×

우리는 LingQ를 개선하기 위해서 쿠키를 사용합니다. 사이트를 방문함으로써 당신은 동의합니다 쿠키 정책.


image

"Ondskan" Jan Guillous, Kapitel 5 : Han satt på... (5)

Kapitel 5 : Han satt på... (5)

Var det inte lika bra att ge upp såfortjsom möjligt och få det hela ur världen? Han kunde alltså inte ens försvara Pierre?

Det hade hunnit ljusna innan han somnade i den svettheta sängen där lakanen låg som rep utefter madrassen. Nästa dag skulle han rodna av skam inför Pierre.

Det var historielektion först på morgonen och historieläraren som var skolans äldste lärare kom in på en längre utvikning i samband med folkvandringstiden. Germanstammarna hade gått kors och tvärs i Europa, vissa slaviska stammar hade kommit österifrån och skillnaden mellan dom olika stammarna var att germanstammarna var starkast vackrast och bäst vilket hade satt spår långt in i modern tid och förresten kunde man än idag se spåren av dessa olika rastyper i Europa. Vilket lätt kunde illustreras till och med i klassrummet.

– Erik, vill du komma fram hit och ställa dej så att alla kan se dej tydligt, sa gubben. Sen tog han en pekpinne och pekade undan för undan över kroppen på Erik som om det hade gällt en färgplansch på människoapor eller kroppens organ i genomskärning.

”Om ni ser här. Vi kan börja med blå ögon och fast blick (pekpinne). Sen en rak näsa, vänd dej i profil en gång så därja. Kraftigt hakparti och breda käkar, men jämn harmoni i ansiktet, inte såna där höga kindknotor som på exempelvis finnar och lappar och vissa slaver. Kraftigt axelparti och raka axlar. Se på den välutvecklade muskulaturen kring armarna (pekpinne). Kraftig bröstkorg och väl utvecklad bukmuskulatur, höfterna väsentligt smalare än bröstkorgen. Sen kommer vi till lårmusklerna, se hur det liksom går ut här och blir bredare än om ni jämför med midjan. Det är sånt man ser på vissa ryttarfolk, så här bör till exempel rätt många av Karl XII:s karoliner ha sett ut.

Vaderna skall gå ut i en ordentlig kurvlinje sådär (pekpinne) och inte bara vara någon sorts avsmalnande förlängning på benen. Sådär tack nu kan du gå och sätta dej.”

Erik gick och satte sig med en känsla av att vara nästan bedövad. Klasskamraterna hade inte ens skrattat utan sett på spektaklet på fullt allvar. Men sen kom det värsta.

– Jaha och om vi då skulle ta en motsatt typ... Tanguy, vill du komma fram.

Pierre tvingades alltså fram på samma plats där Erik nyss stått och så började pekpinnens marsch över Pierres kropp.

”Här har vi till att börja med några karaktäristiska drag för den sydländska typen. Bruna djupt liggande ögon och dålig syn, därav glasögonen. Näsan är inte rak utan kan vara böjd på olika sätt alltifrån den judiska örnnäsan till den här mera normalt sydländskt böjda varianten. Kinderna lite pussiga och hakan vek (pekpinne). Sen har vi det sluttande axelpartiet av buteljtyp. Och så uppstår en sorts kägelform på kroppen vilket inte skapar samma harmoni som hos den germanska typen. Se hur magen går ut här och liksom bildar basen på käglan. Det kommer sig dels av sydlänningarnas osundare kostvanor men har förmodligen också blivit ett ärftligt drag med tiden. Och så kommer benen som om man tänker sig att man bara stuckit in tändstickor i en sån där grankotte som man gjorde små kossor av som barn, hähä (Pierre rättade till glasögonen men rörde i övrigt inte en min). Jaha och så har vi då fötterna, tårna inåt och vanligtvis tendens till plattfot. Jaha tack så mycket Tanguy då kan du gå och sätta dej. Vi ser alltså än idag tydliga skillnader mellan den germanska och den sydländska typen.”

Erik sökte generat upp Pierre på rasten.

– Hej, sa han, du tror väl inte... jag menar jag bryr mej ju inte om det där larvet.

– Äh, sa Pierre, gubbjäveln är för det första nasse, nazist alltså, och för det andra vet han inte vad han snackar om. Sydländsk rastyp, kyss mej i häcken!

– Finns det flera såna lärare?

