Politiska skiljelinjer: Energipolitiken | SAMHÄLLSKUNSKAP FÖRKLARAD | Gymnasiet

Thorbjörn Fälldin har det svettigt.

Som nybliven statsminister har han en kokhet fråga i knät:

Kärnkraften.

Under sjuttiotalet fällde energipolitiken regeringar-

-krossade allianser och ritade om den politiska kartan.

Frågan följer oss än i dag.

Det här programmet handlar om den omstridda energipolitiken.

Energipolitik låter inte spännande-

-men valet av energikällor har under lång tid skapat konflikt.

Olika energikällor har olika för- och nackdelar för samhället och miljön.

Politikerna bråkar om vilken mix som är bäst och vad bäst innebär.

Vi tar oss tillbaka till tidigt 1900-tal.

En tidig satsning på elektricitet gör Sverige till en industristat.

Våra skogar och forsar är till synes oändliga resurser.

Nästan allt är toppen. Men under 1960-talet händer något.

Nu tänker allt fler på naturen som något som behöver skyddas.

Att det inte bara finns fördelar med att utvinna energi från naturen.

Folk protesterar mot allt som offras för att ge plats åt vattenkraftverk.

Konflikten ställs på sin spets i striden om Vindelälven.

Den planerade utbyggnaden leder till högljudda protester.

Evert Taubes "Änglamark" handlar om bevarandet av Vindelälven.

Låt sista älven som brusar i vår natur

brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur

Striden om Vindelälven blir dramatisk och splittrar flera partier.

Men protesterna ger effekt. Utbyggnaden stoppas.

-Vad hade hänt om den blev utbyggd? -Det hade blivit min mörkaste dag.

Ja, då menade han inte på grund av elbrist, utan som en metafor.

Men om folk inte vill ha vattenkraft, som stått för energiförsörjningen-

-var ska vi då få strömmen ifrån?

Utöver vattenkraften är Sverige också beroende av importerad olja.

Beroendet ställdes på sin spets 1973 vid den internationella oljekrisen.

Lösningen stavas nu kärnkraft.

Den ses av många som energiformen med minst nackdelar.

Under 1960-talet är samtliga partier för en utbyggnad.

Det här är framtidens energikälla!

Jag övertygad om att med dagens teknik-

-så kan man med trygghet förlägga ett atomkraftverk i Stockholm.

Optimismen är så grundmurad att inte ens halveringstiden avskräcker.

Vi kan alltid dumpa avfallet i havet.

En idé har varit att med en atombomb spränga ett djupt hål-

-och där skicka ner avfallet.

Men på 1970-talet händer något.

Inom den växande miljörörelsen ser man saker på ett annat sätt.

Nu ses vattenkraften, vars utbyggnad nyss sågs som miljöförstörande-

-som ekologisk och naturlig energi.

Och kärnkraften, som varit lösningen, börjar ses som ett miljöproblem.

Motståndet skapar nya allianser i svensk politik.

Centerpartiet och Vänsterpartiet tycker olika i nästan alla frågor-

-men nu förenas de i motståndet mot kärnkraften.

Vi måste ta hand om avfallet.

Fullständigt enorm produktion av radioaktiva gifter.

Med kärnkraftsfrågan gör energipolitiken entré i riksdagen.

Den kommer att få stora konsekvenser, inte minst i valet 1976.

Här får kärnkraftsvännen Olof Palme det hett om öronen.

Anser du att du ger människorna ett bättre samhälle?

Valet slutar på ett sätt som det inte har gjort på över fyra decennier.

Man har kommit för att se 44 års socialdemokratiskt styre ta slut.

Olof Palme har förlorat makten.

Många menar att stödet till kärnkraften blev hans fall.

44 år av socialdemokratiskt styr är över.

Statsminister blir Centerpartiets Thorbjörn Fälldin.

Men det blir kris. Problemet är att i Fälldins regering-

-ingår Moderaterna och Folkpartiet, och de vill inte stoppa kärnkraften.

Centerledaren konstruerar en katastrofbild av kärnkraften-

-som han förmodligen också tror på.

Fälldin försöker kompromissa, medan svek-anklagelserna haglar-

-från media och väljare. Men hans försök är förgäves.

Vi ska över till presskonferensen. Regeringskrisen blev ett faktum.

Fälldin avgår. Ny statsminister blir Ola Ullsten.

Kärnkraften är här för att stanna. Förespråkarna kan andas ut.

I alla fall fram till 28 mars 1979.

"Det ser ut att vara en allvarlig olycka", sa en talesman.

