Kapitel 25

NÄSTA DAG HADE JAG EGET RUM

Sommaren 2002 var det VM i Japan.

Jag hoppades mycket på den turneringen.

Men när det gick som sämst i Ajax

trodde jag inte ens att jag skulle komma dit.

Till sist blev jag uttagen av Lars Lagerbäck

och Tommy Söderberg. Jag gillade dem båda,

mest Söderberg. Han var hela lagets nallebjörn.

På en träning lyfte jag upp Tommy och kramade honom

av rena glädjen. Jag knäckte två av hans revben.

Han kunde knappt gå, men han var skön. Jag delade rum med tredjemålvakten Andreas Isaksson.

En bra kille. Men alltså, de vanorna!

Han sov klockan nio på kvällarna

och där låg jag och ruttnade.

Min mobil ringde.

Skönt, äntligen någon att tala med.

Men Andreas bara frustade och jag la på.

Jag ville inte störa. Jag är ju snäll egentligen.

Men nästa kväll ringde telefonen samma tid.

Han sov då också. Eller låtsades sova.

Han fräste:

— Men vad fan, Zlatan! Då bet jag ifrån. Jag menar, vad är det? Sova klockan nio? — Om du öppnar munnen igen

slänger jag ut din säng genom fönstret.

Men annars blev hela VM en besvikelse. Vår grupp kallades för dödens grupp.

Det var Sverige, England, Argentina och Nigeria.

Svåra matcher. Och lagledningen tyckte nog

att jag var för ung och oerfaren.

Jag spelade bara fem minuter mot Argentina

och en kort stund mot Senegal i åttondelsfinalen.

Då hade jag faktiskt en del chanser. Men mest satt jag på bänken.

Ändå blev jag vald till matchens lirare

i en telefonomröstning. Helt crazy! Bäst på plan fast jag inte ens fått av mig overallen.

Jag tycker att Lars och Tommy körde för mycket

med samma elva. Vi unga fick aldrig chansen. När jag kom tillbaka till Ajax var jag sugen på att spela.