×

우리는 LingQ를 개선하기 위해서 쿠키를 사용합니다. 사이트를 방문함으로써 당신은 동의합니다 쿠키 정책.


image

"Ondskan" Jan Guillous, Kapitel 12 : Valkampanjen hade föregåtts... (4)

Kapitel 12 : Valkampanjen hade föregåtts... (4)

Men om dom trodde på att dom utförde någonting som Gud tyckte om? Om dom verkligen var övertygade att dom som Guds tjänare måste rena världen från kättersk ondska, var det inte då ändamålen helgade medlen?

Det blev ju alldeles snurrigt. Silverhielm och hans maffia trodde att det gällde att rädda Stjärnsberg från undergång och i så fall helgade ändamålet deras medel och dom var i själva verket bara renhjärtade präster?

Nej, det stämde inte. Vi tar sats och börjar om igen.

Alltså. När man såg Silverhielm slå småkillar så syntes det ju tydligt att han tyckte om det. Ingen slog så många ettstygnsslag som han och ingen i tredje ring hade plockat upp så många realskolekillar i rutan som han. Han tyckte helt enkelt om det. För det finns ju människor som njuter av att plåga andra. Som en viss farsa till exempel.

Och Silverhielm ljög, om man tänkte efter. Under valkampanjen så hade han ljugit om en såsserörelse i realskolan trots att alla visste att det inte fanns någon sån ”rörelse”. Han ljög för att komma till makten och han beskrev anledningarna för att det var viktigt med mera stryk på ett lögnaktigt sätt.

Alltså kun de man inte jämföra honom med inkvisitionens präster.

Det där med att snacka om såssar var ju tydligen effektivt. Till och med Bernhard fick svårt i valkampanjen när dom var uppe och låtsades tro att Bernhard var, vad var det dom sa, ”mjuk mot såssarna”. Först ljög Silverhielm ihop en bild av den fara som måste bekämpas. Sen sa han att det var han själv som skulle bli den räddande ängeln, som en Sankt Göran (och skolans traditioner och så vidare var jungfrun) och vi, dom påstådda såssarna, var draken.

För allt det där krävdes intelligens och planering, taktisk skicklighet och samarbete med andra, en hel planläggning. Polyfemos hade inte planlagt någonting, han hade bara råkat få oväntat besök av fårtjuvar.

Silverhielm var alltså grym, det var han som var ondskan.

Men varför var han det? Blev man bara född sån? Eller berodde det på att han fått mycket stryk som barn? Det var ingen förklaring att han gått si och så länge på Stjärnsberg och blivit miljöskadad. Bernhard hade gått här lika länge och Bernhard hade en annan syn på våldet och Bernhard var inte grym på samma sätt.

Det gick inte att hitta förklaringen, de pratade bara runt i cirklar. Men en sak var i alla fall klar. Mot såna som Silverhielm måste man alltid göra motstånd och slå tillbaks på dom sätt som var möjliga. Såna som han fick inte vinna, dom måste mötas med våld om det gick och med hån och löje när det inte gick att använda våld, det vill säga för det mesta.

Fast det var lätt att säga. Just nu såg ju läget inte särskilt ljust ut. Den här gången skulle Silverhielm antagligen ta hem spelet på något sätt och nästa dag skulle han fira med skryt över hur Erik hade sett ut när han kördes till sjukhuset i Flen. Det var synd att det skulle gå så. Men det gällde att fortsätta motståndet i alla fall, även om det såg nästan hopplöst ut. Det var det enda man kunde säga säkert. Såna som Silverhielm fick aldrig vinna, varken nu och här eller i framtiden i det vuxna livet. Det var bara så.

Frågan var bara vilka medel man skulle använda. Och där slöt sig cirkeln igen kring Gandhi och Algeriet. Det gick inte att reda ut. De tystnade.

Fortfarande regnet mot fönsterrutan. Vinden hade mojnat en aning, men det var fortfarande svårt att höra andra ljud.

Borta i mörkret visade väckarklockans gröna självlysande visare fem i tolv.

– Om du har rätt så kommer dom snart, sa Erik.

Pierre hade rätt.

Först var ljuden av smygande steg och viskningar bara som inbillning. Men sen tändes ljuset ute i korridoren – en smal ljusstrimma föll in från dörrens överkant. Sen hördes viskningarna alldeles tydligt utanför dörren.

– Flytta på dej Pierre så att du inte är rakt bakom mej, viskade Erik.

Han stod upp i mörkret och kramade bandyklubban som han lyft över huvudet. Hjärtat pulserade så att det dunkade i hela kroppen från bröstkorgen ner i ljumskarnas förlängning av stora kroppspulsådern. Från hjärtat körs adrenalinet ut i kroppen, tänkte Erik och kände hur handsvetten började göra greppet kring bandyklubbans hårdlackerade yta osäkert.

Viskningarna där utanför tilltog. Erik uppfattade någonting om att ”räkna till tre”.

”Ett” hördes det där ute och dörrhandtaget tycktes röra sig någon millimeter framme i mörkret.

”Två... nu jävlar...”

”Tre!”

Dörren rycktes upp och Eriks bländade ögon hann uppfatta hur Silverhielm sprang rakt på byrån.

Erik siktade så gott han hann och slog bandyklubban med all kraft en decimeter ovanför Silverhielms huvud så att träflisorna rök ur dörrposten.

Silverhielm skrek till men kom först inte loss därför att några andra trängde på bakifrån. Erik slog en gång till och dörren slogs hastigt igen så att det blev mörkt igen.

– Det var första ronden, sa Erik, nu får vi se vad dom tror och inte tror.

