Kapitel 11

JAG BLEV HANS DROG

Det var inte många som tittade på våra träningar.

Men den här eftermiddagen dök en gubbe upp.

Han hade mörkgrått hår. Jag kände inte igen honom.

Gubben stirrade på oss bortifrån några träd.

Jag liksom anade något.

Jag körde ännu mer tricks.

Men det dröjde innan jag fattade. Det var farsan. Jag hade klarat mig själv under barndomen.

Farsan hade gjort en del schyssta grejer också.

Men han var inte som de andra papporna.

Han hade inte tittat på mina matcher

eller uppmuntrat mig med skolan.

Han hade haft sitt drickande och sitt krig

och sin juggemusik. Men nu hade han kommit för att kolla.

Jag blev helt paff. Det var som om jag drömde.

Jag började spela med en helt sjuk kraft.

Shit, pappa är här! Titta här! ville jag skrika. Spana in!

Din son är världens grymmaste spelare! Jag tror att det var en av mina största stunder.

Efteråt sprang jag fram till honom.

Jag snackade med honom lite coolt så där.

Som om det var helt naturligt att farsan var där. — Läget?

— Bra spelat, Zlatan. Från den dagen levde han för mig och min fotboll.

Jag blev hans drog. Han såg varenda träning.

Han klippte ut varje artikel i tidningen.

Han sparade alla priser och tröjor och skor.

Han håller fortfarande på.

Det blev en ny drivkraft för mig också.

Wow, fotbollen kan göra häftiga grejer liksom.

Jag kämpade på ännu mer. Att Malmö FF hade åkt ner i division två gjorde inget

nu när farsan var största supportern!