– Nä han är den enda som är kvar nu. Förr i världen var det nog värre här. Tänk bara på hur dom där väggmålningarna i matsalen ser ut.

– Hur då menar du?

– Javafan... stora bamsiga blonda kvinnor med jättepattar som har flätor i håret och bär på stora brödkorgar va? Och karlar med vitt hår klippta som om man lagt en potta på skallen på dom som går med yxa över axeln och glor med blåa germanska ögon och snacka om raka kranar va? Och krigare med spjut och vita mustascher och ”bister blick” det är ju så man kan garva på sej.

– Fast dom tror inte på det längre, jag menar dom andra lärarna?

– Närå, det har nog gått över. Numera släpper dom in judar här på plugget också så det var väl för tio tjuge år sen som det där var som värst. Kalle i vår klass är ju jude men han är blond som dom där på väggen och har minst lika ”rak näsa” som du har. Det tänkte väl inte gubben på. Jävla larv.

Lektionerna var annars behagligt avspända om man jämförde med Läroverket. Man fick sitta ner när man skulle svara. Lärarna hotade inte med olika straff, anmärkningar tycktes inte förekomma, stämningen var för det mesta skämtsam och nästan kamratlig. Arbetet tycktes löpa ganska jämnt och friktionsfritt och ingen bråkade på lektionerna och det verkade heller inte finnas någon särskild anledning att göra det. Lärarna verkade ganska bra. Ingen enda av lärarna tycktes vilja använda våld.

På väg till middagen märkte Erik att det fanns en egendomlig stämning omkring honom, som om han gick i en luftbubbla med avstånd till alla i omgivningen. Han hörde några stickord om ”nyochkäftig” och han märkte hur det viskades bakom ryggen på honom.

När servitriserna sysslade med att duka ut tallrikarna efter varmrätten reste sig rådets ordförande Bernhard och gick fram till långväggen och vrålade höööruupp!

Det förväntansfulla sorlet la sig snabbt.

– Rådet sammanträder i kväll omedelbart efter middagen i klassrum sex. Följande skall infinna sig...

Och för varje namn som räknades upp följde skratt och buanden i växlande omfattning. Erik tyckte att det blev lite högre buanden för hans namn än för de andra namnen. Han skulle alltså inför rätta för det där med att vägra putsa von Schenkens skor.

Klassrum sex låg i skolans huvudbyggnad. Utanför klassrummet på det mörka och blankt bonade ekgolvet satt de som skulle dömas och ömsom beklagade sig ömsom skämtade.

Det var uteslutande elever från realskolan som skulle dömas. De flesta skulle in för tjuvrökning på första andra eller tredje resan, av snacket att döma. Någon enstaka hade liksom han själv varit käftig mot rådis eller mot fjärderingare. Käft mot fjärderingare var belagt med en lördagsöndag.

En efter en kallades de in och kom ut efter några minuter och meddelade domen. Somliga hade fått mindre och somliga mer än de väntat sig. Bara en av dem visade tecken på förtvivlan. Det var någonting om att han skulle missa möjligheten att åka hem på sin födelsedag. Sekreteraren i rådet ropade upp den anklagades namn i dörren och sen gick den anklagade in och stängde dörren bakom sig.

När Erik kom in i klassrummet förstod han att det här var något annat än han väntat sig. Han hade väl väntat sig att de skulle sitta där i ett hörn i klassrummet och säga hej och skämta lite och utdela några förmaningar och sen skriva upp straffet.

Men de hade plockat om bänkarna i klassrummet. Ordförande Bernhard satt i katedern och de elva andra hade ställt upp sina bänkar på ömse sidor om katedern i rak vinkel ner mot klassrummet. Där domstolsledamöternas bänkrad tog slut stod en bänk utan stol. Det var alltså de anklagades bänk. Rådsmedlemmarna hade skolkavajen på sig med guldsnodden runt skolmärket som visade deras grad och värdighet. De hade slips och vit skjorta och var vattenkammade och förhöll sig fullkomligt allvarliga. De satt i rangordning, naturligtvis. Närmast de anklagades bänk satt de två rådsmedlemmar som var valda från första ring, sen ett steg närmare ordföranden de som var valda från andra ring och så vidare.

Erik ställde sig vid de anklagades bänk med händerna på ryggen och försökte nollställa ansiktet.

