×

Vi använder kakor för att göra LingQ bättre. Genom att besöka sajten, godkänner du vår cookie policy.


image

Lysande Lagom, Avsnitt 10: Den flerspråkiga familjen: Hur gör man? (3)

Avsnitt 10: Den flerspråkiga familjen: Hur gör man? (3)

Ja det kan det ju vara. Men det har inte vi upplevt så mycket än. Men det där är tråkigt. Det är tråkigt för min fru framförallt. Det blir lite mindre värt eller mindre populärt med tyska.

Hon får lite lägre status på något sätt kanske.

Ja men det är ju för att det är svårare. Barnen har använt det mycket mindre. Så det är svårare men det blir ju inte lättare om man undviker det helt. Så vi försöker ju tvinga dem.

Det problemet har ju jag. Det gör ju vi också som sagt. Mumintrollen och allt möjligt. Det ska ske på franska. Men det är värt det då.

Ska vi inte bara strunta i det? De bor ju i Sverige. Kan de inte bara prata svenska?

Ja, ibland funderar jag ju i det hållet. Men jag funderar ju på att bara ge dem choklad till mat. Och släppa duscha dem. Och liksom inte hålla på med pyjamas och grejer också. Så det är väl upp till var och en. Det är ju också en fråga i föräldraskapet. Hur mycket orkar man?

Och det får man väl prioritera. Men en sak som jag tycker är jobbigt som inte jag tror du upplever. Det är att mina barn börjar ju bli bättre på franska än vad jag är. Och framförallt så har min man Johan varit väldigt pedagogisk. Och höjer nivån lite gradvis. Nu börjar jag få svårt att förstå vad de pratar om.

Medan alla de här tre, inklusive min man, förutsätter att jag hänger med i snacket. Och sen kan det bli lite konflikt sen när jag inte riktigt har fattat allt som familjen har kommit överens om. Så det blir ju också en... På något sätt är det ju ibland i vägen för sammanhållningen.

Det kommer ju bara bli värre. Och framförallt när mina barn fattar att de kan prata med varandra utan att jag förstår ett ord. Har inte de insett än att det är så. Men det kommer de ju göra någon gång. Jag börjar gå på studiecirkel då.

Jag kommer inte ha en chans.

Du måste hjälpa dig här nu. Det blir ju sådär. Ju äldre barnen blir det, desto svårare blir språket. När man pratar med en ettåring så är det ganska enkel språk. Men det där blev perfekt för mig. För jag var lite ringrostig på tyska när vi fick barn. Men sen har min nivå höjts i och med att jag har hört min fru prata.

Med högre och högre svårhetsgrad också.

Men får ni kritik också? För det får ju både jag och min man. Vi får ju veta att vi säger fel och sådär. Att uttalet är krass.

Nej, det har jag faktiskt inte fått än. Det är jag glad över. Det får jag från min fru istället. Hon blir lite sur om jag har dålig grammatik på tyska. Så att, tsss, barnen kommer lära sig fel om du pratar sådär.

Okej, ja. För hon sa det liksom att, ja, nu har jag pappa så det kan du inte säga.

Nej, men jag försökte häromdagen få barnen att använda tyska. För de vet ju, de har ju fattat att min fru förstår svenska. Så de behöver ju inte prata tyska. Men då kom jag på att de skulle gå på bio, de tre. Och då sa jag, men om ni frågar mamma på tyska om ni får köpa godis till filmen.

Då kommer hon bli så glad, så då kommer ni få det. Kanske. Och då gjorde de det och det funkade. Så det gäller att hitta sådana där. Det är i princip att muta barnen med godis för att de ska prata tyska.

Precis, men sen är det ju också, tycker jag, det upplever kanske inte jag så mycket. Men som den personen som liksom inte är i sitt hemland. Att man får ju liksom en, man får lite lägre status och lite auktoritet. Alltså både kanske när man träffar lite större släkt. Eller när det är många som pratar och alla ska prata svenska då, som i vårt fall.

