Kapitel 5 : Han satt på... (2) Kapitel 5 : Er saß auf... (2) Chapter 5 : He sat on... (2)

Vid pressbyråkiosken stod ett litet gäng med mopeder och slängde några glåpord efter honom och han kvävde hastigt en impuls att gå över till dom och... så som den gamle Erik skulle ha gjort. At the press office kiosk, a small group of mopeds were throwing some abuse at him and he hastily stifled an impulse to go over to them and... as old Erik would have done.

– Jaha, sa chauffören med en ton av svagt hån, och vad tjänar din pappa pengar på då? - Well, said the driver with a tone of faint mockery, what does your father do for a living?

Han svarade inte. Bilen rullade iväg.

Sammanhanget var inte så svårt att förstå. The context was not so difficult to understand. Det var sak samma som med folkskolebusarna och deras hat mot gänget från Läroverket. It was the same as with the folk school bullies and their hatred of the Läroverket gang. Att gå på Stjärnsbergs internatskola kostade en halv arbetarlön om året, följaktligen måste alla som gick där komma från rika hem. Attending the Stjärnsberg boarding school cost half a worker's salary per year, so everyone who attended had to come from rich homes. Det skulle väl bli ungefär samma som när han gick i småklasserna i den ombonade Rika Förstaden. It would probably be much the same as when he was in the small classes in the cozy rich suburb.

Hans mor hade sålt Courbet-tavlan och gjort en sorts fond av pengarna som förvaltades av advokat Ekengren. His mother had sold the Courbet painting and set up a fund of sorts with the money, managed by lawyer Ekengren. Så att farsan inte skulle kunna ändra på någonting. So that the old man couldn't change anything. Terminsavgifter och fickpengar skulle, efter särskild prövning av advokat Ekengren, utbetalas direkt till skolan och skolans marketenteri. Tuition fees and pocket money were to be paid directly to the school and the school's market center, after special consideration by Mr. Ekengren. Ett litet hål på väggen hemma efter Courbet-tavlan och så fick han de två åren fram till ett gymnasium mot löfte att sköta sig och skaffa de nödvändiga inträdespoängen till ett gratis gymnasium. A small hole in the wall at home for the Courbet painting and he got the two years to a secondary school with the promise to behave and get the necessary entry points for a free secondary school.

Tavlor tillräckligt dyra för att köpa hela vägen fram till en studentexamen på Stjärnsberg fanns inte hemma. Paintings expensive enough to buy all the way to a Stjärnsberg baccalaureate were not available at home.

– Där framme ligger det, muttrade chauffören. - It's up ahead," muttered the driver.

Stjärnsberg växte fram ur grönskan vid en sjöstrand. Stjärnsberg grew out of the greenery of a lake shore. De flesta husen var vita med rött tegeltak; en stor eklund i centrum, grusgångar, kortklippta gräsmattor, rosenrabatter. Most houses were white with red tile roofs; a large oak grove in the center, gravel paths, short-cut lawns, rose beds. De passerade en stor fotbollsplan och en simhall. They passed a large football pitch and a swimming pool. Bilen stannade utanför ett mindre brunt hus under två höga almar som fortfarande bar gröna blad. The car stopped outside a small brown house under two tall elms that still had green leaves. Han fick skriva på en rekvisition. He had to sign a requisition. Chauffören pekade med tummen över axeln mot rådsexpeditionen och förklarade att det var där dom tog emot dom nya. The driver pointed with his thumb over his shoulder to the council office and explained that this is where they received the new ones. Şoför başparmağıyla omzunun üzerinden Konsey'in ofisini işaret etti ve yeni gelenleri burada kabul ettiklerini açıkladı.

Han stod stilla utanför dörren med väskan i handen. He stood still outside the door with his bag in his hand. Han rättade till den ovana slipsknuten. He corrected the unfamiliar tie knot. Då kom Bernhard von Schrantz ut. Then Bernhard von Schrantz came out.

