×

우리는 LingQ를 개선하기 위해서 쿠키를 사용합니다. 사이트를 방문함으로써 당신은 동의합니다 쿠키 정책.


image

"Ondskan" Jan Guillous, Kapitel 4 : Till slut gick...

Kapitel 4 : Till slut gick...

Till slut gick affärerna överstyr på ungefär det sätt som Erik länge hade fruktat. Polisen hade gillrat en fälla för Fyrtornet och Kacke och Göran och så togs dom på bar gärning och så var det klippt.

Och dom hade åkt fast på det sätt man kunde vänta sig, dom hade gått till samma affärer tre dagar i rad. Tanken var att grammofonskiveaffärerna skulle vittjas i ett solfjäderformat mönster kring Läroverket så att det skulle dröja upp till fjorton dar mellan varje besök. Erik själv hade sett ut affärerna och med Tjocke Johans hjälp hade han gjort upp ett skrivet schema som gänget skulle följa. Men nu hade alltså tre av dom tyckt att det blev onödigt långt att gå på så vis och så hade dom gått till samma affär tre dagar i rad och på den tredje dagen väntade polisen och tog dom på bar gärning på väg ut från affären. Sen vidtog en ändlös rad med förhör med polis och socialassistenter och rektor. Det hette att man sprängt en ungdomsliga.

Förhören hade inneburit ett moraliskt dilemma för Erik. Enligt hans erfarenheter var det alltid så inför ett förhör att den förhörde var skyldig. Det behövde inte nödvändigtvis vara sant men skyldig var man alltid inför förhör. Följaktligen gjorde det allting bara värre om man nekade, det ökade på bestraffningen.

Och följaktligen var det bäst att erkänna allt som det påstods att man hade gjort och sen be om ursäkt och så vidare.

På så vis hade han lätt kunnat slingra sig ur det hela, trodde han. Det hade bara behövts att han bytte om till akademiskt vuxenspråk, ynkat lite om att hans föräldrar höll på att skiljas och att hans mor var svag i nerverna, och så några mindre erkännanden och ursäkter. Eftersom de andra självfallet skulle neka eftersom vännerna lovat varandra att aldrig sätta fast varandra så skulle han sorteras bort som ett oskyldigt offer för de större och skurkaktigare och så skulle han klara sig från relegering medan förhörarna sakta men säkert och delvis på grund av hans erkännanden snärjde de andra som skulle komma i ett mycket sämre läge för att de nekat.

Följaktligen nekade han till allt och hänvisade till att det inte fanns några bevis mot honom. Inget av affärsbiträdena hade med säkerhet kunnat peka ut honom, vilket delvis berodde på att han klädde sig annorlunda och kammade sig annorlunda under förhören. Delvis berodde det på att han haft huvudansvaret för distributionen av stöldgodset och följaktligen inte haft tid till så mycket av själva basarbetet.

Men han nekade till allt och efter förhören förklarade också de andra att de nekat till allt, självfallet.

Socialassistenterna genomförde egendomliga undersökningar som byggde på djupsinniga intervjuer om man hatade sina föräldrar (”naturligtvis inte, jag älskar min mor och far”) och tester där det gällde att fylla i formulär med frågor av det barnsligaste slag eller sitta och känna på stenar i mörker för att sen när ljuset tändes tala om vilken sten som var vilken i ordningsföljd. Under försöksperioden var gossarna i gänget avstängda från skolundervisningen.

Sen kom avgörandet. De kallades alla till rektor. De satt i hans väntrum med de två palmerna och oljemålningen av Jesus på korset och de kallades in en efter en och de som varit inne hos rektor fick gå ut bakvägen. Erik anade att han själv skulle kallas in sist och att han antagligen aldrig skulle se sina vänner mera. Varför visste han inte, men han var nästan säker på att han aldrig skulle se dom igen.

Och så blev det.

Fyrtornet hade försvunnit näst sist och sen dröjde det bara några få minuter innan rektors sekreterare stod i dörren och kallade in honom som om det var på en tandläkarmottagning.

