×

우리는 LingQ를 개선하기 위해서 쿠키를 사용합니다. 사이트를 방문함으로써 당신은 동의합니다 쿠키 정책.


image

Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Kapitel 3: Den stora dagen

Kapitel 3: Den stora dagen

Jag spärrade upp ögonen.

Jag låg kvar i sängen, darrande och flämtande, i flera minuter medan jag försökte glida ur drömmen. Himlen utanför fönstret övergick i grått och sedan blekrosa medan jag väntade på att pulsen skulle sluta skena.

När jag helt och hållet återvänt till verkligheten i mitt stökiga, välbekanta rum var jag lite irriterad på mig själv. Vilken dröm, natten före bröllopet! Där fick jag för att jag låg och grubblade över hemska historier mitt i natten.

I min iver att skaka av mig drömmen klädde jag på mig och gick ner till köket mycket tidigare än nödvändigt. Först städade jag de redan välstädade rummen, och när Charlie vaknade gräddade jag pannkakor. Jag var alldeles för uppskruvad för att själv få i mig någon frukost, så jag satt mest och studsade på min stol medan han åt.

”Du ska hämta mr Weber klockan tre”, påminde jag Charlie.

”Jag har inte så mycket att göra i dag, Bella, annat än att hämta prästen. Jag tror inte att jag kommer att glömma bort min enda arbetsuppgift.” Charlie hade tagit ledigt hela dagen för bröllopets skull och det märktes att han kände sig sysslolös. Med jämna mellanrum kastade han förstulna blickar på garderoben under trappan, där han förvarade sin fiskeutrustning.

”Det är inte din enda uppgift”, invände jag. ”Du måste också vara uppklädd och presentabel.”

Han stirrade ner på tallriken med rynkad panna och muttrade något om ”aftondräkt”.

Någon knackade rappt på dörren.

”Du tror att du har det tufft”, sa jag och reste mig upp med en grimas. ”Alice kommer att jobba med mig hela långa dagen.”

Charlie nickade eftertänksamt och höll med om att det var värre för mig. Jag böjde mig ner för att kyssa honom på hjässan när jag passerade – han rodnade och fnös – och gick sedan för att öppna dörren för min bästa tjejkompis och blivande svägerska.

Alices korta, svarta hår var inte taggigt och spretigt som vanligt, utan låg i eleganta lockar runt hennes ansikte. Hon såg väldigt skärpt och fokuserad ut, och drog ut mig ur huset efter att bara ha ropat: ”Hej, Charlie!” över axeln.

När vi satt oss i hennes Porsche granskade hon mitt ansikte. ”Åh, hjälp, titta på dina ögon!” Hon smackade missbelåtet med tungan. ”Vad har du gjort? Varit uppe hela natten?”

”Nästan.”

Hon blängde på mig. ”Jag har begränsad tid på mig att göra dig vacker, Bella – du borde ha tagit bättre hand om mitt råmaterial.”

”Ingen förväntar sig att jag ska vara vacker. Jag tror det största problemet är att jag riskerar att somna under ceremonin så att jag missar att säga 'ja' på rätt ställe och Edward kan fly.” Hon skrattade. ”Jag lovar att kasta min bukett på dig när det börjar dra ihop sig.”

”Tack.”

”Du kommer åtminstone att få gott om tid att sova på planet i morgon.”

Jag höjde ena ögonbrynet. I morgon, funderade jag. Om vi skulle ge oss av i kväll, efter festen, och fortfarande sitta på ett plan i morgon … då skulle vi i alla fall inte åka till Boise, Idaho. Edward hade inte gett mig en enda ledtråd. Jag grubblade inte särskilt mycket över det mystiska resmålet, men det kändes faktiskt lite märkligt att inte veta var jag skulle sova i morgon natt. Eller förhoppningsvis inte sova …

Alice insåg att hon hade avslöjat någonting och rynkade pannan. ”Jag har redan packat åt dig”, sa hon för att distrahera mig.

Det fungerade. ”Jag önskar att du hade låtit mig packa själv, Alice.”

”Då hade du fått för många ledtrådar.”

”Och du hade inte fått anledning att shoppa.”

”Om bara tio korta timmar kommer du att bli min svägerska … Dags att du kommer över den här motviljan mot nya kläder.”

Jag stirrade uppgivet ut genom vindrutan tills vi nästan var framme.

”Har han kommit tillbaka än?” frågade jag.

”Oroa dig inte, han kommer i tid. Men du får inte träffa honom när han än kommer tillbaka. Vi ska göra det här på det traditionella sättet.”

”Traditionellt”, fnös jag.

”Okej, med undantag för brudparet.”

”Du vet att han redan har tjuvkikat.”

”Åh, nej – det är därför jag är den enda som har sett dig i klänningen. Jag har varit väldigt noga med att inte tänka på den när han varit i närheten.”

”Jaha”, sa jag när vi svängde in på vägen mot huset. ”Jag ser att du har fått användning för dekorationerna från examensfesten igen.” Den nästan fem kilometer långa vägen var än en gång kantad av hundratusentals blinkande små lampor. Den här gången hade Alice dessutom prytt träden med vita sidenband.

”Den som spar, han har. Njut av det här, för du får inte se dekorationerna inomhus förrän det är dags.” Hon körde in i det enorma garaget norr om bostadshuset. Emmetts stora jeep var fortfarande borta.

”Sedan när får bruden inte se dekorationerna?” protesterade jag.

”Sedan hon gav mig ansvaret för dem. Jag vill att du ska bli överraskad när du kommer nerför trappan.”

Hon höll händerna för mina ögon när vi gick in i köket. Jag reagerade omedelbart på doften.

”Vad är det?” frågade jag medan hon guidade mig genom huset.

”Är det för mycket?” Alice lät genast ängslig. ”Du är den första människan här inne. Jag hoppas verkligen att jag har gjort rätt!”

”Det doftar fantastiskt!” försäkrade jag – nästan berusande, men inte överväldigande. Balansen mellan de olika dofterna var känslig och utsökt. ”Orangeblommor, syrener och … något annat? Gissar jag rätt?”

”Väldigt bra, Bella. Du missade bara fresiorna och rosorna.”

Hon tog inte händerna från mina ögon förrän vi kommit in i hennes stora badrum. Jag stirrade på den långa bänken, belamrad med saker som hörde hemma på en skönhetssalong, och började verkligen känna av min sömnlösa natt.

”Är det här verkligen nödvändigt? Jag kommer att se alldaglig ut bredvid honom vad du än gör.”

Hon tryckte ner mig i en låg, rosa fåtölj. ”Ingen kommer att våga kalla dig alldaglig när jag är klar med dig.”

”Bara för att de är rädda att du ska dricka deras blod”, muttrade jag. Jag lutade mig tillbaka i fåtöljen, slöt ögonen och hoppades att jag skulle kunna sova mig igenom det. Och jag nickade faktiskt till då och då medan hon smorde in, skrubbade och gned varje millimeter av min kropp.

Någon gång efter lunch gled Rosalie förbi badrumsdörren i en skimrande silverklänning, med håret uppsatt i en mjuk krona på hjässan. Hon var så vacker att jag bara ville gråta. Varför skulle man ens bry sig om att klä upp sig när Rosalie var i närheten?

”De är tillbaka”, sa Rosalie, och mitt barnsliga depressionsanfall gick genast över. Edward var hemma.

”Håll honom borta härifrån!”

”Han kommer inte att jäklas med dig i dag”, försäkrade Rosalie. ”Han värderar sitt liv för högt. Esme har satt dem i arbete på baksidan. Behöver du hjälp med något? Jag kan fixa hennes hår.”

Jag tappade hakan. Förtvivlat letade jag i minnet och försökte komma på hur jag skulle bära mig åt för att stänga munnen igen.

Jag hade aldrig varit Rosalies favoritperson, och stämningen mellan oss hade blivit ännu mer spänd eftersom hon tog illa vid sig personligen av det beslut jag hade fattat. Trots att hon hade sin ofattbara skönhet, sin kärleksfulla familj och sin själsfrände Emmett, så skulle hon ha bytt ut alltihop mot chansen att bli mänsklig igen. Så när jag nonchalant kastade bort allt hon önskade sig av livet som om det varit sopor, fick det henne inte precis att tycka mer om mig.

”Gärna”, svarade Alice glatt. ”Hon ska ha en inbakad fläta, och slöjan kommer att sitta här, undertill …”

Hon började dra fingrarna genom mitt hår, vrida och lyfta det för att visa vad hon menade. När hon var klar tog Rosalie över och började forma mitt hår med fjäderlätta händer medan Alice återvände till mitt ansikte.

När Rosalie väl fått Alices godkännande för min frisyr skickades hon iväg för att hämta min klänning och leta upp Jasper, som åkt iväg för att hämta min mamma och hennes man, Phil, på deras hotell. Nerifrån hörde jag ljudet av ytterdörren som gång på gång öppnades och stängdes. Sorlet av röster började stiga uppför trappan.

Alice bad mig stå upp för att hon skulle kunna lirka på mig klänningen utan att förstöra frisyren eller sminket. Mina knän skakade så häftigt när hon knäppte raden av pärlknappar i min rygg att satinet böljade.

”Andas djupt, Bella”, sa Alice. ”Och försök sänka pulsen. Du kommer att svettas bort sminket.”

Jag gav henne den mest sarkastiska blick jag kunde åstadkomma. ”Jag ska genast ta itu med det.”

”Jag måste klä på mig nu. Klarar du dig själv i två minuter?”

”Eh … Kanske?”

Hon himlade med ögonen och försvann ut ur rummet.

Jag koncentrerade mig på min andhämtning, räknade varje andetag och stirrade på mönstret badrumsbelysningen skapade på det blanka klänningstyget. Jag vågade inte titta i spegeln eftersom jag var rädd att bilden av mig själv i brudklänning skulle få mig att drabbas av en fulländad panikångestattack.

Alice var tillbaka innan jag hunnit dra tvåhundra andetag, i en klänning som rann nerför hennes slanka kropp likt ett vattenfall av silver.

”Alice … Wow.”

”Äh, det här är ingenting. Ingen kommer att titta på mig i dag. Inte när du befinner dig i samma rum.”

”Haha.”

”Okej, har du dig själv under kontroll? Eller ska jag hämta Jasper?”

