Kapitel 2 : Läroverkets gråa tunga... (2) Kapitel 2 : Die graue Zunge der Schule... (2) Chapter 2 : The gray weight of the school... (2) Глава 2 : Серый язык школы... (2)

Men de flesta människor hade någon, kanske dold, specialitet; en inre kallelse eller ett framtida öde att genom en modig handling rädda sin hemstad som den lille holländske gossen som genom att stoppa in ett finger i det sipprande hålet i fördämningen räddade hela sin stad från att översvämmas av Atlanten. Aber die meisten Leute hatten eine, vielleicht versteckte, Spezialität; ein innerer Ruf oder ein zukünftiges Schicksal, seine Heimatstadt durch eine mutige Tat zu retten, wie der kleine holländische Junge, der, indem er einen Finger in das sickernde Loch im Damm steckte, seine ganze Stadt vor der Überschwemmung durch den Atlantik rettete. Trots att han inte såg så mycket ut för världen.

Följaktligen pågick tävlandet ständigt. Consequently, the competition was constant. Eftersom Erik sprang fortast, gjorde mest mål, tålde mest stryk, slog hårdast och dessutom var bäst i några skolämnen tillhörde han den översta eliten som bestod av fem gossar. Since Erik ran the fastest, scored the most goals, took the most punishment, hit the hardest and was also the best in some school subjects, he belonged to the top elite of five boys. I den gruppen var tävlan hård och där räckte det inte med att vara bäst i idrott och matematik. In that group, competition was fierce and it was not enough to be the best in sports and math. Och eftersom han nu kom från den Rika Förstaden, den något lantliga idyllen jämtfört med Vasastan, så skulle hans svagheter egentligen ha diskvalificerat honom från allt ledarskap. And since he now came from the Rich Suburb, the somewhat rural idyll compared to Vasastan, his weaknesses would actually have disqualified him from any leadership. Hans svagheter var att han inte sett dom barnförbjudna filmerna, han kunde inte dra halsbloss, han hade inte knullat, han saknade ett fullgott förråd av svordomar, han visste ingenting om dom glassbarer där jukeboxen alltid spelade Elvis och Little Richard, han hade inte ens varit på Nalens söndagsmatinéer med svenska rockband, han hade töntiga kläder och dessutom skolmössa som farsan tvingat på honom och han talade fisförnämt. His weaknesses were that he hadn't seen the movies that were banned for children, he couldn't breathe, he hadn't fucked, he didn't have an adequate supply of swear words, he didn't know anything about the ice cream parlors where the jukebox always played Elvis and Little Richard, he hadn't even been to Nalen's Sunday matinees with Swedish rock bands, he wore dorky clothes and also a school cap that his father had forced on him, and he spoke with a farting voice.

Dessa handikapp skulle egentligen ha fört honom långt bort från medaljstriden. These handicaps would actually have taken him far away from the medal race. Men han hade egenskaper i kompensation till och med för den töntiga skolmössan. Han slog med full kraft redan i första slaget och han tålde förunderligt mycket stryk. He struck with full force from the very first blow and he withstood an astonishing amount of punishment. Båda egenskaperna var lika socialt betydelsefulla. Both traits were equally socially important.

Det där med att tåla stryk hade visat sig redan en av de första dagarna när teckningsläraren drog sin vanliga introduktion för en ny klass. Teckningsläraren var extraknäckande. The drawing teacher was an extra. professor och hans intresse av gossarna var huvudsakligen att de skulle sitta tysta och rita av uppställda föremål medan han läste tidningen eller bedrev professorsarbete. Hans system byggde på Julius. His system was based on Julius.

– Detta är Julius, sa professorn och slog pekpinnen i luften några gånger för att låta det vinande luftdraget framföra budskapet. - This is Julius," said the professor, waving the pointer in the air a few times to let the breeze carry the message.

– Julius är min bästa vän här i skolan. Den som bråkar kommer att få välja mellan Julius och anmärkning. The offender will have to choose between Julius and a reprimand. Förstått!

Delinkventen får komma fram hit och böja sig fram och så...

Han lät pekpinnen vina genom luften.

– Förstått? Eller behövs ytterligare demonstration? Or is further demonstration needed? Någon frivillig kanske?

Professorn spände nu ögonen i klassen och såg arg ut. The professor now narrowed his eyes in class and looked angry.