Rådets sekreterare hade uppgiften att ur protokollet föredra anklagelsen. Erik hade alltså den si och så datum vid det och det klockslaget vägrat att utföra order från fjärderingaren von Schenken. Var anklagelsen i sak riktig?

– Ja, svarade Erik, det hela är i sak en riktig beskrivning.

– Stå ordentligt! röt Bernhard.

– Jag står på så sätt som jag finner bekvämt, det kan knappast ha någon betydelse för rättegången, svarade Erik.

– Du käftar inte inför rådet, fattar du vet va! Rådet dömer dej till en lördagsöndags straffarbete för käft inför rådet. Vill sekreteraren notera domen.

Sekreteraren noterade. Rådsmedlemmarna höll masken och såg allvarliga ut. Erik rätade upp sin kroppsställning något.

– Jaha, sa Bernhard, det var det. Men vad har du att säga till ditt försvar angående vägran att lyda order från fjärderingare? Visste du inte att relskoleeleverna måste lyda order?

– Jo jag hade fått den saken förklarad, det visste jag. Men jag ville inte borsta skorna därför att von Schenken bara hittade på det där för att göra sig lustig över mej. Du skulle inte heller putsa mina skor om jag la upp en hög med leriga fotbollsdojor och hotade med stryk om du inte putsade dom som barnarsel.

– Iakttag ett vårdat språk inför elevrådet!

– Jag citerade bara. Den order jag fick var alltså formulerad på ett ovårdat språk dessutom. Han sa att jag skulle putsa särskilt fotbollsdojorna så att dom sken ”som barnarsel”.

– Jaha, sa Bernhard, behöver rådet ta enskild överläggning i frågan eller kan vi gå till beslut?

Rådsmedlemmarna tecknade avvärjande att här behövdes ingen vidare diskussion i skuldfrågan.

– Nähä, sa Bernhard. Du har alltså begått ett insubordinationsbrott av enkel typ och uppträtt käftigt inför rådet. Rådet dömer dej därför till sammanlagt två lördagsöndagar och uppmanar dej att ta dej i kragen så att vi slipper se dej här i fortsättningen. För i fortsättningen tänker du väl lyda order?

– Nej, inte från fjärderingare. Från rådisar måste man lyda order annars blir man tydligen relegerad. Men ni kan ge er fan på att jag inte kommer att putsa von Schenkens skor.

Kort tystnad.

– Det är andra gången du uppträder med ovårdat språk inför rådet. Rådet dömer dej därför till en lördagsöndag arrest för käft inför rådet. Vi kräver också att du ber om ursäkt.

– Nej.

– Du vägrar be om ursäkt?

– Ja, ni har ju redan dömt mej, då ska jag ju tydligen sona brottet att svära inför rådet med arrest och då finns väl ingen anledning att be om ursäkt.

– Behöver rådet ta enskild överläggning? frågade Bernhard. Några instämmande nickanden och så förklarade Bernhard att förhandlingarna ajournerades tills vidare för rättens enskilda överläggning och att Erik skulle vänta utanför.

När Erik kom ut i korridoren bland de väntande anklagade och förklarade att han fått tre lördagsöndagar och att dom nu hade överläggning haglade goda råd över honom. Hade man börjat käfta inför rådet gav dom sig aldrig förrän man bad om ursäkt. Vad han skulle göra när han kom in var att omedelbart be om ursäkt annars skulle dom döma en lördagsöndag till och sen bara upprepa kravet. Efter bara några minuter kallades han in igen och ställde upp sig vid de anklagades bänk.

– Jaha Erik, har du tänkt över din situation?

– Ja, noga.

– Tänker du be om ursäkt nu i så fall så vi får det här ur världen?

– Nej.

– Rådet dömer dej nu till fyra lördagsöndagar, därav två i arrest. Tänker du be om ursäkt nu?

– Nej och vänta ett tag innan du rabblar upp det där igen. Ni har redan dömt mej för att jag använt en svordom och för att jag inte bett om ursäkt för att jag använt en svordom. Jag tänker inte be om ursäkt vad ni än säger och jag lovar att jag inte ändrar mej. Vi kan hålla på hela natten med det här larvet om att inte be om ursäkt en gång till och så en lördagsöndag till om ni har tid och lust med det.

Det blev ny enskild överläggning. Fem minuter senare stod han inför domaren igen.

– Rådet har nu fattat sitt beslut. Vi dömer dej till två lördagsöndagars straffarbete och åtta lördagsöndagars arrest för käft och oförskämt uppträdande inför rådet. I den delen är förhandlingarna avslutade.