Då är ju Johan den som inte kan lika mycket, även om han kan väldigt mycket. Och han har inte lika, han kanske också upplever att han har inte lika stor auktoritet hos barnen. I och med att det går inte riktigt lika snabbt. Han är kanske inte riktigt lika fyndig. Och om han ska vara lika fyndig så ska han prata ett annat språk som kanske kan upplevas lite avvikande.

Det kan jag tänka mig. Det kan ju vara lite jobbigt liksom. Att vara den där som är lite annorlunda hela tiden.

Ja, man blir alltid det. Det kan ju vara så att man har som vuxen anpassat sig väldigt bra. Och lärt sig språket bra. Och kommer undan med att prata svenska. Men sen så har man de där barnen där. Då blir man annorlunda igen på något sätt.

Ja, och barnen är ju svenska. Alltså mina barn är ju hundra procent svenska. De är lite franska. De är väl kanske 20 procent franska. Och sen hundra procent svenska. Det är ingenting hos dem som inte är svenska. De är så genomsvenska. Och det är inte min man. Men jag är också genomsvensk.

Nej men precis. Det där är visst väl. Jag upplever det också när vi är i Tyskland. Så ska jag... Då är det du som tappar. Ja, men jag hänger inte med riktigt. Men där får jag ibland kritik för att jag pratar svenska med barnen. Det tycker jag inte vissa släktingar är bra.

Utan nej, du ska prata tyska med dem så att vi också förstår vad ni säger. Och det där tror jag många väljer som strategi också. Om man bor i Sverige och har ett annat språk. När barnens kompisar är med. Eller när vi är hos den svenska släkten.

Då pratar jag svenska med barnen ändå.

Jag vet inte. Det tyckte min man var jättejobbigt i början. Och framförallt när barnen var så små. Att de inte själva kunde prata. Alla var ju på oss. Det finns ju väldigt mycket myter om flerspråkiga barn. De har två språk. De kommer prata mycket senare. Och de är tvillningar. De kommer prata mycket senare.

Och de är för tidigt födda. De kommer prata mycket senare. Så vi bara, okej, de här kommer börja prata när de är fem år. Och döma av informationen vi fick från BBC. Och så alla, ni måste prata med dem hela tiden. Och det är viktigt att Johan pratar franska. Och han kände sig lite dum när han var ute i lekparken med två ettåringar.

Som sa typ, blä. Och han skulle prata franska. Och så var det folk runtomkring. Och då började han prata dubbelt. Han tolkade sig själv. Han sa en sak till de ettåringarna. Och han sa, vi ska gå hem nu.

Till ingen och alla. För han tycker det är så jobbigt att prata ett annat språk. Och undra vad folk säger.

Ja, bara att det är extra press.

Ja.

Det är många som tror att det blir väldigt försenat. Att språkutvecklingen blir försenad. Det kan det ju bli. Och statistiskt så är det att flerspråkare kan vara lite långsammare. Upp i tonåren till och med. Men oftast är det så lite att det knappt märks.

Och sen är det så otroligt många individuella faktorer som styr språkutvecklingen också. Bland annat hur mycket man pratar. Och vad man pratar om, vad man läser och sådär. Så jag tror inte man ska vara så nervös för det om man har barndom.

Och mina prematura tvillingar här, de pratar väldigt mycket nu. Så det finns hopp även för den smån.

Ja, ibland önskar man att barnen kunde prata lite mindre.

Ja, gud ja.

null

En tist minut.

Men hur ska man göra då om man har tvåspråkiga barn eller barn som skulle kunna vara tvåspråkiga? Vad ska man göra för att uppmuntra dem förutom att muta med godis då tycker du?

Man får nog hitta något som är roligt att göra. För det som du sa där, som barn så tänker man ju inte på att man använder rätt språk oftast. Om man kan resa till någon ställe där språket talas eller träffa folk som talar det språket så tror jag det är bra.

