Kapitel 5 : Han satt på... (4) Chapter 5 : He sat on... (4)

Och så går fjärderingaren ändå till en rådis och mot en rådis får man inte slå tillbaks för då blir det rellen. And then the butterfly rings still go to a raw ice cream, and you can't hit a raw ice cream, because then you'll get a riot. Ve sonra kelebek halkaları çiğ dondurmaya gider ve çiğ dondurmaya gidemezsiniz, çünkü o zaman kazıklanırsınız.

Under middagen fick en kille i realskolan som satt mitt emot Erik en peppis för att han hade sträckt sig över en annans tallrik för att nå ett saltkar. During dinner, a secondary school boy sitting across from Erik was given a caning for reaching across another person's plate to get to a salt shaker. Saken upptäcktes av bordschefen som röt ett kort kommandoord. The matter was discovered by the table manager who shouted a short word of command. Så gick killen upp och ställde sig i givakt framför bordschefen och böjde ner huvudet med händerna knutna på ryggen. Then the guy got up and stood at attention in front of the table manager and bowed his head with his hands tied behind his back. Bordschefen torkade sig med servetten om munnen och vände sig sakta om mot delinkventen. The head of the table wiped his mouth with a napkin and slowly turned to the part-incumbent. Så tog bordschefen upp en ren kniv och vägde den prövande i handen några gånger innan han slog med skaftet mitt över huvudet på delinkventen som kved till och under skrattsalvor från de andra vid bordet fick gå ner och sätta sig. Then the head of the table picked up a clean knife and weighed it in his hand a few times before he struck the handle right over the head of the delinquent, who squealed and, to the laughter of the others at the table, went down and sat down. Killen hade tårar i ögonen.

En peppis var alltså ingenting särskilt att uthärda om man bara tänkte på själva slaget. So a whip was nothing special to endure if you only thought about the battle itself. Men att stå där med huvudet böjt och vänta. Och sen skratten. Man måste alltså kompromissa på något sätt. So you have to compromise somehow. Det verkade enklast att acceptera slaget å ena sidan men å andra sidan inte med en min visa att det gjorde ont. It seemed easiest to accept the blow on the one hand, but on the other hand not show with a face that it hurt. På så vis skulle man i alla fall neutralisera dom där skratten. Varje annan väg skulle leda antingen till en urladdning i slagsmål eller också till att man blev utskrattad och hånad. Any other way would lead either to a fight or to being laughed at and mocked. Och för den nye okände Erik med den fåniga frisyren måste det till en kompromiss. And for the new unknown Erik with the silly haircut, a compromise must be made. Det måste.

Just när han övervägt saken färdigt genljöd matsalen av skratt och buanden. Just as he had finished considering the matter, the dining room reverberated with laughter and booing. Det som hände var att en realskoleelev fyra fem bord bort hade beordrats upp till långväggen med freskerna för att med ansiktet mot väggen stå i givakt och skämmas. What happened was that a secondary school pupil four or five tables away had been ordered up to the long wall with the frescoes to stand at attention and be ashamed. Dört ya da beş masa ötedeki bir ortaokul öğrencisine, fresklerin bulunduğu uzun duvara çıkıp hazırolda durması ve utanması emredilmişti.

Realskoleeleven bredvid Erik förklarade systemet: den som fått tre peppisar fick ställa sig upp och skämmas, den som fick skämmas för andra gången blev efter proceduren vid väggen utkörd ur matsalen och den som blev utkörd ur matsalen fick automatiskt en lördagsöndag. The secondary school pupil next to Erik explained the system: whoever received three whippings had to stand up and be ashamed, whoever was ashamed for the second time was, after the procedure at the wall, expelled from the canteen, and whoever was expelled from the canteen was automatically given a Saturday Sunday.

– Och om man vägrar att ta emot en peppis?

– Då får man stå upp och skämmas i stället, men det räknas ju som tre peppisar.

– Och om man vägrar att stå upp och skämmas?

– Då blir det automatiskt en lördagsöndag.

– Kan man vägra det där med lördagsöndag?

– Nej för då blir det rellen.

– Kan man vägra peppis även om bordschefen är rådis? - Is it possible to refuse a peppermint even if the head of the table is raw?

– Ja enligt reglerna går det. - Yes, the rules allow it. Men i så fall kan rådisen gå på en direkt efter käket, utanför matsalen, och ge order om peppis i alla fall. But in that case, the councillor can go on one right after the meal, outside the canteen, and give orders for a pep talk anyway. Ancak bu durumda, meclis üyesi yemekten hemen sonra kantinin dışına çıkıp yine de moral konuşması için emir verebilir. Fast vid det här bordet är bordschefen inte rådis utan bara fjärderingare. At this table, however, the head of the table is not a councillor but only a butterfly.

