Kapitel 26: Resan

Vid brunnen finns en gammal mur av sten.

När jag kommer tillbaka på kvällen ser jag att min lille vän sitter på muren.

Minns du inte? Det är inte här.

Det är rätt dag men det är inte rätt plats, hör jag prinsen säga.

Jag går mot muren. Jag ser ingen annan än den lille prinsen.

Men prinsen svarar någon.

Du ser spår av mina fötter i sanden. Vänta på mig där.

Jag kommer i natt, säger han.

Jag är tjugo meter från brunnen men jag ser ingen.

Den lille prinsen är tyst.

Är ditt gift bra? Dör jag snabbt, säger han sedan.

Jag blir mycket rädd men jag förstår inget.

Nu får du gå. Jag vill hoppa ner, säger den lille prinsen.

Jag ser en orm på marken vid muren.

Det är en gul orm. Det är en orm som kan döda dig på en halv minut.

Jag springer fram.

När ormen hör mig sjunker den ner i sanden och slingrar in mellan stenarna.

Vad gör du? Talar du med ormar, frågar jag.

Jag ger prinsen lite vatten att dricka.

Jag vågar inte fråga honom något mer.

Han ser allvarligt på mig.

Han lägger sina armar om min hals.

Jag känner hans hjärta slå som på en skadad fågel.

Så bra att flygmaskinen är hel. Nu kan du åka hem, säger han.

Hur vet du det? frågar jag.

Han svarar inte på frågan.

Jag åker också hem idag. Jag har munkorgen, säger han.

Han ler sorgsätts. Jag väntar länge.

Det är en mycket lång och svår resa, säger han.

Jag förstår att något händer. Jag kan inte hålla honom kvar.

Jag har ditt får. Jag har lådan till fåret.

Den lille prinsen blir varmare och varmare.

Min pojke, du var rädd för ormen, säger jag.

Jag är mycket räddare när jag åker ikväll, säger han.

Jag får aldrig mer höra hans skratt.

För mig är hans skratt som vatten i öknen.

I natt har det gått ett år. Min stjärna är över platsen där jag landade för ett år sedan, säger han.

Lille vän, är ormen och stjärnan en dröm? frågar jag.

Han svarar inte på frågan.

Du ser inte det som är viktigt. Det är som med blomman.

När du älskar en blomma på en stjärna är det vackert att se på himlen på natten.

Alla stjärnor blommar.

Det är som med vattnet.

Du kommer att se på stjärnorna på natten.

Min stjärna är för liten så jag kan inte visa dig den.

Min stjärna är vilken stjärna som helst för dig.

Du ser på alla stjärnor och tycker om dem.

Alla stjärnor är dina vänner, säger prinsen.

Han skrattar.

Det är som med vattnet, säger han.

Hur menar du? frågar jag.

Människorna har olika stjärnor.

För den som reser är stjärnor viktiga.

För andra är stjärnor bara svagt ljus.

För affärsmannen är de guld.

Alla stjärnor är tysta.

Men dina stjärnor är inte som någon annans, säger prinsen.

Hur menar du? frågar jag.

Jag bor på en stjärna.

Jag sitter på en stjärna och skrattar.

Då är det som att alla stjärnor skrattar när du ser på himlen om natten.

Dina stjärnor kan skratta, säger prinsen.

Den lille prinsen skrattar ännu mer.

Du kommer att vara glad att du känner mig.

Du är alltid min vän.

Du vill skratta med mig.

Ibland öppnar du ditt fönster.

Dina vänner blir förvånade när de ser dig skratta mot himlen.

Då kan du säga att dina stjärnor alltid får dig att skratta.

De tror att du är tokig, säger prinsen.

Han skrattar en gång till.

I natt, du vet, kom inte, säger han.

Jag tänker inte lämna dig, säger jag.

Det kan se ut som att jag har ont.

Det kan se ut som att jag dör.

Kom inte och se. Det är inte bra.

Jag tänker inte lämna dig, säger jag.

Du förstår, tänk om ormen biter dig.

Ormar är elaka, säger prinsen.

Jag tänker inte lämna dig, säger jag.

Något gör den lille prinsen lugn.

Ormar har inte gift för att bita två gånger, säger han.

Jag ser inte när han åker på natten.

Han försvinner utan att jag hör honom.

Han går snabbt, men jag går snabbare.

Åh, du är här, säger prinsen.

Han tar min hand.

Du kommer att bli ledsen.

Det ser ut som att jag dör, men det gör jag inte, säger han.

Jag är tyst.

Resan är för lång.

Jag kan inte bära min kropp.

Den är för tung, säger han.

Jag är tyst.

Min kropp kommer att se ut som ett gammalt skal, säger den lille prinsen.

Gamla skal är inte sorgliga, säger prinsen.

Jag är tyst.

Det blir bra.

Jag ser också på stjärnorna.

Alla stjärnor är brunnar i öknen.

Alla stjärnor ger mig vatten.

Det blir så roligt, säger den lille prinsen.

Han är tyst.

Han gråter.

Här är det.

Jag vill gå ensam, säger han.

Han sätter sig ner, för han är rädd.

Du vet min blomma.

Jag måste skydda henne.

Hon är så svag.

Fyra små taggar är det enda som skyddar henne mot världen, säger han.

Han reser sig.

Han tar ett steg.

Jag rör mig inte.

Jag ser en gul blixt vid hans fot.

Han är stilla.

Sedan faller han långsamt som ett träd.

Textning.nu