×

우리는 LingQ를 개선하기 위해서 쿠키를 사용합니다. 사이트를 방문함으로써 당신은 동의합니다 쿠키 정책.


image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 43

Kapitel 43

JAG SKRIKER I KUDDEN

tills jag blir matt och hes av syrebrist.

Något annat än kudden vore otänkbart,

med tanke på grannarna som finns någonstans på andra sidan av de tunna pappersväggarna.

De skulle kunna tro att jag är sjuk i huvudet. Vilket jag kanske är.

Det finns en massa människor som går runt och är sjuka i huvudet utan att veta om det.

Jag känner inte mina grannar. Har knappt sett dem.

Vet bara att de finns där i väggarna. Som råttor.

Jag skriker för det är så uppenbart att ungdomen håller på att glida mig ur händerna.

Säg någon som den inte har glidit ur händerna på?

Det måste ha uppstått ett fel.

Ett planeringsfel. Det säger sig självt att ungdomen borde vara placerad efter

vuxenheten och ålderdomen. De flesta på Liljebacken skulle antagligen vara

betydligt bättre på att förvalta en ungdom än vad jag är.

Och Astrid skulle haft mycket större glädje av mina bröst, precis innan hon dog,

än vad jag har nu. För att inte tala om Urban.

Det är slöseri att ha fasta bröst alldeles i onödan. När ingen i hela världen vill ligga med en.

Jag ringer till Oskar. Vet att jag inte alls är i balans,

men måste ändå få veta: Vill han ligga eller vill han inte ligga?

»Oskar.«

»Det är Moa.«

»Hej, var fan har du hållit hus i hela mitt liv?«

Oskar skrattar. Så där som han brukar. Mina knän tappar styrka. Måste sätta mig ner.

»Vad glad jag blir att du ringer, har haft sjukt mycket i skolan. Du vet C-uppsats och sånt.«

Fel, fel, fel. Det var inte alls så här det skulle bli.

»Okej«, säger jag och famlar efter ilskan, som tycks vara spårlöst försvunnen.

»Vad har du haft för dig?«

»Jobbat.«

Vi pratar en stund, sedan frågar han mig om jag vill komma över till honom och se en film.

Det låter så självklart när han säger det. Vill du komma över på en film?

Duschar. Mitt lilla badrum som en ångbastu.

Snyggaste trosorna. Lagom med parfym. Lagom med smink.

Vilka kläder?

Hela rummet fylls av kläder från min garderob. Har inget att ha på mig.

Fan också. Jag har inga kläder. Bara jättefula kläder.

Oskar bor i en studentlägenhet på Gärdet.

Röda linjen mot Fruängen. Byte vid Östermalmstorg.

Röda linjen mot Ropsten. Han möter mig vid tunnelbaneuppgången.

Han röker. Jag tycker det är snyggt när killar röker.

Vi går hand i hand mot studentkomplexet.

Min hand känns liten i hans. Det är en härlig känsla.

Han har en svart elgitarr hängande på ena väggen i det lilla rummet som är hans hem.

Och en massa teateraffischer.

Han sätter på kaffe. Och musik. Jag tror det är Freddie Wadling.

Vi sitter i sängen, som liksom i mitt hem även får fungera som soffa.

Vi hinner inte sätta på någon film förrän han kysser mig.

Varma, varma läppar.

Vi hånglar hur länge som helst och han tar på mina bröst.

Han tar på mina bröst.

Han tar på dem hur mycket som helst.

Hårt och löst och mjukt och långsamt och snabbt.

Han tar på min rumpa också.

Han tar på hela min kropp.

Kapitel 43 Kapitel 43 Chapter 43

JAG SKRIKER I KUDDEN

tills jag blir matt och hes av syrebrist.

Något annat än kudden vore otänkbart,

med tanke på grannarna som finns någonstans på andra sidan av de tunna pappersväggarna.

De skulle kunna tro att jag är sjuk i huvudet. Vilket jag kanske är.

Det finns en massa människor som går runt och är sjuka i huvudet utan att veta om det.

Jag känner inte mina grannar. Har knappt sett dem.

Vet bara att de finns där i väggarna. Weiß nur, dass sie dort in den Wänden sind. Som råttor.

Jag skriker för det är så uppenbart att ungdomen håller på att glida mig ur händerna. I scream because it's so obvious that the youth are slipping out of my hands.