Och sen att göra någonting liksom. Ja men lek med någon och prata bara tyska. Alltså någon som är tysk då. Eller gå simskola i Tyskland och så gör du det på tyska. Det tror jag är jättebra. Men det blir ju en del resande tyvärr då om man inte känner väldigt mycket.

Det kostar mycket pengar också. Kan man som svensk, om man har en traditionell genspråkig familj, kan man ändå bestämma sig att nu ska vi köra engelska här så totte får bli tvåspråkig. Funkar det?

Vadå utan att någon av föräldrarna?

Ja men vad synd att inte vi har ett till språk här i familjen. Men jag kan ju lite engelska liksom. Kan man köra på något sånt tycker du?

Ja alltså då kommer barnet lära sig lite engelska. Men nej varför då? Det är väl bra, svenska är ju också ett jättebra språk. Det är ett vackert språk och man kan uttrycka sig mycket bättre på sitt modersmål än på någon sorts skolengelska. Men det där är ju populärt nu.

I engelska skolan går folk och så ska de säga Mrs. Persson, please can I use the bathroom? Sådär istället för att säga det på svenska när alla är svenska.

Men är inte det lite så här som det är i resten? Om vi pratar om tvåspråkighet och sådär i globalt. Är inte det så att det funkar i många delar av världen ändå? Att man har det här officiella språket som man inte kan så jättebra?

Jo det är ju det. Men jag tycker att det är bra om vi kan ha svenska som officiellt språk i Sverige. Och att det är huvudspråk och att det är vårt lingua franca i Sverige. För det är inte så många ställen där det finns. Jag tycker att vi kan få ha kvar svenska som språk i Sverige. Engelska är det ju ingen brist på.

Jag tror inte att mina barn får gå i en skola där de får prata svenska. Eller tyska då, men engelska. Äh, nej. Inte min grej.

Både du och jag har ju barn som har två föräldrar från olika språk. En svensk och en tysk eller fransk. Men sen är det ju många barn som växer upp i familjer där där båda föräldrarna pratar ett gemensamt språk.

Men det språket är inte samma språk som finns ute i samhället, i skolan eller förskolan. Och många som har flyttat hit. Och barnen kanske har växt upp eller varit de första åren i ett annat land. Vad tror du skillnaderna är där?

Om man jämför med den situationen som du och jag har.

Ja, det kan ju vara mycket gynnsammare för barnet att lära sig det andra språket. För då är det självklart att hemma så pratar vi tyska. De får ju använda språket mycket mer. Så de blir förmodligen mycket bättre på det språket. På bekostnad av svenskan då kanske om man bor i Sverige.

Men går man på förskola från att man är ett, två, tre år. Så är det väl lugnt. Man kommer bli bra på svenska också. Speciellt om man lever i Sverige i det samhället. Men det är ju så med flerspråket. Det viktas åt något håll. Det blir undervikligen så att något blir lite starkare.

Speciellt inom vissa domäner. Och något blir svagare. Så då får man försöka hitta en balans till sina barn i det där. Så att det inte blir för stor övervikt åt det ena hållet. Men det tror jag inte är så jättesvårt och inte ett jättestort problem.

Saken som några av mina kursdeltagare har rapporterat om. Det är ju det här att plötsligt har man en svensk hem. Att Sverige flyttar in med det här barnet. Att plötsligt vill barnet titta på svensk tv. Sjunger på svenska. Och sen är det lite kulturellt också. Men man kan inte ha det här isolerade hushållet.

Avsnitt 10: Den flerspråkiga familjen: Hur gör man? (3) Episode 10: Die mehrsprachige Familie: Wie macht man das? (3) Episode 10: The multilingual family: How to do it? (3) Épisode 10 : La famille multilingue : comment faire ? (3) Aflevering 10: Het meertalige gezin: hoe doe je dat? (3) Bölüm 10: Çok dilli aile: Nasıl yapmalı? (3)

Ja det kan det ju vara. Men det har inte vi upplevt så mycket än. But we haven't experienced that much yet. Mais nous n'en avons pas encore fait l'expérience. Men det där är tråkigt. But that's boring. Mais c'est ennuyeux. Det är tråkigt för min fru framförallt. It is sad for my wife in particular. C'est triste pour ma femme en particulier. Det blir lite mindre värt eller mindre populärt med tyska. Es wird etwas weniger lohnend oder weniger beliebt bei den Deutschen. It becomes a little less valuable or less popular with German. Elle perd un peu de son intérêt ou de sa popularité auprès des Allemands.

