Solidaritet ur sårbarheten | Niklas Altermark

Det här var LSS när det infördes nu håller man på att suga grädden ur bollen

Grädden kostar för mycket. Säger man.

Jag heter Niklas Altermark jag forskare i statsvetenskap

Och i synnerhet så är jag intresserad av den politik som rikas mot människor som

fungerar på et sätt som ligger utanför normen

Ni ska inte känna sån press nu att ni måste tycka att det här fikabrödet är så jävla gott

Vilket det i och för sig ä

Dom är chockerande goda

Det går inte att äta en hel sån här, så ni vet

Men ändå, bara ta bettet. Tänk såhär: Nu kommer en äcklig gräddboll. Så får ni detta. Vad säger du?

Jävlar...

Men vad ska du säg?

Jag jobbade i gruppbostäder för människor med intellektuella funktionshinder

Och det fanns sånna oerhört tydliga paralleller mellan mellan vad jag läste i statsvetenskap

Och makten som jag tyckte utövades där

Så skrev jag mina uppsatser om då LLS och gruppbostäder

Sen skrev jag en avhandling om det och det blev sen den här då

Min bok

Jag jobbade på en del gruppbostäder som var väldigt bra

Men jag jobbade också på en del som var ganska dåliga, som behandlade människor illa

Så det var också något slags personligt traumatiskt med det

För man mår inte bra, tror jag, av att utöva makt mot andra. Man mår inte bra av att förtrycka.

Och det krävde också någon typ av intellektuell bearbetning

Så det var därför jag började skriva om det

Två frågor

som varit viktiga i min forskning

1. Hur kan det komma sig att Det finns ett förtryck mot människor

Vars kroppar eller hjärnor avviker från samhällets normer

Hur kan det komma sig att vi idag

Till exempel genom att skära ner på personlig assistans eller på sjukpenning

Kan medvetet gör en grupp människors liv sämre

Varför är det okej?

Den andra frågan

Varför ska vi bry oss?

Om man på måfå plockar en

filosof

som har formulerat

dom idéer som vi lever med idag

om relationen mellan staten och individen och om medborgarskapet

så är sannolikheten jättejättestor

Att vi i den här filosofens

tänkande kommer hitta

exkluderingar av

"sinnesslöa"

Handikappade, eller vilket begrepp som nu används

Vi kan titta på John Lockes samhällskontrakt

Det är helt fundamentalt

För den liberala medborgarskapstanken

Där han återkommande

Lägger en massa vikt vid att

exkludera människor som

inte har människans definerande egenskap

det vill säga rationaliteten, förnuftet

David Hume som

Skriver att människor som är mentalt eller

fysiskt underlägsna

Dom måste styras

dom kan inte styra sig själva

eller vara en del av styret av samhället

John Rawls

1900-tals filosofen som i sin bok

A Theory of Justice

Återkommande förklarar för läsaren varför handikappade människor inte

kan vara "subjects of justice" varför dom inte kan ta del utav rättvisans principer

Utan dom här människorna ska vi ge lite välgörenhet

istället men dom är inte del utav hans rättviseteori.

Så det genomgående idealet här är en fullt fungerande människa med åtminstone normal intelligens

som arbetar och bidrar till samhället

Dom som inte möter

det här idealet dom måste uteslutas

Och det här är inte bara ett idéhistoriskt fenomen

Vi börjar klassificera människor för att politker är rädda för att vissa människor kostar för mycket pengar

Vissa människor bidrar inte

Vissa människor förökar sig och för vidare dåliga gener

Och detta skapar ett behov utav att veta vilka dom här människorna är

Vi måste klassificera dom så att vi vet vilka dom är

Sen bistår den framväxande psykiatrin med sorteringsinstrument och vetenskapliga förklaringar

Det som sen händer under 1900-talet är att man

Utifrån dom här klassificeringsinstrumenten

gör allt för att separera människor som avviker från normen

Man bygger institutioner där dom hålls avskilda från resten av samhället

Man steriliserar människor så att dom ska sluta föra vidare dom dåliga generna

Man vidtar en massa åtgärden som alla bygger på logiken att

samhället måste skyddas mot dom här grupperna

Det är en separeringens logik, en separeringens politik

Och hela tiden är vi superoroliga för att människor ska kosta för mycket pengar

För att människor inte ska bidra

Jag tänker att det forskningsfält som jag själv tillhör

Den kristiska funktionshinderforskningen

vår bedrift är att vi har visat att det här idealet om en människa som alltid fungerar

som alltid tänker rationellt

at det idealet inte funkar

för någon utav oss, av två anledningar

För det första så är det inte sant att det finns människor som är oberoende och självständiga, självtillräckliga

Vi behöver alla hjälp ibland. Vi behöver någon som kommer med

Mat när vi ligger sjuka hemma i influensa

Vi behöver antidepressiva som jag själv äter för att få livet att hålla samman

Vi behöver stöd, trygghet och hjälp

Vår funktionsförmåga fluktuerar genom livet, den är inte konstant

Det finns ingen skarp åtskillnad mellan dom behövande och dom oberoende

Och det här innebär för det andra att det inte finns några garantier

Våra kroppar definieras utav att dom är ömtåliga

Att dom kan möta världen på ett sådant sätt att vår funktionsförmåga förändras

Vem som helst utav oss kan komma att behöva personlig assistans

Det kan vara en istapp i huvudet

En fallolycka. Vi kan vakna i en sjukhussäng utan motorik eller talförmåga

Vi kan vänta ett barn som är i behov av ständig medicinering eller övervakning

Och det här kan gälla precis alla människor, imorgon!