Kapitel 5 : Han satt på... (5) Kapitel 5 : Er saß auf... (5) Chapter 5 : He sat on... (5)

Var det inte lika bra att ge upp såfortjsom möjligt och få det hela ur världen? Wouldn't it be better to give up as soon as possible and get it over with? Bir an önce vazgeçmek ve her şeyi aradan çıkarmak daha iyi değil miydi? Han kunde alltså inte ens försvara Pierre?

Det hade hunnit ljusna innan han somnade i den svettheta sängen där lakanen låg som rep utefter madrassen. It was light before he fell asleep in the sweaty bed, with the sheets lying like ropes along the mattress. Nästa dag skulle han rodna av skam inför Pierre. The next day he would blush with shame in front of Pierre.

Det var historielektion först på morgonen och historieläraren som var skolans äldste lärare kom in på en längre utvikning i samband med folkvandringstiden. There was a history lesson first thing in the morning and the history teacher, who was the oldest teacher in the school, launched into a long digression on the migration period. Sabah ilk iş olarak tarih dersi vardı ve okulun en yaşlı öğretmeni olan tarih öğretmeni, Göç Dönemi hakkında uzun bir anlatıma girişti. Germanstammarna hade gått kors och tvärs i Europa, vissa slaviska stammar hade kommit österifrån och skillnaden mellan dom olika stammarna var att germanstammarna var starkast vackrast och bäst vilket hade satt spår långt in i modern tid och förresten kunde man än idag se spåren av dessa olika rastyper i Europa. Germen kabileleri tüm Avrupa'yı dolaşmışlardı, bazı Slav kabileleri doğudan gelmişti ve farklı kabileler arasındaki fark, Germen kabilelerinin en güçlü, en güzel ve en iyi olmasıydı, bu da modern zamanlara kadar iz bıraktı ve bu farklı ırkların izleri bugün hala Avrupa'da görülebilir. Vilket lätt kunde illustreras till och med i klassrummet.

– Erik, vill du komma fram hit och ställa dej så att alla kan se dej tydligt, sa gubben. - Erik, will you come over here and stand so that everyone can see you clearly," said the old man. Sen tog han en pekpinne och pekade undan för undan över kroppen på Erik som om det hade gällt en färgplansch på människoapor eller kroppens organ i genomskärning. Then he took a pointing stick and gradually pointed over Erik's body as if it were a color plate of human monkeys or the body's organs in cross-section.

”Om ni ser här. Vi kan börja med blå ögon och fast blick (pekpinne). We can start with blue eyes and a fixed gaze (pointing stick). Sen en rak näsa, vänd dej i profil en gång så därja. Then a straight nose, turn in profile once and that's it. Kraftigt hakparti och breda käkar, men jämn harmoni i ansiktet, inte såna där höga kindknotor som på exempelvis finnar och lappar och vissa slaver. A strong chin and wide jaws, but even harmony in the face, not those high cheekbones as in Finns and Lapps and some Slavs. Kraftigt axelparti och raka axlar. Strong shoulders and straight shoulders. Se på den välutvecklade muskulaturen kring armarna (pekpinne). Kraftig bröstkorg och väl utvecklad bukmuskulatur, höfterna väsentligt smalare än bröstkorgen. Strong chest and well-developed abdominal muscles, hips significantly narrower than the chest. Sen kommer vi till lårmusklerna, se hur det liksom går ut här och blir bredare än om ni jämför med midjan. Then we come to the thigh muscles, see how it sort of goes out here and becomes wider than if you compare it to the waist. Det är sånt man ser på vissa ryttarfolk, så här bör till exempel rätt många av Karl XII:s karoliner ha sett ut. This is what you see on some equestrian peoples; for example, quite a few of Charles XII's Carolinians would have looked like this.

Vaderna skall gå ut i en ordentlig kurvlinje sådär (pekpinne) och inte bara vara någon sorts avsmalnande förlängning på benen. The calves should go out in a proper curved line like that (pointing stick) and not just be some kind of tapered extension of the legs. Baldırlar bu şekilde düzgün kavisli bir çizgi halinde dışarı çıkmalı (işaret çubuğu) ve sadece bacakların bir tür konik uzantısı olmamalıdır. Sådär tack nu kan du gå och sätta dej.”