När han kom in i rummet satt männen alldeles tysta. Han ställde sig mitt på golvet med armarna på ryggen och försökte neutralisera sitt ansikte. Schäfern morrade och moraklockan borta i hörnet tickade tungt som om tiden tvekade. Rektors ansikte avslöjade ingenting. Ådrorna vid hans tinningar var inte uppsvällda, ansiktsfärgen var helt normal och även hans ögon gjorde ett olycksbådande lugnt intryck. En av socialassistenterna satt där med ett ansiktsuttryck som bara kunde tolkas som dåligt maskerad avsky. Två av hans goda lärare satt där och lilla magister Anna hade gråtit och höll en näsduk hårt i sin högra hand. Erik hade ingen svårighet att tolka situationen. Men det blev ändå mycket värre än han någonsin kunnat föreställa sig. När rektor började tala var han till en början behärskad.

Rektor buntade ihop en samling papper demonstrativt framför sig och förklarade att den här gången hade skolan och myndigheterna gått till botten med det hela. Erik hade alltså under flera år fört ett skräckregemente på skolan där misshandel av kamrater, stöld och ocker och häleri hörde till ordningen för dagen. Erik hade organiserat hela den här stöldverksamheten, nej det lönade sig inte att neka. Alla de andra gossarna hade varit omdömesgilla nog att avlägga full bekännelse. För dom, åtminstone för några av dom, fanns det visst hopp. Men Erik hade tvingat dom att gå och stjäla och de hade inte vågat annat av rädsla för repressalier. Stackars Göran nästan grät när han berättade hur rädd han hade varit hela tiden. Stackars Göran hade berättat hur han gråtit på nätterna av rädsla och hur mycket han ångrade sig, men hur Erik ändå tvingat och skrämt honom vidare i den här hanteringen.

Den som så plågade och skrämde sina kamrater var inte värd att få ta del av undervisningen. Redan det var i och för sig skäl nog.

Man kunde naturligtvis fråga sig varför just Erik blivit sådan. Förmodligen var ett rejält kok stryk vad han saknat här i livet.

Vad nu detta med undervisning anbelangade så hade det från visst lärarhåll framhållits som någon sorts förmildrande omständighet att Erik var en sällsynt studiebegåvning.

Åtminstone för protokollets skull kanske man skulle redovisa den saken.

Men såvitt rektor förstod var detta på intet sätt någon förmildrande omständighet, snarare tvärtom. För om man kunde ha en viss förståelse för att gossar som var sämre utrustade med andens gåvor som exempelvis Karlsson (Fyrtornet) lät sig förledas så måste domen bli desto hårdare över den som med öppna ögon förledde sina kamrater. Till yttermera visso hade barnavårdsnämndens psykologiska expertis genomfört en mycket noggrann studie av samtliga inblandade gossar. Och för Eriks del hade dessa testresultat varit direkt skrämmande. Inte därigenom att de visat på en hög intelligens, något annat hade ingen trott, utan därför att personlighetsdelen av testerna visat på en nästintill obotligt kriminell och hänsynslös karaktär. Och slutsatsen av detta gav sig tämligen enkelt (här arbetade rektor äntligen upp sig till röda svällande tinningar och hängande hår i pannan).

– Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras! vrålade rektor.

Orden studsade kors och tvärs inne i huvudet på honom som fångna småfåglar. Han hörde inte längre tydligt vad rektor skrek. Det hela gick ut på att han skulle tvingas lämna skolan samma dag med C i uppförande och att rektor personligen skulle varna sina kolleger på andra läroverk i staden så att ingen annan skola skulle utsättas för samma moraliska förstörelse som Läroverket.

Ungefär där vände Erik på klacken och gick ut för att slippa höra mera. När han stängde dörren efter sig noterade han att det blivit alldeles tyst där inne.

När han kom ut på skolgården stod han en stund och såg ut över den vida asfaltplanen. Dom spelade brännboll nere mot västra utfarten. Dom spelade vägg mot gymnastiksalens kortvägg. Dom hoppade längd nere under kastanjerna. Tre smågrabbar i ettan kom från bageriet med varsin vetelängd i vitt papper. Nedanför de stora kastanjerna hade frukterna börjat sprida sig på marken. Solen sken, inte ett moln på himlen, och ingen såg honom.

”Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras" dånade det om och om igen i huvudet på honom. Göran hade erkänt allt och skyllt på honom. De hade alla ljugit om vad de sa i förhören. De hade varit hans vänner.

Den som inte kunde gå ut läroverket kunde inte ta studenten och den som inte kunde ta studenten fick sitt liv förstört.

Vad han behövde var ett rejält kok stryk ? Fattade dom ingenting, fattade dom över huvud ingenting om stryk?

