki egentligen innebär. I almost have trouble understanding what hierarchy really means.

Sofi:

Det är något som min man säger. De förstår inte sin plats i hierarki. They do not understand their place in the hierarchy. Det är inte jag heller. Men det som är intressant är att även när de här barnen växer upp. But what is interesting is that even as these children grow up. Det är något som fortsätter. This is something that continues. Har man en respekt för auktoriteter eller inte?

Sofi:

Förväntas man hierarkier när man kanske kommer ut i arbetslivet? Are hierarchies expected when you might enter the world of work? Det är kanske en kulturkrock att se för många som har växt upp i andra länder och kommit till Sverige. It is perhaps a culture clash to see for many who have grown up in other countries and come to Sweden. De är så vana vid det hierarkiska tänkandet. They are so used to hierarchical thinking. Det kan vara svårt att komma in på en arbetsplats och ta egna initiativ. Entering a workplace and taking initiative can be difficult.

Sofi:

Man förväntar sig att någon annan ska ta den rollen. You expect someone else to take that role. Jag tycker det är intressant att kolla på hur vår syn på barn speglas i litteratur och kultur. Vi har både franska och svenska böcker hemma.

Sofi:

Jag tittar framför allt på hur de här böckerna är illustrerade. Om man köper en fransk barnbok så finns det två typer av illustrationer. Den ena är pedagogiska illustrationer. One is educational illustrations. Den är typiskt gjort i ett datorprogram. Man har använt svarta konturer som man har fyllt i med grundfärger. Black outlines have been used and filled in with primary colors.

Sofi:

Väldigt enkelt och tydligt. Mina barn älskar de här böckerna. Vi har böcker som heter Sjukhuset, Bröd, Vulkaner. Man får verkligen lära sig väldigt pedagogiskt om olika saker. You really get to learn about different things in a very educational way. Det är ren facklitteratur.

Sofi:

Den andra typen av illustration är någon slags vuxen som har ritat. The second type of illustration is some kind of adult drawing. Nu ritar jag som ett barn. Som har ritat medvetet slarvigt för att det ska se ut som att man inte riktigt kan. Who have drawn deliberately carelessly to make it look like they can't really do it. Antingen är det tillräckligt rättavisande. Either it is sufficiently accurate.

Sofi:

Så här är det. Det här är facklitteraturen. Det är väldigt förklarande. Eller så är det här. Nu lägger vi oss på er nivå. Men det är inte någon som jag tycker tar barnen på allvar. But it's not someone who I think takes children seriously. Vi har många svenska böcker som är väldigt konstnärligt illustrerade.

Sofi:

Det finns olika tekniker. Man har testat med collage. Det finns ett stort intresse för att jobba med barnlitteratur. Och ge barnen det här. Det har också ganska hög status i Sverige. Vilket inte har det i andra länder.

Emil:

Det där tycker jag, om man kan se någon skillnad. That's what I think, if you can see any difference. Vi läser en del tyska böcker men de flesta är ganska gamla. Utan det är från när min fru var barn. It is from when my wife was a child. Men vi har båda delarna. Det man kan se med svenska barnböcker är att de ofta är väldigt raffinerade. What you can see with Swedish children's books is that they are often very sophisticated. Det är väl det du säger.