Hon får lite lägre status på något sätt kanske. She gets a little lower status in some way perhaps. Elle obtient un statut un peu moins élevé, d'une certaine manière peut-être.

Ja men det är ju för att det är svårare. Yes, but that is because it is more difficult. Oui, mais c'est parce que c'est plus difficile. Barnen har använt det mycket mindre. Les enfants l'ont beaucoup moins utilisé. Så det är svårare men det blir ju inte lättare om man undviker det helt. So it is more difficult, but avoiding it completely does not make it easier. C'est donc plus difficile, mais ce n'est pas plus facile si vous l'évitez complètement. Så vi försöker ju tvinga dem. So we try to force them. Nous essayons donc de les forcer.

Det problemet har ju jag. Det gör ju vi också som sagt. Comme je l'ai dit, nous aussi. Mumintrollen och allt möjligt. Les Moomins et toutes sortes de choses. Det ska ske på franska. Elle se fera en français. Men det är värt det då. Mais cela en vaut la peine.

Ska vi inte bara strunta i det? Shouldn't we just ignore it? De bor ju i Sverige. Kan de inte bara prata svenska?

Ja, ibland funderar jag ju i det hållet. Yes, sometimes I think along those lines. Men jag funderar ju på att bara ge dem choklad till mat. But I'm thinking of just giving them chocolate for food. Och släppa duscha dem. And let them shower. Och liksom inte hålla på med pyjamas och grejer också. And like not doing pajamas and stuff too. Så det är väl upp till var och en. So it's up to each individual. Det är ju också en fråga i föräldraskapet. Hur mycket orkar man?

Och det får man väl prioritera. Men en sak som jag tycker är jobbigt som inte jag tror du upplever. But there is one thing I find difficult that I don't think you experience. Det är att mina barn börjar ju bli bättre på franska än vad jag är. It's because my children are getting better at French than I am. Och framförallt så har min man Johan varit väldigt pedagogisk. Och höjer nivån lite gradvis. And raise the level a bit gradually. Nu börjar jag få svårt att förstå vad de pratar om. Now I'm starting to have trouble understanding what they're talking about.

Medan alla de här tre, inklusive min man, förutsätter att jag hänger med i snacket. Och sen kan det bli lite konflikt sen när jag inte riktigt har fattat allt som familjen har kommit överens om. Så det blir ju också en... På något sätt är det ju ibland i vägen för sammanhållningen. So it also becomes a ... In a way, it sometimes gets in the way of cohesion.

Det kommer ju bara bli värre. Och framförallt när mina barn fattar att de kan prata med varandra utan att jag förstår ett ord. Har inte de insett än att det är så. They have not yet realized that this is the case. Men det kommer de ju göra någon gång. Jag börjar gå på studiecirkel då. I start attending a study circle then.

Jag kommer inte ha en chans.

Du måste hjälpa dig här nu. You have to help yourself here now. Det blir ju sådär. Ju äldre barnen blir det, desto svårare blir språket. The older the children get, the more difficult the language becomes. När man pratar med en ettåring så är det ganska enkel språk. Men det där blev perfekt för mig. För jag var lite ringrostig på tyska när vi fick barn. Because I was a bit rusty in German when we had children. Men sen har min nivå höjts i och med att jag har hört min fru prata.

Med högre och högre svårhetsgrad också.

Men får ni kritik också? För det får ju både jag och min man. Because both my husband and I get it. Vi får ju veta att vi säger fel och sådär. We are told that we say the wrong thing and so on. Att uttalet är krass. That the pronunciation is crass.