”Har de kommit tillbaka? Är min mamma här?”

”Hon kom just in genom dörren. Hon är på väg upp.”

Renée hade kommit med flyget för två dagar sedan, och jag hade tillbringat så mycket tid som möjligt med henne – varenda minut jag kunde lirka henne bort från Esme och dekorationerna, alltså. Såvitt jag kunde bedöma hade hon haft roligare än ett barn som råkat bli inlåst på Disneyland över natten. På sätt och vis kände jag mig nästan lika lurad som Charlie. All den där onödiga rädslan för hennes reaktion …

”Åh, Bella!” pep hon nu och brast nästan i gråt innan hon ens hunnit in genom dörren. ”Åh, älskling, du är så vacker! Åh, jag börjar gråta! Alice, du är helt fantastisk! Du och Esme borde börja jobba som bröllopsarrangörer. Var hittade du den här klänningen? Den är makalös! Så smakfull, så elegant. Bella, det ser ut som om du just har klivit ur en Austen-filmatisering.” Mammas röst lät lite avlägsen och allt i rummet var en aning suddigt. ”Vilken kreativ idé, att låta temat kretsa kring Bellas ring. Så romantiskt! Tänk att den där ringen har funnits i släkten sedan artonhundratalet!”

Alice och jag sneglade konspiratoriskt på varandra. Mamma var ungefär hundra år fel i tiden när det gällde stilen på klänningen. Bröllopstemat kretsade egentligen inte kring ringen, utan kring Edward.

En bullrig harkling hördes från dörröppningen. ”Renée, Esme säger att det är dags för dig att komma ner”, sa Charlie.

”Nämen, Charlie, så stilig du är!” Renée lät närmast chockad, vilket kunde förklara Charlies vresiga svar.

”Alice lade vantarna på mig.”

”Är det redan dags?” mumlade Renée för sig själv. Hon lät nästan lika nervös som jag kände mig. ”Det har gått så fort, jag känner mig yr.”

Då var vi två.

”Ge mig en kram innan jag går ner”, insisterade Renée. ”Men försiktigt, så att ingenting går sönder.”

Mamma gav mig en mjuk kram runt midjan och gick sedan mot dörren, men hejdade sig och vände sig mot mig igen. ”Åh, jösses, jag glömde nästan! Charlie, var är asken?”

Pappa rotade i sina fickor och tog upp en liten vit ask som han gav till Renée. Hon lyfte på locket och sträckte fram asken mot mig.

”Något blått”, sa hon.

”Och något gammalt. De tillhörde din farmor”, insköt Charlie. ”Vi lät en juvelerare byta ut de falska stenarna mot safirer.”

I skrinet låg två tunga silverkammar. I det komplicerade blommönstret ovanför tänderna låg mörkblå safirer inbäddade.

Jag fick en klump i halsen. ”Mamma, pappa … ni borde inte ha …”

”Alice lät oss inte göra något annat”, sa Renée. ”Så fort vi försökte slet hon nästan strupen av oss.”

En hysterisk fnissning slank ur mig.

Alice kom fram och satte snabbt de båda silverkammarna på plats under mina tjocka flätor. ”Något gammalt och något blått”, funderade hon och tog ett par steg bakåt för att beundra mig. ”Och klänningen är ny … så här har du.”

Hon kastade något mot mig. Jag sträckte instinktivt ut handen och det fladdriga, vita strumpebandet landade i min handflata.

”Det är mitt och jag vill ha tillbaka det”, sa hon.

Jag rodnade.

”Då så”, sa Alice gillande. ”Lite färg – det var allt du behövde. Du är nu att betrakta som perfekt.” Med ett litet självbelåtet leende vände hon sig mot mina föräldrar. ”Renée, du måste gå ner nu.”

”Ja, madam.” Renée gav mig en slängkyss och skyndade sig ut.

”Charlie, är du snäll och hämtar blommorna?”

Medan Charlie var borta tog Alice strumpebandet ifrån mig och dök ner under min klänning. Jag drog efter andan när hennes kalla hand grep om min vrist och hon satte strumpebandet på plats.

Hon hann räta på sig innan Charlie kom tillbaka med två fylliga, vita buketter. Doften av rosor, orangeblommor och fresior omsvepte mig som i en mjuk dimma.

Rosalie – familjens skickligaste musiker med undantag för Edward – började spela piano på bottenvåningen. Pachelbels kanon. Jag började hyperventilera.

”Ta det lugnt, Bella”, sa Charlie och vände sig nervöst mot Alice. ”Hon ser lite blek ut. Tror du att hon klarar det?”

Hans röst lät avlägsen. Jag kände inte mina ben.

”Det hoppas jag verkligen.” Alice stod på tå framför mig för att kunna se mig i ögonen. Hon grep hårt om mina handleder. ”Koncentrera dig, Bella. Edward väntar på dig där nere.”

Jag drog ett djupt andetag och försökte samla mig.

Musiken övergick långsamt i en ny melodi. Charlie rörde lätt vid mig. ”Bella, det är dags.”

”Bella?” Alice fortsatte se mig i ögonen.

”Ja”, pep jag. ”Edward. Okej.” Jag lät henne dra ut mig ur rummet, med Charlie hängande i armbågen.

Musiken var högre ute i hallen. Den drev uppför trappan tillsammans med doften av miljoner blommor. Jag koncentrerade mig på tanken på Edward som väntade där nere och tvingade fötterna framåt.

Musiken var välbekant – Wagners traditionella marsch, om än rejält utsmyckad.

”Min tur”, kvittrade Alice. ”Räkna till fem och följ efter mig.” Hon började långsamt och elegant dansa nerför trappan. Jag borde ha insett att det var ett misstag att ha Alice som min enda brudtärna. Jag skulle bara se ännu klumpigare ut bakom henne.

En plötslig fanfar överröstade musiken och jag visste att det var min signal. ”Låt mig inte ramla, pappa”, viskade jag.

Charlie tog min arm under sin i ett fast grepp.

Ett steg i taget, intalade jag mig när vi långsamt började gå nerför trappan. Jag höjde inte blicken förrän jag stod med båda fötterna på plant golv, men jag kunde höra gästernas viskningar och mumlanden när jag kom inom synhåll. Ljudet fick det att hetta i kinderna – typiskt mig att spela den rodnande bruden.

Så fort jag lyckats manövrera den förrädiska trappan började jag spana efter honom. Ett kort ögonblick distraherades jag av alla vita blommor och sidenband som hängde i girlanger från allt i rummet som inte var levande. Men jag slet blicken från blomsterprakten, sökte i raderna av satinklädda stolar – och rodnade ännu mer när jag såg alla ansikten vända mot mig – tills jag slutligen hittade honom, vid ett blomsterklätt valv längst fram.

Jag var knappt medveten om att Carlisle stod vid hans sida och att Angelas far stod bakom dem båda. Jag såg inte min mor där hon måste ha suttit i främsta raden, min nya familj eller någon av gästerna – de fick vänta till senare.

Allt jag egentligen såg var Edwards ansikte. Det fyllde mitt synfält, överväldigade mina sinnen. Hans ögon var som smält, glödande guld, hans perfekta ansikte nästan bistert av djupet i hans känslor. Sedan, när han mötte min förundrade blick, lyste det upp i ett hisnande, triumferande leende.

Plötsligt var det bara trycket från Charlies hand mot min som hindrade mig från att rusa raka vägen fram till altaret.

Marschen gick för långsamt och jag måste anstränga mig för att hålla takten, men lyckligtvis var altargången väldigt kort. Och sedan var jag äntligen framme. Edward sträckte fram handen. Charlie tog min hand, och i en symbolisk gest lika gammal som själva världen lade han den i Edwards. Jag rörde vid hans svala hud, och jag var hemma.

Våra löften var de enkla, traditionella ord som yttrats miljontals gånger, om än aldrig av ett par precis som vi. Vi hade bara bett mr Weber att göra en enda liten ändring, och han hade utan protester bytt ut raden ”tills döden skiljer oss åt” mot det mer passande ”så länge vi båda andas”.

I det ögonblicket, när prästen sa sitt, verkade min värld – som så länge varit uppochner – äntligen falla på plats. Jag insåg hur löjlig jag varit som fruktat det här, som om det varit en oönskad födelsedagspresent eller förnedrande uppvisning, som studentbalen. Jag såg in i Edwards klara, lyckliga ögon och visste att jag också hade vunnit. För det enda som spelade någon roll var att jag fick stanna hos honom.

Jag insåg inte att jag grät förrän det blev dags att uttala ordet. ”Ja”, lyckades jag klämma fram i en nästan ohörbar viskning, medan jag blinkade bort tårarna för att kunna se hans ansikte.

När det var hans tur klingade ordet högt och triumferande. ”Ja”, sa han.

När mr Weber tillkännagivit att vi nu var man och hustru höjde Edward händerna för att kupa dem om mitt ansikte, försiktigt, som om det vore lika skört som de vita blomsterbladen ovanför våra huvuden. Genom den förblindande ridån av tårar försökte jag inse att denna makalösa varelse var min. Hans gyllene ögon såg också ut som om de skulle ha fyllts av tårar, om det inte varit omöjligt. När han sänkte ansiktet mot mitt ställde jag mig på tå och kastade armarna – med bukett och allt – runt hans hals.

Han kysste mig ömt, med tillbedjan, så att jag glömde bort gästerna, platsen, tiden, anledningen … Allt jag mindes var att han älskade mig, att han ville ha mig, att jag var hans.

Han inledde kyssen och han fick avsluta den. Jag klamrade mig fast vid honom, ignorerade fnissningarna och harklingarna från bänkraderna. Till slut rätade han på sig – alltför snart – för att se på mig. På ytan var hans plötsliga leende roat, nästan retsamt, men där fanns också en djup och innerlig glädje i samklang med min egen.

Gästerna började applådera och han vände oss båda mot våra vänner och familjer. Jag kunde inte slita blicken från hans ansikte.

Min mors armar var de första som hittade mig, hennes tårfyllda ögon det första jag såg när jag slutligen, motvilligt, vände mig bort från Edward. Sedan slussades jag genom folksamlingen, från famn till famn, bara vagt medveten om vem som kramade mig eftersom jag koncentrerade mig helt och hållet på känslan av Edwards hand i min. Men jag noterade skillnaden mellan de mjuka, varma kramarna från mina mänskliga vänner och de ömma, svala omfamningarna från min nya familj.

