Andreas Martin-Löf

Jag har alltid varit fascinerad av hus - av människans boningar. Jag såg stadens bostäder, landsbygdens stugor- -och i skogen satt jag vid myrornas stackar. Min första boning låg på en bohuslänsk klippa. Kojan bestod av plank lutade mot en gren. Jag gjorde gardiner av mormors sommarkjolar. Den blev mitt slott för en sommar.

Jag insåg att det finns människor som arbetar med hus. Arkitekter. De funderar kring material, skönhet, ljus och hållbarhet- -för att skapa goda hem åt andra.

Men hur bygger de sitt eget hem? Hur ser det ut hemma hos arkitekten? Andreas Martin-Löf är historieintresserad- -och väver samman nutid och dåtid i allt han gör. Han tar emot i sin sommarstuga.

-Hej, välkommen. -Tack. Vilket rum!

Här är man ju mitt uppe i trädtopparna. -Det känns som att man flyger. -Jag ville bygga bland trädtopparna. Men det var inte lätt. Tre våningar i framkant och en i bakkant... ...så brukar man inte placera hus.

-Rakt ut ur klippan? -Ja, rakt ut. När han ärvde tomten byggde han ett eget hus. Här ligger Aspvik Hills, ett trähus inspirerat av morföräldrarnas stuga- -som legat länge på tomten.

Här går man liksom ut bland träden.

Jag byggde terrassen precis där solen går upp. -Var gör den det? -Där. Perfekta stället för tidig frukost.

-Med fågelsång, kan jag tänka mig. -Ja, och vatten från bägge hållen. -Här under är en terrass till. -Ja, här nere ligger sovrummet. Den terrassen är framför den här - lite fasförskjutet. Det är lite grann som en asiatisk pagod. Det relaterar till det gamla huset-

-där det har funnits ett kinesiskt terum ända sen huset byggdes. -Morfars hus? -Morfars och mormors hus. Entrén ligger på husets baksida-

-så man direkt får en vidunderlig utsikt över poolen och Torsbyfjärden. Det är inget stort hus, men det har stora kvalitéer. Vardagsrummet, eller allrummet, ligger en trappa upp- -med den bästa utsikten.

Det som vi i familjen alltid har kallat "Djungeln"- -den skogbeklädda bergskullen... Där ligger sovrummet och badrummet. Och...det är också vackert att titta ut på träden där. Men mest magnifik är våningen där man blickar ut över Torsbyfjärden. Det nya huset bygger på sektioner och fönster som är exakt 900 mm breda- -precis som på morfars hus.

Jag hittade originalritningen på det här glaspartiet. Den var så noggrant gjord, så jag stal allt rakt av. Det är en isolerglasruta här-

-som sitter inklämd mellan en smygbräda och en locklist. Vardagsrummet har fått den utformningen. Men jag har dragit glaset från tak till golv- -vilket gjort att nåt gammalt har fått ett helt nytt uttryck. Hur tänkte du när du placerade en infinity-pool på verandan? Ja...den här poolen eller vattenspegeln- -har hela tiden varit en viktig del för mig. Närheten till vatten är en komponent-

-som gör arkitektur och trädgård så underbart. Poolen är placerad så att hela huset speglar sig i den på eftermiddagen. Man vet inte vad som är hus och vad som är pool. Det skapar en jättefin effekt som har gjort så att huset blivit omskrivet. Sen 2008 har Andreas Martin-Löf eget arkitektkontor. I dag är de 16 anställda. Kontoret är känt för stora renoveringar. De byggde om en anrik stråhattsfabrik i Stockholm till lägenheter. Nu gör de planlösningen till de översta 14 våningarna på Karlatornet- -Nordens högsta skyskrapa som ska byggas på Lindholmsvarvet i Göteborg. Kontoret expanderar och bygger om en lägenhet högre upp i huset. Hur skulle du beskriva dig själv som arkitekt? Jag vet inte. På arkitektskolan tyckte jag att arkitektur var svårt. Jag blev skrämd av avgångselevernas avancerade ritningar. "Det där kommer jag aldrig att kunna hålla på med." Jag ser mig mest som en betraktare av andra arkitekters verk. Jag är nyfiken på hur man har gjort tidigare. Sen skapar jag mina egna varianter av det. Jag blir trygg när jag ser kopplingen till hur man har gjort tidigare. Men...

...jag har inga jättehöga tankar om mig själv och mitt skapande. Jag tycker att betraktandet är väldigt viktigt. Mitt emot Stockholms centralstation ligger hotell Continental. Översta våningarna rymmer lägenheter med utsikt i fyra väderstreck. De kom att bli de dyraste lägenheterna som sålts i Sverige. Här bor bara de som är så kända att man inte får nämna deras namn. Här är ett badrum i Continental-bostäderna- -där man har en egen japansk trädgård utanför badrummet. Och uppgång till en privat trädgård på taket. Mycket marmor och fina träslag.

