Kapitel 22

DE SÅG MIG SOM DUMMASTE FALAFELKILLEN

— Fan, Hasse, kan du inte köpa tillbaks mig?

sa jag i telefon.

— Kom igen, Zlatan, det finns inga pengar till det,

det begriper du väl. Du måste ha tålamod, sa Hasse Borg. Men jag var trött på att ha tålamod. Jag ville spela mer.

Jag hade en sån längtan hem, det var helt sjukt.

Men vad fick jag? Jag fick en ny smäll.

Jag upptäckte att jag tjänade sämst i laget.

Jag var dyraste killen, men min lön var lägst.

Det var inte svårt att förstå vad det berodde på. Ni minns Hasse Borgs ord: Agenter är tjuvar.

Han låtsades vara på min sida,

men egentligen brydde han sig bara om Malmö FF.

Han förhandlade så att jag fick en låg lön av Ajax.

Då blev det mer pengar över till MFF,

för själva övergången.

Han hade sett till så att ingen agent hjälpte mig.

Det gjorde det enkelt för kostymnissarna

att snuva mig där på hotellet. Pengar har aldrig varit det viktigaste för mig.

Men att bli sviken och utnyttjad, det gjorde mig galen.

De såg mig som dummaste falafelkillen,

en som man kan lura och tjäna pengar på.

Jag ringde Hasse igen:

— Vad fan är det här?

Jag har sämst kontrakt i hela klubben. Han spelade dum och sa:

— Vad fan säger du? Det blev en läxa jag aldrig glömmer.

Och jag förlåter inte Hasse Borg. Inte en chans.

Man gör inte så mot en ung kille från förorten

som inte har nån koll.

Man låtsas inte vara extrafarsa

samtidigt som man försöker blåsa honom. Jag tänker ofta:

Skulle Hasse Borg ha gjort likadant

om jag hade varit en fin kille med en advokatfarsa?

Jag tror inte det.