En glödande het kram skiljde sig från alla de andra – Seth Clearwater hade trotsat vampyrhorden för att fylla tomrummet efter min förlorade varulvsvän.


Kapitel 3: Den stora dagen Kapitel 3: Der große Tag Chapter 3: The Big Day Глава 3: Знаменательный день 第3章:大日子

Jag spärrade upp ögonen. فتحت عيني. I opened my eyes.

Jag låg kvar i sängen, darrande och flämtande, i flera minuter medan jag försökte glida ur drömmen. استلقيت في الفراش ، أرتجف وألهث ، لعدة دقائق بينما كنت أحاول الهروب من الحلم. I lay in bed, trembling and panting, for several minutes as I tried to slip out of the dream. Himlen utanför fönstret övergick i grått och sedan blekrosa medan jag väntade på att pulsen skulle sluta skena. تحولت السماء خارج النافذة إلى اللون الرمادي ثم تحولت إلى اللون الوردي الباهت بينما كنت أنتظر توقف النبض عن السطوع. The sky outside the window turned gray and then pale pink while I waited for my pulse to stop shining.

När jag helt och hållet återvänt till verkligheten i mitt stökiga, välbekanta rum var jag lite irriterad på mig själv. عندما عدت تمامًا إلى الواقع في غرفتي الفوضوية المألوفة ، كنت منزعجة قليلاً من نفسي. When I completely returned to reality in my messy, familiar room, I was a little annoyed with myself. Vilken dröm, natten före bröllopet! يا له من حلم الليلة التي سبقت الزفاف! What a dream, the night before the wedding! Där fick jag för att jag låg och grubblade över hemska historier mitt i natten. هذا ما حصلت عليه لأنني مستلقية هناك أفكر في القصص المروعة في منتصف الليل. I got there because I was lying and pondering horrible stories in the middle of the night.

I min iver att skaka av mig drömmen klädde jag på mig och gick ner till köket mycket tidigare än nödvändigt. في شغفي للتخلص من الحلم ، ارتديت ملابسي ونزلت إلى المطبخ في وقت أبكر بكثير من اللازم. In my eagerness to shake off the dream, I got dressed and went down to the kitchen much earlier than necessary. Först städade jag de redan välstädade rummen, och när Charlie vaknade gräddade jag pannkakor. أولاً ، قمت بتنظيف الغرف المرتبة بالفعل ، وعندما استيقظ تشارلي صنعت الفطائر. First I cleaned the already tidy rooms, and when Charlie woke up I made pancakes. Jag var alldeles för uppskruvad för att själv få i mig någon frukost, så jag satt mest och studsade på min stol medan han åt. كنت أجهد كثيرًا لدرجة أنني لم أتناول وجبة الإفطار بنفسي ، لذلك جلست في الغالب وأرتد على مقعدي بينما هو يأكل. I was far too bloated to get myself any breakfast, so I mostly sat and bounced on my chair while he ate.

”Du ska hämta mr Weber klockan tre”, påminde jag Charlie. ذكّرت تشارلي: "عليك أن تلتقط السيد ويبر في الساعة الثالثة". "You're going to pick up Mr. Weber at three o'clock," I reminded Charlie.

”Jag har inte så mycket att göra i dag, Bella, annat än att hämta prästen. "ليس لدي الكثير لأفعله اليوم ، بيلا ، بخلاف إحضار الكاهن. "I do not have much to do today, Bella, other than fetch the priest. Jag tror inte att jag kommer att glömma bort min enda arbetsuppgift.” Charlie hade tagit ledigt hela dagen för bröllopets skull och det märktes att han kände sig sysslolös. لا أعتقد أنني سأنسى وظيفتي الواحدة ". كان تشارلي قد أخذ إجازة طوال اليوم لحضور حفل الزفاف وكان من الملاحظ أنه كان يشعر بالخمول. I do not think I will forget my only job. ” Charlie had taken time off all day for the wedding and it was noticed that he felt idle. Med jämna mellanrum kastade han förstulna blickar på garderoben under trappan, där han förvarade sin fiskeutrustning. على فترات منتظمة ألقى نظرات خفية على الخزانة تحت الدرج ، حيث كان يحتفظ بمعدات الصيد الخاصة به. At regular intervals, he glanced stealthily at the closet under the stairs, where he kept his fishing gear.

”Det är inte din enda uppgift”, invände jag. "هذه ليست مهمتك الوحيدة ،" اعترضت. "It's not your only task," I objected. ”Du måste också vara uppklädd och presentabel.” "عليك أيضًا أن تكون متأنقًا وأنيقًا." "You also have to be dressed up and presentable."

Han stirrade ner på tallriken med rynkad panna och muttrade något om ”aftondräkt”. حدق في الطبق بجبين مجعد وتمتم بشيء عن "فستان السهرة". He stared down at the plate with a furrowed brow and muttered something about "evening dress".

Någon knackade rappt på dörren. قرع أحدهم الباب. Jemand klopfte an die Tür. Someone knocked on the door.

”Du tror att du har det tufft”, sa jag och reste mig upp med en grimas. قلت ، وأنا أقف بتجهم: "تعتقد أنك تواجه صعوبة في ذلك". "You think you have it tough," I said, standing up with a grimace. ”Alice kommer att jobba med mig hela långa dagen.” "Alice will work with me all long day."

Charlie nickade eftertänksamt och höll med om att det var värre för mig. أومأ تشارلي برأسه مدروسًا ، ووافق على أن الأمر كان أسوأ بالنسبة لي. Charlie nickte nachdenklich und stimmte zu, dass es für mich schlimmer war. Charlie nodded thoughtfully and agreed that it was worse for me. Jag böjde mig ner för att kyssa honom på hjässan när jag passerade – han rodnade och fnös – och gick sedan för att öppna dörren för min bästa tjejkompis och blivande svägerska. انحنى لأقبل الجزء العلوي من رأسه عندما مررت - احمر خجلاً وشخر - ثم ذهبت لفتح الباب لأفضل صديقة لي وزوجة أختي في المستقبل. I bent down to kiss him on the head as I passed - he blushed and snorted - and then went to open the door for my best girl friend and future sister-in-law.

Alices korta, svarta hår var inte taggigt och spretigt som vanligt, utan låg i eleganta lockar runt hennes ansikte. لم يكن شعر أليس الأسود القصير شائكًا وفوضويًا كالمعتاد ، ولكنه كان مموجًا في تجعيد الشعر الأنيق حول وجهها. Alice's short, black hair was not spiky and sprawling as usual, but lay in elegant curls around her face. Hon såg väldigt skärpt och fokuserad ut, och drog ut mig ur huset efter att bara ha ropat: ”Hej, Charlie!” över axeln. بدت حادة ومركزة للغاية ، وأخرجتني من المنزل بعد الصراخ فقط ، "يا تشارلي!" فوق الكتف. She looked very sharp and focused, and pulled me out of the house after just yelling, "Hey, Charlie!" over the shoulder.

När vi satt oss i hennes Porsche granskade hon mitt ansikte. بينما كنا نجلس في سيارة بورش ، درست وجهي. As we sat in her Porsche, she examined my face. ”Åh, hjälp, titta på dina ögon!” Hon smackade missbelåtet med tungan. "أوه ، ساعد ، انظر إلى عينيك!" صفعت لسانها باستنكار. "Oh, Hilfe, schau dir in die Augen!" Sie schmatzte unzufrieden mit der Zunge. "Oh, help, look into your eyes!" She smacked her tongue dissatisfied. ”Vad har du gjort? "ماذا فعلت؟ "What have you done? Varit uppe hela natten?” هل استيقظت طوال الليل؟ " Been up all night?”

”Nästan.” "تقريبيا." "Almost."

Hon blängde på mig. حدقت في وجهي. She glared at me. ”Jag har begränsad tid på mig att göra dig vacker, Bella – du borde ha tagit bättre hand om mitt råmaterial.” "لدي وقت محدود لأجعلك جميلة يا بيلا - كان يجب أن تعتني بالمواد الخام الخاصة بي بشكل أفضل." "I have limited time to make you beautiful, Bella - you should have taken better care of my raw materials."

”Ingen förväntar sig att jag ska vara vacker. "لا أحد يتوقع مني أن أكون جميلة. „Niemand erwartet von mir, dass ich schön bin. "No one expects me to be beautiful. Jag tror det största problemet är att jag riskerar att somna under ceremonin så att jag missar att säga 'ja' på rätt ställe och Edward kan fly.” أعتقد أن المشكلة الأكبر هي أنني أخاطر بالنوم أثناء الحفل حتى أفتقد قول "نعم" في المكان المناسب ويمكن لإدوارد الهرب ". I think the biggest problem is that I risk falling asleep during the ceremony so that I miss saying 'yes' in the right place and Edward can escape. " Hon skrattade. ضحكت. She laughed. ”Jag lovar att kasta min bukett på dig när det börjar dra ihop sig.” "أعدك بإلقاء باقة زهوري عليك عندما تبدأ في الانكماش." "Ich verspreche dir, meinen Strauß nach dir zu werfen, wenn er anfängt zu schrumpfen." "I promise to throw my bouquet at you when it starts to shrink."

”Tack.” "Thanks."

”Du kommer åtminstone att få gott om tid att sova på planet i morgon.” "على الأقل سيكون لديك متسع من الوقت للنوم على متن الطائرة غدًا." "At least you'll have plenty of time to sleep on the plane tomorrow."

