Kapitel 4: Prinsens planet

4. Det är så jag får veta nästa viktiga sak. Planeten han kommer från är inte mycket större än ett hus.

Jag är inte så förvånad. Jag vet att det finns många planeter som är mycket små.

När någon upptäcker en liten planet får den ett nummer som namn. Den kan till exempel heta asteroid 125.

Jag tror att den planet som den lille prinsen kommer från är asteroid B612.

Det är bara en person som har sett den asteroiden. Det är en astronom från Turkiet.

Men ingen tror på honom för han har konstiga kläder.

En astronom. En astronom är en person som är intresserad av stjärnor, planeter och asteroider.

Så är de vuxna.

Men så säger en man som bestämmer i Turkiet att alla människor där ska ha kläder som människor i Europa.

Den som inte bär sådana kläder straffas med döden.

När astronomen från Turkiet har kläder från Europa på sig går det bättre.

Nu tror alla på att han har sett den lilla planeten.

Jag berättar historien om asteroiden B612 för att de vuxna ska lyssna.

De vuxna tycker om siffror.

De vuxna frågar aldrig något viktigt om du berättar för dem att du har en ny vän.

Ingen tror på astronomen från Turkiet. Han har konstiga kläder.

De frågar aldrig hur talar han? Vilka lekar tycker han om? Tycker han om fjärilar?

Nej, istället frågar de vuxna hur gammal är han? Hur mycket väger han? Hur mycket pengar har hans pappa?

När de får svar på sådana frågor tror de att de känner honom.

Ni kan inte säga till de vuxna att ni ser ett rosa hus med röda blommor i fönstren och fåglar på taket.

Det är för svårt för vuxna.

Ni måste säga, jag ser ett hus som kostar hundra miljoner kronor.

Då säger de vuxna så vackert.

Om ni säger till de vuxna, den lille prinsen är snäll. Han skrattar. Han vill ha ett får.

Då ser de vuxna er som barn.

Men om ni säger att han kommer från asteroiden B612 tror de på er och frågar inget mer.

Det är så de är.

Det går inte att ändra på dem.

Barn ska låta vuxna vara som de är.

Vi som förstår oss på livet tänker inte på siffror.

Jag ville börja den här boken som en saga, så här.

En liten prins bor på en planet som inte är mycket större än prinsen själv.

Prinsen behöver en vän.

Så vill jag börja en bok för den som förstår sig på livet.

Jag vill att ni ska tänka på vad ni får veta när ni läser min bok.

Det gör ont för mig att berätta om vad jag minns av det här.

Det är sex år sedan min lille vän åkte bort med sitt lamm.

Jag berättar inte om den lille prinsen för att glömma honom.

Det är sorgligt att behöva glömma en vän.

Alla människor har inte en vän.

Jag kan bli som de vuxna som bara intresserar sig för siffror.

Det är därför jag har pennor med färg.

Det är svårt att börja teckna nu.

Jag har aldrig tecknat något annat än boaormens utsida och insida.

Det var när jag var sex år.

Jag vill teckna så att det blir bra.

Jag är inte säker på att jag kan det.

En teckning kan bli bra.

En annan teckning ser inte ut som det den ska se ut som.

På en teckning är den lille prinsen för lång.

På en annan teckning är han för kort.

Jag vet inte om färgerna på prinsens kläder är som de ska vara.

Jag gör det så bra jag kan.

Det slutar med att jag gör fel på det viktigaste.

Jag kan inte hjälpa det.

Min vän förklarar inte något för mig.

Han tror att jag tänker som honom.

Men jag kan inte se ett får som är i en låda.

Jag är lite som de vuxna.