Här är några exempel på lägenheterna. Den här är U-formad med ett atrium- -där man både får ljus uppifrån och utsikt ut över Stockholm. Och egen trappa upp till en trädgård.

Det här är en etagelägenhet på bara 95 kvm. Man har en trappa ner till sitt sovrum och badrum. Den gick för dryga 20 miljoner.

Vilken lägenhet är finast av alla i Continental-huset? Det är nog den på taket som ligger här. Det är en egen penthouse-lägenhet. Den såldes för över 100 miljoner. Sveriges genom tiderna dyraste lägenhet. På mitt cv kan jag uppge att jag ritat det dyraste i Sverige- -men kanske också det enklaste, vilket är lite skrattretande. Andreas Martin-Löf har även ritat Sveriges billigaste bostäder. Snabba hus är ett prisbelönt projekt med flyttbara lägenheter- -producerade i en modulfabrik för att bygga bort bostadsbristen. Lägenheterna hyrs ut till ungdomar på tillfälliga kontrakt- -så de kan stå kvar i bostadskön.

Modulerna är byggda med fast inredning, men hög materialkvalitet. Vår arkitekturexpert Mark Isitt ska titta på en av de 280 lägenheterna. -Hej! Stig på. -Tack. -Kom in i detta modulboende. -Men ändå... Det är stort. Den känslan får man när man kommer in. Man går mot ljuset. 33 kvadrat - och man får plats med allt det här. Detta hjälper till: ett fönster från golv till tak och vägg till vägg. Det släpper in hela innergården-

-som dessutom nyligen inretts av Konstfack-elever. Det är inte kvalitén man väntar sig att möta i en 33 kvm stor lägenhet. Snabba Hus heter det och är ett prisbelönt projekt. Var ser du Andreas Martin-Löfs kvalitéer? I elegansen, skulle jag säga.

Det som är så spännande med honom är att han förutom att ha ritat detta- -som är billigt-

-även ritat den dyraste lägenheten som sålts i Sverige: 104,5 miljoner. Skillnaden mellan denna och den dyraste lägenhet är nog inte så stor. Materialiteten är annorlunda där.

Men det är samma "slicka", eleganta lösningar här som där. Man hör lite grann av E4:an. Västberga industriområde... Omöjligt att föreställa sig att det ligger nära. Man ser inget av det, eftersom husen är så försiktigt placerade. Man har dragit maximal nytta av landskapet. Man har befintliga träd. -Ja... -Det finns en omsorg här. Ja, titta bara på spiraltrapporna som adderar en känsla av fest. En serpentin som hänger på varje gavel. Jag tycker om att materialen hela tiden är vad de är. Annars jobbar man fortfarande med betonglådor och tjocka gummifogar. Sen klär man det i en tunn hinna av kalksten eller tegel. Det är som att sminka en gris.

Här är varje material synligt och på riktigt. Det är väldigt ärligt redovisat - och det är bra. Bravo.

Och hur svårt kan det vara, egentligen? Det handlar bara om att som arkitekt jobba lite hårdare. Insistera på vissa material.

Ett exempel på hans omsorg är den snedställda delen över köksluckorna- -där från- och till-luft är draget. Han döljer det på det viset. Det måste man göra en ritning på, men svårare än så är det faktiskt inte. -Så det här är ett gott hem? -Ja. Jag skulle jättegärna ha bott så här när jag var 20-25 år. Jag började med projektet tillsammans med ett nystartat byggbolag 2012. Första veckan hade jag ett paket med tändsticksaskar på mitt bord. Den första idén kom av-

-att om man skjuter in lådan i tändsticksasken bildas en balkong. Det var så jag började jobba.

Vi började bygga modeller och utforma den här planlösningen- -som är det man behöver för ett enkelt liv. Ett litet badrum. En sovalkov. Kök, förvaring - allt i en elegant vägg längs ena sidan. En liten balkong med skjutdörr längst fram. Det är typiskt för min arkitektur.

Det är nästan löjligt enkelt, men mycket jobb för att förverkliga det. Idéerna behöver inte alltid vara så jättekomplicerade. Med huset här jobbade vi i denna stora modell. Här kan man se husets insida, med möbler, bokhylla, pentry- -säng och nedre entré.

