Sv grammatik del 3

Dessutom finns en rad ord som har oregelbunden böjning, som t. ex.

mus - möss, gås - gäss, man - män. Dessa ord tillhörde ursprungligen fjärde deklinationen ovan. I pluralis har a genom i-omljud blivit ä , och u har blivit y . Det fornnordiska mús , (av urnordiska [mu:siR]), har genom påverkan av det senare försvunna i -et blivit mýs i fornnordiska. Detta ord kvarstår i isländska, men har i svenska genom förkortning och sänkning av vokalen blivit möss . I-omljudet har också gjort att den urnordiska pluralen [ga:siR] (av singularis [ga:s]) blivit gæs , (senare i svenska gås - gäss ). Ordet mannR ( man ) hette i pluralis ( manniR ). Det har blivit menn i isländska och män i svenska.