Där ute hördes en upprörd palaver. Det gick knappt att uppfatta annat än enstaka ord som ”bandyklubba... inte klok... livsfarligt... alla på en gång...”

Efter en stund blev det tyst.

– Hör du mej Erik! skrek Silverhielm.

– Jag hör en Silverhäst som gnäggar, svarade Erik.

– Släpp bandyklubban för fan, det här är sista varningen! fortsatte Silverhielm.

(Ja jäklar, viskade Erik, dom har gått på det.)

- Kom in och ta klubban om du vågar! ropade Erik tillbaks.

Det blev ny palaver.

– Du har ändå ingen chans, lika bra du ger dej annars blir det bara värst för dej själv! hotade en okänd röst där ute.

Sen hördes en serie kommandoord som tydde på att de andra i korridoren hade vaknat och kommit ut för att försöka se hur klostringen gick. Nu jagades dom in på sina rum igen.

– Fint, viskade Erik, hade dom känt sig säkra på sin sak så hade dom andra killarna fått stanna ute för att se på.

Det blev alldeles tyst där ute. Då var nästa attack att vänta. Erik höjde bandyklubban. Skulle verkligen någon försöka sticka in huvudet igen? Ta ett dyksprång med sats in över byrån (det var väl vad han själv skulle ha prövat i deras läge; kom bara en av dom in i rummet så skulle saken vara sågott som klar). Erik bytte grepp på bandyklubban så att han höll den med bred fattning för att snabbt kunna stöta uppåt och blockera en indykande rådis (fast hur skulle han då kunna undgå att skada rådisen?). Nej det var något annat dom tänkte sig. En rycker upp dörren och en annan slänger en stol rakt in över byrån? Om stolen träffar i ansiktet på den som står där inne så faller han bakåt och då får man dom sekunder som behövs för att äntra byrån och storma in.

Erik drog sig åt sidan för att kunna ducka för en stol och fattade på nytt bandyklubban i ett grepp för att kunna slå i dörrposten.

Några viskningar. Nu kom det snart.

Så rycktes dörren upp och där stod en av rådisarna och svängde en hink i en rörelse som såg ut som slow motion – det var en gul plasthink – och när hinken var på väg upp i luften duckade Erik och då hade han redan intuitivt anat vad det var.

In i rummet sköljde hela hinkens innehåll av avföring och urin. Lukten exploderade i näsborrarna samtidigt som plasket och stänket hördes. Sen slogs dörren blixtsnabbt igen och så hördes skratten där ute.

– Fick du nåt på dej? viskade Erik.

– Nej jag står här till vänster bakom dej. Det mesta kom på golvet och skrivbordet.

Och så en del i min säng. Vilka svin!

– Ja vilka svin. Vad tror du dom gör nu?

– Väntar ut oss kanske. Det var ju tydligen inte böcklingar vi skulle bli i alla fall.

De skrattade, nästan hysteriskt, för tredje gången under Klosternatten.

Där ute hördes skrap av möbler. Någonting sköts för dörren.

– Det är antagligen soffan från dagrummet, viskade Pierre, dom blockerar dörren för att stänga oss inne i skiten. Vad gör vi nu?

– Ingenting, antar jag. Jo vi föreställer oss att vi sitter på ett torrdass på landet. Hör du hur humlorna surrar? Där borta någonstans råmar en ko, inte sant?

– Ja jag hör den alldeles tydligt. Du är ute hos oss på landet och det är sommarlov och vi är trettifem mil från Stjärnsberg. Vi har nämligen torrdass på landet och ibland när det blir fullt måste man ta och gräva ner skiten.

– Mm jag vet. Man gräver en grop och sen tar man handskar på sej och släpar bort tunnan till gropen och sen plask plask så välter man tunnan i gropen.

– Och skottar över skiten.

– Ja fast vi får vänta lite med det. Man borde egentligen ta sig en rökpaus.

– Jamen våra röka är ju i plastpåsen i skogen.

– Inte alls, jag räcker över en tänd cigarrett till dej, ta emot här i mörkret.

De famlade med händerna i mörkret tills de nådde varandra och Erik kunde räcka över den inbillade cigarretten.

– Fan också, sa Pierre, John Silver, jag föredrar Marlboro.

– Tyvärr, vi får ta vad vi har.

De fortsatte en stund tills det verkade som om Rådet gått sin väg. Det kunde förstås vara en fint. Men dom hade tydligen blockerat dörren. Erik lutade sig fram och kände på dörren. Jo, det stämde.

Då var det antagligen över. Dom tänkte sig att soffan skulle bli kvar tills morgonen.

Då behövde man i alla fall inte vakta dörren längre.

– Ska vi tända ljuset? undrade Pierre.

– Nej för helvete!

Kom ihåg att vi befinner oss på ett torrdass på landet och inte i ett nersvinat rum.

– Men vi borde kanske öppna ett fönster?

– Satan också, fönstrena är surrade med ståltråd.

– Visst, genial idé det där med att surra fönstrena.

– Ja och dom vet nu att vi måste öppna fönstret. Dra upp rullgardinen så får vi se.

Pierre flyttade sig försiktigt trevande med fötterna över det nersölade golvet och fram till skrivbordet så att han kunde luta sig fram och dra upp rullgardinen. Sen stirrade de en stund ut i mörkret och regnet utan att se någonting. Stanken började bli bedövande.

Skulle rådisarna stå där ute i regnet och vänta tills dom öppnade fönstret? Tills någon av dom hoppade ut genom fönstret för att gå runt till stora ingången för att kunna ta sig in och dra bort soffan? Eller väntade dom vid stora ingången? Det var inte otroligt.

