×

We gebruiken cookies om LingQ beter te maken. Als u de website bezoekt, gaat u akkoord met onze cookiebeleid.


image

Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Kapitel 11: Två saker jag absolut aldrig velat göra (1)

Kapitel 11: Två saker jag absolut aldrig velat göra (1)

Sam började instruera resten av flocken medan jag låg kvar på marken. Embry och Quil stod vid min sida, väntade på att jag skulle hämta mig och ta täten.

Jag kände driften, tvånget att resa mig upp och leda dem. Pressen blev starkare och jag kämpade hjälplöst emot, vred mig på marken där jag låg.

Embry gnällde lågt i mitt öra. Han ville inte tänka orden, rädd att vända Sams uppmärksamhet mot mig igen. Jag kände hans ordlösa vädjan att jag skulle resa mig, få det här överstökat.

Det fanns en rädsla i flocken – inte så mycket för individerna själva som för helheten. Vi kunde inte föreställa oss att alla skulle överleva den här natten. Vilka bröder skulle vi förlora? Vilka sinnen skulle lämna oss för alltid? Vilka sörjande familjer skulle vi trösta i morgon?

Mitt medvetande började arbeta med deras, tänka i samklang, medan vi hanterade den här rädslan. Automatiskt reste jag mig från marken och ruskade ut pälsen.

Embry och Quil frustade av lättnad och Quil petade till mig i sidan med nosen.

Deras sinnen fylldes av utmaningen, uppgiften. Vi mindes tillsammans nätterna när vi sett Cullens öva inför striden med de nyfödda. Emmett Cullen var starkast, men Jasper skulle bli svårare. Han rörde sig som blixten – kraft, fart och död i en och samma gestalt. Hur många århundradens erfarenhet hade han? Tillräckligt för att alla i familjen Cullen skulle vända sig till honom för vägledning.

Jag tar spetsen, om du vill ta flanken, erbjöd sig Quil. Hans sinne var mer upprymt än de flesta andras. När Quil hade följt Jaspers instruktioner de där nätterna, hade han längtat efter att få testa sin skicklighet mot vampyrerna. För honom skulle det här bli en tävling, trots att han visste att han riskerade livet. Paul var likadan, precis som ungarna som aldrig stridit förut, Collin och Brady. Seth skulle antagligen ha känt som de – om inte motståndarna hade varit hans vänner.

Jake? Quil petade till mig igen. Hur vill du ha det?

Jag ruskade bara på huvudet. Jag kunde inte koncentrera mig – driften att följa order kändes som marionettrådar i mina muskler. En fot framåt, sedan en till.

Seth rörde sig bakom Collin och Brady, medan Leah hade tagit täten i den gruppen. Hon ignorerade Seth medan hon lade upp strategin med de andra, och jag märkte att hon hellre hade lämnat honom utanför striden. Det fanns ett moderligt inslag i hennes känslor för sin lillebror. Hon önskade att Sam skulle skicka hem honom.

Seth noterade inte Leahs tvivel. Han försökte också vänja sig vid marionettrådarna.

Kanske om du slutade kämpa emot … viskade Embry.

Koncentrera dig bara på vår uppgift. De två stora. Vi kan ta dem. Vi äger dem! Quil manade på sig själv, som ett peptalk inför en viktig match.

Jag förstod hur enkelt det kunde vara – att bara tänka på min egen uppgift. Det vore inte så svårt att bara attackera Jasper och Emmett. Det hade varit nära ögat förr. Jag hade betraktat dem som fiender länge, jag kunde göra det igen.

Jag måste bara glömma att de skyddade samma sak som jag ville skydda. Jag måste glömma anledningen till att jag kanske ville att de skulle vinna …

Jake, varnade Embry. Koncentrera dig.

Mina tassar rörde sig långsamt, kämpade mot trådarna.

Det tjänar ingenting till att kämpa emot, viskade Embry igen.

Han hade rätt. Jag skulle göra som Sam ville, om han var beredd att tvinga mig. Och det var han, uppenbarligen.

Det fanns ett gott skäl till alfans auktoritet. Inte ens en flock så stark som vår var mycket till motståndare utan en ledare. Vi måste röra oss tillsammans, tänka tillsammans, för att vara effektiva. Och då måste kroppen ha ett huvud.

Än sen om Sam hade fel den här gången? Det fanns ingenting någon kunde göra åt det. Ingen kunde ifrågasätta hans beslut.

Nästan ingen.