Jag höjde ena ögonbrynet. لقد رفعت حاجب واحد. I raised one eyebrow. I morgon, funderade jag. اعتقدت غدا. Tomorrow, I thought. Om vi skulle ge oss av i kväll, efter festen, och fortfarande sitta på ett plan i morgon … då skulle vi i alla fall inte åka till Boise, Idaho. إذا كنا سنغادر الليلة ، بعد الحفلة ، وما زلنا على متن طائرة غدًا ... لن نذهب إلى بويز ، أيداهو على أي حال. If we were to leave tonight, after the party, and still sit on a plane tomorrow… then we would not go to Boise, Idaho. Edward hade inte gett mig en enda ledtråd. لم يعطني إدوارد فكرة واحدة. Edward had not given me a single clue. Jag grubblade inte särskilt mycket över det mystiska resmålet, men det kändes faktiskt lite märkligt att inte veta var jag skulle sova i morgon natt. لم أفكر كثيرًا في الوجهة الغامضة ، لكنها في الواقع شعرت ببعض الغرابة لأنني لا أعرف أين سأنام ليلة الغد. I did not think much about the mysterious destination, but it actually felt a little strange not to know where I would sleep tomorrow night. Eller förhoppningsvis inte sova … أو نأمل ألا تنام ... Or hopefully not sleep…

Alice insåg att hon hade avslöjat någonting och rynkade pannan. أدركت أليس أنها كشفت عن شيء وعبست. Alice erkannte, dass sie etwas preisgegeben hatte und runzelte die Stirn. Alice realized she had revealed something and frowned. ”Jag har redan packat åt dig”, sa hon för att distrahera mig. قالت لتشتت انتباهي: "لقد حزمت لك بالفعل". "I already packed for you," she said to distract me.

Det fungerade. انها عملت. It worked. ”Jag önskar att du hade låtit mig packa själv, Alice.” "أتمنى أن تدعني أحزم نفسي يا أليس." "Ich wünschte, du hättest mich selbst packen lassen, Alice." "I wish you had let me pack yourself, Alice."

”Då hade du fått för många ledtrådar.” "إذن كان لديك الكثير من القرائن." "Then you would have had too many clues."

”Och du hade inte fått anledning att shoppa.” "ولم يكن لديك سبب للتسوق." "Und du hattest keinen Grund einzukaufen." "And you had no reason to shop."

”Om bara tio korta timmar kommer du att bli min svägerska … Dags att du kommer över den här motviljan mot nya kläder.” "في غضون عشر ساعات فقط ستكون أخت زوجي ... حان الوقت لتتغلب على هذا النفور من الملابس الجديدة." "In just ten short hours you will be my sister-in-law… Time to get over this aversion to new clothes."

Jag stirrade uppgivet ut genom vindrutan tills vi nästan var framme. حدقت باكتئاب خارج الزجاج الأمامي حتى اقتربنا من هناك. I stared dejectedly out the windshield until we were almost there.

”Har han kommit tillbaka än?” frågade jag. "هل عاد بعد؟" هل سألت. "Has he come back yet?" did I ask.

”Oroa dig inte, han kommer i tid. “Don't worry, he will be on time. Men du får inte träffa honom när han än kommer tillbaka. لكن يجب ألا تقابله متى عاد. Aber Sie dürfen ihn nicht treffen, wenn er zurückkommt. But you must not meet him whenever he returns. Vi ska göra det här på det traditionella sättet.” سنفعل ذلك بالطريقة التقليدية ". We're going to do this the traditional way.”

”Traditionellt”, fnös jag. "تقليدي" ، أشخر. "Traditional," I snort.

”Okej, med undantag för brudparet.” "حسنًا ، باستثناء العروس والعريس." "Okay, außer Braut und Bräutigam." "Okay, except for the bride and groom."

”Du vet att han redan har tjuvkikat.” "أنت تعرف أنه مختلس النظر بالفعل." "You know he's already peeped."

”Åh, nej – det är därför jag är den enda som har sett dig i klänningen. "أوه ، لا - لهذا السبب أنا الوحيد الذي رأيتك في الفستان. "Oh, no - that's why I'm the only one who's seen you in the dress. Jag har varit väldigt noga med att inte tänka på den när han varit i närheten.” لقد كنت حريصًا جدًا على عدم التفكير في الأمر عندما يكون موجودًا ". Ich habe sehr darauf geachtet, nicht darüber nachzudenken, wenn er in der Nähe war.“ I have been very careful not to think about it when he has been around. ”

”Jaha”, sa jag när vi svängde in på vägen mot huset. قلت: "نعم" بينما كنا ندور في الطريق المؤدي إلى المنزل. "Well," I said as we turned onto the road to the house. ”Jag ser att du har fått användning för dekorationerna från examensfesten igen.” Den nästan fem kilometer långa vägen var än en gång kantad av hundratusentals blinkande små lampor. "أرى أنك قد استفدت من زينة حفل التخرج مرة أخرى." كان الطريق الذي يبلغ طوله خمسة كيلومترات تقريبًا محاطًا بمئات الآلاف من الأضواء الصغيرة الوامضة. "I see that you have got use for the decorations from the graduation party again." The nearly five-kilometer-long road was once again lined with hundreds of thousands of flashing small lights. Den här gången hade Alice dessutom prytt träden med vita sidenband. هذه المرة زينت أليس الأشجار أيضًا بشرائط بيضاء من الحرير. This time, Alice had also adorned the trees with white silk ribbons.

”Den som spar, han har. "من ينقذ ، لديه. "He who saves, he has. Njut av det här, för du får inte se dekorationerna inomhus förrän det är dags.” Hon körde in i det enorma garaget norr om bostadshuset. استمتع بهذا ، لأنك لن ترى الزخارف بالداخل حتى يحين الوقت ". اقتحمت المرآب الضخم شمال المبنى السكني. Enjoy this, because you can not see the decorations indoors until it's time. ” She drove into the huge garage north of the apartment building. Emmetts stora jeep var fortfarande borta. لا تزال سيارة جيب إيميت الكبيرة قد اختفت. Emmett's big jeep was still gone.

”Sedan när får bruden inte se dekorationerna?” protesterade jag. "منذ متى لا يسمح للعروس برؤية الزينة؟" اعترضت. "Since when is the bride not allowed to see the decorations?" I protested.

”Sedan hon gav mig ansvaret för dem. "منذ أن جعلتني مسؤولاً عنهم. “Since she put me in charge of them. Jag vill att du ska bli överraskad när du kommer nerför trappan.” I want you to be surprised when you come down the stairs.”

Hon höll händerna för mina ögon när vi gick in i köket. وضعت يديها فوق عيني ونحن دخلنا المطبخ. She held her hands over my eyes as we entered the kitchen. Jag reagerade omedelbart på doften. لقد تفاعلت على الفور مع الرائحة. I reacted immediately to the smell.

”Vad är det?” frågade jag medan hon guidade mig genom huset. "ما هذا؟" سألت وهي توجهني عبر المنزل. "What is it?" I asked as she guided me through the house.

”Är det för mycket?” Alice lät genast ängslig. "هل هو كثير؟" بدت أليس على الفور قلقة. "Is it too much?" Alice immediately sounded anxious. ”Du är den första människan här inne. "أنت أول شخص هنا. “You are the first person in here. Jag hoppas verkligen att jag har gjort rätt!” آمل حقًا أن أكون قد فعلت الشيء الصحيح! " I really hope I did the right thing! ”

”Det doftar fantastiskt!” försäkrade jag – nästan berusande, men inte överväldigande. "رائحتها رائعة!" أكدت - مسكرًا تقريبًا ، لكن ليس ساحقًا. “It smells amazing!” I assured—almost intoxicating, but not overwhelming. Balansen mellan de olika dofterna var känslig och utsökt. كان التوازن بين الروائح المختلفة دقيقًا ورائعًا. The balance between the different scents was delicate and exquisite. ”Orangeblommor, syrener och … något annat? "أزهار البرتقال ، الليلك و ... شيء آخر؟ “Orange blossoms, lilacs and… something else? Gissar jag rätt?” Am I guessing right?”

”Väldigt bra, Bella. “Very good, Bella. Du missade bara fresiorna och rosorna.” لقد فاتتك للتو الفريزيا والورود ". You just missed the freesias and roses.”

Hon tog inte händerna från mina ögon förrän vi kommit in i hennes stora badrum. لم ترفع يديها عن عيني حتى دخلنا حمامها الكبير. She did not take her hands off my eyes until we entered her large bathroom. Jag stirrade på den långa bänken, belamrad med saker som hörde hemma på en skönhetssalong, och började verkligen känna av min sömnlösa natt. حدقت في المقعد الطويل ، ممتلئًا بالأشياء التي تخص صالون التجميل ، وبدأت حقًا أشعر بالليل بلا نوم. I stared at the long bench, cluttered with things that belonged in a beauty salon, and really began to feel my sleepless night.

”Är det här verkligen nödvändigt? “Is this really necessary? Jag kommer att se alldaglig ut bredvid honom vad du än gör.” سأبدو بجانبه عاديًا بغض النظر عما تفعله ". I will look everyday next to him no matter what you do. ”

Hon tryckte ner mig i en låg, rosa fåtölj. دفعتني إلى كرسي منخفض بذراعين وردي اللون. She pushed me into a low, pink armchair. ”Ingen kommer att våga kalla dig alldaglig när jag är klar med dig.” "لن يجرؤ أحد على مناداتك بالدنيوية عندما أنتهي منك." "No one will dare to call you everyday when I'm done with you."

”Bara för att de är rädda att du ska dricka deras blod”, muttrade jag. تمتمت: "فقط لأنهم خائفون من شرب دمائهم". "Just because they're afraid you'll drink their blood," I muttered. Jag lutade mig tillbaka i fåtöljen, slöt ögonen och hoppades att jag skulle kunna sova mig igenom det. استندت للخلف على كرسي بذراعين وأغمضت عينيّ وتمنيت أن أنام من خلاله. I leaned back in the armchair, closed my eyes and hoped I could sleep through it. Och jag nickade faktiskt till då och då medan hon smorde in, skrubbade och gned varje millimeter av min kropp. وفي الواقع ، أومأت برأسي من وقت لآخر وهي تقوم بتشحيم وتنظيف وفرك كل ملليمتر من جسدي. And I actually nodded every now and then while she lubricated, scrubbed and rubbed every millimeter of my body.

Någon gång efter lunch gled Rosalie förbi badrumsdörren i en skimrande silverklänning, med håret uppsatt i en mjuk krona på hjässan. في وقت ما بعد الغداء ، تسللت روزالي عبر باب الحمام مرتدية فستانًا فضيًا متلألئًا ، وشعرها في تاج ناعم فوق رأسها. Sometime after lunch, Rosalie slipped past the bathroom door in a shimmering silver dress, her hair in a soft crown on top of her head. Hon var så vacker att jag bara ville gråta. She was so beautiful I just wanted to cry. Varför skulle man ens bry sig om att klä upp sig när Rosalie var i närheten? لماذا يزعج أي شخص عناء ارتداء الملابس عندما تكون روزالي موجودة؟ Why would anyone even bother to dress up when Rosalie was around?