Det här öppnade nya möjligheter men det gällde att tänka efter noga. Straffarbete eller arrest på helgerna innebar att han slapp resa hem. Det var en tänkbar fördel att på så vis aldrig ta emot stryk, men ändå lyda reglerna så att det inte blev rellen. It was a possible advantage to never take a beating, but still obey the rules so that there was no riot. Men det fanns säkert nackdelar med den metoden. Han fick diskutera problemet med Pierre, som tydligen hade lång erfarenhet i konsten att klara sig undan så mycket som möjligt. Om man jämförde med farsans slag på nosen vid matbordet så fanns det i alla fall en viktig skillnad mot peppisen. Compared to my father's blows to the nose at the dinner table, there was at least one important difference with the whip. En peppis gavs till den som hade klantat sig med bordsskicket på något sätt, alltså inte utan anledning eller bara för ett en bordschef hade lust. A pepper was given to anyone who had messed up table manners in any way, not without reason or just because a table manager felt like it. Det borde vara ganska lätt att äta utan att bryta mot någon matbordsregel, han kunde ju alla matbordsregler. Men om han nu var ny och käftig så skulle det tydligen bli svårt att hålla sig undan i alla fall.

Första vägvalet kom redan efter middagen. The first choice came after dinner. På väg mot sitt rum på Cassiopeja blev han upphunnen av en realskoleelev som klappade honom på ryggen. Det var en liten kille som gick en eller två klasser under honom och såg rädd och osäker ut. Killen drog hastigt efter andan innan han sa vad han måste.

– Du ska upp på Olympen och borsta greve von Schenkens skor, det är order på det. - You are to go up to Mount Olympus and brush Count von Schenken's shoes, that's the order.

Erik blev mera häpen än arg. Erik was more astonished than angry.

– Jaharu är han rådis? - Jaharu is he raw ice?

– Nej men fjärderingare och... ja på Olympen alltså. - No, but butterfly ringers and... well, on Mount Olympus, that is.

– Hälsa honom att han får komma till mitt rum på Cassiopeja och be om tjänster så får vi se om det blir några, sa Erik och vände för att gå. - Tell him he can come to my room at Cassiopeia and ask for favors and we'll see if there are any," Erik said and turned to leave.

– Nej du kan inte...

– Varför inte det?

– Jo alltså om jag kommer tillbaks till von Schenken och säger att den nya och käftiga inte... att du vägrade så får jag också en lördagsöndag.

Erik övervägde situationen. Det var inte bra att klanta till det så att någon helt oskyldig fick en lördagsöndag. It wasn't a good idea to mess up so that someone completely innocent got a Saturday Sunday. Och borsta skor var visserligen ett påhitt för att göra sig lustig men om han nu borstade dom där skorna så var saken ur världen. And brushing shoes was certainly a joke to make fun of him, but if he brushed those shoes, that was the end of it. Ve ayakkabı fırçalamak kesinlikle onunla dalga geçmek için bir şakaydı, ama o ayakkabıları fırçaladıysa, bu işin sonuydu. Började han vägra mesamma så skulle utvecklingen skena iväg med alla möjliga repressalier innan han ens hunnit tänka efter hur man skulle göra för att klara sig så lindrigt som möjligt. If he started refusing to eat, things would get out of hand with all kinds of retaliation before he even had time to think about how to get by as lightly as possible. Yemek yemeyi reddetmeye başlarsa, etkisini nasıl en aza indireceğini düşünmeye bile vakit bulamadan her türlü misillemeyle işler çığırından çıkabilirdi.

– Okey, sa han, jag följer med.

von Schenken visade sig vara segraren från 100-metersfinalen. Han hade ställt upp tio par skor, däribland ett par leriga fot-bollsskor, ett par ännu mera leriga militärkängor, samt mockaskor och läderskor i tre fyra olika färger. He had set up ten pairs of shoes, including a pair of muddy football boots, a pair of even more muddy military boots, and suede and leather shoes in three or four different colors.

När Erik såg skoraden förstod han att det skulle gå åt helvete med alla planer på att inte vägra. Och von Schenken hade bjudit några kompisar till föreställningen. Skoraden stod uppställd mitt på golvet i stora dagrummet på Olympen och fjärderingarna satt på soffor och stolar utefter väggarna. The chimera was set up in the middle of the floor in the main day room at Mount Olympus and the butterflies sat on sofas and chairs along the walls.