Och där var den – en tanke jag aldrig någonsin velat ha. Men nu, när jag inte längre hade kontroll över min egen kropp, accepterade jag undantaget med lättnad och en intensiv glädje.

Ingen kunde ifrågasätta alfahannens beslut – utom jag.

Det var ingenting jag hade gjort mig förtjänt av. Men det fanns någonting jag hade fötts med, något jag ännu inte gjort anspråk på.

Jag hade aldrig velat leda flocken, och jag ville inte göra det nu. Jag ville inte att ansvaret för allas öden skulle vila på mina axlar. Sam var en bättre ledare än jag någonsin skulle kunna bli.

Men den här gången hade han fel.

Och jag var inte född att knäböja inför honom.

Jag återfick kontrollen över min kropp i samma ögonblick som jag accepterade min födslorätt.

Jag kände hur den växte inom mig, både en frihet och en egendomlig, urholkad makt. Urholkad eftersom en alfahannes makt byggde på flocken, och jag hade ingen flock. Ett kort sekund överväldigades jag av ensamhet.

Jag hade ingen flock nu.

Men jag kände mig stark när jag gick fram till Sam, där han stod och lade upp planerna med Paul och Jared. Han vände sig om när jag närmade mig och såg på mig genom smala ögonspringor.

Nej, upprepade jag.

Han hoppade baklänges med ett chockat kvidande. Jacob?

Vad har du gjort?

Jag tänker inte följa dig, Sam. Inte mot något som är så fel.

Han stirrade häpet på mig. Du … väljer dina fiender före din egen familj?

De är inte … Jag ruskade på huvudet för att få ordning på mina tankar. De är inte våra fiender. Det har de aldrig varit. Men det insåg jag inte förrän jag tänkte förgöra dem.

Det här handlar inte om dem, morrade han. Det handlar om Bella. Hon har aldrig varit den rätta för dig, har aldrig valt dig, men du bara fortsätter förstöra ditt liv för hennes skull!

Det var hårda ord, men sanna. Jag drog ett djupt andetag och lät orden sjunka in. Du kanske har rätt. Men du tänker förinta flocken för hennes skull, Sam. Hur många av dem som än överlever i natt, så kommer de alltid att ha blod på händerna.

Vi måste skydda våra familjer!

Jag vet vad du har beslutat, Sam. Men du bestämmer inte över mig. Inte längre.

Jacob – du kan inte vända ryggen åt stammen.

Jag hörde kraften i hans alfaröst, men den påverkade mig inte den här gången. Den berörde mig inte längre. Han bet ihop käkarna, försökte tvinga mig att lyda.

Jag såg in i hans ursinniga ögon. Ephraim Blacks son är inte född att följa Levi Uleys.

Så det här är vad du vill, Jacob Black? Han reste ragg och blottade tänderna. Paul och Jared slöt morrande upp vid hans sida. Även om du besegrar mig, så kommer flocken aldrig att följa dig!

Nu var det min tur att hoppa baklänges och gnälla till av förvåning. Besegra dig? Jag tänker inte slåss mot dig, Sam.

Vad har du för plan, då? Jag tänker inte stiga åt sidan och låta dig beskydda vampyrynglet på flockens bekostnad.

Jag ber dig inte stiga åt sidan.

Om du befaller dem att följa dig …

Jag skulle aldrig ta ifrån någon hans fria vilja.

Hans svans svängde från sida till sida medan han hämtade sig från mina dömande ord. Sedan tog han ett steg framåt så att vi stod nos mot nos; hans blottade tänder bara några centimeter från mina. Det var först då jag upptäckte att jag hade växt om honom.

Det kan bara finnas en alfahanne. Flocken har valt mig. Tänker du slita sönder oss i kväll? Tänker du vända dig mot dina bröder? Eller tänker du sätta stopp för den här galenskapen och ansluta dig till oss igen?

Vartenda ord var befallande, men kunde inte röra mig. Alfablodet rann outspätt i mina ådror.

Jag förstod varför det aldrig kunde finnas mer än en alfahanne i en flock. Min kropp reagerade på utmaningen och jag kände den instinktiva lusten att försvara min födslorätt. Den primitiva kärnan i mitt vargjag gjorde sig redo att kämpa för ledarpositionen.

Jag fokuserade all min energi på att bekämpa den reaktionen. Jag tänkte inte kasta mig in i en meningslös, destruktiv kamp mot Sam. Han var fortfarande min bror, även om jag avvisade honom.