Erik gick och satte sig med en känsla av att vara nästan bedövad. Erik went and sat down, feeling almost numb. Klasskamraterna hade inte ens skrattat utan sett på spektaklet på fullt allvar. The classmates hadn't even laughed, but watched the spectacle in all seriousness. Men sen kom det värsta.

– Jaha och om vi då skulle ta en motsatt typ... Tanguy, vill du komma fram.

Pierre tvingades alltså fram på samma plats där Erik nyss stått och så började pekpinnens marsch över Pierres kropp. So Pierre was forced to stand in the same place where Erik had just been, and so began the march of the pointer over Pierre's body.

”Här har vi till att börja med några karaktäristiska drag för den sydländska typen. Bruna djupt liggande ögon och dålig syn, därav glasögonen. Brown deep-set eyes and poor vision, hence the glasses. Näsan är inte rak utan kan vara böjd på olika sätt alltifrån den judiska örnnäsan till den här mera normalt sydländskt böjda varianten. The nose is not straight but can be curved in different ways, ranging from the Jewish eagle nose to this more normal southern curved variant. Kinderna lite pussiga och hakan vek (pekpinne). The cheeks are a bit puffy and the chin weak (pointing stick). Sen har vi det sluttande axelpartiet av buteljtyp. Then there is the sloping shoulder section of the bottle type. Och så uppstår en sorts kägelform på kroppen vilket inte skapar samma harmoni som hos den germanska typen. And there is a kind of cone shape on the body which does not create the same harmony as in the Germanic type. Se hur magen går ut här och liksom bildar basen på käglan. See how the belly comes out here and sort of forms the base of the cone. Det kommer sig dels av sydlänningarnas osundare kostvanor men har förmodligen också blivit ett ärftligt drag med tiden. This is partly due to the unhealthy dietary habits of southerners but has probably also become a hereditary trait over time. Och så kommer benen som om man tänker sig att man bara stuckit in tändstickor i en sån där grankotte som man gjorde små kossor av som barn, hähä (Pierre rättade till glasögonen men rörde i övrigt inte en min). And then come the legs as if you imagine that you have just stuck matches into one of those spruce cones that you made little cows from as a child, huh (Pierre corrected his glasses but otherwise did not move a muscle). Ve sonra bacaklar geliyor, sanki çocukken küçük inekler yaptığınız ladin kozalaklarından birine kibrit çakmışsınız gibi, ha (Pierre gözlüklerini düzeltti ama onun dışında kılını bile kıpırdatmadı). Jaha och så har vi då fötterna, tårna inåt och vanligtvis tendens till plattfot. And then there are the feet, toes inwards and usually a tendency towards flat feet. Jaha tack så mycket Tanguy då kan du gå och sätta dej. Vi ser alltså än idag tydliga skillnader mellan den germanska och den sydländska typen.”

Erik sökte generat upp Pierre på rasten. Erik teneffüste utanarak Pierre'i aradı.

– Hej, sa han, du tror väl inte... jag menar jag bryr mej ju inte om det där larvet. - "Hey," he said, "you don't think... I mean, I don't care about that creep.

– Äh, sa Pierre, gubbjäveln är för det första nasse, nazist alltså, och för det andra vet han inte vad han snackar om. - Oh, said Pierre, the old bastard is firstly a Nazi, and secondly he doesn't know what he's talking about. Sydländsk rastyp, kyss mej i häcken! Southern breed, kiss my ass!

– Finns det flera såna lärare?

– Nä han är den enda som är kvar nu. - Well, he's the only one left now. Förr i världen var det nog värre här. In the past it was probably worse here. Tänk bara på hur dom där väggmålningarna i matsalen ser ut. Just think about what those murals in the dining room look like.

– Hur då menar du?

– Javafan... stora bamsiga blonda kvinnor med jättepattar som har flätor i håret och bär på stora brödkorgar va? - Javafan... big buxom blonde women with giant tits wearing braids in their hair and carrying big bread baskets, right? Och karlar med vitt hår klippta som om man lagt en potta på skallen på dom som går med yxa över axeln och glor med blåa germanska ögon och snacka om raka kranar va? And men with white hair cut as if a pot had been placed on their heads, walking with an axe over their shoulders and staring with blue Germanic eyes and talking about straight cranes? Och krigare med spjut och vita mustascher och ”bister blick” det är ju så man kan garva på sej. And warriors with spears and white moustaches and a "grim look" - that's how you can get excited.

