Kapitel 27

VAN GAAL, DET VAR EN DRYG TYP

Nu tog karriären fart.

Bland annat för att jag träffade Marco van Basten.

Jag hade ärvt hans tröjnummer

och folk väntade sig att jag skulle spela som han.

Men jag ville inte vara en ny van Basten.

Jag var Zlatan — inget annat.

Fast ändå, det var hur coolt som helst

när han dök upp och pratade med mig. Marco van Basten är en legend.

En av de bästa anfallarna någonsin.

Tio år tidigare hade han blivit

vald till världens bästa spelare.

Nu ville han bli tränare, och ett steg

var att bli assistent i Ajax ungdomslag.

I början blev jag

som en liten pojke inför honom.

Men jag vande mig.

Han triggade mig inför matcherna:

— Nå, hur många mål ska du göra nu? Ett?

— Ett? Är du inte klok, sa jag. Det blir minst två.

— Skitsnack. Ska vi slå vad? Han gav mig en massa råd och var verkligen skön.

Han körde sin grej och struntade i vad bossarna tyckte.

Jag hade fått kritik för att jag bara ville anfalla

och inte hjälpte till i försvaret.

Jag frågade van Basten om det.

Han sa:

— Lyssna inte på tränarna! Du ska attackera

och göra mål, inte köra slut på dig bakåt.

Det plockade jag upp.

Man måste spara energi till att göra mål.

I Ajax älskade man möten där spelarna fick betyg.

På ett träningsläger i Portugal kallades jag

till ett sånt möte. Med Ronald Koeman

och den nye direktören, van Gaal.

Det var en dryg typ. Koeman började prata:

— Du har spelat fantastiskt, men du får bara en åtta.

Du har inte jobbat tillräckligt bakåt.

— Okej, bra, sa jag. Jag ville gå. Men van Gaal la sig i:

— Vet du hur man spelar försvar?

— Det hoppas jag. Men van Gaal skulle förklara ändå. Tro mig,

jag hade hört det förut. Han drog en massa pilar

och avslutade med ett ganska hårt:

— Fattar du det här? Jag tog det som en attack:

— Alla spelare kan det där.

Men van Basten tycker tvärtom.

— Förlåt?

— van Basten tycker att nummer nio

ska spara sina krafter till att göra mål.

Nu vet jag inte vem jag ska lyssna på.

van Basten som är en legend eller van Gaal.

van Gaal fullständigt kokade.

— Jag måste dra nu, sa jag och stack.