Det finns bara en alfahanne i den här flocken. Jag utmanar dig inte, jag väljer bara min egen väg.

Tillhör du en vampyrflock nu, Jacob?

Jag ryckte till. Jag vet inte, Sam. Men en sak vet jag …

Han ryggade när han kände alfans kraft i min röst. Den påverkade honom starkare än hans påverkade mig. För jag var född att leda honom.

Jag kommer att gå emellan dig och Cullens. Jag tänker inte bara stå och titta på när flocken dödar oskyldiga … Det var svårt att använda det ordet om vampyrer, men det var sant. … människor. Flocken är bättre än så. Led dem i rätt riktning, Sam.

Jag vände ryggen åt honom, och ett korus av ylanden steg i luften omkring mig.

Jag borrade ner klorna i jorden och sprang bort från uppståndelsen jag orsakat. Jag hade ont om tid. Men Leah var den enda som hade en chans att springa ifatt mig, och nu hade jag ett försprång.

Ylandet avtog med avståndet, och jag fann tröst i att ljudet fortsatte skära genom den tysta natten. De hade inte börjat jaga mig än.

Jag måste varna Cullens innan flocken hann samla sig och stoppa mig. Om Cullens var beredda, kanske Sam skulle tänka om innan det var för sent. Jag rusade mot det vita huset jag fortfarande hatade och lämnade mitt hem bakom mig. Mitt hem tillhörde mig inte längre. Jag hade vänt ryggen åt det.

Den här dagen hade börjat som alla andra. Jag hade kommit hem efter patrulleringen i den regniga gryningen, ätit frukost med Billy och Rachel, tittat på dåliga teveprogram, grälat med Paul … Hur kunde den ha förändrats så fullständigt, blivit så surrealistisk? Hur kunde allt ha blivit så förvrängt att jag nu befann mig här, alldeles ensam, avskuren från mina bröder? Hur kunde jag välja vampyrer framför dem?

Ljudet jag fruktat avbröt mina omtöcknade tankar – mjuka dunsar när tassar träffade marken, på jakt efter mig. Jag vräkte mig framåt, susade genom den mörka skogen. Jag måste bara komma tillräckligt nära för att Edward skulle kunna uppfatta varningen i mina tankar. Leah skulle inte kunna stoppa mig ensam.

Sedan uppfattade jag stämningen i tankarna bakom mig. Inte ilska, utan entusiasm. De jagade inte … de följde.

Jag tappade farten och stapplade till innan jag hittade rytmen igen.

Vänta! Mina ben är kortare än dina.

SETH? Vad tror du att du håller på med? SPRING HEM!

Han svarade inte, men jag kände hans upprymdhet när han fortsatte springa efter mig. Jag såg genom hans ögon, precis som han såg genom mina. Natten var svart för mig, förtvivlad. För honom var den hoppfull.

Jag hade inte insett att jag saktat farten, men plötsligt sprang han bredvid mig.

Jag skojar inte, Seth! Det här är inte rätt plats för dig. Försvinn.

Den gängliga, bruna vargen frustade till. Jag täcker dig, Jacob. Jag tycker att du har rätt. Och jag tänker inte stå vid Sams sida när …

Jo, du ska definitivt stå vid Sams sida! Släpa din håriga ända tillbaka till La Push och gör som Sam säger!

Är det en befallning, Jacob?

Hans fråga fick mig att borra ner klorna i marken och tvärstanna.

Jag befaller ingen att göra någonting. Jag talar bara om för dig vad du redan vet.

Han satte sig bredvid mig. Jag ska tala om för dig vad jag vet – jag vet att det är väldigt tyst. Har du inte märkt det?

Jag blinkade och svängde nervöst på svansen medan det gick upp för mig vad han tänkte på under orden. Det var inte tyst på alla sätt. Ylanden skar fortfarande genom luften, långt borta i väster.

De har inte skiftat form, tänkte Seth.

Det visste jag. Flocken var på helspänn nu och använde sitt sammanlänkade medvetande för att se så mycket som möjligt. Men jag hörde inte vad de tänkte. Jag hörde bara Seth, ingen annan.

Kapitel 11: Två saker jag absolut aldrig velat göra (1) Chapter 11: Two Things I Absolutely Never Wanted To Do (1) Bölüm 11: Kesinlikle yapmak istemediğim iki şey (1)

Sam började instruera resten av flocken medan jag låg kvar på marken. Sam started instructing the rest of the herd while I lay on the ground. Embry och Quil stod vid min sida, väntade på att jag skulle hämta mig och ta täten. Embry and Quil stood by my side, waiting for me to pick myself up and take the lead.