Pierre trevade sig upp på skrivbordet för att hitta plattången. Då och då svor han till när han tydligen satte handen i något. Sen pysslade han en stund med ståltråden kring fönsterhakarna och till slut kunde han slå upp ett fönster och häva sig ut för att spana efter dolda rådisar.

Den kalla friska luften svepte in i rummet.

– Om dom finns där ute så kan dom se oss men vi kan inte se dom om vi tänder ljuset, påpekade Pierre, men vi måste ju snart tänka på att städa lite, liksom.

– Ja och då måste vi få bort soffan, ska vi vänta lite till?

De diskuterade läget fram och tillbaks. Det hade alltså varit sant det där med den insamlade skiten – man kunde förresten undra var dom förvarat den någonstans medan dom höll på att skita ihop den. Men inte hade dom tänkt nöja sig med att bara slänga in den på måfå i Eriks och Pierres rum. Antagligen hade dom tänkt fånga in Erik, släpa ut honom och binda honom för att sen använda skiten och pisset på ett mera systematiskt sätt. Men nu var dom ju av med sin skit. Antagligen ansåg dom då att klostringen var avklarad.

Å andra sidan fanns möjligheten att dom väntade vid stora ingången till elevhemmet för att fånga den som kom smygande för att ta sig in och ta bort soffan. Inte hade dom väl längre någon lust att kasta sig in i rummet hursomhelst? Nej, antingen hade dom gått hem var och en till sig eller också stod dom och väntade vid stora ingången.

Eller också hade dom gått för att klostra andra.

Kapitel 12 : Valkampanjen hade föregåtts... (4) الفصل الثاني عشر: الحملة الانتخابية سبقت ... [4) Kapitel 12 : Der Wahlkampf war vorausgegangen... (4) Chapter 12 : The election campaign was preceded... (4)

Men om dom trodde på att dom utförde någonting som Gud tyckte om? ولكن إذا كانوا يعتقدون أنهم يفعلون شيئًا يحبه الله؟ Om dom verkligen var övertygade att dom som Guds tjänare måste rena världen från kättersk ondska, var det inte då ändamålen helgade medlen? إذا كانوا مقتنعين حقًا أنهم ، كخدام لله ، يجب أن يطهروا العالم من الشر الهرطقي ، أليس إذن المقاصد قدسّت الوسيلة؟ If they were truly convinced that as servants of God they must purify the world of heretical evil, were not the ends justifying the means? Eğer Tanrı'nın hizmetkârları olarak dünyayı sapkın kötülüklerden temizlemeleri gerektiğine gerçekten ikna olmuşlarsa, amaçlar araçları haklı çıkarmıyor muydu?

Det blev ju alldeles snurrigt. لقد أصبت بالدوار حقًا. It got really weird. Silverhielm och hans maffia trodde att det gällde att rädda Stjärnsberg från undergång och i så fall helgade ändamålet deras medel och dom var i själva verket bara renhjärtade präster? يعتقد سيلفرهيلم ومافيا أن الأمر يتعلق بإنقاذ ستيارنسبرغ من الدمار وفي هذه الحالة قدس الغرض من وسائلهم وكانوا في الواقع مجرد كهنة طاهر القلب؟

Nej, det stämde inte. Vi tar sats och börjar om igen. نحن نتحمل المسؤولية ونبدأ من جديد. Let's go ahead and start again.

Alltså. بعبارات أخرى. När man såg Silverhielm slå småkillar så syntes det ju tydligt att han tyckte om det. عندما رأيت سيلفرهيلم يضرب صغارًا ، كان من الواضح أنه أحب ذلك. Ingen slog så många ettstygnsslag som han och ingen i tredje ring hade plockat upp så många realskolekillar i rutan som han. لم يصب أحد بالغرز الواحدة كما فعل هو ولم يلتقط أي شخص في الحلقة الثالثة أكبر عدد من طلاب المدرسة الثانوية في الصندوق مثله. Han tyckte helt enkelt om det. لقد أحب ذلك بكل بساطة. För det finns ju människor som njuter av att plåga andra. لأن هناك أناسًا يستمتعون بتعذيب الآخرين. Because there are people who enjoy tormenting others. Som en viss farsa till exempel. مثل أب معين على سبيل المثال.

Och Silverhielm ljög, om man tänkte efter. وكذب سيلفرهيلم ، إذا فكرت في الأمر. Under valkampanjen så hade han ljugit om en såsserörelse i realskolan trots att alla visste att det inte fanns någon sån ”rörelse”. خلال الحملة الانتخابية ، كان قد كذب بشأن حركة الصلصة في المدرسة الثانوية ، على الرغم من أن الجميع يعلم أنه لا توجد مثل هذه "الحركة". Han ljög för att komma till makten och han beskrev anledningarna för att det var viktigt med mera stryk på ett lögnaktigt sätt. لقد كذب للوصول إلى السلطة ووصف الأسباب التي تجعل من المهم التغلب على المزيد بطريقة زائفة.

Alltså kun de man inte jämföra honom med inkvisitionens präster. لذلك فقط أولئك الذين لا يقارنونه بكهنة محاكم التفتيش.

Det där med att snacka om såssar var ju tydligen effektivt. من الواضح أن الحديث عن الصلصات كان فعالاً. Till och med Bernhard fick svårt i valkampanjen när dom var uppe och låtsades tro att Bernhard var, vad var det dom sa, ”mjuk mot såssarna”. حتى برنارد واجه أوقاتًا عصيبة في الحملة الانتخابية عندما كانوا مستيقظين وتظاهروا بالاعتقاد بأن برنارد كان ، ماذا قالوا ، "طريًا ضد الصلصات". Even Bernhard had a hard time in the election campaign when they were up there pretending to believe that Bernhard was, what was it they said, "soft on the Sauces". Först ljög Silverhielm ihop en bild av den fara som måste bekämpas. أولاً ، وضع سيلفرهيلم صورة عن الخطر الذي يجب مكافحته. Sen sa han att det var han själv som skulle bli den räddande ängeln, som en Sankt Göran (och skolans traditioner och så vidare var jungfrun) och vi, dom påstådda såssarna, var draken. Then he said that he himself would be the saving angel, like a St. George (and the school's traditions and so on were the virgin) and we, the alleged sowers, were the dragon.