Bernhard såg ut att vara i 20-årsåldern. Bernhard looked to be in his 20s. Han hade smal kropp och en stel och spänd hållning av den typ som brukade kallas ”rak i ryggen” och han hälsade med samma sorts handslag som officerare och gymnastiklärare: rak utsträckt arm och onödigt hårt grepp i handen. He had a slender body and a stiff and tense posture of the type that used to be called "straight back" and he greeted with the same kind of handshake as officers and gym teachers: a straight outstretched arm and an unnecessarily tight grip on the hand. Han var klädd i fiskbensmönstrad kavaj med läder på armbågarna, jodhpurs och svarta ridstövlar. He was wearing a herringbone jacket with leather elbows, jodhpurs and black riding boots. Han talade med en onaturlig blandning av vanligt språk och vuxenspråk. He spoke with an unnatural mixture of common and adult language. Han såg på Eriks blick att stövlarna måste förklaras och han började berätta om besväret att hålla ridhästar i trakten -det fanns inget stall på skolan. He saw from Erik's look that the boots had to be explained and he began to tell him about the difficulties of keeping riding horses in the area - there was no stable at the school. Erik'in bakışlarından çizmelerin açıklanması gerektiğini anladı ve ona mahallede binek atı bulundurmanın zorluklarından bahsetmeye başladı - okulda ahır yoktu. Men annars var idrottsanläggningarna jävligt fina, för att inte säga utomordentliga. But otherwise the sports facilities were damn good, if not excellent.

Bernhard var alltså prefekt, dvs ordförande i elevrådet och elevdomstolen och det tillhörde bland annat hans ämbetsplikter – sa han – att förevisa skolan för nya elever. So Bernhard was a prefect, i.e. chairman of the student council and the student court, and one of his duties - he said - was to show the school to new students.

De gick först till elevhemmet Cassiopeja, som var den tristaste byggnaden, avlång grå och barackliknande i två våningar. They first went to the Cassiopeia dormitory, which was the most boring building, oblong gray and barrack-like on two floors. Där bodde bara realskoleelever. Only secondary school students lived there. Ju högre upp i klasserna man kom desto bättre elevhem, var principen. The higher the class, the better the dormitory, was the principle. Till slut när man bott sig upp genom Polstjärnan, Karlavagnen, Stora och Lilla Björn, Lejonet och Fiskarna kom man till Olympen. Eventually, after climbing through the North Star, the Big Dipper, the Big and Little Bear, the Lion and Pisces, you reached Mount Olympus. På Olympen bodde bara fjärderingare. On Olympus, only butterfly ringers lived.

Erik skulle alltså bo på Cassiopeja, men hans rumskompis var inte inne när han och Bernhard kom med väskorna. Där fanns två sängar, ett skrivbord, en stol, två bokhyllor, två byråar, garderob och tvättställ. There were two beds, a desk, a chair, two bookshelves, two dressers, a wardrobe and a washbasin.

Väggarna var vita och alla möblerna var grå. The walls were white and all the furniture was gray. Rummet vette mot tennisbanorna. The room faced the tennis courts. Erik ställde ifrån sig sitt bagage på den tomma sängen och så gick de vidare på introduktionen. Erik placed his luggage on the empty bed and they proceeded with the introduction.

Men idrottsplatsen var en lysande anläggning. But the sports ground was a brilliant facility. De röda kolstybbsbanorna verkade perfekt skötta, fotbollsplanen var jämn som om den byggts med vattenpass och gräset var saftigt och välklippt utan kala fläckar. The red carbon-rubber pitches seemed perfectly manicured, the football pitch was level as if built with a spirit level and the grass was lush and well-mown with no bald patches. Kulstötnings- och diskusringarna, längdhoppsbanan, stavhoppsanläggningen och allt det andra var i sådan perfekt trim att det var som en idrottsplats för mästerskapstävlingar. The shot put and discus rings, the long jump course, the pole vault facility and everything else was in such perfect shape that it was like a sports venue for championship competitions. Alla redskap han såg verkade nya. All the tools he saw seemed new.

I foajén till simhallen stod stora glasskåp med de silverpokaler och andra priser som skolan erövrat i olika skolmästerskap. In the foyer of the swimming pool were large glass cabinets containing the silver trophies and other prizes won by the school in various school championships. Här och var gick städerskor som talade finska. Here and there were maids who spoke Finnish.

Simhallen innehöll en 25-metersbana. Där fanns målburar för vattenpolo och stora tidtagarur vid kortändarna, precis som hos en simklubb. There were goal cages for water polo and large time clocks at the ends of the cards, just like at a swimming club. Men ingen simmade. Den gröna vattenytan låg alldeles stilla och det enda ljud som hördes var gurglandet från reningsanläggningen. The green water surface was completely still and the only sound was the gurgling of the sewage treatment plant.