Erik bedömde sakkunnigt pekpinnen som ett jämförelsevis obetydligt pinoredskap. Erik expertly assessed the pointing stick as a comparatively insignificant tool. Särskilt om det bara gällde några få rapp. Especially if it was just a few raps. Idén gav sig själv: The idea was self-evident:

– Ja magistern! skrek han och ställde sig upp i givakt.

– Frivilligt?

Professorn glodde misstroget på den arrogant småleende gossen. The professor stared incredulously at the arrogantly smiling boy.

– Ja magistern, gärna! Det där verkar ju inte så farligt. That doesn't seem so bad.

Klassen drog efter andan av utmaningen. Professorn hade inget val. Han ställde upp Erik mot svarta tavlan och instruerade klassen. Gossen skulle alltså stå framåtlutad med händerna mot svarta tavlans nedre kant och baken utåt. The boy would stand leaning forward with his hands on the lower edge of the blackboard and his buttocks facing outwards. Och så... lät han pekpinnen vina till genom luften men bromsade precis innan träff. And then... he let the pointing stick whiz through the air but slowed down just before impact.

Erik rörde sig inte utan stod kvar i den anvisade positionen. Erik did not move but remained in the designated position. Då slog professorn med förtvivlans kraft. Then the professor struck with the force of despair.

Men Erik som redan höll andan och koncentrerade sig på bilden av farsans ansikte ryckte inte ens till. But Erik, already holding his breath and concentrating on the image of his father's face, didn't even flinch.

– Hur kändes Julius? - How did Julius feel? skrek professorn. shouted the professor.

– Har magistern redan slagit? frågade Erik och drog än en gång efter andan för att koncentrera sig på det lätt förutsebara resultatet av klassens fnissningar. Erik asked, once again holding his breath to concentrate on the easily predictable outcome of the class's giggles.

Professorn tappade alltså behärskningen och slog fem sex slag med full kraft innan han kom till besinning. Sen hejdade han handen med Julius utsträckt som ett svärd. Then he raised his hand with Julius extended like a sword. Håret hängde ner över ansiktet på honom och han var röd av ansträngning och den psykologiska överrumplingen. His hair hung down over his face and he was red from exertion and the psychological surprise.

Erik stod kvar med händerna mot svarta tavlans nedre del och försökte fortfarande låtsas som om han inte märkt någonting. Erik remained standing with his hands on the bottom of the blackboard, still trying to pretend he hadn't noticed anything.

– Gå och sätt dej! Oförskämda lymmel! Insolent scoundrels! skrek professorn.

Förresten... By the way...

Han tystnade mitt i meningen när Erik gick nedåt bänkraderna och samtidigt skrattade åt honom. He stopped mid-sentence as Erik walked down the rows of benches laughing at him.

Professorn kunde ju inte veta någonting om farsan. Klasskamraterna visste ännu så länge ingenting de heller och för dem var huvudsaken moralen från predikningarna på morgonen eller från historielektionerna: ”I Sparta fanns ett krigarsläkte som genom sin förmåga att uthärda fysiska kval kom att inta en dominerande ställning i grekisk politik under lång tid.” The classmates still knew nothing, and for them the main thing was the moral from the morning sermons or from the history lessons: "In Sparta there was a warrior race which, because of its ability to endure physical hardship, came to occupy a dominant position in Greek politics for a long time." Sınıf arkadaşları hala hiçbir şey bilmiyorlardı ve onlar için asıl önemli olan sabah vaazlarından ya da tarih derslerinden alınan derslerdi: "Sparta'da, fiziksel zorluklara dayanma yeteneği sayesinde uzun süre Yunan siyasetinde baskın bir konuma gelen savaşçı bir ırk vardı."

De hade nu sett det i verkligheten men de förstod ingenting därför att de ingenting visste om farsan.

Och just på kvällen efter hans lättvindiga seger över professorns obetydliga pekpinne visade sig farsan på sitt farliga humör. And on the very evening after his easy victory over the professor's insignificant pointing stick, Dad showed up in his dangerous mood. Det gällde att gå på tå för att inte eftermatenstryket skulle urarta. We had to be on our toes to prevent the after-meal pressure from getting out of hand. Erik dukade in, han dukade ut och vaktade noga på varje rörelse vid matbordet. Erik set the table, he set the table, and he watched every movement at the dining table. Det syntes på farsans ryckningar i ansiktet att det var en sådan dag då han skulle kunna hetsa sig till vansinne vid stryket. Nästa tecken var att farsan slog nosslaget utan anledning (dvs efteråt hittade han på det ena eller det andra). The next sign was that the father hit the nose for no reason (i.e. afterwards he made up this or that).