För allt det där krävdes intelligens och planering, taktisk skicklighet och samarbete med andra, en hel planläggning. كل ذلك تطلب ذكاءً وتخطيطًا ومهارة تكتيكية وتعاونًا مع الآخرين ، والكثير من التخطيط. Polyfemos hade inte planlagt någonting, han hade bara råkat få oväntat besök av fårtjuvar. لم يكن بوليفيموس قد خطط لأي شيء ، فقد حصل للتو على زيارات غير متوقعة من لصوص الأغنام. Polyphemus hadn't planned anything, he just had an unexpected visit from sheep thieves.

Silverhielm var alltså grym, det var han som var ondskan. لذلك كان سيلفرهيلم قاسيا ، كان الشرير.

Men varför var han det? Blev man bara född sån? هل ولدت بهذه الطريقة؟ Were you just born that way? Eller berodde det på att han fått mycket stryk som barn? أم لأنه تعرض للضرب الشديد في طفولته؟ Det var ingen förklaring att han gått si och så länge på Stjärnsberg och blivit miljöskadad. لم يكن هناك تفسير بأنه ذهب إلى Stjärnsberg لفترة طويلة وتعرض لأضرار بيئية. Bernhard hade gått här lika länge och Bernhard hade en annan syn på våldet och Bernhard var inte grym på samma sätt. كان بيرنهارد هنا لفترة طويلة وكان لدى برنارد وجهة نظر مختلفة عن العنف ولم يكن برنارد قاسياً بنفس الطريقة.

Det gick inte att hitta förklaringen, de pratade bara runt i cirklar. لم يتم العثور على التفسير ، لقد تحدثوا فقط في دوائر. Men en sak var i alla fall klar. Mot såna som Silverhielm måste man alltid göra motstånd och slå tillbaks på dom sätt som var möjliga. ضد هؤلاء مثل سيلفرهيلم ، يجب على المرء دائمًا المقاومة والرد بالطرق التي كانت ممكنة. Såna som han fick inte vinna, dom måste mötas med våld om det gick och med hån och löje när det inte gick att använda våld, det vill säga för det mesta. لم يُسمح لأشخاص مثله بالفوز ، وكان عليهم مواجهة العنف إن أمكن والسخرية عندما لم يكن من الممكن استخدام القوة ، أي في الغالب.

Fast det var lätt att säga. Just nu såg ju läget inte särskilt ljust ut. في الوقت الحالي ، لا يبدو الوضع مشرقاً للغاية. Den här gången skulle Silverhielm antagligen ta hem spelet på något sätt och nästa dag skulle han fira med skryt över hur Erik hade sett ut när han kördes till sjukhuset i Flen. هذه المرة من المحتمل أن يأخذ سيلفرهيلم المباراة إلى المنزل بطريقة ما وفي اليوم التالي سيحتفل بالتباهي بما بدا عليه إريك عندما تم نقله إلى المستشفى في فلين. This time Silverhielm would probably win the game somehow and the next day he would celebrate by bragging about how Erik had looked when he was taken to the hospital in Flen. Det var synd att det skulle gå så. كان من المؤسف أن تسير الأمور على هذا النحو. Men det gällde att fortsätta motståndet i alla fall, även om det såg nästan hopplöst ut. لكن كان من المهم الاستمرار في المقاومة في أي حال ، حتى لو بدت شبه ميؤوس منها. Det var det enda man kunde säga säkert. كان هذا هو الشيء الوحيد الذي يمكنك قوله بالتأكيد. Såna som Silverhielm fick aldrig vinna, varken nu och här eller i framtiden i det vuxna livet. لم يُسمح لأشخاص مثل سيلفرهيلم أبدًا بالفوز ، لا الآن ولا هنا ولا في المستقبل في حياة البالغين. Det var bara så.

Frågan var bara vilka medel man skulle använda. كان السؤال الوحيد هو أي وسيلة للاستخدام. Och där slöt sig cirkeln igen kring Gandhi och Algeriet. وهناك أغلقت الدائرة مرة أخرى حول غاندي والجزائر. Det gick inte att reda ut. غير قادر على معرفة ذلك. De tystnade. صمتوا.

Fortfarande regnet mot fönsterrutan. ما زالت تمطر على زجاج النافذة. Vinden hade mojnat en aning, men det var fortfarande svårt att höra andra ljud. هدأت الرياح قليلاً ، لكن كان من الصعب سماع أصوات أخرى.

Borta i mörkret visade väckarklockans gröna självlysande visare fem i tolv. في الظلام ، أظهرت العقارب الخضراء المضيئة لساعة المنبه خمسة من اثني عشر.

– Om du har rätt så kommer dom snart, sa Erik.

Pierre hade rätt. كان بيير على حق. Pierre was right.

Först var ljuden av smygande steg och viskningar bara som inbillning. في البداية ، كانت أصوات الخطوات والهمسات المتسللة مجرد خيال. Men sen tändes ljuset ute i korridoren – en smal ljusstrimma föll in från dörrens överkant. ولكن بعد ذلك أضاء الضوء في الممر - وسقط خط ضيق من الضوء من أعلى الباب. Sen hördes viskningarna alldeles tydligt utanför dörren.

