Kapitel 20

HAN GICK OCH KÖPTE KORV

Tränaren, Co Adriaanse, var hård mot mig.

Jag trodde bara att det var hans sätt.

Jag hade hört mycket om honom.

Senare förstod jag att han höll koll på mig.

Han hade väl hört en del. Jag hade ett rykte

som vildhjärna redan när jag kom.

Jag har alltid gillat hårda tränare med disciplin.

Jag trivs med gubbar som håller avstånd till spelarna.

Som inte kommer för nära. Det är ju så jag vuxit upp. Men jag trodde att jag skulle göra en massa tricks.

Ajax var ju känt för att spela kul, teknisk fotboll.

Under försäsongen spottade jag in mål.

Men Co Adriaanse var inte övertygad.

I slutet av juli spelade vi Amsterdam Tournament.

Det är en klassisk turnering som spelas

innan den riktiga serien startar.

Det här året var Milan, Valencia

och Liverpool med. Och Ajax förstås. I första matchen förlorade vi mot Milan med ett-noll.

I den andra skulle vi möta Liverpool.

Liverpool hade ett fruktansvärt starkt försvar

med schweizaren Stéphane Henchoz.

Han var på mig som en igel.

En bit in i matchen kämpade jag till mig bollen

vid hörnflaggan. Jag gick in mot straffområdet.

Där stod Henchoz.

Jag provade att göra en enfotsfint. Ormen kallas den,

för om man gör den snyggt ser det ut som om en orm

slingrar sig vid fötterna. Jag hade övat på ormen

i många, många timmar. Nu kom den naturligt.

Jag hade använt finten många gånger i Malmö.

Men aldrig mot en världsback

och nu smällde det bara till.

Det sa svisch, svisch och Stéphane Henchoz

hängde inte med. Jag rusade förbi.

Hela arenan skrek. Det var full show. Efteråt sa jag till journalisterna:

— Först gick jag vänster. Och det gjorde han också.

Sen gick jag höger och det gjorde han också.

Sen stack jag vänster, och då gick han och köpte korv. Alla skrev om det där. Det borde ha varit början på en lysande säsong.

Men snart började jag fatta. I Ajax måste allt man gör

leda till något, som en målchans.

Till och med en sån grej som finten mot Henchoz.

Annars gillas den inte.

I Ajax spelade man med tre anfallare.

Jag var van vid att spela med två.

De ville att jag skulle vara i mitten.

Inte fladdra ut mot kanterna och dribbla och tricksa.

Jag skulle vara target player, ta emot bollar

och framför allt göra mål. Jag hade en tung tid framför mig.