Erik såg ryckningen under hans öga och såg slaget komma och stålsatte sig för att inte parera det minsta utan låta farsan träna på nosen i stället för kindbenet. Erik saw the twitch under his eye and saw the blow coming and steeled himself not to parry in the slightest but to let his father practice on the nose instead of the cheekbone. Farsan sken upp lite när han träffade mitt under näsborrarna med en ganska snygg uppåtgående snärt. The old man lit up a bit when he hit right under the nostrils with a rather nice upward slash. Det blev ett särskilt ljud av ett sådant slag. It became a special sound of such a kind. Antagligen var det en skönare känsla att träffa så än att träffa uppe på kindbenet. It was probably a nicer feeling to hit that way than to hit the top of the cheekbone.

Farsan gick ut löst och bestämde i slutet av kötträtten att det skulle bli 20 rapp med borsten. The father went out loose and decided at the end of the meat dish that there would be 20 raps with the brush. Eftersom han börjat så lågt som på 20 rapp hade han för avsikt att dubbla antalet inom tio minuter. Having started as low as 20 raps, he intended to double that number within 10 minutes. Annars hade han dragit till med 25 eller 30 rapp direkt. Men 25 och 30 var för mycket att dubbla om det inte fanns någon särskild anledning. But 25 and 30 were too much to double unless there was a specific reason. Det var därför han gick ut löst när han ville få upp antalet ordentligt.

Modern hade gjort chokladpudding till efterrätt. His mother had made chocolate pudding for dessert. Det var ett nytt pulver som kommit från Amerika. It was a new powder that came from America. Man bara blandade det med mjölk och lät det stelna så blev det chokladpudding som nästan smakade riktigt. You just mixed it with milk and let it solidify and it became a chocolate pudding that almost tasted real.

Erik insåg faran. Erik realized the danger.

Lillbrorsan var sex år och fick aldrig stryk. His little brother was six years old and never got beaten.

När de började äta av chokladpuddingen som modem serverat dem försökte naturligtvis lillbrorsan i ett snabbt anfall ta en sked från Eriks tallrik. Of course, when they started eating the chocolate pudding served by the modem, the little brother tried to grab a spoon from Erik's plate in a quick attack.

Erik handlade reflexmässigt och insåg försent att det var ett misstag. Erik acted reflexively and realized too late that it was a mistake. När han grep om lillbrorsans hand skvimpade en bit chokladpudding ur skeden och ner på den vita duken.

Farsan dubblade till 40 rapp.

40 rapp med klädesborsten låg strax över gränsen för det uthärdliga. 40 strokes with the clothes brush were just above the limit of what was bearable. Han skulle till slut börja gråta av slagen. Kanske var det en sådan dag då farsan skulle bli upphetsad av hans gråt och tappa räkningen. Man fick inte sprattla för mycket heller. You couldn't bounce too much either. För mycket sprattel kunde leda till extrarapp och den onda cirkeln kunde då leda till förtvivlad obehärskad gråt som hetsade upp farsan så att han slog över den stipulerade gränsen så att Erik, som hela tiden räknade slagen, började sprattla för mycket av förtvivlan – eller om det var självbevarelsedrift – så att farsan blev vild av glädje och slog så att all räkning blev meningslös så att han fick stryk tills huden sprack och det stänkte blod över rummet från klädesborstens flata sida tills moderns gråt utanför sovrumsdörren långsamt halade tillbaks farsan till medvetande. Too much bouncing could lead to extra applause and the vicious circle could then lead to despairing uncontrolled crying which excited the old man so that he hit over the stipulated limit so that Erik, who was constantly counting the blows, began to bounce too much in despair - or if it was self-preservation - so that dad went wild with joy and hit so that all counting became meaningless so that he was beaten until his skin cracked and blood splashed across the room from the flat side of the clothes brush until the mother's crying outside the bedroom door slowly brought dad back to consciousness.

Chokladpuddingen växte i munnen. The chocolate pudding grew in my mouth. Han hade aldrig klarat 40 rapp tidigare.