– Flytta på dej Pierre så att du inte är rakt bakom mej, viskade Erik. همس إريك "تحرك ، بيير ، لذا فأنت لست ورائي تمامًا". - Move, Pierre, so that you are not directly behind me," whispered Erik.

Han stod upp i mörkret och kramade bandyklubban som han lyft över huvudet. وقف في الظلام وعانق العصا التي رفعها فوق رأسه. Hjärtat pulserade så att det dunkade i hela kroppen från bröstkorgen ner i ljumskarnas förlängning av stora kroppspulsådern. كان القلب ينبض بحيث ينبض في جميع أنحاء الجسم من الصدر إلى أسفل إلى الامتداد الأربي للشريان السباتي الكبير. The heart was pulsating so that it throbbed throughout the body from the chest down into the groin extension of the main artery. Från hjärtat körs adrenalinet ut i kroppen, tänkte Erik och kände hur handsvetten började göra greppet kring bandyklubbans hårdlackerade yta osäkert. من القلب ، يندفع الأدرينالين إلى الجسم ، فكر إريك وشعر كيف بدأ عرق اليد في جعل القبضة حول سطح مضرب الباندي القوي غير مؤكد. The adrenaline runs from the heart to the body, Erik thought, and felt the sweat of his hands begin to make his grip on the hard lacquered surface of the bandy club insecure.

Viskningarna där utanför tilltog. ازدادت الهمسات هناك. The whispers outside grew louder. Erik uppfattade någonting om att ”räkna till tre”. أدرك إريك شيئًا عن "العد إلى ثلاثة".

”Ett” hördes det där ute och dörrhandtaget tycktes röra sig någon millimeter framme i mörkret. سمع صوت "واحد" هناك وبدا أن مقبض الباب يتحرك بضعة ملليمترات إلى الأمام في الظلام.

”Två... nu jävlar...” "اثنان ... الآن سخيف ..."

”Tre!”

Dörren rycktes upp och Eriks bländade ögon hann uppfatta hur Silverhielm sprang rakt på byrån. تم فتح الباب وأتيحت لعيون إريك المبهرة الوقت لإدراك كيف ركض سيلفرهيلم مباشرة إلى المكتب. The door was yanked open and Erik's dazzled eyes caught the sound of Silverhielm running towards the bureau. Kapı çekilerek açıldı ve Erik'in kamaşan gözleri Silverhielm'in büroya doğru koştuğunu gördü.

Erik siktade så gott han hann och slog bandyklubban med all kraft en decimeter ovanför Silverhielms huvud så att träflisorna rök ur dörrposten. استهدف إريك قدر استطاعته وضرب نادي العصابات بكل قوته على ارتفاع ديسيمتر فوق رأس سيلفرهيلم حتى تدخن رقائق الخشب من عتبة الباب. Erik took aim as best he could and hit the bandy club with all his might a decimetre above Silverhielm's head, causing the wood chips to fly out of the doorpost. Erik elinden geldiğince nişan aldı ve sopayı tüm gücüyle Silverhielm'in başının bir desimetre yukarısına vurarak tahta parçalarının kapı direğinden fırlamasına neden oldu.

Silverhielm skrek till men kom först inte loss därför att några andra trängde på bakifrån. صرخ سيلفرهيلم لكن في البداية لم يتحرر لأن شخصًا آخر دفع من الخلف. Silverhielm shouted but couldn't get away at first because someone else was pushing him from behind. Erik slog en gång till och dörren slogs hastigt igen så att det blev mörkt igen. أغلق إريك مرة أخرى وأغلق الباب مغلقًا حتى أظلم مرة أخرى.

– Det var första ronden, sa Erik, nu får vi se vad dom tror och inte tror. - قال إريك لقد كانت الجولة الأولى ، والآن يمكننا أن نرى ما يفكرون به وما لا يؤمنون به.

Där ute hördes en upprörd palaver. سمع صوت مزعج هناك. Det gick knappt att uppfatta annat än enstaka ord som ”bandyklubba... inte klok... livsfarligt... alla på en gång...” لم يكن من الممكن إدراك أي شيء سوى كلمات مفردة مثل "نادي باندي ... ليس حكيمًا ... يهدد الحياة ... كل ذلك مرة واحدة ..."

Efter en stund blev det tyst.

– Hör du mej Erik! - هل تسمعني يا إريك! skrek Silverhielm.

– Jag hör en Silverhäst som gnäggar, svarade Erik. - سمعت أنين الحصان الفضي ، أجاب إريك.

– Släpp bandyklubban för fan, det här är sista varningen! - أسقطوا نادي الباندي للجحيم ، هذا هو التحذير الأخير! fortsatte Silverhielm.

(Ja jäklar, viskade Erik, dom har gått på det.) (نعم ، اللعنة ، همس إريك ، لقد مروا بها.) (Yes, damn it, whispered Erik, they have fallen for it).

- Kom in och ta klubban om du vågar! - تعال وخذ النادي إذا كنت تجرؤ! ropade Erik tillbaks. صاح إريك.

Det blev ny palaver. لقد أصبح طائشًا جديدًا.

– Du har ändå ingen chans, lika bra du ger dej annars blir det bara värst för dej själv! - لا يزال لديك أي فرصة ، تمامًا كما تمنح نفسك وإلا فسيكون الأمر الأسوأ بالنسبة لك! - You don't have a chance anyway, you might as well give up or you'll only make things worse for yourself! hotade en okänd röst där ute. هدد صوت غير معروف هناك. threatened an unknown voice outside.

