Kapitel 8 : Rökberättigad är... (1)

.

Rökberättigad är den elev som fyllt 17 år och uppvisat intyg från målsman med tillstånd att röka. Intyg från målsman skall inlämnas för registrering hos elevrådets viceprefekt och torde förnyas vid varje termins början. Elev som ertappas med rökning utan giltigt intyg från målsman dömes för tjuvrökning jämväl han uppnått 17 års ålder.

.

Tillåten rökning må endast ske å särskild anvisad plats utanför skolans matsal. Rökrutans övre etage är avsedd för elever i fjärde ring samt medlemmar av Rådet.

Rökning inomhus föranleder omedelbar relegering från skolan.

Rökning för rökberättigade må även ske på ett avstånd av 300 meter från skolans område. Aktsamhet med eld i naturen torde iakttagas.

.

För tjuvrökning dömes var och en icke rökberättigad elev som antingen tas på bar gärning av rådsmedlem eller också vid visitation befinnes inneha tobaksvaror eller instrument som uppenbarligen används till rökning (pipa, cigarrettpapper, rullmaskin o dyl) eller eljest uppenbarligen rökt strax före visitation eller kontroll av Rådet.

Rådet dömer för tjuvrökning enligt följande. Första resan bestraffas med en lördag söndag straffarbete. Andra resan bestraffas med en lördag söndag straffarbete och en lördag söndag arrest. Tredje resan bestraffas med fyra lördagar och söndagar arrest. Fjärde resan bestraffas med sju lördagar och söndagar arrest.

Vid femte resan överlämnas ärendet åt rektor. Såvida inte särskilda omständigheter föreligger beslutar rektor därvid om omedelbar relegering från skolan.

.

Rådet utdömer straff för tjuvrökning som i andra disciplinärenden. Rådet skall därvid uppträda opartiskt vid bevisvärderingen och låta var och en som svarar inför Rådet till fullo lägga fram sin sak.

I undantagsfall må rektor pröva Rådets domslut. Efter sådan prövning kan rektor utan Rådets hörande fastställa eller upphäva eller ändra Rådets dom. Rektor kan även återförvisa mål till Rådet.

.

I enlighet med skolans principer om kamratuppfostran åligger det yngre elever att iaktta ett hyfsat och vårdat uppträdande gentemot äldre elever. Tillsägelser från medlem av Rådet eller elev i fjärde ring skall ovillkorligen åtlydas av yngre elev.

Rådet äger, att efter fri prövning, utdöma straff för insubordination.

.

Skolans elever må ej fraternisera med serveringspersonalen. Det är strikt förbjudet för elev att besöka serveringspersonalens kvarter. Äger sådant besök rum nattetid eller efter släckningen hänvisas ärendet till rektor för avgörande.

I sådant fall äger rektor pröva frågan om omedelbar relegering från skolan.

.

Ledamöter av Rådet utses efter allmänna val med sluten röstsedel. Därvid skall prefekt, viceprefekt och sekreterare väljas särskilt.

Rektor utser de elever som är valbara.

Nytt val skall förrättas varje läsår i oktober månad. Ledamot av Rådet kan omväljas.

– Det finns ju stora luckor i den här lagen, sa Erik.

De hade ägnat några timmar åt ekvationslösning eftersom terminens första provräkning närmade sig. Det såg inte hopplöst ut för Eriks del, han kanske skulle klara sin första provräkning på ett och ett halvt år.

Sen låg de på varsin säng och läste igenom de stencilerade paragraferna som reglerade Rådets verksamhet.

– Tja men dom dömer lite som dom vill i alla fall eftersom dom säger att det finns en ”praxis”.

– Men titta här, om vi tänker oss att en rådis kommer och säger att jag vill visitera dej. Om man då nekar så har man brutit mot paragraf, få se, mot paragraf 10 där det står att man måste lyda. Men då kan man ju bara få straff för insubordination och inte för tjuvrökning.

– Nä det går nog inte i alla fall. För om du ser efter i paragraf 8 så står det att ”eljest uppenbarligen rökt” och vägrar man visitation så räknas det som uppenbarligen rökt och så är man torsk i alla fall.

– Mm. Men titta här, fjärderingare och rådisar jämställs i paragraf 10. Så om man vägrar lyda rådis så är det bara som att vägra lyda fjärderingare.

– Nä inte så länge du är under 17 år, för då kan dom alltid säga att dom gör rökkontroll på dej och du kan inte sticka ifrån rökkontroller eller vägra sånt för då blir det rellen efter några gånger.

– Fan också, det verkar ju logiskt. Och paragraf 13 är ju stenhård: ”Elev som misshandlar medlem av Rådet eller eljest utövar våld mot medlem av Rådet skall omedelbart relegeras.” Vad fan menas med ”eljest utövar våld”? Vad som menas med att misshandla en rådis kan man ju begripa, men ”eljest utöva våld”? Är det att slå en örfil eller att knäppa på näsan eller vadå?