– Nejmen där har vi lilla kaninen från realskolan, en ovanligt ny och käftig kanin, tycker ni inte grabbar? - There's the little rabbit from the secondary school, an unusually new and cheeky rabbit, don't you think? hälsade von Schenken.

– Jag är ingen kanin, sa Erik mellan sammanpressade tänder och med händerna knutna på ryggen.

Jag får inte klippa till, jag får inte klippa till, tänkte han men kunde samtidigt inte undgå att automatiskt värdera motståndaren till vikt och räckvidd och muskulatur kring armar och mellangärde. I mustn't hit, I mustn't hit, he thought, but at the same time he couldn't help but automatically assess his opponent's weight and reach and the muscles around his arms and midriff. Det skulle vara lätt, föreföll det, men katastrof. It would be easy, it seemed, but disaster.

– Visst är du en liten kanin, du kutar i alla fall som en kanin. - You are a little rabbit, or at least you run like a rabbit. Eller möjligen en hare, sa von Schenken och kasserade in de självklara kamratskratten. Or possibly a rabbit," said von Schenken, discarding the obvious laughter.

– I nästa final kommer jag att slå dej lika lätt som jag gjorde i försöken idag, kontrade Erik.

Det förde upp honom till jämställd nivå och det var obestridligen sant och det borde von Schenken känna på sig.En sprinter i fjärde ring måste ha svårt att håna en ännu snabbare sprinter i realskolan. It brought him up to an equal level and that was undeniably true and von Schenken should feel it. A sprinter in the fourth ring must find it difficult to mock an even faster sprinter in the secondary school.

Kontringen fungerade något sånär. The counterattack just about worked. Skratten dog i alla fall ut och von Schenken valde att bli spelat saklig i stället för hånande. However, the laughter died down and von Schenken chose to be matter-of-fact instead of mocking.

– Skorna skall alltså putsas så att samtliga par håller för inspektion. - The shoes must therefore be polished so that all pairs are fit for inspection. Särskilt fotbollsdojorna skall skina som små barnarsel, är det uppfattat? Especially the football shirts should shine like little children's asses, is that clear?

Här måste han välja. Det sämsta alternativet var att omedelbart misshandla von Schenken. Med ett överraskande anfall skulle han visserligen hinna ganska långt på den vägen innan de andra fjärderingarna hann kasta sig emellan. With a surprise attack, he would certainly get quite far on that road before the other butterfly rings could interfere. Men konsekvenserna skulle bli svårhanterliga och förresten gällde det ju att till varje pris undvika just det. Men att lägga sig på knä framför dom här och under hån och kommentarer jobba med von Schenkens skor skulle kunna leda till att han blev så rasande att han ändå ställde till det. Alltså fanns bara ett möjligt handlingsalternativ, en kompromiss. De väntade tydligen med viss spänning på vad han skulle göra och det syntes på dom att dom inte var helt säkra. They were obviously waiting with some suspense to see what he would do and it was clear that they were not entirely sure.

– Aldrig i livet, sa han och vände på klacken och gick snabbt ut från rummet så att han skulle hinna iväg innan det blev bråk. - No way, he said, turning on his heel and walking quickly out of the room so that he could get away before there was a fight.

Det var en kompromiss men likt förbannat bråk. It was a compromise, but like hell it was a fight. För det måste ju leda till mer än en lördagsöndag? Because it has to lead to more than a Saturday Sunday, right? Men hade han klarat att ligga på knä framför dom där fjärderingarna och putsa skor under glåpord i en timme under ideliga skeninspektioner precis som med farsans björkris? But would he have been able to kneel down in front of those butter rings and shine his shoes for an hour under endless mock inspections, just like with his father's birch trees? Borde han inte ha klarat det? Om man med sin vilja kan bestämma sig för att tåla slag på skallbasen så borde man väl kunna bestämma sig för att tåla glåpord lika lätt? If you can will yourself to tolerate blows to the base of the skull, surely you should be able to will yourself to tolerate name-calling just as easily? Vad var egentligen skillnaden, för det kändes som en stor skillnad.

Dom visste ju bara om honom att han var bra i idrott och att han lätt slog skolrekordet på 50 meter frisim. Borde inte det ha gjort honom lättare att godkänna som ny än om han varit sån som Pierre? Shouldn't that have made him easier to approve as new than if he had been like Pierre?

– Nej, sa Pierre, det gäller att märkas så lite som möjligt om man ska klara sig undan. - No, said Pierre, it's important to be as inconspicuous as possible if you want to get away with it. Ju mer du märks ju roligare tycker dom det är att komma med sina order om att springa till kiosken och putsa skor och sånt där. The more you are noticed, the more fun they think it is to give their orders to run to the kiosk and shine shoes and so on. Man ska varken vara bra eller dålig, varken glasögonorm som jag eller idrottskille som du. You should be neither good nor bad, neither an eyeglass worm like me nor an athlete like you.