Han började gå mot utgången. Men så ändrade han sig och gick upp till klassrummet. Där var kristendomslektion och det blev alldeles tyst när han kom in. Utan ett ord gick han fram till sin bänk, slängde ner skolböckerna i sin bag och krängde av sig sidenjackan med drakmönstret på ryggen. Han hängde jackan över sin stol. Det var fortfarande alldeles tyst i rummet. Sen gick han utan att vända sig om och utan att ta med jackan. "Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras” malde det inom honom på väg ner genom korridoren med de höga vita fönstren och det gråa slitna marmorgolvet.

Kapitel 4 : Till slut gick... Kapitel 4 : Am Ende ist die... Chapter 4 : In the end, the...

Till slut gick affärerna överstyr på ungefär det sätt som Erik länge hade fruktat. Eventually, the business went out of control in much the way Erik had long feared. Polisen hade gillrat en fälla för Fyrtornet och Kacke och Göran och så togs dom på bar gärning och så var det klippt. The police had set a trap for Fyrtornet and Kacke and Göran and they were caught in the act and that was that. Polis Fyrtornet, Kacke ve Göran'a bir tuzak kurmuştu ve suçüstü yakalanmışlardı.

Och dom hade åkt fast på det sätt man kunde vänta sig, dom hade gått till samma affärer tre dagar i rad. And they had been caught in the way you would expect, going to the same shops three days in a row. Tanken var att grammofonskiveaffärerna skulle vittjas i ett solfjäderformat mönster kring Läroverket så att det skulle dröja upp till fjorton dar mellan varje besök. The idea was that the record shops would spread out in a fan-shaped pattern around the Läroverket so that there would be up to fourteen days between each visit. Erik själv hade sett ut affärerna och med Tjocke Johans hjälp hade han gjort upp ett skrivet schema som gänget skulle följa. Men nu hade alltså tre av dom tyckt att det blev onödigt långt att gå på så vis och så hade dom gått till samma affär tre dagar i rad och på den tredje dagen väntade polisen och tog dom på bar gärning på väg ut från affären. Sen vidtog en ändlös rad med förhör med polis och socialassistenter och rektor. Then came an endless series of interviews with police and social workers and the headmaster. Det hette att man sprängt en ungdomsliga. It was said that a youth league had been blown up.

Förhören hade inneburit ett moraliskt dilemma för Erik. Enligt hans erfarenheter var det alltid så inför ett förhör att den förhörde var skyldig. In his experience, it was always the case before an interrogation that the interviewee was guilty. Det behövde inte nödvändigtvis vara sant men skyldig var man alltid inför förhör. It did not necessarily have to be true, but you were always guilty when questioned. Följaktligen gjorde det allting bara värre om man nekade, det ökade på bestraffningen. Consequently, refusing only made things worse, adding to the punishment.

Och följaktligen var det bäst att erkänna allt som det påstods att man hade gjort och sen be om ursäkt och så vidare.

På så vis hade han lätt kunnat slingra sig ur det hela, trodde han. Bu şekilde, kolayca kurtulabileceğini düşündü. Det hade bara behövts att han bytte om till akademiskt vuxenspråk, ynkat lite om att hans föräldrar höll på att skiljas och att hans mor var svag i nerverna, och så några mindre erkännanden och ursäkter. All he had to do was switch to academic adult language, whine a bit about his parents' divorce and his mother's weak nerves, and a few minor acknowledgments and apologies. Tek yapması gereken akademik yetişkin diline geçmek, anne babasının boşanması ve annesinin zayıf sinirleri hakkında biraz sızlanmak ve birkaç küçük teşekkür ve özür dilemekti. Eftersom de andra självfallet skulle neka eftersom vännerna lovat varandra att aldrig sätta fast varandra så skulle han sorteras bort som ett oskyldigt offer för de större och skurkaktigare och så skulle han klara sig från relegering medan förhörarna sakta men säkert och delvis på grund av hans erkännanden snärjde de andra som skulle komma i ett mycket sämre läge för att de nekat. Since the others would obviously deny it because the friends had promised each other that they would never catch each other, he would be sorted out as an innocent victim of the bigger and more villainous ones and he would escape expulsion while the interrogators slowly but surely, and partly because of his confessions, ensnared the others who would be in a much worse position for having denied it. Arkadaşlar birbirlerine asla komplo kurmayacaklarına dair söz verdikleri için diğerleri bunu açıkça inkar edeceğinden, o daha büyük ve daha kötü niyetli olanların masum bir kurbanı olarak ayrılacak ve sorgucular yavaş ama emin adımlarla ve kısmen itirafları nedeniyle, inkar ettikleri için çok daha kötü durumda olacak diğerlerini tuzağa düşürürken o sınır dışı edilmekten kurtulacaktı.