– Fast dom tror inte på det längre, jag menar dom andra lärarna? - But they don't believe it anymore, I mean the other teachers?

– Närå, det har nog gått över. - Nonsense, it has probably passed. Numera släpper dom in judar här på plugget också så det var väl för tio tjuge år sen som det där var som värst. Nowadays they let Jews into the university as well, so it was probably ten or twenty years ago that it was at its worst. Kalle i vår klass är ju jude men han är blond som dom där på väggen och har minst lika ”rak näsa” som du har. Kalle in our class is Jewish, but he is blond like those on the wall and has at least as "straight a nose" as you do. Det tänkte väl inte gubben på. I guess the old man didn't think of that. Jävla larv. Fucking caterpillar.

Lektionerna var annars behagligt avspända om man jämförde med Läroverket. Lessons were otherwise pleasantly relaxed compared to the Läroverket. Man fick sitta ner när man skulle svara. Lärarna hotade inte med olika straff, anmärkningar tycktes inte förekomma, stämningen var för det mesta skämtsam och nästan kamratlig. Teachers did not threaten punishments, reprimands did not seem to occur, the atmosphere was mostly joking and almost comradely. Arbetet tycktes löpa ganska jämnt och friktionsfritt och ingen bråkade på lektionerna och det verkade heller inte finnas någon särskild anledning att göra det. The work seemed to run quite smoothly and without friction and no one was arguing in class, nor did there seem to be any particular reason to do so. Lärarna verkade ganska bra. Ingen enda av lärarna tycktes vilja använda våld. None of the teachers seemed to want to use force.

På väg till middagen märkte Erik att det fanns en egendomlig stämning omkring honom, som om han gick i en luftbubbla med avstånd till alla i omgivningen. On his way to dinner, Erik noticed that there was a strange atmosphere around him, as if he was walking in an air bubble, distanced from everyone around him. Han hörde några stickord om ”nyochkäftig” och han märkte hur det viskades bakom ryggen på honom. He heard some quotes about "new and cheeky" and he noticed it being whispered behind his back.

När servitriserna sysslade med att duka ut tallrikarna efter varmrätten reste sig rådets ordförande Bernhard och gick fram till långväggen och vrålade höööruupp! When the waitresses were busy setting out the plates after the main course, the President of the Council, Bernhard, stood up and walked over to the long wall and shouted "höööruupp!".

Det förväntansfulla sorlet la sig snabbt. The expectant buzz quickly subsided.

– Rådet sammanträder i kväll omedelbart efter middagen i klassrum sex. - The Council meets tonight immediately after dinner in classroom six. Följande skall infinna sig... The following shall occur...

Och för varje namn som räknades upp följde skratt och buanden i växlande omfattning. And with each name listed, laughter and booing followed in varying degrees. Erik tyckte att det blev lite högre buanden för hans namn än för de andra namnen. Erik thought that his name received a slightly higher fine than the other names. Han skulle alltså inför rätta för det där med att vägra putsa von Schenkens skor. So he was going to court for refusing to shine von Schenken's shoes.

Klassrum sex låg i skolans huvudbyggnad. Utanför klassrummet på det mörka och blankt bonade ekgolvet satt de som skulle dömas och ömsom beklagade sig ömsom skämtade. Outside the classroom, on the dark and shiny oak floor, those who were to be sentenced sat, sometimes complaining, sometimes joking.

Det var uteslutande elever från realskolan som skulle dömas. De flesta skulle in för tjuvrökning på första andra eller tredje resan, av snacket att döma. Most would go in for a smoke on the first, second or third trip, judging by the chatter. Någon enstaka hade liksom han själv varit käftig mot rådis eller mot fjärderingare. A few of them, like himself, had been fierce with raw ice or with butterfly rings. Käft mot fjärderingare var belagt med en lördagsöndag. Shouting at butterflies was the order of the day on Saturday.

En efter en kallades de in och kom ut efter några minuter och meddelade domen. One by one they were called in and came out after a few minutes and announced the verdict. Somliga hade fått mindre och somliga mer än de väntat sig. Bara en av dem visade tecken på förtvivlan. Only one of them showed signs of despair. Det var någonting om att han skulle missa möjligheten att åka hem på sin födelsedag. There was something about him missing the opportunity to go home on his birthday. Sekreteraren i rådet ropade upp den anklagades namn i dörren och sen gick den anklagade in och stängde dörren bakom sig.