Vad kan man utläsa ur en större modell? Det var i princip exakt så här vi byggde huset. Vi kollade om 900-rytmen som huset är uppbyggt med skulle fungera. Och om rumshöjder och utblickar var de som vi hade sökt. När vi hade byggt modellen kände vi oss trygga. -Så det blev precis så här? -Ja, nästan exakt likadant. På vilket sätt hittar du inspiration från andra? Varje projekt jag gör har sina förutsättningar. Jag försöker hitta andra arkitekter som har jobbat på liknande sätt. På Aspvik har vi den branta sluttning som familjen kallar "Djungeln". Först tittade jag på italienska Lina Bo Bardis Glass House- -som är en box av glas man möter underifrån. Men när detta skulle bli ett trähus-

-tittade jag på Per Fribergs vackra sommarhus i Ljunghusen- -som står och svävar ovanpå en hed.

Ditt Aspvik-hus är ganska mycket inspirerat av Fribergs hus. Vi har en liten film här...

Per Friberg har ritat trähus sen 50-talet. 1960 stod hans sommarviste i Ljunghusen klart. Så modernt att trakten fick ett nytt samtalsämne. De flesta vill bo i trähus.

Byggnadsbranschen har ändå inte riktigt anammat det. -Vad säger du om det? -Det är roligt att höra. Det är nåt i hans glasningsdetaljer-

-och hur glasen är instuckna i trästommen- -som jag inte kunde låta bli att inspireras av. Ditt hus är sannerligen en träkonstruktion. Ja, fast med stål på vissa ställen - av vindlast-nödvändighet. Men känslan i huset är att det är ett trä- och glashus. Andreas Martin-Löf började skissa hus redan som 15-åring. Han gillar att arbeta med händerna. Han tillverkar egna lampor. I lägenheten i stan finns de överallt. -Här är lampor. -Här är lampfabriken. -Varför har du en liten lampfabrik? -Jag vet inte, det bara blev så. När jag börjat, kunde jag inte sluta.

I början byggde jag lampor av olika saker- -som jag bad människor som jag mötte som arkitekt, att tillverka. Jag satte ihop det till lampor.

Både arkitektur och design handlar om att sammanfoga material. Den känslan saknas bakom en dator.

Det är härligt när det är på riktigt. Det blir det med lamporna. Jag har en förkärlek för väldigt enkla och tydliga uttryck. Jag tycker att E27-glödlampan och de vackra socklarna- -har en sorts charm. Jag ville upphöja det till nånting vackert. Han bor i en före detta hörsal i en universitetsbyggnad- -i kvarteret vid Odenplan som ibland kallas Stockholms Quartier Latin. Takhöjden är 4 1/2 meter.

Andreas Martin-Löf har renoverat med omsorg om de gamla detaljerna. Jag tror att hus med historia intresserar mig- -för ofta är de mycket bättre än saker som skapas i dag. Jag blir intresserad av enkelheten och briljansen i gammal arkitektur. Det kan vara att ta ansvar för att en serie nya dörrar- -utförs i en hantverkskvalitet som står i paritet med de gamla dörrarna- -för det sätter en känsla.

Många förstår inte det där när de kommer in- -men de känner att de trivs.

Med små detaljer försöker jag skapa nån sorts poesi. En lek med det väldigt enkla.

Var ser du poesi i ditt vardagsrum här? Det är...framför allt när eftermiddagsljuset faller in- -över golvet i vardagsrummet.

Och ljuset strilas mellan de här träpelarna. Då är det ju...väldigt nära poesi i alla fall. Kanske.

Men...

...men också leken med den ädla marmorskivan- -och kranarna i mässing.

När man får det att fungera ihop uppstår en alldeles speciell känsla. Där kommer Viking Line igen.

Tänk att man har suttit här sen man var liten och tittat på dessa båtar. Och att man aldrig tröttnar.

-De har blivit större och större. -Ja, precis som jag. Nu är det dukat till fest i örnnästet i trädtopparna. Andreas är stolt över sitt hus.

Hans arkitektur rymmer alltid en blinkning till historien. Han lär av arkitekter från förr, antingen han ritar billigt, dyrt- -eller gör om kulturhistoriskt värdefulla hus till moderna bostäder. Nu lämnar vi huset på klippan med sin infinity-pool. Medan arkitekterna njuter vid Stora Sundby slott- -berättar jag vilka som gjort programmet. Sven-Åke Visén skötte kameran. Uffe Karlén klippte. Musiken är gjord av Indis Windis. Helena Stjernström - projektledare. Jag som producerade heter Ann Viktorin. Vi har mött sex arkitekter i deras hem. De nybyggda.

De ombyggda och varsamt renoverade.

De modernt klimatsmarta och de oväntat små. Vi har fått många svar på vad ett gott hem kan vara. Det ska vara en trygg plats-

-men det kan se ut precis hur som helst. Och är man barn kan det räcka med en koja - bara man trivs. Textning: Marina Steinmo Svensk Medietext för SVT