Sen hördes en serie kommandoord som tydde på att de andra i korridoren hade vaknat och kommit ut för att försöka se hur klostringen gick. ثم سُمِعَت سلسلة من كلمات الأمر تشير إلى أن الآخرين في الممر قد استيقظوا وخرجوا ليروا كيف يسير الدير. Then a series of command words were heard, indicating that the others in the corridor had woken up and come out to try to see how the monastery was doing. Nu jagades dom in på sina rum igen. الآن تم مطاردتهم إلى غرفهم مرة أخرى.

– Fint, viskade Erik, hade dom känt sig säkra på sin sak så hade dom andra killarna fått stanna ute för att se på. - حسنًا ، همس إريك ، لو شعروا بالأمان في حالتهم ، لكان على اللاعبين الآخرين البقاء بالخارج للمراقبة.

Det blev alldeles tyst där ute. لقد ساد الهدوء حقًا هناك. Då var nästa attack att vänta. ثم كان من المتوقع الهجوم التالي. O zaman bir sonraki saldırı bekleniyordu. Erik höjde bandyklubban. أثار إريك نادي الباندي. Skulle verkligen någon försöka sticka in huvudet igen? Ta ett dyksprång med sats in över byrån (det var väl vad han själv skulle ha prövat i deras läge; kom bara en av dom in i rummet så skulle saken vara sågott som klar). قم بالغوص مع مجموعة في المكتب (ربما كان هذا هو ما كان سيحاول هو نفسه في حالتهم ؛ إذا جاء واحد منهم فقط إلى الغرفة ، فسيتم الانتهاء تقريبًا). Take a diving leap across the desk (that's what he would have tried in their position; if only one of them entered the room, the matter would be as good as done). Masanın üzerinden bir dalış atlayışı yapın (onların konumunda olsaydı bunu denerdi; onlardan sadece biri odaya girseydi, iş bitmiş sayılırdı). Erik bytte grepp på bandyklubban så att han höll den med bred fattning för att snabbt kunna stöta uppåt och blockera en indykande rådis (fast hur skulle han då kunna undgå att skada rådisen?). قام إريك بتغيير قبضته على نادي الباندي حتى أنه أمسكها بقبضة واسعة ليتمكن من الدفع بسرعة وعرقلة مجلس الغوص (على الرغم من كيف يمكنه تجنب إصابة المجلس؟). Erik switched his grip on his bandy club to a wide grip so that he could quickly thrust it upwards and block an incoming raw ice (although how could he avoid injuring the raw ice?). Erik bandy sopasını geniş bir tutuşla tutmaya başladı, böylece sopayı hızla yukarı doğru itebilir ve gelen çiğ dondurmayı engelleyebilirdi (gerçi çiğ dondurmaya zarar vermekten nasıl kaçınabilirdi ki?). Nej det var något annat dom tänkte sig. Hayır, akıllarında başka bir şey vardı. En rycker upp dörren och en annan slänger en stol rakt in över byrån? أحدهما يفتح الباب والآخر يرمي كرسيًا على المكتب مباشرة؟ One yanks the door open and another throws a chair over the dresser? Biri kapıyı açıyor ve diğeri şifonyerin üzerine bir sandalye mi atıyor? Om stolen träffar i ansiktet på den som står där inne så faller han bakåt och då får man dom sekunder som behövs för att äntra byrån och storma in. إذا اصطدم الكرسي بوجه الشخص الواقف هناك ، فإنه يسقط للخلف ثم تحصل على الثواني اللازمة لدخول المكتب والعاصفة. Sandalye içeride duran kişinin yüzüne çarparsa, geriye doğru düşer ve ofise girip içeri dalmak için ihtiyacınız olan saniyeleri elde edersiniz.

Erik drog sig åt sidan för att kunna ducka för en stol och fattade på nytt bandyklubban i ett grepp för att kunna slå i dörrposten. انسحب إريك جانباً ليتمكن من الالتفاف على كرسي وأخذ عصا الباندي مرة أخرى في قبضة ليتمكن من الطرق على عمود الباب. Erik bir sandalyeyi eğmek için kendini yana çekti ve kapı direğine vurmak için bir kez daha sopayı kavradı.

Några viskningar. همسات قليلة. Birkaç fısıltı. Nu kom det snart. Şimdi yakında geliyordu.

Så rycktes dörren upp och där stod en av rådisarna och svängde en hink i en rörelse som såg ut som slow motion – det var en gul plasthink – och när hinken var på väg upp i luften duckade Erik och då hade han redan intuitivt anat vad det var. ثم تم فتح الباب ووقف أحد أعضاء المجلس يتأرجح دلوًا في حركة بدت وكأنها حركة بطيئة - لقد كان دلوًا بلاستيكيًا أصفر - وعندما كان الدلو في طريقه إلى الهواء ، انحط إريك ثم قام بالفعل خمن حدسي ما حيث. Then the door was jerked open and there was one of the raw ice cream makers swinging a bucket in what looked like slow motion - it was a yellow plastic bucket - and as the bucket was about to go up in the air, Erik ducked and by then he had already intuitively guessed what it was. Sonra kapı çekilerek açıldı ve çiğ dondurmacılardan biri ağır çekimdeymiş gibi görünen bir kovayı sallıyordu - sarı plastik bir kovaydı - ve kova havaya kalkmak üzereyken Erik eğildi ve o zamana kadar ne olduğunu sezgisel olarak tahmin etmişti.

In i rummet sköljde hela hinkens innehåll av avföring och urin. في الغرفة تغسل محتويات دلو البراز والبول بالكامل. Into the room, the entire bucket's contents of feces and urine poured. Lukten exploderade i näsborrarna samtidigt som plasket och stänket hördes. انفجرت الرائحة في الخياشيم في نفس الوقت الذي سمع فيه دفقة ورذاذ. The smell exploded in the nostrils, while the splashing and spraying was heard. Sen slogs dörren blixtsnabbt igen och så hördes skratten där ute. ثم أغلق الباب مجددًا ثم سُمعت ضحكات في الخارج.