”De är tillbaka”, sa Rosalie, och mitt barnsliga depressionsanfall gick genast över. قالت روزالي: "لقد عادوا" ، ومرت نوبة اكتئابي الطفولية على الفور. "They're back," Rosalie said, and my childish bout of depression went away immediately. Edward var hemma. Edward was home.

”Håll honom borta härifrån!” "ابقوه خارج هنا!" "Keep him away from here!"

”Han kommer inte att jäklas med dig i dag”, försäkrade Rosalie. أكدت روزالي: "لن يمارس الجنس معك اليوم". "He will not be fucked with you today," Rosalie assured. ”Han värderar sitt liv för högt. "إنه يقدر حياته كثيرًا. "He values his life too highly. Esme har satt dem i arbete på baksidan. لقد وضعهم Esme للعمل في الخلف. Esme has put them to work in the back. Behöver du hjälp med något? Do you need help with anything? Jag kan fixa hennes hår.” I can do her hair.”

Jag tappade hakan. أسقطت ذقني. I dropped my chin. Förtvivlat letade jag i minnet och försökte komma på hur jag skulle bära mig åt för att stänga munnen igen. بحثت في ذاكرتي بشكل يائس ، محاولًا معرفة كيفية تدعيم نفسي لإغلاق فمي مرة أخرى. Verzweifelt durchsuchte ich mein Gedächtnis und versuchte herauszufinden, wie ich mich darauf vorbereiten sollte, meinen Mund wieder zu schließen. Desperate, I searched in my memory and tried to figure out how to behave to close my mouth again.

Jag hade aldrig varit Rosalies favoritperson, och stämningen mellan oss hade blivit ännu mer spänd eftersom hon tog illa vid sig personligen av det beslut jag hade fattat. لم أكن أبدًا الشخص المفضل لدى روزالي ، وأصبح الجو بيننا أكثر توتراً لأنها تعرضت للإهانة الشخصية من القرار الذي اتخذته. Ich war nie Rosalies Lieblingsperson gewesen und die Atmosphäre zwischen uns war noch angespannter geworden, als sie persönlich Anstoß an meiner Entscheidung nahm. I had never been Rosalie's favorite person, and the atmosphere between us had become even more tense because she personally took it badly from the decision I had made. Trots att hon hade sin ofattbara skönhet, sin kärleksfulla familj och sin själsfrände Emmett, så skulle hon ha bytt ut alltihop mot chansen att bli mänsklig igen. على الرغم من أنها كانت تتمتع بجمال لا يمكن تصوره ، وعائلتها المحبة ، ورفيقها الحميم إيميت ، إلا أنها كانت ستبادلها جميعًا من أجل فرصة أن تكون إنسانًا مرة أخرى. Obwohl sie ihre unvorstellbare Schönheit, ihre liebevolle Familie und ihren Seelenverwandten Emmett hatte, hätte sie alles gegen die Chance eingetauscht, wieder ein Mensch zu sein. Even though she had her unimaginable beauty, her loving family and her soulmate Emmett, she would have exchanged everything for the chance to become human again. Så när jag nonchalant kastade bort allt hon önskade sig av livet som om det varit sopor, fick det henne inte precis att tycka mer om mig. لذلك عندما رميت كل شيء تريده من الحياة بشكل عرضي وكأنه قمامة ، لم تجعلها تحبني أكثر. So when I casually threw away everything she wished for in life as if it were garbage, it did not exactly make her like me more.

”Gärna”, svarade Alice glatt. أجابت أليس بمرح: "بالتأكيد". "Happy," Alice replied happily. ”Hon ska ha en inbakad fläta, och slöjan kommer att sitta här, undertill …” "سيكون لها جديلة مخبوزة ، ويجلس الحجاب هنا ، تحتها ..." "She should have a baked-in braid, and the veil will sit here, underneath…"

Hon började dra fingrarna genom mitt hår, vrida och lyfta det för att visa vad hon menade. بدأت في تمرير أصابعها من خلال شعري ، ولفه ورفعه لإظهار ما تعنيه. She started pulling her fingers through my hair, twisting and lifting it to show what she meant. När hon var klar tog Rosalie över och började forma mitt hår med fjäderlätta händer medan Alice återvände till mitt ansikte. عندما انتهت ، تولت روزالي زمام الأمور وبدأت في تصفيف شعري بأيدٍ خفيفة من الريش بينما عادت أليس إلى وجهي. When she was done, Rosalie took over and started styling my hair with feathery hands while Alice returned to my face.

När Rosalie väl fått Alices godkännande för min frisyr skickades hon iväg för att hämta min klänning och leta upp Jasper, som åkt iväg för att hämta min mamma och hennes man, Phil, på deras hotell. بمجرد أن حصلت روزالي على موافقة أليس على تسريحة شعري ، تم إرسالها للحصول على ثوبي والعثور على جاسبر ، الذي ذهب لاصطحاب والدتي وزوجها فيل في الفندق. Once Rosalie received Alice's approval for my haircut, she was sent to pick up my dress and look for Jasper, who had gone to pick up my mother and her husband, Phil, at their hotel. Nerifrån hörde jag ljudet av ytterdörren som gång på gång öppnades och stängdes. من الأسفل ، سمعت صوت الباب الأمامي يفتح ويغلق بشكل متكرر. From below, I heard the sound of the front door repeatedly opening and closing. Sorlet av röster började stiga uppför trappan. بدأت همهمة الأصوات تتصاعد على الدرج. The murmur of voices began to rise up the stairs.

Alice bad mig stå upp för att hon skulle kunna lirka på mig klänningen utan att förstöra frisyren eller sminket. طلبت مني أليس أن أقف حتى تتمكن من خلع الفستان من دون إفساد شعري أو مكياجي. Alice bat mich aufzustehen, damit sie mir das Kleid anziehen konnte, ohne meine Haare oder mein Make-up zu verderben. Alice asked me to stand up so she could pry the dress on me without messing up my hair or makeup. Mina knän skakade så häftigt när hon knäppte raden av pärlknappar i min rygg att satinet böljade. اهتزت ركبتي بعنف وهي تضغط على صف أزرار اللؤلؤ في ظهري حتى تموج الساتان. My knees shook so violently as she buttoned the string of pearl buttons in my back that the satin waved.

”Andas djupt, Bella”, sa Alice. قالت أليس: "تنفس بعمق يا بيلا". "Breathe deeply, Bella," said Alice. ”Och försök sänka pulsen. وحاول أن تخفض معدل ضربات قلبك. "And try to lower your heart rate. Du kommer att svettas bort sminket.” سوف تتعرق من المكياج ". You will sweat the makeup off.”

Jag gav henne den mest sarkastiska blick jag kunde åstadkomma. أعطيتها أكثر نظرة ساخرة استطعت حشدها. I gave her the most sarcastic look I could muster. ”Jag ska genast ta itu med det.” "سأتعامل معها على الفور." "Ich werde mich sofort darum kümmern." "I will deal with it immediately."

”Jag måste klä på mig nu. "يجب أن أرتدي ملابسي الآن. “I have to get dressed now. Klarar du dig själv i två minuter?” Can you handle yourself in two minutes? ”

”Eh … Kanske?” “Er… Maybe?”

Hon himlade med ögonen och försvann ut ur rummet. أدارت عينيها واختفت خارج الغرفة. She rolled her eyes and disappeared out of the room.

Jag koncentrerade mig på min andhämtning, räknade varje andetag och stirrade på mönstret badrumsbelysningen skapade på det blanka klänningstyget. ركزت على أنفاسي ، وأعد كل نفس وأحدق في نمط إضاءة الحمام الذي أحدثته على قماش الفستان اللامع. I concentrated on my breathing, counting each breath and staring at the pattern the bathroom lighting created on the shiny fabric of the dress. Jag vågade inte titta i spegeln eftersom jag var rädd att bilden av mig själv i brudklänning skulle få mig att drabbas av en fulländad panikångestattack. لم أجرؤ على النظر في المرآة لأنني كنت خائفًا من أن صورتي في فستان الزفاف ستدفعني إلى نوبة هلع كاملة. I did not dare look in the mirror because I was afraid that the image of myself in a wedding dress would cause me to suffer a complete panic attack.

Alice var tillbaka innan jag hunnit dra tvåhundra andetag, i en klänning som rann nerför hennes slanka kropp likt ett vattenfall av silver. عادت أليس قبل أن أتمكن من أخذ مائتي نفس ، في ثوب يتدفق من جسدها النحيف مثل شلال من الفضة. Alice was back before I had time to take two hundred breaths, in a dress that ran down her slender body like a waterfall of silver.

”Alice … Wow.” "أليس ... واو." “Alice…Wow.”

”Äh, det här är ingenting. "آه ، هذا لا شيء. "Uh, this is nothing. Ingen kommer att titta på mig i dag. لن ينظر إلي أحد اليوم. No one will look at me today. Inte när du befinner dig i samma rum.” ليس عندما تكون في نفس الغرفة ". Not when you're in the same room. ”

”Haha.” "لول." "Lol."

”Okej, har du dig själv under kontroll? "حسنًا ، هل لديك نفسك تحت السيطرة؟ “Okay, do you have yourself under control? Eller ska jag hämta Jasper?” أم يجب أن أحصل على جاسبر؟ " Or should I get Jasper?”

”Har de kommit tillbaka? "هل عادوا؟ “Have they come back? Är min mamma här?” هل والدتي هنا؟ " Is my mother here?”

”Hon kom just in genom dörren. “She just came through the door. Hon är på väg upp.” إنها في طريقها للأعلى ". She is on her way up.”