Erik såg ut över den blanka vattenytan. De senaste åren hade han gått i simträning nästan varje kväll, det var en av de saker han trott att han förlorat. In recent years he had been going to swimming practice almost every night, it was one of the things he thought he had lost. Men här fanns en perfekt anläggning och alltså en reservutgång från allt som kunde tänkas få en att tycka illa om skolan. But here was a perfect facility and thus a fallback exit from anything that could make you dislike the school. Det var bara att gå och simma och glömma i så fall, precis som i stan.

Allt verkade nästan för bra för att vara sant och ingen fanns det väl här som förstod vad det betydde att han hade så många små vita ärr över knogarna och ingen fanns det väl här som kände honom på den tiden han hade sidenjacka med drakmönster och långt hår och stor vattenkammad våg. It all seemed almost too good to be true and there was no one here who understood what it meant that he had so many little white scars over his knuckles and there was no one here who knew him in the days when he wore a silk jacket with a dragon pattern and long hair and a big water-combed wave. Han drog med handen över den ovana igelkottskänslan i den kortklippta nacken.

Bernhard prefekten förklarade att rundturen var slut, att det var dags att gå tillbaks till Cassiopeja, men att både Bernhard och viceprefekten gärna stod till tjänst med upplysningar och hjälp för den som var ny. Här på Stjärnsberg hade nämligen eleverna ansvar för varandras uppfostran, kamratuppfostran kallades det. Here at Stjärnsberg, the pupils were responsible for each other's education, known as peer education. På så vis slapp man ha lärarna indragna i bråk om ordningsbetyg osv. This avoided having teachers involved in arguments about grades, etc.

Allt verkade nästan för bra för att vara sant.

Hans rumskompis Pierre låg på sin säng och läste när han kom in i rummet. De hälsade lite högtidligt på varandra och medan Erik packade upp prövade de om de hade några gemensamma bekanta eftersom Pierre också kom från Stockholm, fast han egentligen bodde i Genève. They greeted each other solemnly and while Erik was unpacking, they tried to see if they had any mutual acquaintances as Pierre also came from Stockholm, although he actually lived in Geneva. De hade inga gemensamma bekanta, verkade det som.

Pierre noterade Eriks spikskor, simbyxor och fotbollsskor.

– Jasså du är sån där idrottsfåne, sa Pierre med frökenaktigt uttal på ordet idrottsfåne men annars utan något särskilt hån i rösten. - "Oh, you're one of those athletes," said Pierre, with a girlish pronunciation of the word athlete, but otherwise without any particular mockery in his voice.

– Ja och vilka fina anläggningar ni har här. Och du?

Frågan var egentligen onödig. Pierre var inte bara tjock och glasögonorm, han hade också det där särskilda sättet att ta i böcker och klä sig som genast markerade att han var en sån som var dålig i idrott, en sån som blev vald sist när man skulle spela fotboll, en sån som antagligen var bra i plugget i stället. Pierre wasn't just fat and bespectacled, he also had that particular way of handling books and dressing that immediately marked him as someone who was bad at sports, someone who was picked last for football, someone who was probably good at school instead. Pierre'in şişman ve gözlüklü olmasının yanı sıra, kitapları tutma ve giyinme tarzı da onu sporda kötü olan, futbola en son seçilen ve muhtemelen okulda iyi olan biri olarak işaret ediyordu.

Och mycket riktigt förklarade Pierre, precis som Tjocke Johan skulle ha kunnat göra, att han inte tyckte om att svettas, att det verkade korkat att springa efter en liten boll osv samt att det var ett jävla besvär så här i början på varje hösttermin eftersom dom stora idrottstävlingarna, med obligatoriskt deltagande, gick av stapeln då. And sure enough, Pierre explained, just as Fat John could have done, that he didn't like to sweat, that it seemed stupid to run after a small ball, etc. and that it was a damn nuisance at the beginning of each fall semester because the big sports competitions, with mandatory participation, took place then. Pierre de tıpkı Şişko John gibi terlemekten hoşlanmadığını, küçük bir topun peşinden koşmanın aptalca geldiğini ve her güz döneminin başında bunun çok can sıkıcı olduğunu, çünkü katılımın zorunlu olduğu büyük spor yarışmalarının o zaman yapıldığını anlattı. Redan följande dag var det friidrottskampen och i nästa vecka simkampen. The following day was the athletics competition and the next week the swimming competition.