Det bästa är att vara alldeles vanlig och inte synas liksom. The best thing is to be ordinary and not be seen.

– Skulle du ha putsat dom där skorna, Pierre?

Pierre låg tyst borta i mörkret och tänkte efter. Pierre lay quietly in the dark, thinking.

– Ja, sa han till slut, jag skulle nog ha gjort det. - Yes, he finally said, I probably should have done it.

De låg tysta en stund igen.

– Är det för att du är rädd för stryk som du skulle ha gjort det?

– Ja kanske. Åtminstone om det var von Schenken för han är ju en sån där som gillar att slå ettstygnsslaget. At least if it was von Schenken, because he's one of those people who likes to strike the one-stitch blow. Ja alltså du vet inte vad ettstygnsslaget är för någonting, jag glömde att berätta det när du ville veta vad en peppis var för nåt. Peppisen slår dom för det mesta med knogen, som jag visade dej. Ibland slår dom med skaftet till en bordskniv. Men såna som von Schenken slår ibland med proppen till ättikskaraffen, du vet det står ju en liten ättikskaraff i kristall mitt på varje bord. But people like von Schenken sometimes bang the stopper of the vinegar carafe, you know, there's a little crystal vinegar carafe in the middle of every table. Den är spetsslipad och dom tar knoppen i handen och slår med spetsen mot huvudet så att det blir ett hål och blöder. It is sharpened and they take the knob in their hand and hit the head with the tip so that it makes a hole and bleeds. Och så får man gå till syster och sy ihop det med ett stygn. And then you have to go to the nurse and sew it up with a stitch. Såna som von Schenken är inte kloka. People like von Schenken are insane. Och så är han ju min bordschef så om jag hade vägrat det där med skorna så hade det inte bara blivit en lördagsöndag utan ett ettstygnsslag så fort han fick en chans. And he's my table manager, so if I had refused the shoe thing, it wouldn't just be a Saturday Sunday but a one-stitch punch as soon as he got a chance.

Erik frågade inte mer och efter en stund hörde han hur Pierre somnat. Om von Schenken slog Pierre på det där viset, vad skulle man göra åt det? If von Schenken hit Pierre like that, what would you do about it? Om man såg det hända vore det enda riktiga att ta proppen från sitt eget bord och gå upp bakifrån på von Schenken och slå honom lagom hårt för att det skulle gå hål på svålen, helst innan han hann slå Pierre. If you saw it happening, the only right thing to do would be to take the stopper from your own table and go up behind von Schenken and hit him just hard enough to break his tail, preferably before he could hit Pierre. Nej, förresten, det var osäkert vad det skulle leda till, kanske skulle von Schenken då bli moraliskt tvungen att slå Pierre i alla fall. För att visa att han inte lät sig skrämmas av en som var nyochkäftig. Kunde man ta von Schenken avsides när ingen hörde och tala om för honom att om han så mycket som krökte ett hår på Pierres huvud så skulle man ge honom ett kok stryk av sådan omfattning att han inte ens kunde göra sig en föreställning om det? Could one take von Schenken aside when no one was listening and tell him that if he so much as touched a hair on Pierre's head, he would be given a beating of such magnitude that he could not even imagine it? Nej det kunde man inte; förutsättningen för ett sådant hot var att den hotade verkligen insåg att hotet kunde bli verklighet. No, you couldn't; the prerequisite for such a threat was that the threatened person actually realized that the threat could become reality. I Läroverket hade det inte varit något problem, men här visste dom ju inte och här skulle dom ju inte heller få veta. Det måste gå att undvika våld.

Klådde man upp en av dom skulle det bara leda till en ändlös serie slagsmål tills dom vann på ett eller annat sätt.

Hur många lördagsöndagar fanns det på en termin? Ungefär femton. Om man vägrade såna där order femton gånger, var det över sen? För skoputsningen idag skulle ju leda till nya order av liknande slag tills dom eller han gav upp. Because today's shoeshine would lead to new orders of a similar nature until they or he gave up.

Han måste ju i alla fall lyda Rådet eftersom det blev relegering för den som vägrade lyda Rådet eller slog medlemmar i Rådet. He had to obey the Council anyway, because anyone who refused to obey the Council or hit members of the Council was expelled. Relegerad från Stjärnsberg betydde slut på all utbildning för all framtid. Han måste gå kvar i två år för att komma in på gymnasium i Stockholm och alltså måste han lyda Rådet i två år.