Följaktligen nekade han till allt och hänvisade till att det inte fanns några bevis mot honom. Consequently, he denied everything and referred to the fact that there was no evidence against him. Sonuç olarak, her şeyi inkar etti ve aleyhinde hiçbir kanıt bulunmadığına atıfta bulundu. Inget av affärsbiträdena hade med säkerhet kunnat peka ut honom, vilket delvis berodde på att han klädde sig annorlunda och kammade sig annorlunda under förhören. None of the shop assistants could have identified him with certainty, partly because he dressed and combed his hair differently during the interviews. Görüşmeler sırasında farklı giyinmesi ve saçlarını farklı şekilde taraması nedeniyle, mağaza görevlilerinden hiçbiri onu kesin olarak teşhis edememiştir. Delvis berodde det på att han haft huvudansvaret för distributionen av stöldgodset och följaktligen inte haft tid till så mycket av själva basarbetet. This was partly due to the fact that he had the main responsibility for the distribution of the stolen goods and therefore had little time for the basic work itself. Bunun nedeni kısmen, çalınan malların dağıtımından kendisinin sorumlu olması ve dolayısıyla asıl temel işler için çok az zamanının olmasıydı.

Men han nekade till allt och efter förhören förklarade också de andra att de nekat till allt, självfallet. But he denied everything and after the interrogation the others also declared that they had denied everything, of course. Ancak o her şeyi inkar etti ve sorgulamalardan sonra diğerleri de elbette her şeyi inkar ettiklerini açıkladılar.

Socialassistenterna genomförde egendomliga undersökningar som byggde på djupsinniga intervjuer om man hatade sina föräldrar (”naturligtvis inte, jag älskar min mor och far”) och tester där det gällde att fylla i formulär med frågor av det barnsligaste slag eller sitta och känna på stenar i mörker för att sen när ljuset tändes tala om vilken sten som var vilken i ordningsföljd. The social workers carried out peculiar examinations based on in-depth interviews about whether you hated your parents ("of course not, I love my mother and father") and tests where you had to fill in forms with the most childish questions or sit and feel stones in the dark and then, when the light came on, tell which stone was which in order. Sosyal hizmet görevlileri, ebeveynlerinizden nefret edip etmediğinize dair derinlemesine mülakatlara ("tabii ki hayır, annemi ve babamı seviyorum") ve en çocukça soruları içeren formları doldurmanız veya karanlıkta oturup taşlara dokunmanız ve ardından ışık yandığında hangi taşın hangisi olduğunu sırayla söylemeniz gereken testlere dayanan tuhaf muayeneler yaptılar. Under försöksperioden var gossarna i gänget avstängda från skolundervisningen. Deneme süresi boyunca, çetedeki çocuklar okuldan uzaklaştırıldı.

Sen kom avgörandet. Then came the decision. De kallades alla till rektor. They were all called to the principal's office. De satt i hans väntrum med de två palmerna och oljemålningen av Jesus på korset och de kallades in en efter en och de som varit inne hos rektor fick gå ut bakvägen. They sat in his waiting room with the two palm trees and the oil painting of Jesus on the cross and they were called in one by one and those who had been in the Rector's office had to leave through the back door. Erik anade att han själv skulle kallas in sist och att han antagligen aldrig skulle se sina vänner mera. Varför visste han inte, men han var nästan säker på att han aldrig skulle se dom igen.

Och så blev det.

Fyrtornet hade försvunnit näst sist och sen dröjde det bara några få minuter innan rektors sekreterare stod i dörren och kallade in honom som om det var på en tandläkarmottagning. The lighthouse had disappeared second to last and then it was only a few minutes before the headmaster's secretary stood at the door and called him in as if it were a dentist's office.