Renée hade kommit med flyget för två dagar sedan, och jag hade tillbringat så mycket tid som möjligt med henne – varenda minut jag kunde lirka henne bort från Esme och dekorationerna, alltså. وصلت رينيه بالطائرة منذ يومين ، وقضيت معها أكبر قدر ممكن من الوقت - في كل دقيقة يمكنني إخراجها بعيدًا عن إسمي والديكورات ، أي في كل دقيقة. Renée had arrived by plane two days ago, and I had spent as much time as possible with her - every minute I could coax her away from Esme and the decorations, that is. Såvitt jag kunde bedöma hade hon haft roligare än ett barn som råkat bli inlåst på Disneyland över natten. بقدر ما استطعت أن أقول ، لقد استمتعت أكثر من طفل صدف محبوسًا في ديزني لاند بين عشية وضحاها. As far as I could tell, she had more fun than a child who happened to be locked up at Disneyland overnight. På sätt och vis kände jag mig nästan lika lurad som Charlie. بطريقة ما ، شعرت بأنني مخدوع مثل تشارلي. In a way, I felt almost as cheated as Charlie. All den där onödiga rädslan för hennes reaktion … كل هذا الخوف غير الضروري من رد فعلها ... All that unnecessary fear of her reaction…

”Åh, Bella!” pep hon nu och brast nästan i gråt innan hon ens hunnit in genom dörren. "أوه ، بيلا!" صرخت الآن وكادت تبكي حتى قبل أن تدخل الباب. "Oh, Bella!" she pep now and almost burst into tears before she even made it through the door. ”Åh, älskling, du är så vacker! "أوه ، حبيبي ، أنت جميلة جدًا! “Oh, honey, you're so beautiful! Åh, jag börjar gråta! أوه ، لقد بدأت في البكاء! Oh, I'm starting to cry! Alice, du är helt fantastisk! أليس ، أنت مدهشة للغاية! Alice, you are absolutely amazing! Du och Esme borde börja jobba som bröllopsarrangörer. يجب أن تبدأ أنت و Esme العمل كمخططي حفلات الزفاف. You and Esme should start working as wedding planners. Var hittade du den här klänningen? أين وجدت هذا الفستان؟ Where did you find this dress? Den är makalös! إنه لا يضاهى! It is incomparable! Så smakfull, så elegant. لذيذ جدا ، أنيق جدا. So tasteful, so elegant. Bella, det ser ut som om du just har klivit ur en Austen-filmatisering.” Mammas röst lät lite avlägsen och allt i rummet var en aning suddigt. بيلا ، تبدو وكأنك خرجت للتو من تكيف أوستن ". بدا صوت أمي بعيدًا قليلاً وكان كل شيء في الغرفة ضبابيًا بعض الشيء. Bella, it looks like you just stepped out of an Austen movie. ” Mom's voice sounded a little distant and everything in the room was a little blurred. ”Vilken kreativ idé, att låta temat kretsa kring Bellas ring. "يا لها من فكرة إبداعية ، للسماح للموضوع بالدوران حول خاتم بيلا. What a creative idea, to let the theme revolve around Bella's ring. Så romantiskt! So romantic! Tänk att den där ringen har funnits i släkten sedan artonhundratalet!” أعتقد أن هذا الخاتم موجود في الأسرة منذ القرن التاسع عشر! " Denken Sie, dass dieser Ring seit dem neunzehnten Jahrhundert in der Familie ist! “ Think that that ring has been in the family since the nineteenth century! ”

Alice och jag sneglade konspiratoriskt på varandra. ألقيت نظرة تآمرية وأنا أليس على بعضنا البعض. Alice and I glanced conspiratorially at each other. Mamma var ungefär hundra år fel i tiden när det gällde stilen på klänningen. كانت الأم مخطئة بحوالي مائة عام عندما يتعلق الأمر بأسلوب الفستان. Mom was about a hundred years wrong at the time when it came to the style of the dress. Bröllopstemat kretsade egentligen inte kring ringen, utan kring Edward. لم يكن موضوع الزفاف يتعلق بالحلقة ، بل يتعلق بإدوارد. The wedding theme did not really revolve around the ring, but around Edward.

En bullrig harkling hördes från dörröppningen. وسمع صخب من المدخل. A noisy clearing was heard from the doorway. ”Renée, Esme säger att det är dags för dig att komma ner”, sa Charlie. قال تشارلي: "رينيه ، يقول إسمي أن الوقت قد حان لكي تنزل". "Renée, Esme says it's time for you to come down," Charlie said.

”Nämen, Charlie, så stilig du är!” Renée lät närmast chockad, vilket kunde förklara Charlies vresiga svar. "أوه ، تشارلي ، أنت وسيم جدًا!" بدا رينيه مصدومًا تقريبًا ، مما قد يفسر استجابة تشارلي الغاضبة. "Name, Charlie, how handsome you are!" Renée sounded almost shocked, which could explain Charlie's grumpy response.

”Alice lade vantarna på mig.” "أليس حصلت على يديها." "Alice got her hands on me."

”Är det redan dags?” mumlade Renée för sig själv. "هل حان الوقت بالفعل؟" تمتمت رينيه لنفسها. "Is it time?" mumbled Renée to herself. Hon lät nästan lika nervös som jag kände mig. She sounded almost as nervous as I felt. ”Det har gått så fort, jag känner mig yr.” "It's gone so fast, I feel dizzy."

Då var vi två. Then there were two of us.

”Ge mig en kram innan jag går ner”, insisterade Renée. أصر رينيه: "عانقني قبل أن أنزل". "Give me a hug before I go down," Renée insisted. ”Men försiktigt, så att ingenting går sönder.” "ولكن بعناية ، حتى لا ينكسر شيء." "But carefully, so that nothing breaks."

Mamma gav mig en mjuk kram runt midjan och gick sedan mot dörren, men hejdade sig och vände sig mot mig igen. عانقتني أمي برفق حول الخصر ثم اتجهت إلى الباب ، لكنها توقفت وعادت إلي. Mom gave me a soft hug around the waist and then walked towards the door, but stopped and turned to me again. ”Åh, jösses, jag glömde nästan! "أوه ، يا إلهي ، لقد نسيت تقريبًا! “Oh, jeez, I almost forgot! Charlie, var är asken?” تشارلي ، أين الرماد؟ " Charlie, where's the box? ”

Pappa rotade i sina fickor och tog upp en liten vit ask som han gav till Renée. فتش بابا في جيوبه وأخرج صندوقًا أبيض صغيرًا أعطاه لرينيه. Dad rummaged in his pockets and picked up a small white box that he gave to Renée. Hon lyfte på locket och sträckte fram asken mot mig. رفعت الغطاء ورفعت الصندوق نحوي. She lifted the lid and held out the box to me.

”Något blått”, sa hon. "Something blue," she said.

”Och något gammalt. “And something old. De tillhörde din farmor”, insköt Charlie. تدخلت تشارلي. They belonged to your grandmother, ”Charlie interjected. ”Vi lät en juvelerare byta ut de falska stenarna mot safirer.” "كان لدينا صائغ يستبدل الأحجار المزيفة بالياقوت." "We had a jeweler replace the fake stones with sapphires."

I skrinet låg två tunga silverkammar. في النعش كان هناك مشطان فضيتان ثقيلان. In the casket were two heavy silver combs. I det komplicerade blommönstret ovanför tänderna låg mörkblå safirer inbäddade. في النمط الزهري المعقد فوق الأسنان ، تم تضمين الياقوت الأزرق الداكن. In the intricate floral pattern above the teeth were embedded dark blue sapphires.

Jag fick en klump i halsen. لدي ورم في حلقي. I got a lump in my throat. ”Mamma, pappa … ni borde inte ha …” "أمي ، أبي ... لا يجب أن يكون لديك ..." "Mom, Dad… you should not have…"

”Alice lät oss inte göra något annat”, sa Renée. "Alice did not let us do anything else," said Renée. ”Så fort vi försökte slet hon nästan strupen av oss.” "بمجرد أن حاولنا ، كادت تمزق حناجرنا". "Sobald wir es versucht haben, hat sie uns fast die Kehle aufgerissen." "As soon as we tried, she almost tore our throats."

En hysterisk fnissning slank ur mig. هربت مني ضحكة هستيرية. A hysterical giggle slipped out of me.

Alice kom fram och satte snabbt de båda silverkammarna på plats under mina tjocka flätor. جاءت أليس ووضعت بسرعة المشط الفضي في مكانهما تحت ضفائرتي السميكة. Alice came over and quickly put the two silver combs in place under my thick braids. ”Något gammalt och något blått”, funderade hon och tog ett par steg bakåt för att beundra mig. "شيء قديم وشيء أزرق" ، قالت متأملة ، وهي تأخذ بضع خطوات للوراء لتتعجب بي. "Something old and something blue," she thought, taking a few steps back to admire me. ”Och klänningen är ny … så här har du.” "And the dress is new… so here you have it."

Hon kastade något mot mig. لقد ألقت بشيء علي. She threw something at me. Jag sträckte instinktivt ut handen och det fladdriga, vita strumpebandet landade i min handflata. لقد مدت يده غريزيًا وهبط الرباط الأبيض الناعم في راحة يدي. I instinctively reached out and the fluttery white garter landed in my palm.

”Det är mitt och jag vill ha tillbaka det”, sa hon. قالت: "إنه ملكي وأريده أن يستعيده". "It's mine and I want it back," she said.

Jag rodnade. خجلت. I blushed.

”Då så”, sa Alice gillande. "ثم" ، قالت أليس باستحسان. "Then so," Alice said approvingly. ”Lite färg – det var allt du behövde. "القليل من اللون - هذا كل ما تحتاجه. “A little color - that was all you needed. Du är nu att betrakta som perfekt.” Med ett litet självbelåtet leende vände hon sig mot mina föräldrar. أنت الآن تعتبر مثاليًا ". بابتسامة معتدلة صغيرة ، التفتت إلى والدي. You are now considered perfect. ” With a small smug smile, she turned to my parents. ”Renée, du måste gå ner nu.” "رينيه ، عليك النزول الآن." “Renée, you have to go down now.”

”Ja, madam.” Renée gav mig en slängkyss och skyndade sig ut. "نعم، سيدتي." أرسل لي رينيه قبلة وأسرع. "Yes, ma'am." Renée gave me a kiss and hurried out.

”Charlie, är du snäll och hämtar blommorna?” "تشارلي ، هل يمكنك التقاط الزهور من فضلك؟" "Charlie, please pick the flowers?"

Medan Charlie var borta tog Alice strumpebandet ifrån mig och dök ner under min klänning. بينما كان تشارلي قد رحل ، أخذت أليس الرباط مني وغطت تحت ثوبي. While Charlie was away, Alice took the garter from me and dived under my dress. Jag drog efter andan när hennes kalla hand grep om min vrist och hon satte strumpebandet på plats. شهقت بينما كانت يدها الباردة تمسك بكاحلي ووضعت الرباط في مكانه. I gasped as her cold hand gripped my ankle and she put the garter in place.