Nej, det har jag faktiskt inte fått än. No, I haven't actually received it yet. Det är jag glad över. Det får jag från min fru istället. I get it from my wife instead. Hon blir lite sur om jag har dålig grammatik på tyska. Så att, tsss, barnen kommer lära sig fel om du pratar sådär. So that, tsss, the kids will learn the wrong thing if you talk like that.

Okej, ja. För hon sa det liksom att, ja, nu har jag pappa så det kan du inte säga. Because she said it like, well, now I have a father so you can't say that.

Nej, men jag försökte häromdagen få barnen att använda tyska. No, but I tried the other day to get the children to use German. För de vet ju, de har ju fattat att min fru förstår svenska. Because they know, they have realized that my wife understands Swedish. Så de behöver ju inte prata tyska. Men då kom jag på att de skulle gå på bio, de tre. But then I realized that they were going to the cinema, the three of them. Och då sa jag, men om ni frågar mamma på tyska om ni får köpa godis till filmen.

Då kommer hon bli så glad, så då kommer ni få det. Kanske. Och då gjorde de det och det funkade. Så det gäller att hitta sådana där. So it's important to find those. Det är i princip att muta barnen med godis för att de ska prata tyska.

Precis, men sen är det ju också, tycker jag, det upplever kanske inte jag så mycket. Exactly, but then it's also, I think, perhaps I don't experience that so much. Men som den personen som liksom inte är i sitt hemland. Att man får ju liksom en, man får lite lägre status och lite auktoritet. You kind of get a, you get a little lower status and a little authority. Alltså både kanske när man träffar lite större släkt. So maybe both when you meet a larger family. Eller när det är många som pratar och alla ska prata svenska då, som i vårt fall. Or when there are many people talking and everyone has to speak Swedish, as in our case.

Då är ju Johan den som inte kan lika mycket, även om han kan väldigt mycket. Then Johan is the one who doesn't know as much, even though he knows a lot. Och han har inte lika, han kanske också upplever att han har inte lika stor auktoritet hos barnen. And he does not have as much, he may also feel that he does not have as much authority with the children. I och med att det går inte riktigt lika snabbt. Because it is not quite as fast. Han är kanske inte riktigt lika fyndig. He may not be quite as resourceful. Och om han ska vara lika fyndig så ska han prata ett annat språk som kanske kan upplevas lite avvikande. And if he's going to be as resourceful, he's going to speak a different language that might be perceived as a bit offbeat.

Det kan jag tänka mig. Det kan ju vara lite jobbigt liksom. It can be a bit difficult. Att vara den där som är lite annorlunda hela tiden. To be that person who is a bit different all the time.

Ja, man blir alltid det. Det kan ju vara så att man har som vuxen anpassat sig väldigt bra. It may be that you have adapted very well as an adult. Och lärt sig språket bra. Och kommer undan med att prata svenska. And gets away with speaking Swedish. Men sen så har man de där barnen där. But then there are those children. Då blir man annorlunda igen på något sätt.

Ja, och barnen är ju svenska. Alltså mina barn är ju hundra procent svenska. So my children are one hundred percent Swedish. De är lite franska. De är väl kanske 20 procent franska. Och sen hundra procent svenska. Det är ingenting hos dem som inte är svenska. There is nothing about them that is not Swedish. De är så genomsvenska. They are so thoroughly Swedish. Och det är inte min man. Men jag är också genomsvensk.

Nej men precis. Det där är visst väl. That's good. Jag upplever det också när vi är i Tyskland. Så ska jag... Då är det du som tappar. I will... Then it's you who loses. Ja, men jag hänger inte med riktigt. Yes, but I don't really get it. Men där får jag ibland kritik för att jag pratar svenska med barnen. But there I am sometimes criticized for speaking Swedish with the children. Det tycker jag inte vissa släktingar är bra. I don't think some relatives are good at that.