Säg någon som den inte har glidit ur händerna på? Sagen Sie jemandem, dass es ihnen nicht aus den Händen gerutscht ist? Tell someone it has not slipped out of their hands?

Det måste ha uppstått ett fel. An error must have occurred.

Ett planeringsfel. A planning error. Det säger sig självt att ungdomen borde vara placerad efter Es versteht sich von selbst, dass junge Menschen zurückgestellt werden sollten It goes without saying that young people should be placed behind

vuxenheten och ålderdomen. adulthood and old age. De flesta på Liljebacken skulle antagligen vara

betydligt bättre på att förvalta en ungdom än vad jag är. much better at managing a youth than I am.

Och Astrid skulle haft mycket större glädje av mina bröst, precis innan hon dog, Ve Astrid ölmeden hemen önce göğüslerimden çok daha fazla zevk alırdı,

än vad jag har nu. För att inte tala om Urban. Not to mention Urban.

Det är slöseri att ha fasta bröst alldeles i onödan. It is a waste to have firm breasts completely unnecessarily. Gereksiz yere sıkı göğüslere sahip olmak bir israftır. När ingen i hela världen vill ligga med en. Wenn niemand auf der ganzen Welt mit einem schlafen will. When no one in the whole world wants to sleep with one.

Jag ringer till Oskar. Vet att jag inte alls är i balans,

men måste ändå få veta: Vill han ligga eller vill han inte ligga?

»Oskar.«

»Det är Moa.«

»Hej, var fan har du hållit hus i hela mitt liv?« "Hey, wo zum Teufel hast du mein ganzes Leben lang Haus gehalten?" "Hey, where the hell have you kept house all my life?" "Hey, hayatım boyunca hangi cehennemdeydin?"

Oskar skrattar. Så där som han brukar. As usual. Mina knän tappar styrka. My knees are losing strength. Måste sätta mig ner.

»Vad glad jag blir att du ringer, har haft sjukt mycket i skolan. "How glad I am that you are calling, I have had a lot of sickness at school. Du vet C-uppsats och sånt.« You know the C-thesis and stuff. «

Fel, fel, fel. Det var inte alls så här det skulle bli. This was not at all how it would be.

»Okej«, säger jag och famlar efter ilskan, som tycks vara spårlöst försvunnen. "Okay", sage ich und tastete nach dem Ärger, der spurlos verschwunden zu sein scheint. "Okay," I say, groping for the anger, which seems to have disappeared without a trace.

»Vad har du haft för dig?« "What have you been up to?"

»Jobbat.«

Vi pratar en stund, sedan frågar han mig om jag vill komma över till honom och se en film.

Det låter så självklart när han säger det. Vill du komma över på en film?

Duschar. Mitt lilla badrum som en ångbastu.

Snyggaste trosorna. The nicest panties. Lagom med parfym. Lagom med smink. Just right with makeup.

Vilka kläder?

Hela rummet fylls av kläder från min garderob. Har inget att ha på mig.

Fan också. Damn it too. Jag har inga kläder. Bara jättefula kläder.

Oskar bor i en studentlägenhet på Gärdet.

Röda linjen mot Fruängen. Byte vid Östermalmstorg.

Röda linjen mot Ropsten. Han möter mig vid tunnelbaneuppgången.

Han röker. Jag tycker det är snyggt när killar röker.

Vi går hand i hand mot studentkomplexet.

Min hand känns liten i hans. Det är en härlig känsla.

Han har en svart elgitarr hängande på ena väggen i det lilla rummet som är hans hem.

Och en massa teateraffischer. And a lot of theater posters.

Han sätter på kaffe. Och musik. Jag tror det är Freddie Wadling.

Vi sitter i sängen, som liksom i mitt hem även får fungera som soffa. We sit in the bed, which, like in my home, can also function as a sofa.

Vi hinner inte sätta på någon film förrän han kysser mig. We do not have time to put on a movie until he kisses me.

Varma, varma läppar.

Vi hånglar hur länge som helst och han tar på mina bröst. Wir küssen uns für längere Zeit und er berührt meine Brüste. We kiss for any length of time and he touches my breasts.

Han tar på mina bröst. Er berührt meine Brüste.

Han tar på dem hur mycket som helst. Er berührt sie, egal wie sehr. He touches them no matter how much.

Hårt och löst och mjukt och långsamt och snabbt. Hard and loose and soft and slow and fast.

Han tar på min rumpa också. He touches my ass too. Kıçıma da dokunuyor.

Han tar på hela min kropp. He touches my whole body.