Jag kände driften, tvånget att resa mig upp och leda dem. Pressen blev starkare och jag kämpade hjälplöst emot, vred mig på marken där jag låg. Der Druck wurde stärker, und ich wehrte mich hilflos und krümmte mich auf dem Boden. The pressure became stronger and I fought helplessly, turning on the ground where I was lying.

Embry gnällde lågt i mitt öra. Embry whined low in my ear. Han ville inte tänka orden, rädd att vända Sams uppmärksamhet mot mig igen. He did not want to think the words, afraid to turn Sam's attention to me again. Jag kände hans ordlösa vädjan att jag skulle resa mig, få det här överstökat. I felt his wordless appeal that I should get up, get this over with.

Det fanns en rädsla i flocken – inte så mycket för individerna själva som för helheten. There was a fear in the herd - not so much for the individuals themselves as for the whole. Vi kunde inte föreställa oss att alla skulle överleva den här natten. We could not imagine that everyone would survive this night. Vilka bröder skulle vi förlora? Which brothers would we lose? Vilka sinnen skulle lämna oss för alltid? Welche Köpfe würden uns für immer verlassen? What senses would leave us forever? Vilka sörjande familjer skulle vi trösta i morgon? Which grieving families would we comfort tomorrow?

Mitt medvetande började arbeta med deras, tänka i samklang, medan vi hanterade den här rädslan. My consciousness began to work with theirs, to think in unison as we dealt with this fear. Automatiskt reste jag mig från marken och ruskade ut pälsen. I automatically got up from the ground and shook out my coat.

Embry och Quil frustade av lättnad och Quil petade till mig i sidan med nosen.

Deras sinnen fylldes av utmaningen, uppgiften. Their minds were filled with the challenge, the task. Vi mindes tillsammans nätterna när vi sett Cullens öva inför striden med de nyfödda. We remembered the nights together when we saw Cullens practice before the battle with the newborns. Emmett Cullen var starkast, men Jasper skulle bli svårare. Emmett Cullen was the strongest, but Jasper would be harder. Han rörde sig som blixten – kraft, fart och död i en och samma gestalt. He moved like lightning - power, speed and death in one and the same figure. Hur många århundradens erfarenhet hade han? Tillräckligt för att alla i familjen Cullen skulle vända sig till honom för vägledning.

Jag tar spetsen, om du vill ta flanken, erbjöd sig Quil. I'm taking the lead, if you want to take the flank, Quil offered himself. Hans sinne var mer upprymt än de flesta andras. His mind was more elated than most others. När Quil hade följt Jaspers instruktioner de där nätterna, hade han längtat efter att få testa sin skicklighet mot vampyrerna. When Quil had followed Jasper's instructions that night, he had longed to test his skill against the vampires. För honom skulle det här bli en tävling, trots att han visste att han riskerade livet. For him, this would be a competition, even though he knew he was risking his life. Paul var likadan, precis som ungarna som aldrig stridit förut, Collin och Brady. Paul was the same, just like the kids who had never fought before, Collin and Brady. Seth skulle antagligen ha känt som de – om inte motståndarna hade varit hans vänner. Seth would probably have felt like them - if the opponents had not been his friends.

Jake? Quil petade till mig igen. Quil poked at me again. Hur vill du ha det?

Jag ruskade bara på huvudet. I just shook my head. Jag kunde inte koncentrera mig – driften att följa order kändes som marionettrådar i mina muskler. I could not concentrate - the urge to follow orders felt like puppets in my muscles. En fot framåt, sedan en till. One foot forward, then another.

Seth rörde sig bakom Collin och Brady, medan Leah hade tagit täten i den gruppen. Seth moved behind Collin and Brady, while Leah had taken the lead in that group. Hon ignorerade Seth medan hon lade upp strategin med de andra, och jag märkte att hon hellre hade lämnat honom utanför striden. She ignored Seth as she set up the strategy with the others, and I noticed that she would rather have left him out of the fight. Det fanns ett moderligt inslag i hennes känslor för sin lillebror. There was a motherly element in her feelings for her little brother. Hon önskade att Sam skulle skicka hem honom. She wanted Sam to send him home.

Seth noterade inte Leahs tvivel. Seth did not note Leah's doubts. Han försökte också vänja sig vid marionettrådarna. He also tried to get used to the puppets.