När Erik kom in i klassrummet förstod han att det här var något annat än han väntat sig. When Erik entered the classroom, he realized that this was not what he expected. Han hade väl väntat sig att de skulle sitta där i ett hörn i klassrummet och säga hej och skämta lite och utdela några förmaningar och sen skriva upp straffet. He would have expected them to sit there in a corner of the classroom and say hello and joke around and give a few admonitions and then write down the punishment.

Men de hade plockat om bänkarna i klassrummet. But they had rearranged the benches in the classroom. Ordförande Bernhard satt i katedern och de elva andra hade ställt upp sina bänkar på ömse sidor om katedern i rak vinkel ner mot klassrummet. President Bernhard sat in the lectern and the eleven others had set up their benches on either side of the lectern at right angles to the classroom. Där domstolsledamöternas bänkrad tog slut stod en bänk utan stol. Where the court members' row of benches ended, there was a bench without a chair. Det var alltså de anklagades bänk. Rådsmedlemmarna hade skolkavajen på sig med guldsnodden runt skolmärket som visade deras grad och värdighet. Council members wore the school jacket with the gold cord around the school badge showing their rank and dignity. De hade slips och vit skjorta och var vattenkammade och förhöll sig fullkomligt allvarliga. They were wearing ties and white shirts, water-combed, and were completely serious. De satt i rangordning, naturligtvis. Närmast de anklagades bänk satt de två rådsmedlemmar som var valda från första ring, sen ett steg närmare ordföranden de som var valda från andra ring och så vidare. Closest to the accused's bench were the two Council members elected from the first ring, then one step closer to the President those elected from the second ring, and so on.

Erik ställde sig vid de anklagades bänk med händerna på ryggen och försökte nollställa ansiktet. Erik stood at the defendants' bench with his hands behind his back and tried to reset his face.

Rådets sekreterare hade uppgiften att ur protokollet föredra anklagelsen. The Secretary of the Council had the task of presenting the accusation from the minutes. Erik hade alltså den si och så datum vid det och det klockslaget vägrat att utföra order från fjärderingaren von Schenken. Var anklagelsen i sak riktig?

– Ja, svarade Erik, det hela är i sak en riktig beskrivning.

– Stå ordentligt! röt Bernhard.

– Jag står på så sätt som jag finner bekvämt, det kan knappast ha någon betydelse för rättegången, svarade Erik. - I stand in the way I find comfortable, it can hardly have any bearing on the trial," Erik replied.

– Du käftar inte inför rådet, fattar du vet va! - You don't talk to the Council, you know! Rådet dömer dej till en lördagsöndags straffarbete för käft inför rådet. The Council sentences you to a Saturday-Sunday hard labor for mouthing off to the Council. Vill sekreteraren notera domen.

Sekreteraren noterade. Rådsmedlemmarna höll masken och såg allvarliga ut. The council members kept a straight face and looked serious. Erik rätade upp sin kroppsställning något. Erik straightened his posture slightly.

– Jaha, sa Bernhard, det var det. Men vad har du att säga till ditt försvar angående vägran att lyda order från fjärderingare? But what do you have to say in your defense regarding the refusal to obey orders from butterfly ringers? Visste du inte att relskoleeleverna måste lyda order?

– Jo jag hade fått den saken förklarad, det visste jag. Men jag ville inte borsta skorna därför att von Schenken bara hittade på det där för att göra sig lustig över mej. But I didn't want to brush my shoes because von Schenken just made that up to make fun of me. Du skulle inte heller putsa mina skor om jag la upp en hög med leriga fotbollsdojor och hotade med stryk om du inte putsade dom som barnarsel. Nor would you shine my shoes if I put up a pile of muddy soccer socks and threatened a beating if you didn't shine them like a child's ass.

– Iakttag ett vårdat språk inför elevrådet! - Use appropriate language for the student council!

– Jag citerade bara. Den order jag fick var alltså formulerad på ett ovårdat språk dessutom. So the order I received was formulated in an uncivilized language as well. Han sa att jag skulle putsa särskilt fotbollsdojorna så att dom sken ”som barnarsel”. He told me to polish the soccer shirts in particular so that they shone "like children's asses".

– Jaha, sa Bernhard, behöver rådet ta enskild överläggning i frågan eller kan vi gå till beslut? - So, said Bernhard, does the Council need to deliberate in private or can we make a decision?