Hon hann räta på sig innan Charlie kom tillbaka med två fylliga, vita buketter. استعدت قبل أن يعود تشارلي بباقتين من الزهور البيضاء الكاملة. She had time to straighten up before Charlie returned with two full, white bouquets. Doften av rosor, orangeblommor och fresior omsvepte mig som i en mjuk dimma. أحاطتني برائحة الورود وأزهار البرتقال والفريزيا كما لو كنت في ضباب خفيف. The scent of roses, orange blossoms and freesias enveloped me as if in a soft mist.

Rosalie – familjens skickligaste musiker med undantag för Edward – började spela piano på bottenvåningen. بدأت روزالي - الموسيقي الأكثر إنجازًا في العائلة باستثناء إدوارد - العزف على البيانو في الطابق الأرضي. Rosalie - the most skilled musician in the family with the exception of Edward - started playing the piano on the ground floor. Pachelbels kanon. مدفع باتشيلبيل. Pachelbel's Cannon. Jag började hyperventilera. بدأت أفرط في التنفس. I started hyperventilating.

”Ta det lugnt, Bella”, sa Charlie och vände sig nervöst mot Alice. قال تشارلي وهو يتجه بعصبية إلى أليس: "خذ الأمر ببساطة يا بيلا". "Take it easy, Bella," Charlie said, nervously turning to Alice. ”Hon ser lite blek ut. "إنها تبدو شاحبة قليلا. “She looks a little pale. Tror du att hon klarar det?” هل تعتقد أنها تستطيع التعامل مع الأمر؟ " Do you think she can handle it?”

Hans röst lät avlägsen. بدا صوته بعيدًا. His voice sounded distant. Jag kände inte mina ben. لم أستطع الشعور بساقي. I did not feel my legs.

”Det hoppas jag verkligen.” Alice stod på tå framför mig för att kunna se mig i ögonen. "أنا حقا آمل ذلك." وقفت أليس على رؤوس أصابعها أمامي حتى تتمكن من النظر في عيني. "I really hope so." Alice stood on her toes in front of me to be able to look me in the eyes. Hon grep hårt om mina handleder. أمسكت معصمي بقوة. She gripped my wrists tightly. ”Koncentrera dig, Bella. “Concentrate, Bella. Edward väntar på dig där nere.” إدوارد في انتظارك هناك ". Edward is waiting for you down there.”

Jag drog ett djupt andetag och försökte samla mig. أخذت نفسا عميقا وحاولت أن أجمع نفسي. I took a deep breath and tried to gather myself.

Musiken övergick långsamt i en ny melodi. انتقلت الموسيقى ببطء إلى لحن جديد. The music slowly transitioned into a new melody. Charlie rörde lätt vid mig. لمسني تشارلي بلطف. Charlie berührte mich leicht. Charlie touched me lightly. ”Bella, det är dags.” "بيلا ، حان الوقت". "Bella, it's time."

”Bella?” Alice fortsatte se mig i ögonen. "بيلا؟" واصلت أليس النظر إلي في عيني. “Bella?” Alice continued to look me in the eye.

”Ja”, pep jag. "نعم ،" صرخت. "Yes," I pep. ”Edward. "إدوارد. “Edward. Okej.” Jag lät henne dra ut mig ur rummet, med Charlie hängande i armbågen. تمام." تركتها تسحبني من الغرفة ، تشارلي معلق من مرفقي. Okay." I let her drag me out of the room, Charlie hanging by my elbow.

Musiken var högre ute i hallen. كانت الموسيقى أعلى في الصالة. The music was louder out in the hall. Den drev uppför trappan tillsammans med doften av miljoner blommor. كانت تطفو على الدرج مع رائحة ملايين الزهور. It floated up the stairs along with the scent of millions of flowers. Jag koncentrerade mig på tanken på Edward som väntade där nere och tvingade fötterna framåt. ركزت على فكرة انتظار إدوارد هناك وأجبرت قدمي إلى الأمام. I concentrated on the thought of Edward waiting down there and forced my feet forward.

Musiken var välbekant – Wagners traditionella marsch, om än rejält utsmyckad. كانت الموسيقى مألوفة - مسيرة فاجنر التقليدية ، وإن كانت مزخرفة بشكل كبير. Die Musik war vertraut - Wagners traditioneller Marsch, wenn auch sehr kunstvoll. The music was familiar – Wagner's traditional march, albeit heavily embellished.

”Min tur”, kvittrade Alice. "دوري" غردت أليس. „Ich bin dran“, zwitscherte Alice. "My turn," chirped Alice. ”Räkna till fem och följ efter mig.” Hon började långsamt och elegant dansa nerför trappan. "عد إلى خمسة واتبعني." بدأت ترقص ببطء وبأناقة على الدرج. "Count to five and follow me." She began to dance slowly and elegantly down the stairs. Jag borde ha insett att det var ett misstag att ha Alice som min enda brudtärna. كان يجب أن أدرك أنه كان من الخطأ أن أكون أليس وصيفتي الشرف الوحيدة. I should have realized that it was a mistake to have Alice as my only bridesmaid. Jag skulle bara se ännu klumpigare ut bakom henne. أود فقط أن أنظر خلفها بشكل أخرق. I would just look even clumsier behind her.

En plötslig fanfar överröstade musiken och jag visste att det var min signal. غمرت ضجة مفاجئة الموسيقى وعرفت أن هذا هو جديلة لي. Eine plötzliche Fanfare übertönte die Musik und ich wusste, dass es mein Signal war. A sudden fanfare drowned out the music and I knew that was my cue. ”Låt mig inte ramla, pappa”, viskade jag. همستُ ، "لا تدعني أسقط يا أبي". "Do not let me fall, Dad," I whispered.

Charlie tog min arm under sin i ett fast grepp. أخذ تشارلي ذراعي تحت يده في قبضة محكمة. Charlie took my arm under his in a firm grip.

Ett steg i taget, intalade jag mig när vi långsamt började gå nerför trappan. قلت لنفسي خطوة واحدة في كل مرة ونحن نبدأ ببطء في نزول الدرج. One step at a time, I told myself as we slowly began to walk down the stairs. Jag höjde inte blicken förrän jag stod med båda fötterna på plant golv, men jag kunde höra gästernas viskningar och mumlanden när jag kom inom synhåll. لم أنظر لأعلى حتى أصبحت قدمي على الأرض المسطحة ، لكن كان بإمكاني سماع همسات ونغمات الضيوف عندما جئت على مرمى البصر. I did not raise my eyes until I was standing with both feet on a flat floor, but I could hear the guests' whispers and mumbles when I came within sight. Ljudet fick det att hetta i kinderna – typiskt mig att spela den rodnande bruden. الصوت جعل خدي يسخن - نموذجي لي في العزف على العروس الخجولة. The sound made my cheeks heat up - typically me playing the blushing bride.

Så fort jag lyckats manövrera den förrädiska trappan började jag spana efter honom. بمجرد أن تمكنت من المناورة على الدرج الغادر ، بدأت في البحث عنه. As soon as I managed to maneuver the treacherous stairs, I started looking for him. Ett kort ögonblick distraherades jag av alla vita blommor och sidenband som hängde i girlanger från allt i rummet som inte var levande. للحظة وجيزة انشغلت بكل الزهور البيضاء وشرائط الحرير المعلقة في أكاليل من كل شيء في الغرفة لم يكن على قيد الحياة. For a brief moment, I was distracted by all the white flowers and silk ribbons hanging in garlands from everything in the room that was not alive. Men jag slet blicken från blomsterprakten, sökte i raderna av satinklädda stolar – och rodnade ännu mer när jag såg alla ansikten vända mot mig – tills jag slutligen hittade honom, vid ett blomsterklätt valv längst fram. لكنني مزقت عيني من روعة الأزهار ، فتشت صفوف الكراسي المغطاة بالساتان - وخجلت أكثر عندما رأيت كل الوجوه تتجه نحوي - حتى وجدته أخيرًا ، بجوار قوس مغطى بالورود في المقدمة. Aber ich riss meinen Blick von der Blumenpracht los, suchte die Reihen der mit Satin bezogenen Stühle ab – und errötete noch mehr, als ich all die Gesichter sah, die sich mir zuwandten –, bis ich ihn endlich fand, vor einem blumenbedeckten Gewölbe. But I tore my gaze from the flower splendor, searched the rows of satin-clad chairs - and blushed even more when I saw all the faces facing me - until I finally found him, by a flower-covered vault at the front.

Jag var knappt medveten om att Carlisle stod vid hans sida och att Angelas far stod bakom dem båda. كنت بالكاد أدرك أن كارلايل كان يقف إلى جانبه وأن والد أنجيلا كان يقف خلفهما. I was barely aware that Carlisle was standing by his side and that Angela's father was behind them both. Jag såg inte min mor där hon måste ha suttit i främsta raden, min nya familj eller någon av gästerna – de fick vänta till senare. لم أر والدتي حيث كانت تجلس في الصف الأمامي ، أو عائلتي الجديدة أو أي من الضيوف - كان عليهم الانتظار حتى وقت لاحق. I did not see my mother where she must have been sitting in the front row, my new family or any of the guests - they had to wait until later.

Allt jag egentligen såg var Edwards ansikte. كل ما رأيته حقًا هو وجه إدوارد. All I really saw was Edward's face. Det fyllde mitt synfält, överväldigade mina sinnen. لقد ملأت مجال رؤيتي وأذهلت حواسي. It filled my field of vision, overwhelmed my senses. Hans ögon var som smält, glödande guld, hans perfekta ansikte nästan bistert av djupet i hans känslor. كانت عيناه مثل الذهب المنصهر ، المتوهج ، وجهه المثالي يكاد يكون كئيبًا بعمق مشاعره. His eyes were like melted, glowing gold, his perfect face almost grim from the depths of his emotions. Sedan, när han mötte min förundrade blick, lyste det upp i ett hisnande, triumferande leende. ثم ، عندما التقى بنظري المذهل ، أضاءت بابتسامة منتصرة تخطف الأنفاس. Then, when he met my astonished gaze, it lit up with a breathtaking, triumphant smile.

Plötsligt var det bara trycket från Charlies hand mot min som hindrade mig från att rusa raka vägen fram till altaret. فجأة ، فقط ضغط يد تشارلي على يدي منعني من الاندفاع مباشرة إلى المذبح. Suddenly, it was only the pressure from Charlie's hand against mine that prevented me from rushing straight to the altar.