Kanske om du slutade kämpa emot … viskade Embry. Vielleicht, wenn du aufhörst, dagegen anzukämpfen... flüsterte Embry. Maybe if you stopped fighting… whispered Embry.

Koncentrera dig bara på vår uppgift. De två stora. The two big ones. Vi kan ta dem. We can take them. Vi äger dem! We own them! Quil manade på sig själv, som ett peptalk inför en viktig match. Quil hat sich vor einem wichtigen Spiel aufmunternde Worte gegeben.

Jag förstod hur enkelt det kunde vara – att bara tänka på min egen uppgift. I understood how easy it could be - just thinking about my own task. Det vore inte så svårt att bara attackera Jasper och Emmett. It would not be so difficult to just attack Jasper and Emmett. Det hade varit nära ögat förr. Es war schon einmal knapp gewesen. It had been close to the eye before. Jag hade betraktat dem som fiender länge, jag kunde göra det igen. I had considered them enemies for a long time, I could do it again.

Jag måste bara glömma att de skyddade samma sak som jag ville skydda. I just have to forget that they protected the same thing I wanted to protect. Jag måste glömma anledningen till att jag kanske ville att de skulle vinna … I have to forget the reason why I might want them to win…

Jake, varnade Embry. Jake, warned Embry. Koncentrera dig.

Mina tassar rörde sig långsamt, kämpade mot trådarna. My paws moved slowly, fighting against the threads.

Det tjänar ingenting till att kämpa emot, viskade Embry igen. It does no good to fight back, Embry whispered again.

Han hade rätt. Jag skulle göra som Sam ville, om han var beredd att tvinga mig. I would do as Sam wanted, if he was willing to force me. Och det var han, uppenbarligen. And that was him, obviously.

Det fanns ett gott skäl till alfans auktoritet. There was a good reason for the alpha's authority. Inte ens en flock så stark som vår var mycket till motståndare utan en ledare. Not even a herd as strong as ours was much to opponents but a leader. Vi måste röra oss tillsammans, tänka tillsammans, för att vara effektiva. Och då måste kroppen ha ett huvud. And then the body must have a head.

Än sen om Sam hade fel den här gången? What if Sam was wrong this time? Det fanns ingenting någon kunde göra åt det. There was nothing anyone could do about it. Ingen kunde ifrågasätta hans beslut. No one could question his decision.

Nästan ingen.

Och där var den – en tanke jag aldrig någonsin velat ha. And there it was - a thought I never ever wanted to have. Men nu, när jag inte längre hade kontroll över min egen kropp, accepterade jag undantaget med lättnad och en intensiv glädje. But now, when I no longer had control over my own body, I accepted the exception with relief and an intense joy.

Ingen kunde ifrågasätta alfahannens beslut – utom jag. No one could question the alpha male's decision - except me.

Det var ingenting jag hade gjort mig förtjänt av. It was nothing I had earned. Men det fanns någonting jag hade fötts med, något jag ännu inte gjort anspråk på. But there was something I had been born with, something I had not yet claimed.

Jag hade aldrig velat leda flocken, och jag ville inte göra det nu. I never wanted to lead the herd, and I did not want to do it now. Jag ville inte att ansvaret för allas öden skulle vila på mina axlar. I did not want the responsibility for everyone's fate to rest on my shoulders. Sam var en bättre ledare än jag någonsin skulle kunna bli. Sam was a better leader than I could ever be.

Men den här gången hade han fel. But this time he was wrong.

Och jag var inte född att knäböja inför honom. And I was not born to kneel before him.

Jag återfick kontrollen över min kropp i samma ögonblick som jag accepterade min födslorätt. I regained control of my body the moment I accepted my birthright.

Jag kände hur den växte inom mig, både en frihet och en egendomlig, urholkad makt. I felt how it grew within me, both a freedom and a strange, eroded power. Urholkad eftersom en alfahannes makt byggde på flocken, och jag hade ingen flock. Hollowed out because an alpha male's power was based on the herd, and I had no herd. Ett kort sekund överväldigades jag av ensamhet. For a brief second, I was overwhelmed by loneliness.

Jag hade ingen flock nu.

Men jag kände mig stark när jag gick fram till Sam, där han stod och lade upp planerna med Paul och Jared. But I felt strong when I approached Sam, where he stood and made plans with Paul and Jared. Han vände sig om när jag närmade mig och såg på mig genom smala ögonspringor. Als ich mich ihm näherte, drehte er sich um und sah mich durch schmale Schlitze in seinen Augen an. He turned around as I approached and looked at me through narrow crevices.

