Alfred the Ghost chapter 5

Anders letar under en kudde i soffan. “Inte här!”, säger Anders. Carina tittar i nyckelskåpet. “Inte här heller”, svarar Carina och fortsätter: “Tittar du i kartongen på golvet så kollar jag i köket.” Carina stannar framför tavlan och tittar på den en stund. Den är ju så fin! “Jag kan inte hitta den!”, ropar Anders från hallen.

Då hör de ett klick i dörren: Pontus öppnar dörren med nyckeln och hälsar på mannen från fönstret.

“Hej. Vem är du?”

Anders skyndar sig till dörren.

“Men Pontus! Så hälsar man inte på folk!”

Mannen skrattar och säger: “Hejsan Pontus! Jag heter Åke. Hur gammal är du, vännen?”

“Fyra och ett halvt”.

“Oj vad stor du är! Jag har en dotter. Hon heter Åsa och är fem år gammal.”

Åke tittar upp på Anders.

“Ursäkta att jag stör!”

Han sträcker ut handen, men Anders märker inte det och börjar presentera familjen i stället:

“Det här är min fru, Carina. Ja, och det här är Pontus, min son.”

“Men Anders! Så hälsar man inte på folk!” viskar hon, knuffar honom med armbågen och tar Åke i hand.

“Hej på dig, Åke! Trevligt att träffas!”

Anders står tyst och hittar inga ord, men Åke skrattar och ler.

“Och ditt namn är alltså Anders?”

“Så är det.”

“Välkomna till Kiruna!” fortsätter Åke. “Jag bor i ett hus längre upp på vägen. Ni kan komma till mitt hus om ni behöver hjälp med någonting.”

“Tack så mycket, Åke!”

Åke tittar in i huset. Soffkudden ligger på bordet. En kartong står mitt på golvet. Det är stökigt. En vacker tavla hänger på väggen. Åke tittar lite på den.

Åke: Nej! Jag låter er packa upp i fred! Jag ser att ni har mycket att göra. Ha det så bra! Min adress är Gårdsvägen 12.

Anders: Okej! Hej då, Åke, och tack för besöket!

Carina: God natt! Vi ses snart igen!

Åke går ut mot vägen och vinkar hejdå.