– Mm, sa Erik, du är alltså fet och tycker det är trist och du vill inte vara med för att du blir retad och kommer sist va? - Mm, said Erik, so you're fat and think it's boring and you don't want to participate because you'll be teased and come last, right? Nej jag säger det inte för att vara taskig för några av mina bästa vänner på mitt gamla plugg var likadana. No, I'm not saying this to be mean because some of my best friends in my old program were the same. Plugghästar liksom. It's like study horses. Jag menar, så du inte tror att jag ser ner på nån för att han inte är bra i idrott, så att vi vet var vi har varandra alltså. I mean, so you don't think I look down on someone because he's not good at sports, so we know where we stand.

Pierre svarade snabbt, möjligen undvikande snabbt, att det var okey och att han själv inte hade någonting emot sportfånar, varefter han snabbt bytte ämne. Pierre quickly, perhaps evasively quickly, replied that it was okay and that he himself had nothing against jocks, after which he quickly changed the subject.

– Men varför kom du hit till det här jävla bygget då? - But why did you come here to this damn building? Fått rellen från andra plugg, för dum för att klara dej i ett vanligt plugg eller för rik och fin för att gå i vanligt plugg eller, som en del skyller på, föräldrarna jobbar utomlands? Did you get the rattle from other programs, too stupid to make it in a regular program or too rich and beautiful to go to a regular program or, as some people say, your parents work abroad?

Erik tvekade. Han hade ju fått rellen vilket tydligen var ett skäl så gott som något. He had been given the rattle, which was apparently a reason as good as any. Men sa han det måste han antagligen förklara varför och det skulle leda till en serie trassliga lögner eftersom han nu var en ny Erik från och med klippningen till löjlig frisyr. But if he did, he would probably have to explain why and that would lead to a series of tangled lies because he was now a new Erik from the haircut to the ridiculous hairstyle.

Han sa att det varit bråk hemma och bytte samtalsämne och frågade om lärarna var besvärliga och slogs mycket. He said there was a fight at home and changed the subject, asking if the teachers were difficult and fought a lot. Men till sin förvåning fick han nu veta att lärarna inte slogs alls, dom slogs aldrig. But to his surprise, he now learned that the teachers did not fight at all, they never fought.

Pierre verkade som om han tyckte frågan var löjlig och Erik var nära att börja trassla in sig i en förklaring om att han inte var rädd för lärare som slogs, att det inte var därför han frågat. Pierre seemed to think the question was ridiculous and Erik was about to launch into an explanation that he wasn't afraid of teachers fighting, that that wasn't why he had asked. Men han hejdade sig. But he stopped himself. Det var den gamle Erik som inte var rädd för lärare. Och så frågade han i stället om det gick att ordna privatlektioner i matte, han låg nämligen efter i matte (Abborren -som ständigt kört ut honom från mattelektionerna). And so he asked instead if it was possible to arrange private lessons in math, because he was behind in math (Perch - who constantly drove him out of the math lessons). Pierre förklarade att han själv kunde ge Erik hjälp mot halva priset och viss garanti. Pierre explained that he could help Erik himself for half the price and a guarantee. Pengarna tillbaks om det inte hjälpte. Pierres far hade blivit rik på affärer och det där var ett av hans favorittrick, förtydligade Pierre. Pierre's father had become rich in business and that was one of his favorite tricks, Pierre explained.

När de skrattade tillsammans kände sig Erik fullkomligt lycklig. As they laughed together, Erik felt completely happy. På annat sätt kunde han inte förstå att han nästan började gråta. Otherwise, he could not understand that he almost started crying.

Pierre tog honom med till matsalen och visade honom en plats längst ner vid ett av de tjugo långborden. Man satt tjugo elever i någon sorts rangordning vid varje bord. Twenty students were seated at each table in some sort of order. Vid översta bordsänden satt bordschefen och vice bordschefen, fick han veta. Därefter gymnasister i viss ordning som hade något att göra med den ordning dom skulle ha placerats vid privata middagar med högadliga eller mycket förmögna först och därefter lågadliga eller mindre förmögna. Then high school students in a certain order that had something to do with the order in which they would have been seated at private dinners with the high nobility or very wealthy first and then the low nobility or less wealthy. Längre nedåt bordet sorterades realskoleelever efter ungefär samma mönster. Fast den som var ny skulle sitta längst ner. Maten serverades i rangordning på stora rostfria fat av finska servitriser. The food was served in order on large stainless steel plates by Finnish waitresses. Måltiden inleddes och avslutades med bordsbön. The meal began and ended with grace.