När han kom in i rummet satt männen alldeles tysta. Han ställde sig mitt på golvet med armarna på ryggen och försökte neutralisera sitt ansikte. Schäfern morrade och moraklockan borta i hörnet tickade tungt som om tiden tvekade. The German Shepherd growled and the mora clock in the corner ticked heavily as if time was running out. Rektors ansikte avslöjade ingenting. The principal's face revealed nothing. Ådrorna vid hans tinningar var inte uppsvällda, ansiktsfärgen var helt normal och även hans ögon gjorde ett olycksbådande lugnt intryck. The veins at his temples were not swollen, his face color was perfectly normal and even his eyes made an ominously calm impression. En av socialassistenterna satt där med ett ansiktsuttryck som bara kunde tolkas som dåligt maskerad avsky. One of the social workers sat there with an expression that could only be interpreted as poorly masked disgust. Två av hans goda lärare satt där och lilla magister Anna hade gråtit och höll en näsduk hårt i sin högra hand. Erik hade ingen svårighet att tolka situationen. Erik had no difficulty in interpreting the situation. Men det blev ändå mycket värre än han någonsin kunnat föreställa sig. När rektor började tala var han till en början behärskad.

Rektor buntade ihop en samling papper demonstrativt framför sig och förklarade att den här gången hade skolan och myndigheterna gått till botten med det hela. The headmaster piled up a collection of papers in front of him and explained that this time the school and the authorities had got to the bottom of it. Erik hade alltså under flera år fört ett skräckregemente på skolan där misshandel av kamrater, stöld och ocker och häleri hörde till ordningen för dagen. So for several years, Erik had been running a reign of terror at the school, where beatings of peers, theft, usury and fencing were the order of the day. Erik hade organiserat hela den här stöldverksamheten, nej det lönade sig inte att neka. Alla de andra gossarna hade varit omdömesgilla nog att avlägga full bekännelse. All the other boys had been sensible enough to make a full confession. Diğer tüm çocuklar tam bir itirafta bulunacak kadar sağduyulu davranmışlardı. För dom, åtminstone för några av dom, fanns det visst hopp. For them, at least for some of them, there was some hope. Men Erik hade tvingat dom att gå och stjäla och de hade inte vågat annat av rädsla för repressalier. Ama Erik onları gidip hırsızlık yapmaya zorlamıştı ve misilleme korkusuyla başka türlü davranmaya cesaret edememişlerdi. Stackars Göran nästan grät när han berättade hur rädd han hade varit hela tiden. Stackars Göran hade berättat hur han gråtit på nätterna av rädsla och hur mycket han ångrade sig, men hur Erik ändå tvingat och skrämt honom vidare i den här hanteringen. Poor Göran had told us how he cried at night out of fear and how much he regretted it, but how Erik still forced and frightened him into this treatment.

Den som så plågade och skrämde sina kamrater var inte värd att få ta del av undervisningen. Anyone who so tormented and frightened their peers was not worthy of being taught. Akranlarına bu kadar eziyet eden ve onları korkutan biri, eğitilmeye layık değildi. Redan det var i och för sig skäl nog. That in itself was reason enough.

Man kunde naturligtvis fråga sig varför just Erik blivit sådan. One could, of course, ask why Erik became that way. Förmodligen var ett rejält kok stryk vad han saknat här i livet. Probably what he missed in life was a good beating. Muhtemelen hayatta özlediği şey iyi bir dayaktı.

Vad nu detta med undervisning anbelangade så hade det från visst lärarhåll framhållits som någon sorts förmildrande omständighet att Erik var en sällsynt studiebegåvning. As far as teaching was concerned, it had been emphasized by some teachers as a kind of mitigating circumstance that Erik was a rare academic talent. Öğretmenlik söz konusu olduğunda, Erik'in nadir bir akademik yetenek olduğu bazı öğretmenler tarafından bir tür hafifletici faktör olarak vurgulanmıştır.

Åtminstone för protokollets skull kanske man skulle redovisa den saken. Perhaps, at least for the sake of the record, this should be disclosed.