Så svårt att lyssna på musik med ord när jag skriver

Så oftast lyssnar jag på klassisk musik eller minimal techno

Men så fort jag har skrivkramp eller deadline närmar sig så fläskar jag på med Erik Prydz eller nått sånt här...

Å jävlar!

Magi

Så, ingen fläck

Tillbaka till solidaritetsbegreppet

Okej

Och på det här sättet så är vi alla alltid bara ett ögonblick från att själ tillhöra

En utav dom här norm-avvikande grupperna

Jag menar att politikens grundläggande fråga borde vara

Hur svarar vi på vår delade ömtålighet, vår delade sårbarhet som vi alla omfattas av

Och jag menar att genom historien så har vi genomgående valt att ignorera den

att släta över den med idealet om full funktionsförmåga

att inte låtsas om den

Att tänka att funktionshinder, funktionsnedsättning, sjukdom det gäller någon annan

någon som är skild från normaliteten

Och det här är en mytologi som vi alla, tillsynes, frivilligt underkastar oss

Och det är just här jag menar att omfamnandet av den mänskliga sårbarheten som en grundförutsättning

kan vara svaret vi behöver

Jag tänker att det finns fyra komponenter som mitt solidaritetsbegrepp innehåller

Det första är att solidaritet överbygger distinktionen mellan egenintresse och altruism

Om jag engagerar mig mot nedskärningarna inom personlig assistans så gör jag inte det av egenintresse

eftersom jag själv inte har assistans men jag gör det heller inte som välgörenhet

eftersom jag tycker synd om människor

om jag utgår från ömtåligheten, sårbarheten så inser jag ju att

det kan vara jag som behöver assistansen

och när jag inser det så inser jag också att assistansanvändares kamp för att rädda den här

insatsen också är en kamp för mina mänskliga rättigheter om jag hamnar där

Och det här betyder i sin tur på att solidaritet bygger på ett utbyte, en ömsesidighet

Solidaritet kan inte vara enkelriktad

När jag solidariserar mig med någon annan så innebär det att andra solidariserar sig med mig

Och det här tänker jag också att vi ser om vi utgår från ömtåligheten, sårbarheten

som vi måste bära gemensamt

Den tredje komponenten är att solidaritet måste syfta mot jämlikhet

Solidaritet är ett politiskt begrepp

som handlar om att vinna ett annat samhälle

Solidariteten måste vara en bärare utav dom ideal som vi vill att

det här framtida samhället ska formas kring

Och jag tänker att

Kanske är det just när vi försöker förstå den här gränsen mellan vad som anses vara normalt

och det som anses vara avvikande

kanske är det när vi möts över den gränsen och vi försöker göra oss av med den som vi kan se liksom

konturen av vad jämlikhet kan vara för någonting

Slutligen så är solidaritet ett begrepp för handling, för mobilisering

Det är en anmodan att agera

Jag tror att det ibland kan finnas en tendens att tänka sig politik som

går ut på en verksamhet som går ut på att övertyga människor

Om vi är emot nedskärningarna i assistansen så handlar det om att

övertyga dom som vill spara pengar om att dom har fel så att dom blir lite godare och bättre människor

Och jag tror inte att politk fungerar på det sättet jag tror att politik handlar om konflikter, om intressen

Jag tror att vinna assistans striden handlar inte om att

få besparingsivrarna att ändra sig, utan det handlar om att tvinga dom att ändra sig

Självklart med bra argument. Genom att påpeka lidandet som följer ur den här politiken

Men jag tror också att en anledning till att

funktionsrättsrörelsen faktiskt har tvingat regeringen att backa är för att man har

understrukit människans sårbarhet

man har understrukit att den här insatsen är inte bara vår, eller våra barns

Den här insatsen är alla, den dagen vi behöver den

Så, utbildningsfilosofen Paulo Freires skriver i sin bok

Pedagogy of the Oppressed att det finns ett motsatsförhållande mellan solidaritet och alienation

Alienation: att vara främmande för sig själv, för det man gör, för det man är, för det man behöver

och så vidare

Jag tycker att det är träffande. Jag tänker att

idealet om full funktionsförmåga gör oss främmande för grundförutsättningarna i våra egna liv

Självklart så drabbas personer som avviker från normen hårdast av detta

Men jag tänker ändå att vi alla slaver under någon slags "normalitetens tyranni"

Vi deltar alla i en charad där vi strävar mot att nå det här idealet som är omöjligt

Vi skriver alla i våra CVn att vi är självständiga och vi försöker framstå som självsäkra och vi är flexibla

Vi gör alla mindfulnessövningar för att modulera våra hjärnor för att kunna arbeta så bra som möjligt

Vi tränar och äter hälsosamt och så vidare och så vidare

Och för all del, gör det! Jag gör jättemånga utav dom där sakerna

Men vi ska inte tro att det kan släta över det faktum att vi är sårbara

att vi kan komma att fungera på ett annat sätt

Vi måste se att vårt utrymme för att finnas till som människor, krymper när vi lever med dom här idealen

Jag tänker att svaret på den alienationen är en solidaritet som börjar i människan ömtålighet

Tada!

Skrivtips till alla som skriver uppsats

Kör på med svulstig EDM när deadline närmar sig