– Fick du nåt på dej? - هل حصلت على شيء ما عليك؟ viskade Erik.

– Nej jag står här till vänster bakom dej. Det mesta kom på golvet och skrivbordet.

Och så en del i min säng. Vilka svin! ما الخنازير!

– Ja vilka svin. Vad tror du dom gör nu?

– Väntar ut oss kanske. - Waiting for us, perhaps. Det var ju tydligen inte böcklingar vi skulle bli i alla fall. على ما يبدو ، لم نكن لنكون حقراء على أي حال. Apparently, we weren't going to be hunchbacks after all.

De skrattade, nästan hysteriskt, för tredje gången under Klosternatten. ضحكوا ، بشكل هستيري تقريبًا ، للمرة الثالثة خلال كلوستيرناتن.

Där ute hördes skrap av möbler. في الخارج كان هناك تجريف للأثاث. Outside, the scraping of furniture could be heard. Någonting sköts för dörren. تم إطلاق النار على شيء ما على الباب. Something was shot at the door.

– Det är antagligen soffan från dagrummet, viskade Pierre, dom blockerar dörren för att stänga oss inne i skiten. همس بيير - ربما كانت أريكة من غرفة المعيشة ، إنهم يسدون الباب ليغلقونا في القرف. - It's probably the sofa from the day room, whispered Pierre, they're blocking the door to keep us in the shit. Vad gör vi nu?

– Ingenting, antar jag. - Nothing, I guess. Jo vi föreställer oss att vi sitter på ett torrdass på landet. نعم ، نتخيل أننا نجلس على أرض جافة في البلاد. Well, we imagine that we are sitting on a dry land in the countryside. Hör du hur humlorna surrar? هل تسمع طنين النحل؟ Can you hear the bumblebees buzzing? Där borta någonstans råmar en ko, inte sant? هناك في مكان ما ، بقرة تبكي ، أليس كذلك؟ There's a cow shouting over there somewhere, isn't there?

– Ja jag hör den alldeles tydligt. - نعم ، أسمعه بوضوح شديد. Du är ute hos oss på landet och det är sommarlov och vi är trettifem mil från Stjärnsberg. أنت في الخارج معنا في الخارج وهي عطلة صيفية ونحن على بعد خمسة وثلاثين ميلاً من Stjärnsberg. Vi har nämligen torrdass på landet och ibland när det blir fullt måste man ta och gräva ner skiten. لدينا الكثير من الأراضي الجافة في البلاد ، وفي بعض الأحيان عندما تمتلئ ، عليك أن تأخذ القرف وتدفنه. We have dry toilets in the country and sometimes when they get full you have to dig the shit out.

– Mm jag vet. Man gräver en grop och sen tar man handskar på sej och släpar bort tunnan till gropen och sen plask plask så välter man tunnan i gropen. تقوم بحفر حفرة ثم ترتدي قفازات وتسحب البرميل إلى الحفرة ثم ترش رذاذًا ثم تقلب البرميل في الحفرة. You dig a pit and then you put on gloves and drag the barrel to the pit and then splash splash splash you tip the barrel into the pit.

– Och skottar över skiten. - ويطلق النار على القرف. - And shovels over the shit.

– Ja fast vi får vänta lite med det. Man borde egentligen ta sig en rökpaus. يجب أن تأخذ استراحة للتدخين.

– Jamen våra röka är ju i plastpåsen i skogen. - حسنًا ، دخاننا موجود في كيس بلاستيكي في الغابة. - But our smokes are in plastic bags in the forest.

– Inte alls, jag räcker över en tänd cigarrett till dej, ta emot här i mörkret. - لا على الإطلاق ، سأسلمك سيجارة مشتعلة ، أقبلها هنا في الظلام. - Not at all, I pass you a lit cigarette, receive it here in the dark.

De famlade med händerna i mörkret tills de nådde varandra och Erik kunde räcka över den inbillade cigarretten. لقد تخبطوا بأيديهم في الظلام حتى وصلوا إلى بعضهم البعض وتمكن إريك من تسليم السيجارة الوهمية.

– Fan också, sa Pierre, John Silver, jag föredrar Marlboro. - قال بيير ، جون سيلفر ، الجحيم ، أنا أفضل مارلبورو.

– Tyvärr, vi får ta vad vi har. - Unfortunately, we have to take what we have.

De fortsatte en stund tills det verkade som om Rådet gått sin väg. استمروا لفترة حتى بدا أن المجلس قد سلك طريقه. They continued for a while until it seemed that the Council had left. Det kunde förstås vara en fint. يمكن بالطبع أن تكون جميلة. It could be a nice one, of course. Men dom hade tydligen blockerat dörren. لكن يبدو أنهم أغلقوا الباب. Erik lutade sig fram och kände på dörren. انحنى إريك إلى الأمام وشعر بالباب. Jo, det stämde. نعم ، كان هذا صحيحًا.

Då var det antagligen över. ثم ربما انتهى الأمر. Dom tänkte sig att soffan skulle bli kvar tills morgonen. ظنوا أن الأريكة ستبقى حتى الصباح.

Då behövde man i alla fall inte vakta dörren längre. ثم على الأقل لم يعد عليك حراسة الباب بعد الآن.

– Ska vi tända ljuset? undrade Pierre.

– Nej för helvete!

Kom ihåg att vi befinner oss på ett torrdass på landet och inte i ett nersvinat rum. تذكر أننا على أرض جافة في الريف ولسنا في غرفة متداعية.