Men såvitt rektor förstod var detta på intet sätt någon förmildrande omständighet, snarare tvärtom. However, as far as the Rector understood, this was in no way a mitigating factor, rather the opposite. Ancak, Rektör'ün anladığı kadarıyla, bu hiçbir şekilde hafifletici bir faktör değildi, aksine tam tersiydi. För om man kunde ha en viss förståelse för att gossar som var sämre utrustade med andens gåvor som exempelvis Karlsson (Fyrtornet) lät sig förledas så måste domen bli desto hårdare över den som med öppna ögon förledde sina kamrater. For if one could have some understanding of the fact that boys less endowed with the gifts of the spirit, such as Karlsson (Fyrtornet), allowed themselves to be deceived, the judgment must be all the more severe on those who openly deceived their peers. Çünkü Karlsson (Fyrtornet) gibi ruhun armağanlarıyla daha az donanımlı olan çocukların kendilerini kandırmalarına izin vermeleri biraz olsun anlaşılabiliyorsa, akranlarını açıkça kandıranlar hakkındaki yargı çok daha ağır olmalıdır. Till yttermera visso hade barnavårdsnämndens psykologiska expertis genomfört en mycket noggrann studie av samtliga inblandade gossar. In addition, the psychological experts of the Child Welfare Board had carried out a very thorough study of all the boys involved. Buna ek olarak, çocuk koruma komitesinin psikolojik uzmanları, söz konusu tüm çocuklar üzerinde çok kapsamlı bir çalışma yürütmüştür. Och för Eriks del hade dessa testresultat varit direkt skrämmande. And for Erik, these test results would have been downright scary. Inte därigenom att de visat på en hög intelligens, något annat hade ingen trott, utan därför att personlighetsdelen av testerna visat på en nästintill obotligt kriminell och hänsynslös karaktär. Not because they showed high intelligence, no one would have thought otherwise, but because the personality part of the tests showed an almost incurably criminal and ruthless character. Och slutsatsen av detta gav sig tämligen enkelt (här arbetade rektor äntligen upp sig till röda svällande tinningar och hängande hår i pannan). And the conclusion was fairly straightforward (here the rector finally worked himself up to red swollen temples and hanging hair on his forehead). Ve sonuç oldukça açıktı (burada rektör sonunda şakaklarının kızarmasına ve alnındaki saçların sarkmasına neden oldu).

– Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras! - You are evil itself and those like you must be destroyed! vrålade rektor. roared the principal.

Orden studsade kors och tvärs inne i huvudet på honom som fångna småfåglar. The words bounced around inside his head like trapped birds. Kelimeler kafasının içinde kapana kısılmış kuşlar gibi zıplıyordu. Han hörde inte längre tydligt vad rektor skrek. Det hela gick ut på att han skulle tvingas lämna skolan samma dag med C i uppförande och att rektor personligen skulle varna sina kolleger på andra läroverk i staden så att ingen annan skola skulle utsättas för samma moraliska förstörelse som Läroverket. The idea was that he would have to leave the school the same day with a C in conduct and that the headmaster would personally warn his colleagues in other schools in the city so that no other school would be subjected to the same moral destruction as the Läroverket.

Ungefär där vände Erik på klacken och gick ut för att slippa höra mera. About there, Erik turned on his heel and walked out to avoid hearing more. När han stängde dörren efter sig noterade han att det blivit alldeles tyst där inne.

När han kom ut på skolgården stod han en stund och såg ut över den vida asfaltplanen. Dom spelade brännboll nere mot västra utfarten. They were playing beach ball down by the western exit. Dom spelade vägg mot gymnastiksalens kortvägg. They played wall to card wall in the gymnasium. Dom hoppade längd nere under kastanjerna. They jumped lengthwise down under the chestnuts. Tre smågrabbar i ettan kom från bageriet med varsin vetelängd i vitt papper. Three little boys in the first grade came from the bakery, each with a length of wheat in white paper. Nedanför de stora kastanjerna hade frukterna börjat sprida sig på marken. Solen sken, inte ett moln på himlen, och ingen såg honom.

”Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras" dånade det om och om igen i huvudet på honom. Göran hade erkänt allt och skyllt på honom. De hade alla ljugit om vad de sa i förhören. They had all lied about what they said in the interviews. De hade varit hans vänner.

Den som inte kunde gå ut läroverket kunde inte ta studenten och den som inte kunde ta studenten fick sitt liv förstört. Those who could not finish school could not graduate and those who could not graduate had their lives ruined.

Vad han behövde var ett rejält kok stryk ? Fattade dom ingenting, fattade dom över huvud ingenting om stryk? What he needed was a good spanking? Did they understand nothing, did they understand nothing at all about spanking?

Han började gå mot utgången. Men så ändrade han sig och gick upp till klassrummet. Där var kristendomslektion och det blev alldeles tyst när han kom in. Utan ett ord gick han fram till sin bänk, slängde ner skolböckerna i sin bag och krängde av sig sidenjackan med drakmönstret på ryggen. Without a word, he walked over to his desk, threw his school books into his bag and slipped off his silk jacket with the dragon pattern on the back. Han hängde jackan över sin stol. Det var fortfarande alldeles tyst i rummet. Sen gick han utan att vända sig om och utan att ta med jackan. "Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras” malde det inom honom på väg ner genom korridoren med de höga vita fönstren och det gråa slitna marmorgolvet.