Det fanns två olika vägar att pröva. There were two different routes to try. Den ena metoden var att inte spänna kroppen. Han hade läst någonstans att det skulle vara bra, men erfarenheten visade att det var svårt att genomföra. He had read somewhere that it would be good, but experience showed that it was difficult to implement. Den andra metoden gick ut på att spänna musklerna i rygg och bak så mycket som möjligt för att slagen skulle absorberas av så liten kroppsyta som möjligt. The second method involved tensing the muscles in the back and buttocks as much as possible so that the impact is absorbed by as little body surface area as possible. Den metoden gick dessutom att kombinera med den ännu viktigare inre motståndskampen. Moreover, this method could be combined with the even more important internal resistance struggle. Det viktigaste var nämligen att sluta ögonen och blunda bakom ögonen. The most important thing was to close your eyes and close your eyes behind them. Man måste tänka sig bort, koncentrera sig på en bild av en liten glödande eld någonstans långt bakom de slutna ögonen; det var genom att hata farsan som man kunde blästra den bilden av blå eld till en liten gnistrande sten. You have to think away, concentrate on an image of a small glowing fire somewhere far behind your closed eyes; it was by hating your father that you could blow that image of blue fire into a small sparkling stone. Det krävde koncentration en tid i förväg. It required concentration some time in advance. För att klara så mycket som 40 rapp måste man tänka på hatet mot farsan en lång stund.

Han verkade frånvarande när han dukade av. He seemed absent-minded as he set the table. Var nära att tappa en tallrik i golvet vilket skulle ha lett till katastrof. Han kände en kall ilning den halva sekund det tog att slinta och återfånga tallriken på väg neråt, en decimeter från golvet. He felt a cold rush in the half second it took to slip and recapture the plate on its way down, a decimeter from the floor. Sen måste han fort tillbaks till sin koncentration.

På väg in i sovrummet andades han djupa andetag. Han blundade redan bakom sina öppna ögon. Han hörde knappt farsans order om att knäppa ner byxorna och böja sig fram. He barely heard his father's order to unbutton his pants and bend over. Så stängde han av världen och drog ett djupt andetag. Then he turned off the world and took a deep breath. Sen fanns bara den blåa hatelden längst inne i mörkret. Then there was only the blue hat fire in the darkness.

När han upptäckte att han var på väg ut i ljuset, eller som om han var på väg upp mot ytan efter en djup dykning, så var han redan ute ur sovrummet. By the time he realized he was heading out into the light, or as if he was heading to the surface after a deep dive, he was already out of the bedroom. Han måste ha tagit farsan i hand och blivit vänner igen utan att själv veta det. Så kom glädjen och triumfen. Han hade klarat 40 rapp! Han frös lätt. He was slightly cold.

På kvällen låg han under täcket i barnens rum och läste en förbjuden bok. Det var sagorna i bröderna Grimms samling. These were the fairy tales in the Brothers Grimm collection. De ansågs olämpliga och skrämmande för barn och flera år tidigare hade han tagits på bar gärning med att läsa boken (cirka 30 rapp) och fått alla förklaringarna om hur rädslan kunde gå in i människan som barn och stanna där hela livet. They were considered inappropriate and frightening for children, and several years earlier he had been caught reading the book (about 30 raps) and given all the explanations about how fear could enter a person as a child and stay there for life.

Det här exemplaret hade han lånat i skolbiblioteket tillsammans med Grimbergs svenska historia och nu läste han det förbjudna under täcket med ena örat som ett periskop mot omvärlden; snabba steg och blixtsnabb släckning av ficklampan och in med boken under madrassen (inte under kudden! He had borrowed this copy from the school library along with Grimberg's Swedish history and now he read the forbidden under the covers with one ear like a periscope to the outside world; quick steps and a quick turn off of the flashlight and in with the book under the mattress (not under the pillow!). ).

Men där borta i mörkret var lillbrorsan fortfarande vaken. But over there in the darkness, his little brother was still awake.

– Jag vill ha din ficklampa, sa lillbrorsan.

Erik svarade inte.

– Om jag inte får ficklampan så skriker jag och sen säger jag åt far att du slog mej, sa lillbrorsan.

Erik tänkte hastigt över situationen.

Gav han efter skulle han dels förlora ficklampan och dels råka ut för samma utpressning flera gånger. If he gave in, he would not only lose the flashlight, but also face the same blackmail several times.

Om han inte gav efter skulle lillbrorsan utan tvekan verkställa sitt hot och så skulle farsan komma och rycka upp dörren och därefter hjälpte det inte med någon som helst förklaring. Men sen skulle lillbrorsan kunna hota med att omedelbart upprepa proceduren och då skulle farsan bli rasande när lillbrorsan hulkande förklarade att Erik slog mej igen. But then the younger brother could threaten to immediately repeat the procedure and then the father would be furious when the younger brother sobbed and declared that Erik was beating me again.