Rådsmedlemmarna tecknade avvärjande att här behövdes ingen vidare diskussion i skuldfrågan. Council members indicated that there was no need for further discussion on the debt issue.

– Nähä, sa Bernhard. Du har alltså begått ett insubordinationsbrott av enkel typ och uppträtt käftigt inför rådet. In other words, you have committed an insubordination offense of a simple type and acted in an abusive manner in front of the Council. Rådet dömer dej därför till sammanlagt två lördagsöndagar och uppmanar dej att ta dej i kragen så att vi slipper se dej här i fortsättningen. The Council therefore sentences you to a total of two Saturday Sundays and urges you to get your act together so that we don't have to see you here in the future. För i fortsättningen tänker du väl lyda order? Because from now on you're going to follow orders, aren't you?

– Nej, inte från fjärderingare. - No, not from butterfly ringers. Från rådisar måste man lyda order annars blir man tydligen relegerad. Men ni kan ge er fan på att jag inte kommer att putsa von Schenkens skor. But you can rest assured that I won't be shining von Schenken's shoes.

Kort tystnad.

– Det är andra gången du uppträder med ovårdat språk inför rådet. - This is the second time you have used foul language in front of the Council. Rådet dömer dej därför till en lördagsöndag arrest för käft inför rådet. The Council therefore sentences you to a Saturday-Sunday arrest for mouthing off to the Council. Vi kräver också att du ber om ursäkt.

– Nej.

– Du vägrar be om ursäkt?

– Ja, ni har ju redan dömt mej, då ska jag ju tydligen sona brottet att svära inför rådet med arrest och då finns väl ingen anledning att be om ursäkt. - Well, you've already sentenced me, so apparently I'm going to pay for the crime of swearing in front of the Council with arrest, and there's no need to apologize.

– Behöver rådet ta enskild överläggning? - Does the Council need to deliberate in private? frågade Bernhard. Några instämmande nickanden och så förklarade Bernhard att förhandlingarna ajournerades tills vidare för rättens enskilda överläggning och att Erik skulle vänta utanför. With a few nods of agreement, Bernhard declared that the proceedings were adjourned until further notice for the court's individual deliberations and that Erik would wait outside.

När Erik kom ut i korridoren bland de väntande anklagade och förklarade att han fått tre lördagsöndagar och att dom nu hade överläggning haglade goda råd över honom. When Erik came out into the corridor among the waiting accused and explained that he had been given three Saturday Sundays and that they were now deliberating, he was showered with good advice. Hade man börjat käfta inför rådet gav dom sig aldrig förrän man bad om ursäkt. If you had started talking to the Council, they never stopped until you apologized. Vad han skulle göra när han kom in var att omedelbart be om ursäkt annars skulle dom döma en lördagsöndag till och sen bara upprepa kravet. What he had to do when he came in was to apologize immediately or they would give another Saturday and then just repeat the claim. Efter bara några minuter kallades han in igen och ställde upp sig vid de anklagades bänk.

– Jaha Erik, har du tänkt över din situation?

– Ja, noga.

– Tänker du be om ursäkt nu i så fall så vi får det här ur världen? - If so, are you going to apologize now so we can get this out of the way?

– Nej.

– Rådet dömer dej nu till fyra lördagsöndagar, därav två i arrest. - The Council now sentences you to four Saturday Sundays, two of them in custody. Tänker du be om ursäkt nu?

– Nej och vänta ett tag innan du rabblar upp det där igen. - No, and wait a while before you repeat that again. Ni har redan dömt mej för att jag använt en svordom och för att jag inte bett om ursäkt för att jag använt en svordom. Jag tänker inte be om ursäkt vad ni än säger och jag lovar att jag inte ändrar mej. I won't apologize no matter what you say and I promise I won't change my mind. Vi kan hålla på hela natten med det här larvet om att inte be om ursäkt en gång till och så en lördagsöndag till om ni har tid och lust med det.

Det blev ny enskild överläggning. There was another private deliberation. Fem minuter senare stod han inför domaren igen.

– Rådet har nu fattat sitt beslut. Vi dömer dej till två lördagsöndagars straffarbete och åtta lördagsöndagars arrest för käft och oförskämt uppträdande inför rådet. We sentence you to two Saturday Sundays of hard labor and eight Saturday Sundays of arrest for mouthing off and behaving rudely before the Council. I den delen är förhandlingarna avslutade. On this point, the negotiations have been concluded.