Utan nej, du ska prata tyska med dem så att vi också förstår vad ni säger. But no, you should speak German with them so that we also understand what you are saying. Och det där tror jag många väljer som strategi också. And I think many people choose that as a strategy too. Om man bor i Sverige och har ett annat språk. När barnens kompisar är med. When the children's friends are involved. Eller när vi är hos den svenska släkten. Or when we are with the Swedish family.

Då pratar jag svenska med barnen ändå.

Jag vet inte. Det tyckte min man var jättejobbigt i början. My husband found this very difficult in the beginning. Och framförallt när barnen var så små. Att de inte själva kunde prata. That they could not speak for themselves. Alla var ju på oss. Everyone was on us. Det finns ju väldigt mycket myter om flerspråkiga barn. De har två språk. They have two languages. De kommer prata mycket senare. They will talk much later. Och de är tvillningar. De kommer prata mycket senare.

Och de är för tidigt födda. And they are premature. De kommer prata mycket senare. Så vi bara, okej, de här kommer börja prata när de är fem år. So we just say, okay, these will start talking when they are five years old. Och döma av informationen vi fick från BBC. And judging by the information we received from the BBC. Och så alla, ni måste prata med dem hela tiden. And then everyone, you have to talk to them all the time. Och det är viktigt att Johan pratar franska. Och han kände sig lite dum när han var ute i lekparken med två ettåringar. And he felt a bit silly when he was in the playground with two one-year-olds.

Som sa typ, blä. Who said like, blah. Och han skulle prata franska. And he would speak French. Och så var det folk runtomkring. And then there were the people around. Och då började han prata dubbelt. Han tolkade sig själv. Han sa en sak till de ettåringarna. He said something to the one-year-olds. Och han sa, vi ska gå hem nu.

Till ingen och alla. För han tycker det är så jobbigt att prata ett annat språk. Because he finds it so hard to speak another language. Och undra vad folk säger. And wonder what people say.

Ja, bara att det är extra press. Yes, just that it is extra pressure.

Ja.

Det är många som tror att det blir väldigt försenat. Many people believe that it will be very delayed. Att språkutvecklingen blir försenad. Det kan det ju bli. Och statistiskt så är det att flerspråkare kan vara lite långsammare. And statistically, multilinguals can be a bit slower. Upp i tonåren till och med. Men oftast är det så lite att det knappt märks. But usually it is so small that it is hardly noticeable.

Och sen är det så otroligt många individuella faktorer som styr språkutvecklingen också. Bland annat hur mycket man pratar. This includes how much you talk. Och vad man pratar om, vad man läser och sådär. Så jag tror inte man ska vara så nervös för det om man har barndom. So I don't think you should be so nervous about it if you have a childhood.

Och mina prematura tvillingar här, de pratar väldigt mycket nu. Så det finns hopp även för den smån. So there is hope even for the little guy.

Ja, ibland önskar man att barnen kunde prata lite mindre. Yes, sometimes you wish the children could talk less.

Ja, gud ja.

null

En tist minut. A silent minute.

Men hur ska man göra då om man har tvåspråkiga barn eller barn som skulle kunna vara tvåspråkiga? But what should you do if you have bilingual children or children who could be bilingual? Vad ska man göra för att uppmuntra dem förutom att muta med godis då tycker du?

Man får nog hitta något som är roligt att göra. För det som du sa där, som barn så tänker man ju inte på att man använder rätt språk oftast. Because what you said there, as a child you don't think about using the right language most of the time. Om man kan resa till någon ställe där språket talas eller träffa folk som talar det språket så tror jag det är bra. If you can travel to a place where the language is spoken or meet people who speak that language, I think it's good.

Och sen att göra någonting liksom. Ja men lek med någon och prata bara tyska. Alltså någon som är tysk då. Eller gå simskola i Tyskland och så gör du det på tyska. Det tror jag är jättebra. Men det blir ju en del resande tyvärr då om man inte känner väldigt mycket. But there will be some traveling unfortunately if you do not know very much.