– Men vi borde kanske öppna ett fönster? - ولكن ربما علينا فتح نافذة؟

– Satan också, fönstrena är surrade med ståltråd. - إبليس أيضا ، النوافذ مغطاة بأسلاك فولاذية.

– Visst, genial idé det där med att surra fönstrena. - طبعا ازدحام النوافذ فكرة رائعة.

– Ja och dom vet nu att vi måste öppna fönstret. Dra upp rullgardinen så får vi se. اسحب الستائر وسنرى.

Pierre flyttade sig försiktigt trevande med fötterna över det nersölade golvet och fram till skrivbordet så att han kunde luta sig fram och dra upp rullgardinen. حرك بيير قدميه بشكل مبدئي عبر الأرضية المتناثرة ثم إلى المكتب حتى يتمكن من الانحناء إلى الأمام وسحب الستارة لأعلى. Pierre carefully moved his feet across the soaked floor and over to the desk so that he could lean forward and open the blind. Sen stirrade de en stund ut i mörkret och regnet utan att se någonting. ثم حدقوا في الظلام والمطر لفترة من دون أن يروا شيئًا. Stanken började bli bedövande. كانت الرائحة الكريهة مخدرة.

Skulle rådisarna stå där ute i regnet och vänta tills dom öppnade fönstret? Tills någon av dom hoppade ut genom fönstret för att gå runt till stora ingången för att kunna ta sig in och dra bort soffan? حتى قفز أحدهم من النافذة ليتجول في المدخل الرئيسي للدخول وسحب الأريكة بعيدًا؟ Eller väntade dom vid stora ingången? Det var inte otroligt. لم يكن الأمر لا يصدق. It was not unbelievable.

Pierre trevade sig upp på skrivbordet för att hitta plattången. لمس بيير طريقه إلى المكتب ليجد أداة فرد الشعر. Pierre fought his way up the desk to find the straightener. Då och då svor han till när han tydligen satte handen i något. بين الحين والآخر يقسم عندما يمد يده على ما يبدو إلى شيء ما. Occasionally he would swear when he apparently put his hand in something. Sen pysslade han en stund med ståltråden kring fönsterhakarna och till slut kunde han slå upp ett fönster och häva sig ut för att spana efter dolda rådisar. ثم قام بالعبث لبعض الوقت بسلك فولاذي حول خطافات النافذة ، وفي النهاية تمكن من فتح النافذة والتسلق لاستكشاف الفجل المخفي. Then he fiddled with the wire around the window hooks for a while and finally he was able to open a window and venture out to look for hidden rotten ice.

Den kalla friska luften svepte in i rummet. اجتاح الهواء النقي البارد الغرفة.

– Om dom finns där ute så kan dom se oss men vi kan inte se dom om vi tänder ljuset, påpekade Pierre, men vi måste ju snart tänka på att städa lite, liksom. - إذا كانوا هناك ، يمكنهم رؤيتنا ، لكن لا يمكننا رؤيتهم إذا قمنا بتشغيل الضوء ، أشار بيير ، لكن علينا التفكير في التنظيف قريبًا ، نوعًا ما. - If they're out there, they can see us, but we can't see them if we turn on the lights," Pierre pointed out, "but we'll have to think about cleaning up soon.

– Ja och då måste vi få bort soffan, ska vi vänta lite till?

De diskuterade läget fram och tillbaks. ناقشوا الوضع ذهابا وإيابا. Det hade alltså varit sant det där med den insamlade skiten – man kunde förresten undra var dom förvarat den någonstans medan dom höll på att skita ihop den. لذلك كان من الممكن أن يكون الأمر صحيحًا بشأن الفضلات التي تم جمعها - بالمناسبة ، يمكنك أن تتساءل أين احتفظوا بها في مكان ما أثناء قيامهم بتجميعها معًا. So it had been true about the collected shit - one could wonder where they kept it somewhere while they were shitting it up. Men inte hade dom tänkt nöja sig med att bara slänga in den på måfå i Eriks och Pierres rum. لكنهم لم يقصدوا الاكتفاء برميها عشوائيًا في غرفة إيريك وبيير. But they weren't going to settle for just throwing it randomly into Erik and Pierre's room. Antagligen hade dom tänkt fånga in Erik, släpa ut honom och binda honom för att sen använda skiten och pisset på ett mera systematiskt sätt. من المفترض أنهم كانوا يعتزمون القبض على إريك ، وسحبه للخارج وربطه ثم استخدام القرف والبول بطريقة أكثر منهجية. Men nu var dom ju av med sin skit. But now they were out of their shit. Antagligen ansåg dom då att klostringen var avklarad. ربما اعتبروا بعد ذلك أن الدير قد اكتمل.

Å andra sidan fanns möjligheten att dom väntade vid stora ingången till elevhemmet för att fånga den som kom smygande för att ta sig in och ta bort soffan. من ناحية أخرى ، كان هناك احتمال أنهم كانوا ينتظرون عند المدخل الرئيسي للمهجع للقبض على أي شخص يتسلل لأخذ الأريكة. Inte hade dom väl längre någon lust att kasta sig in i rummet hursomhelst? لم يعد لديهم أي رغبة في إلقاء أنفسهم في الغرفة على أي حال؟ Nej, antingen hade dom gått hem var och en till sig eller också stod dom och väntade vid stora ingången. لا ، إما أنهم عادوا إلى منازلهم أو كانوا ينتظرون عند المدخل الرئيسي. No, they had either gone home separately or were waiting at the main entrance.

Eller också hade dom gått för att klostra andra. أو ذهبوا إلى دير الآخرين.