Kapitel 37 : Den sista lådan

Minas dagbok

6 november — Efter en lång väntan såg vi romerna anlända med den sista lådan. Det var en kamp mot tiden. Vi visste att så fort solen gick ner skulle varelsen i lådan vakna. Romerna piskade sina hästar, skyndade sig för att hinna till borgen innan mörkret föll. Dr Seward och Quincey attackerade från ett håll och Jonathan och Arthur från ett annat.

Romerna stannade och Jonathan och Quincey slog sig fram till lådan, men Quincey blev allvarligt skadad. Jonathan bröt upp lådan. Där låg greven orörlig med glödande röda ögon. Plötsligt, när de sista strimmorna solljus bleknade, väcktes hans kropp till liv och han lyfte triumferande sitt huvud från lådan med huggtänderna redo.

I samma sekund skar Jonathan halsen av Dracula med sin kniv och Quincey drev in sin kniv i hans hjärta. På ett ögonblick vittrade vampyrens kropp ner till stoft och spreds för vinden. Det var över!

Quincey sjönk till marken medan blodet forsade ur honom.

”Snön är lika obefläckad som hennes panna!” Han pekade svagt på mig, mitt ärr var borta, och han dog med ett leende. Vi grät.