Nej, upprepade jag. No, I repeated.

Han hoppade baklänges med ett chockat kvidande. He jumped backwards with a shock. Jacob?

Vad har du gjort?

Jag tänker inte följa dig, Sam. I'm not going to follow you, Sam. Inte mot något som är så fel. Not against something that is so wrong.

Han stirrade häpet på mig. He stared at me in amazement. Du … väljer dina fiender före din egen familj? Do you choose your enemies over your own family?

De är inte … Jag ruskade på huvudet för att få ordning på mina tankar. They are not… I shook my head to get my thoughts in order. De är inte våra fiender. They are not our enemies. Det har de aldrig varit. They have never been. Men det insåg jag inte förrän jag tänkte förgöra dem. But I did not realize it until I thought of destroying them.

Det här handlar inte om dem, morrade han. This is not about them, he growled. Det handlar om Bella. Hon har aldrig varit den rätta för dig, har aldrig valt dig, men du bara fortsätter förstöra ditt liv för hennes skull! She has never been the right one for you, has never chosen you, but you just keep ruining your life for her sake!

Det var hårda ord, men sanna. Those were harsh words, but true. Jag drog ett djupt andetag och lät orden sjunka in. I took a deep breath and let the words sink in. Du kanske har rätt. Men du tänker förinta flocken för hennes skull, Sam. But you're going to destroy the herd for her sake, Sam. Hur många av dem som än överlever i natt, så kommer de alltid att ha blod på händerna. Ganz gleich, wie viele von ihnen heute Abend überleben, sie werden immer Blut an ihren Händen haben. No matter how many of them survive tonight, they will always have blood on their hands.

Vi måste skydda våra familjer!

Jag vet vad du har beslutat, Sam. I know what you've decided, Sam. Men du bestämmer inte över mig. But you do not rule over me. Inte längre.

Jacob – du kan inte vända ryggen åt stammen. Jacob - you can not turn your back on the tribe.

Jag hörde kraften i hans alfaröst, men den påverkade mig inte den här gången. I heard the power of his alpha voice, but it did not affect me this time. Den berörde mig inte längre. It no longer touched me. Han bet ihop käkarna, försökte tvinga mig att lyda. He clenched his jaws, trying to force me to obey.

Jag såg in i hans ursinniga ögon. I looked into his furious eyes. Ephraim Blacks son är inte född att följa Levi Uleys.

Så det här är vad du vill, Jacob Black? So this is what you want, Jacob Black? Han reste ragg och blottade tänderna. He raised his rag and bared his teeth. Paul och Jared slöt morrande upp vid hans sida. Paul and Jared growled up beside him. Även om du besegrar mig, så kommer flocken aldrig att följa dig! Even if you defeat me, the herd will never follow you!

Nu var det min tur att hoppa baklänges och gnälla till av förvåning. Now it was my turn to jump backwards and whine in surprise. Besegra dig? Defeat you? Jag tänker inte slåss mot dig, Sam. I'm not going to fight you, Sam.

Vad har du för plan, då? What is your plan, then? Jag tänker inte stiga åt sidan och låta dig beskydda vampyrynglet på flockens bekostnad. Ich werde nicht zur Seite treten und zulassen, dass du das Vampirbaby auf Kosten des Rudels beschützt. I'm not going to step aside and let you protect the vampire juggler at the expense of the herd.

Jag ber dig inte stiga åt sidan. I'm not asking you to step aside.

Om du befaller dem att följa dig … Wenn du ihnen befiehlst, dir zu folgen ... If you order them to follow you…

Jag skulle aldrig ta ifrån någon hans fria vilja. Ich würde niemals jemandem den freien Willen nehmen. I would never take from anyone his free will.

Hans svans svängde från sida till sida medan han hämtade sig från mina dömande ord. Sein Schwanz schwang hin und her, als er sich von meinen verurteilenden Worten erholte. His tail swung from side to side as he picked up from my judgmental words. Sedan tog han ett steg framåt så att vi stod nos mot nos; hans blottade tänder bara några centimeter från mina. Det var först då jag upptäckte att jag hade växt om honom. Erst da wurde mir klar, dass ich über ihn hinausgewachsen war. It was only then that I discovered that I had grown over him.