Efter middagen var det två timmar ledigt för idrott och studier innan realskoleeleverna skulle vara inne på sina rum. After dinner, there were two hours of free time for sports and studies before the secondary school students had to be in their rooms. Pierre var inte på rummet när Erik kom dit och han la sig ovanpå sängen och ägnade sig en stund åt att vara alldeles fri. Pierre was not in his room when Erik arrived and he lay on top of the bed and spent some time being completely free.

Men nästa dag var det viktiga tävlingar. But the next day there were important competitions. Han borde sova länge så att han var ordentligt utvilad så att han kunde vinna så många grenar som möjligt. He should sleep late so that he is properly rested so that he can win as many events as possible. Det skulle ha stor betydelse för honom om han blev känd på det viset, det skulle passa perfekt till hans nya liv. It would mean a lot to him if he became famous in this way, it would fit perfectly with his new life. Men som pulsen slog av all glädje och upphetsning skulle det bli svårt att sova.

Han kunde väl gå till simhallen och bada sig igenom 20-30 längder i löst tempo. Då skulle han bli lagom trött och sova gott och vara utvilad nästa dag.

När han kom in i simhallen med sin frottéhandduk över axeln var där nästan tomt. When he entered the swimming pool with his terry towel over his shoulder, it was almost empty. Vattenytan låg grön och stilla. Borta vid hopptornet stod ett litet gäng böjda över ett träningsschema som dom diskuterade. Over at the jump tower, a small group was bent over a training schedule that they were discussing.

– Hej, sa han, man kan köra några längder va? - Hey, he said, you can do a few lengths, right?

Dom skrattade åt honom.

– ”Köra några längder”, härmade den störste av dom. - "Run a few lengths", mimicked the largest of them. Du är ny här va?

– Jaa, jag kom idag.

– Ja det hindrar inte att du måste lära dej våra regler här. På kvällarna är simhallen bara till för fjärderingare, rådsmedlemmar och skollaget, så stick va! In the evenings, the swimming pool is only for butterfly ringers, council members and the school team, so get lost!

– Jamen jag tänkte bara...

– Såna som är nya och käftiga tänker inte, stick! - People who are new and bold don't think, go away!

Dom vände ryggarna mot honom och han kände vreden komma gurglande på just det sätt som han till varje pris tänkt förhindra. They turned their backs on him and he felt the anger gurgling in precisely the way he had intended to prevent at all costs. Ona sırtlarını döndüler ve tam da her ne pahasına olursa olsun engellemeyi amaçladığı şekilde öfkesinin kabardığını hissetti. Han tvekade och stod kvar tills han ”upptäcktes” igen. He hesitated and stood there until he was 'discovered' again. Tereddüt etti ve tekrar 'keşfedilene' kadar orada durdu.

– Sa vi inte att du skulle sticka.

– Nej, sa han, det tänker jag inte göra.

Det blev tyst. Förbannat också, här hade han slängt första stenen. Damn it, here he had thrown the first stone. Nu gick det inte att sticka.

– Vad ska man göra för tid på 50 meter fritt för att vara med i skollaget? - What is the time required for the 50m freestyle to be part of the school team? frågade han (det andra alternativet att ta sig ur knipan hade lett till just det som inte fick hända). he asked (the other option to get out of the situation had led to the very thing that was not allowed to happen).

– Jasså du, sa en något mindre fjärderingare. Du simmar?

– Ja, fyra år i Kappis. - Yes, four years in Kappis. Vilken tid var det nu på 50 fritt?

– Gör du under 31 sekunder? - Are you doing under 31 seconds?

– Om du har ett tidtagarur ska jag göra under 29 sekunder.

Han var visserligen inte uppvärmd. He was admittedly not warmed up. Men det borde gå eftersom det här var en 25-metersbana och man tjänade åtminstone en sekund på vändningen. But it should be possible because this was a 25-meter track and you gained at least a second on the turn. Dom var inte fientliga längre.

– Okey, sa den störste, jag har en klocka här. Skolrekordet är 29,6.

Erik hävde armarna i vida bågar några gånger över huvudet för att syreberusa lungorna. Erik raised his arms in wide arcs a few times over his head to oxygenate his lungs. Det här måste gå.