Nu inträffar Harrisburgolyckan. Kärnkraften är åter på allas läppar.

Före Harrisburg var det osannolikt att det som hände skulle hända-

-men så fort det hade hänt rakade sannolikheten upp till 100 procent.

Vi måste ta reda på: Vad hände? Vad var skälet?

Och motiverar detta en förändrad riskbedömning?

Även Olof Palme börjar tveka i frågan.

Den uppeldade debatten leder till-

-att man utlyser en folkomröstning om kärnkraften ett år senare 1980.

Väljarna kan välja mellan tre linjer-

-som alla slår fast att kärnkraften ska ersättas med förnyelsebar energi.

Det går inte att rösta på att behålla kärnkraft.

Snabbast avveckling och stopp för alla utbyggnader vill Linje 3 ha.

Det är Centerpartiets och Vänsterpartiets linje.

Linje ett och två är lika varandra.

Moderaterna driver den ena och socialdemokraterna den andra.

Båda vill att reaktorerna ska användas hela sin levnadstid-

-och att planerade kärnkraftverk ska byggas klart. Sen är det slut.

En långsam avveckling ger oss tid att ta fram alternativa energikällor.

Det är en avveckling med förnuft.

När vallokalerna stänger-

-väntar befolkningen på resultatet och det blir superjämnt.

Det skiljer mindre än en procent mellan två av alternativen.

Det är Linje 2 som vinner före Linje 3.

Efter valet är flera år av politiska strider-

-folklig mobilisering och debatt över.

Det är ordning på energipolitiken. Sverige har valt väg.

Men hur ska det som folket röstat om bli verklighet?

Hos allmänheten verkar saken inte vara glasklar.

I och med folkomröstningen så tog all luft slut.

Jag är inte speciellt insatt. Det är ingen idé att fråga mig.

-Röstade ni i folkomröstningen? -Det tror jag. Jag kommer inte ihåg.

Riksdagen beslutar att kärnkraften ska användas sin livstid ut-

-som de tänker sig är 2010.

Samtidigt ska samhället ställa om till energikällor som sol och torv.

-Men hur ska det gå till? -Ja, det kan man undra.

På den fronten händer det inte så mycket.

Kanske för att vi har ett överskott av el nu, tack vare kärnkraften.

Den är kanske inte så himla dum ändå. Och visst är den säker?

God afton. "Rapport" tisdag den 29 april.

Olyckan ägde rum i Tjernobyl bara några mil från Kiev-

-med över två miljoner invånare.

Det är en allvarligare olycka än i Harrisburg.

Sex år efter folkomröstningen väcks frågan om kärnkraften till liv-

-inte minst när radioaktivt regn faller över Sverige.

Barnbarnen vågar inte komma till mormors radioaktiva sommarhus.

Nu börjar politikerna att ta tag i avvecklingen.

Energiminister Birgitta Dahl tar beslut om att fasa ut kärnkraften.

Första reaktorn ska stängas 1995.

Det beslutet är oåterkalleligt-

-och ska icke bli föremål för en ny prövning.

"Oåterkalleligt" var en förhastad formulering-

-för alla är inte lika övertygade.

Många ser fortfarande svensk, billig kärnkraft-

-som ett bättre alternativ än att bli oljeberoende.

Samtidigt ger Tjernobylolyckan miljövänner nytt bränsle.

Vi ber att vaktmästarna ser till att det blir stillhet på läktaren.

I slutet av 1980-talet är miljön i fokus.

I valet 1988 tycker 46 procent att det är den viktigaste valfrågan-

-och miljöpartiet kommer in i riksdagen.

Men på 1990-talet flyttas fokus till ekonomin.

Nu pratar alla om finanskrisen.

Det är 500 procents marginalränta i Sverige. Det är kaos.

Den här ekonomiska krisen kommer att stå i centrum i flera år.

Hur energikällor påverkar miljön är inget som prioriteras.

Med skralt i plånboken är oron över energiförsörjningen mindre.

Partiet med ordet miljö i namnet åker ur riksdagen i valet 1991.

År 1995 påbörjas inte avvecklingen av kärnkraften, som det var sagt.

Slutdatumet skjuts på framtiden.

Ja, och år 2010 passerar utan att avvecklingen sker.

Folkomröstningens barn har vuxit upp-

-men frågan om framtidens energi är inte löst.

Vi har nya mål för omställning till förnybar elproduktion-

-och energipolitiken är ständigt aktuell.

Om den får en blivande statsminister att svettas, återstår att se.