Det kostar mycket pengar också. Kan man som svensk, om man har en traditionell genspråkig familj, kan man ändå bestämma sig att nu ska vi köra engelska här så totte får bli tvåspråkig. If you are a Swede, if you have a traditional bilingual family, you can still decide that we are going to use English here so that you can become bilingual. Funkar det?

Vadå utan att någon av föräldrarna? How about without either parent?

Ja men vad synd att inte vi har ett till språk här i familjen. It's a pity we don't have another language in our family. Men jag kan ju lite engelska liksom. Kan man köra på något sånt tycker du? Do you think it's possible to do something like that?

Ja alltså då kommer barnet lära sig lite engelska. Men nej varför då? Det är väl bra, svenska är ju också ett jättebra språk. Det är ett vackert språk och man kan uttrycka sig mycket bättre på sitt modersmål än på någon sorts skolengelska. It is a beautiful language and you can express yourself much better in your mother tongue than in some school English. Men det där är ju populärt nu.

I engelska skolan går folk och så ska de säga Mrs. Persson, please can I use the bathroom? Sådär istället för att säga det på svenska när alla är svenska.

Men är inte det lite så här som det är i resten? But isn't this a bit like the rest of it? Om vi pratar om tvåspråkighet och sådär i globalt. Är inte det så att det funkar i många delar av världen ändå? Isn't that how it works in many parts of the world anyway? Att man har det här officiella språket som man inte kan så jättebra? That you have this official language that you don't know very well?

Jo det är ju det. Men jag tycker att det är bra om vi kan ha svenska som officiellt språk i Sverige. Och att det är huvudspråk och att det är vårt lingua franca i Sverige. För det är inte så många ställen där det finns. Because there are not so many places where it exists. Jag tycker att vi kan få ha kvar svenska som språk i Sverige. I think we can keep Swedish as a language in Sweden. Engelska är det ju ingen brist på. There is no shortage of English.

Jag tror inte att mina barn får gå i en skola där de får prata svenska. I don't think my children can go to a school where they can speak Swedish. Eller tyska då, men engelska. Äh, nej. Inte min grej.

Både du och jag har ju barn som har två föräldrar från olika språk. En svensk och en tysk eller fransk. Men sen är det ju många barn som växer upp i familjer där där båda föräldrarna pratar ett gemensamt språk.

Men det språket är inte samma språk som finns ute i samhället, i skolan eller förskolan. Och många som har flyttat hit. Och barnen kanske har växt upp eller varit de första åren i ett annat land. Vad tror du skillnaderna är där?

Om man jämför med den situationen som du och jag har.

Ja, det kan ju vara mycket gynnsammare för barnet att lära sig det andra språket. För då är det självklart att hemma så pratar vi tyska. De får ju använda språket mycket mer. Så de blir förmodligen mycket bättre på det språket. På bekostnad av svenskan då kanske om man bor i Sverige. Perhaps at the expense of Swedish if you live in Sweden.

Men går man på förskola från att man är ett, två, tre år. But you go to preschool from the age of one, two or three. Så är det väl lugnt. That's all right. Man kommer bli bra på svenska också. Speciellt om man lever i Sverige i det samhället. Men det är ju så med flerspråket. Det viktas åt något håll. It is weighted one way or the other. Det blir undervikligen så att något blir lite starkare. It becomes underweight so that something gets a little stronger.

Speciellt inom vissa domäner. Och något blir svagare. Så då får man försöka hitta en balans till sina barn i det där. Så att det inte blir för stor övervikt åt det ena hållet. So that there is not too much of a bias in one direction. Men det tror jag inte är så jättesvårt och inte ett jättestort problem. But I don't think this is very difficult and not a huge problem.

Saken som några av mina kursdeltagare har rapporterat om. Det är ju det här att plötsligt har man en svensk hem. This is because suddenly you have a Swedish home. Att Sverige flyttar in med det här barnet. That Sweden moves in with this child. Att plötsligt vill barnet titta på svensk tv. That suddenly the child wants to watch Swedish TV. Sjunger på svenska. Och sen är det lite kulturellt också. Men man kan inte ha det här isolerade hushållet.