Det kan bara finnas en alfahanne. There can only be one alpha male. Flocken har valt mig. The herd has chosen me. Tänker du slita sönder oss i kväll? Are you going to tear us to pieces tonight? Tänker du vända dig mot dina bröder? Are you going to turn to your brothers? Eller tänker du sätta stopp för den här galenskapen och ansluta dig till oss igen? Oder werden Sie diesem Wahnsinn ein Ende setzen und sich uns wieder anschließen? Or are you going to put an end to this madness and join us again?

Vartenda ord var befallande, men kunde inte röra mig. Every word was commanding, but could not move me. Alfablodet rann outspätt i mina ådror. The alpha blood flowed undiluted in my veins.

Jag förstod varför det aldrig kunde finnas mer än en alfahanne i en flock. I understood why there could never be more than one alpha male in a herd. Min kropp reagerade på utmaningen och jag kände den instinktiva lusten att försvara min födslorätt. My body responded to the challenge and I felt the instinctive desire to defend my birthright. Den primitiva kärnan i mitt vargjag gjorde sig redo att kämpa för ledarpositionen. The primitive core of my wolf self was getting ready to fight for the leadership position.

Jag fokuserade all min energi på att bekämpa den reaktionen. I focused all my energy on fighting that reaction. Jag tänkte inte kasta mig in i en meningslös, destruktiv kamp mot Sam. Han var fortfarande min bror, även om jag avvisade honom. He was still my brother, even though I rejected him.

Det finns bara en alfahanne i den här flocken. There is only one alpha male in this flock. Jag utmanar dig inte, jag väljer bara min egen väg. I'm not challenging you, I'm just choosing my own path.

Tillhör du en vampyrflock nu, Jacob? Do you belong to a vampire pack now, Jacob?

Jag ryckte till. Ich bin zusammengezuckt. Jag vet inte, Sam. Men en sak vet jag … But one thing I know…

Han ryggade när han kände alfans kraft i min röst. Er zuckte zusammen, als er die Macht der Elfe in meiner Stimme spürte. He backed away when he felt the power of the elves in my voice. Den påverkade honom starkare än hans påverkade mig. It affected him more strongly than his affected me. För jag var född att leda honom. Because I was born to lead him.

Jag kommer att gå emellan dig och Cullens. Ich werde mich zwischen dich und die Cullens stellen. I'll go between you and Cullens. Jag tänker inte bara stå och titta på när flocken dödar oskyldiga … Det var svårt att använda det ordet om vampyrer, men det var sant. I'm not just going to stand and watch when the herd kills innocent people… It was hard to use that word about vampires, but it was true. … människor. Flocken är bättre än så. The herd is better than that. Led dem i rätt riktning, Sam. Lead them in the right direction, Sam.

Jag vände ryggen åt honom, och ett korus av ylanden steg i luften omkring mig. Ich drehte ihm den Rücken zu, und ein Chor von Heulern erhob sich in der Luft um mich herum. I turned my back on him, and a chorus of yland rose in the air around me.

Jag borrade ner klorna i jorden och sprang bort från uppståndelsen jag orsakat. Ich grub meine Krallen in den Boden und rannte weg von dem Aufruhr, den ich verursacht hatte. I drilled my claws into the ground and ran away from the commotion I had caused. Jag hade ont om tid. Ich hatte nicht viel Zeit. I was short of time. Men Leah var den enda som hade en chans att springa ifatt mig, och nu hade jag ett försprång. But Leah was the only one who had a chance to run after me, and now I had a head start.

Ylandet avtog med avståndet, och jag fann tröst i att ljudet fortsatte skära genom den tysta natten. Das Heulen wurde mit zunehmender Entfernung leiser, und ich tröstete mich mit der Tatsache, dass das Geräusch weiterhin durch die stille Nacht drang. The howling subsided with the distance, and I found solace in the fact that the sound continued to cut through the quiet night. De hade inte börjat jaga mig än. They had not started chasing me yet.

Jag måste varna Cullens innan flocken hann samla sig och stoppa mig. I have to warn the Cullens before the herd has time to gather and stop me. Om Cullens var beredda, kanske Sam skulle tänka om innan det var för sent. If Cullens were prepared, maybe Sam would think again before it was too late. Jag rusade mot det vita huset jag fortfarande hatade och lämnade mitt hem bakom mig. I rushed to the white house I still hated and left my home behind. Mitt hem tillhörde mig inte längre. My home no longer belonged to me. Jag hade vänt ryggen åt det. I had turned my back on it.