– Jag räknar till tre, sa lillbrorsan.

Lillbrorsan skulle kunna ta ifrån honom allt om han gav sig.

– Ett, sa lillbrorsan.

Men just idag var farsan på ett sådant humör att det skulle kunna hända något ohyggligt vid det stryk som skulle komma. But today the old man was in such a mood that something terrible could happen with the beating that was to come.

– Två, sa lillbrorsan.

Att försöka muta lillbrorsan med en eller ett par kronor skulle inte förändra något i sak. Trying to bribe your little brother with one or two crowns would not change anything in substance. Då skulle han bara bli plockad undan för undan. Then he would just be picked off one by one.

– Tre. Nu skriker jag, sa lillbrorsan.

– Vänta, sa Erik, skrik inte. För om du gör det vet du vad jag gör då? Because if you do, you know what I do?

– Du vågar inte för far slår dej, sa lillbrorsan. - You wouldn't dare because your father beats you, said the little brother.

– Det bryr jag mej inte om. - I don't care about that. Nu lovar jag dej att om du skriker och säger det där så ska jag ge dej ett ordentligt kok stryk när farsan slagit mej färdigt. Now I promise you that if you scream and say that, I will give you a good beating when my father has finished beating me. Fattar du det? Do you understand that? Jag ska slå dej mesamma. I'm going to beat you up my mom. Och sen ska jag slå dej i morgon också, när jag kommer hem från skolan för då jobbar farsan. And then I'll hit you tomorrow too, when I get home from school because my dad is working then. Jag lovar, fattar du det?

– Nu skriker jag, sa lillbrorsan.

– Jag lovar på hedersord att klå dej mesamma efteråt, snyftade han. - I promise on my word of honor to beat you silly afterwards," he sobbed. - Sonrasında seni tokatlayacağıma şerefim üzerine söz veriyorum," diye hıçkırdı.

Då skrek lillbrorsan. Sonra küçük kardeş bağırdı. Farsan kom in med klädesborsten i handen och tände ljuset. Dad came in with the clothes brush in his hand and lit the candle. Babam elinde elbise fırçasıyla içeri girdi ve mumu yaktı.

– Erik slog mej, sa lillbrorsan tonlöst. - "Erik bana vurdu," dedi küçük kardeş sessiz bir sesle.

När farsan slagit honom färdigt och domderat om det fega i att slå en som var mindre låg han en stund med ansiktet i kudden och grät färdigt. When his father had finished beating him and judged the cowardliness of beating a smaller person, he lay for a while with his face in the pillow and finished crying. Babası onu dövmeyi bitirdiğinde ve daha küçük bir insanı dövmenin korkaklık olduğuna karar verdiğinde, bir süre yüzünü yastığa koyarak yattı ve ağlamayı bitirdi. Sen tände han ljuset och gick fram till lillbrorsans säng och ryckte av honom täcket. Then he lit the candle and went to his little brother's bed and pulled the covers off him. Sonra mumu yaktı ve küçük kardeşinin yatağına doğru yürüyüp yorganı üzerinden çekti.

– Jag lovade ju på hedersord, sa han. - Şeref yemini ettim" dedi.

– Far kommer att slå dej igen. - Babam seni yine dövecek.

– Jag vet det men jag lovade att slå dej ditt lilla fjäskas. - I know, but I promised to beat you, you little bitch. - Bunu biliyorum, ama seni döveceğime söz verdim, seni küçük sürtük.

Han insåg att han inte skulle hinna så långt. He realized he wouldn't make it that far. O kadar uzağa gidemeyeceğini fark etti. Det gällde att tala lite om stryket först, precis lagom fram tills lillbrorsan nästan skrek på farsan. It was important to talk about the ironing first, just in time for the little brother to almost shout at the father. Önce ütü hakkında konuşmak önemliydi, tam bu sırada küçük kardeş neredeyse babasına bağıracaktı. Sen skulle han bara hinna med några få slag innan farsan kom rusande. Then he would only have time for a few strokes before the old man came running. O zaman yaşlı adam koşarak gelmeden önce sadece birkaç vuruş için zamanı olacaktı. Men var skulle han sätta slagen? But where would he strike? Ama nereye saldıracaktı? Han kunde slå ut ett par tänder, det skulle han hinna. He could knock out a few teeth, he would have time to do so. Birkaç dişini kırabilirdi, zamanı olurdu.