Marschen gick för långsamt och jag måste anstränga mig för att hålla takten, men lyckligtvis var altargången väldigt kort. كانت المسيرة بطيئة للغاية واضطررت إلى بذل الجهد لمواكبة ذلك ، لكن لحسن الحظ كان الممر قصيرًا جدًا. The march was too slow and I had to strain to keep up, but fortunately the aisle was very short. Och sedan var jag äntligen framme. ثم وصلت أخيرًا. And then I finally arrived. Edward sträckte fram handen. مد إدوارد يده. Edward held out his hand. Charlie tog min hand, och i en symbolisk gest lika gammal som själva världen lade han den i Edwards. أخذ تشارلي يدي ، وفي لفتة رمزية قديمة قدم العالم نفسه ، وضعها في يد إدوارد. Charlie took my hand, and in a symbolic gesture as old as the world itself, he placed it in Edwards. Jag rörde vid hans svala hud, och jag var hemma. لمست بشرته الباردة ، وكنت في المنزل. I touched his cool skin, and I was home.

Våra löften var de enkla, traditionella ord som yttrats miljontals gånger, om än aldrig av ett par precis som vi. كانت عهودنا هي الكلمات البسيطة والتقليدية التي تم نطقها ملايين المرات ، على الرغم من عدم نطقها أبدًا من قبل زوجين مثلنا تمامًا. Our promises were the simple, traditional words uttered millions of times, though never by a couple just like us. Vi hade bara bett mr Weber att göra en enda liten ändring, och han hade utan protester bytt ut raden ”tills döden skiljer oss åt” mot det mer passande ”så länge vi båda andas”. لقد طلبنا من السيد ويبر إجراء تغيير صغير واحد فقط ، وبدون احتجاج ، استبدل السطر "حتى يفصلنا الموت" بالخط الأنسب "طالما كلانا يتنفس". We had only asked Mr Weber to make one small change, and he had without protest changed the line "until death do us part" to the more appropriate "as long as we both breathe".

I det ögonblicket, när prästen sa sitt, verkade min värld – som så länge varit uppochner – äntligen falla på plats. في تلك اللحظة ، عندما تحدث الكاهن ، بدا أخيرًا أن عالمي - الذي كان مقلوبًا رأسًا على عقب لفترة طويلة - قد وقع في مكانه. In diesem Moment, als der Priester zu Wort kam, schien sich meine Welt, die so lange auf dem Kopf stand, endlich zu fügen. At that moment, when the priest had his say, my world - which had been upside down for so long - finally seemed to fall into place. Jag insåg hur löjlig jag varit som fruktat det här, som om det varit en oönskad födelsedagspresent eller förnedrande uppvisning, som studentbalen. أدركت مدى سخافة أنني كنت أخشى هذا ، كما لو كانت هدية عيد ميلاد غير مرغوب فيها أو عرض مهين ، مثل حفلة موسيقية. I realized how ridiculous I had been to fear this, as if it had been an unwanted birthday present or degrading display, like the prom. Jag såg in i Edwards klara, lyckliga ögon och visste att jag också hade vunnit. نظرت إلى عيون إدوارد الواضحة والسعيدة وعرفت أنني قد فزت أيضًا. I looked into Edward's clear, happy eyes and knew I had won too. För det enda som spelade någon roll var att jag fick stanna hos honom. لأن الشيء الوحيد المهم هو أنني بقيت معه. The only thing that mattered was that I was allowed to stay with him.

Jag insåg inte att jag grät förrän det blev dags att uttala ordet. لم أدرك أنني أبكي حتى حان الوقت لقول الكلمة. I did not realize that I was crying until it was time to say the word. ”Ja”, lyckades jag klämma fram i en nästan ohörbar viskning, medan jag blinkade bort tårarna för att kunna se hans ansikte. "نعم ،" تمكنت من الضغط في همسة غير مسموعة تقريبًا ، بينما رمشت دموعي بعيدًا لأرى وجهه. "Yes," I managed to squeeze out in an almost inaudible whisper, while I blinked away the tears to be able to see his face.

När det var hans tur klingade ordet högt och triumferande. عندما جاء دوره ، دقت الكلمة بصوت عالٍ وانتصار. When it was his turn the word rang out loud and triumphant. ”Ja”, sa han. "Yes," he said.

När mr Weber tillkännagivit att vi nu var man och hustru höjde Edward händerna för att kupa dem om mitt ansikte, försiktigt, som om det vore lika skört som de vita blomsterbladen ovanför våra huvuden. عندما أعلن السيد ويبر أننا الآن زوج وزوجة ، رفع إدوارد يديه ليضع وجهي برفق ، كما لو كان هشًا مثل بتلات الزهور البيضاء فوق رؤوسنا. When Mr. Weber announced that we were now husband and wife, Edward raised his hands to cover them around my face, gently, as if it were as fragile as the white flower petals above our heads. Genom den förblindande ridån av tårar försökte jag inse att denna makalösa varelse var min. من خلال ستارة الدموع العمياء ، حاولت أن أدرك أن هذا المخلوق الذي لا مثيل له كان ملكي. Through the blinding curtain of tears, I tried to realize that this incomparable creature was mine. Hans gyllene ögon såg också ut som om de skulle ha fyllts av tårar, om det inte varit omöjligt. بدت عيناه الذهبية أيضًا وكأنهما كانت ستمتلئ بالدموع ، إذا لم يكن ذلك مستحيلًا. His golden eyes also looked as if they would have been filled with tears, if it had not been impossible. När han sänkte ansiktet mot mitt ställde jag mig på tå och kastade armarna – med bukett och allt – runt hans hals. بينما كان يخفض وجهه إلى وجهي ، وقفت على رؤوس أصابعه وألقيت بذراعي - باقة وكل - حول رقبته. When he lowered his face to mine, I stood on my toes and threw my arms - with a bouquet and all - around his neck.

Han kysste mig ömt, med tillbedjan, så att jag glömde bort gästerna, platsen, tiden, anledningen … Allt jag mindes var att han älskade mig, att han ville ha mig, att jag var hans. قبلني بحنان ، بعشق ، حتى نسيت الضيوف ، المكان ، الوقت ، السبب ... كل ما تذكرته هو أنه أحبني ، وأنه يريدني ، وأنني كنت له. He kissed me tenderly, adoringly, so that I forgot the guests, the place, the time, the reason... All I remembered was that he loved me, that he wanted me, that I was his.

Han inledde kyssen och han fick avsluta den. بدأ القبلة وعليه أن يكملها. He started the kiss and he had to end it. Jag klamrade mig fast vid honom, ignorerade fnissningarna och harklingarna från bänkraderna. تشبثت به ، متجاهلة الضحك والصراخ من صفوف المقاعد. I clung to him, ignoring the giggles and rattles from the rows of benches. Till slut rätade han på sig – alltför snart – för att se på mig. أخيرًا ، استقام - مبكرًا جدًا - لينظر إلي. In the end, he straightened up - too soon - to look at me. På ytan var hans plötsliga leende roat, nästan retsamt, men där fanns också en djup och innerlig glädje i samklang med min egen. ظاهريًا ، كانت ابتسامته المفاجئة مسلية ، وتكاد تكون مزعجة ، ولكن كان هناك أيضًا فرح عميق وصادق يتناغم مع ابتسامتي. On the surface, his sudden smile was amused, almost teasing, but there was also a deep and heartfelt joy in harmony with my own.

Gästerna började applådera och han vände oss båda mot våra vänner och familjer. بدأ الضيوف في التصفيق ووجهنا نحو أصدقائنا وعائلاتنا. The guests began to applaud and he turned us both towards our friends and families. Jag kunde inte slita blicken från hans ansikte. I could not tear my eyes from his face.

Min mors armar var de första som hittade mig, hennes tårfyllda ögon det första jag såg när jag slutligen, motvilligt, vände mig bort från Edward. كانت ذراعي والدتي أول من وجدني ، وقد ملأت عينيها بالدموع أول شيء رأيته وأنا أخيرًا ، على مضض ، ابتعدت عن إدوارد. My mother's arms were the first to find me, her tear-filled eyes the first thing I saw when I finally, reluctantly, turned away from Edward. Sedan slussades jag genom folksamlingen, från famn till famn, bara vagt medveten om vem som kramade mig eftersom jag koncentrerade mig helt och hållet på känslan av Edwards hand i min. ثم رُفعت بين الحشد ، من عناق إلى عناق ، ولم أكن أدرك إلا بشكل غامض من كان يعانقني حيث ركزت تمامًا على إحساس يد إدوارد في يدي. Dann wurde ich durch die Menge gefegt, von Umarmung zu Umarmung, nur vage bewusst, wer mich umarmte, weil ich mich ganz auf das Gefühl von Edwards Hand in meiner konzentrierte. Then I was swept through the crowd, from embrace to embrace, only vaguely aware of who was hugging me because I was concentrating entirely on the feeling of Edward's hand in mine. Men jag noterade skillnaden mellan de mjuka, varma kramarna från mina mänskliga vänner och de ömma, svala omfamningarna från min nya familj. لكنني لاحظت الفرق بين العناق الناعمة والدافئة لأصدقائي البشريين والعناق اللطيف والرائع لعائلتي الجديدة. Aber ich bemerkte den Unterschied zwischen den sanften, warmen Umarmungen meiner menschlichen Freunde und den zärtlichen, kühlen Umarmungen meiner neuen Familie. But I noticed the difference between the soft, warm hugs of my human friends and the tender, cool hugs of my new family.

En glödande het kram skiljde sig från alla de andra – Seth Clearwater hade trotsat vampyrhorden för att fylla tomrummet efter min förlorade varulvsvän. برز عناق حار متوهج عن الآخرين - تحدى سيث كليرووتر جحافل مصاصي الدماء لملء الفراغ الذي تركه صديقي الضائع بالذئب. Eine glühend heiße Umarmung war anders als alle anderen – Seth Clearwater hatte sich der Vampirhorde widersetzt, um die Lücke zu füllen, die mein verlorener Werwolffreund hinterlassen hatte. A glowing hot hug was different from all the others - Seth Clearwater had defied the vampire horde to fill the void left by my lost werewolf friend.