Den här dagen hade börjat som alla andra. This day had started like any other. Jag hade kommit hem efter patrulleringen i den regniga gryningen, ätit frukost med Billy och Rachel, tittat på dåliga teveprogram, grälat med Paul … Hur kunde den ha förändrats så fullständigt, blivit så surrealistisk? I had come home after the patrol at the rainy dawn, had breakfast with Billy and Rachel, watched bad TV shows, quarreled with Paul… How could it have changed so completely, become so surreal? Hur kunde allt ha blivit så förvrängt att jag nu befann mig här, alldeles ensam, avskuren från mina bröder? Hur kunde jag välja vampyrer framför dem?

Ljudet jag fruktat avbröt mina omtöcknade tankar – mjuka dunsar när tassar träffade marken, på jakt efter mig. Das Geräusch, das ich befürchtet hatte, unterbrach meine benommenen Gedanken - ein leises Aufschlagen von Pfoten auf dem Boden, die nach mir suchten. The sound I dreaded interrupted my muffled thoughts - soft thumps when paws hit the ground, in search of me. Jag vräkte mig framåt, susade genom den mörka skogen. I hurried forward, whizzing through the dark forest. Jag måste bara komma tillräckligt nära för att Edward skulle kunna uppfatta varningen i mina tankar. I just have to get close enough for Edward to perceive the warning in my mind. Leah skulle inte kunna stoppa mig ensam. Leah could not stop me alone.

Sedan uppfattade jag stämningen i tankarna bakom mig. Then I perceived the mood in the thoughts behind me. Inte ilska, utan entusiasm. Not anger, but enthusiasm. De jagade inte … de följde. They did not hunt… they followed.

Jag tappade farten och stapplade till innan jag hittade rytmen igen. I lost speed and stumbled before I found the rhythm again.

Vänta! Mina ben är kortare än dina. My legs are shorter than yours.

SETH? Vad tror du att du håller på med? Was glauben Sie, was Sie da tun? What do you think you're doing? SPRING HEM!

Han svarade inte, men jag kände hans upprymdhet när han fortsatte springa efter mig. Jag såg genom hans ögon, precis som han såg genom mina. Natten var svart för mig, förtvivlad. The night was black for me, desperate. För honom var den hoppfull.

Jag hade inte insett att jag saktat farten, men plötsligt sprang han bredvid mig. I had not realized that I was slowing down, but suddenly he ran next to me.

Jag skojar inte, Seth! I'm not kidding, Seth! Det här är inte rätt plats för dig. Försvinn.

Den gängliga, bruna vargen frustade till. Der schlaksige braune Wolf knurrte. The available, brown wolf snorted. Jag täcker dig, Jacob. I'm covering you, Jacob. Jag tycker att du har rätt. I think you're right. Och jag tänker inte stå vid Sams sida när … And I'm not going to stand by Sam's side when…

Jo, du ska definitivt stå vid Sams sida! Well, you should definitely stand by Sam's side! Släpa din håriga ända tillbaka till La Push och gör som Sam säger! Drag your hairy butt back to La Push and do as Sam says!

Är det en befallning, Jacob? Is that a command, Jacob?

Hans fråga fick mig att borra ner klorna i marken och tvärstanna. His question made me drill my claws into the ground and stop.

Jag befaller ingen att göra någonting. I do not command anyone to do anything. Jag talar bara om för dig vad du redan vet. I'm just telling you what you already know.

Han satte sig bredvid mig. Jag ska tala om för dig vad jag vet – jag vet att det är väldigt tyst. I'll tell you what I know - I know it's very quiet. Har du inte märkt det? Have you not noticed?

Jag blinkade och svängde nervöst på svansen medan det gick upp för mig vad han tänkte på under orden. Ich blinzelte und wedelte nervös mit dem Schwanz, als mir klar wurde, was er unter den Worten dachte. I blinked and swung nervously at his tail as it dawned on me what he was thinking during the words. Det var inte tyst på alla sätt. It was not quiet at all. Ylanden skar fortfarande genom luften, långt borta i väster. Yland still cuts through the air, far to the west.

De har inte skiftat form, tänkte Seth.

Det visste jag. I knew that. Flocken var på helspänn nu och använde sitt sammanlänkade medvetande för att se så mycket som möjligt. Das Rudel war jetzt nervös und nutzte seinen vernetzten Verstand, um so viel wie möglich zu sehen. The herd was on full swing now and used their interconnected consciousness to see as much as possible. Men jag hörde inte vad de tänkte. But I did not hear what they were thinking. Jag hörde bara Seth, ingen annan.