– Det är ingen idé du försöker ta reda på det i alla fall.

– Nä det är ju dom som skrivit lagen som bestämmer hur den ska tolkas. Ta med din plastpåse så går vi ut och gömmer dina röka och tränar tjuvrökning va?

Men nästa dag åkte dom fast.

Tjuvrökningens svåraste moment var att transportera cigarretterna eller pipan och piptobaken till gömstället. Råkade man ut för en visitation då var man fast.

Det gällde att se sig om så att ingen rådis följde efter och smög på en. Ibland gjorde dom det och kunde rusa fram och ta tjuvrökarna på bar gärning.

Sen gällde det att inte lukta rök när man kom från skogen eller att ha tobaksflagor i fickorna. Röklukten kunde man ta bort med Vademecum. Men det hade hänt att rådisarna luktat på fingrarna på en tjuvrökare och sen dömt med hänvisning till paragraf 8 (”eljest uppenbarligen”) i alla fall. Men om man tog en smal kvist och bröt den på mitten så att den fortfarande hängde ihop i barken så kunde man knipa ihop cigarretten längst ut i klykan och på så vis gardera sig mot lukt på fingrarna.

Allt detta hade de genomfört när de kom tillbaks från skogen och stötte på två rådisar. Eftersom de nu luktade Vademecum så ansåg rådisarna att saken var klar. Varför skulle man lukta Vademecum efter middagen om inte för att få bort röklukten? Alltså skulle Erik och Pierre in och dömas vid nästa rådssammanträde.

De experimenterade lite med hur man tar bort Vademecumdoft och kom fram till att om man tuggar granbarr, för smakens skull ett så färskt skott som möjligt, så försvinner varje spår av Vademecum och man luktar bara obestämd andedräkt. Dessförinnan har Vademecum avlägsnat varje spår av tobakslukt. Men det kostade förmodligen varsin resa för tjuvrökning att komma på det knepet, för visst skulle dom dömas som skyldiga.

Erik blev visiterad tre fyra gånger per dag. Inte så mycket för att rådisarna väntade sig att han skulle gå med cigarretter på sig utan mest för att tvinga honom att lyda order. Antagligen tänkte dom sig att han till slut skulle tappa tålamodet och vägra visitation. Det var åtminstone vad Pierre trodde. Och sen skulle dom få till ännu en resa för tjuvrökning och då skulle det redan efter mindre än en halv termin bli kritiskt för Erik.

Det lättaste var förstås att inte röka alls. Man hann ändå inte med mer än två cigarretter per dag eftersom det var så omständligt att osedd ta sig fram till gömstället med plastpåsen. Men det var ingenting de särskilt diskuterade. De skulle röka sina två cigarretter om dagen, mera av princip än av något påtagligt tobaksbegär.

Dessutom låg Erik i ganska hård simträning för skolans mästerskap som snabbt närmade sig.

Eller rättare sagt, han tränade i simhallen varje kväll för att varje kväll hålla sig undan ett par timmar. I vattnet fanns inget våld, inga rådisar, inga risker att bli indragen i bråk. Men där fanns heller inga möjligheter att göra bort sig inför dom egna i klassen eller i realskolan. Han försökte ju ligga lågt.

Att ligga lågt innebar att aldrig med ett ord låtsas om överlägsenheten i idrott eller i våld, inte förhäva sig, inte säga att det var självklart att han skulle vinna si och så i simmästerskapen fastän det var så självklart att det var genant. När klasskamraterna frågade honom svarade han att man fick se och att det skulle bli hårt och att han skulle göra så gott han kunde, vilket möjligen var lögn alltsammans.

Men det var en knepig klass att komma underfund med. Här gällde helt andra sociala regler än i Läroverket i Stockholm och det tog tid att förstå de nya mönstren. Pierre var bäst i klassen i sågott som allting men sen kom ingenting och sen kom ingenting och sen möjligen Erik. Några av klasskamraterna var påtagligt dumma och skulle fått utstå både det ena och det andra om dom varit klasskamrater i Läroverket. Men dom var inte det minsta besvärade av att nästan aldrig kunna svara på en fråga. När en lärare tilltalade dom och dom inte kunde så smålog dom och skämtade om något annat och så gick frågan mjukt vidare, utan reprimand, till någon som kunde. Det var som om det inte bekom dom ett skvatt att inte kunna. Åtminstone var fem sex stycken på det viset. Och dom var dessutom äldst i klassen, på väg mot rökintyg i något fall, eftersom dom tydligen gick flera år i varje klass.

Höken var en av dom: Sebastian Lilliehöök, som skröt med, av alla obegripliga ting, att hans familj tillhörde dem som hade lägst nummer i Riddarhuset och adelskalendern. Hans farsa hade inte särskilt mycket pengar och han var varken greve eller baron men menade att det var bättre att tillhöra en familj som var tidigt introducerad på Riddarhuset än den sena 1600-talsadeln, som egentligen bestod av nyrika roffare från den tidens krig.

von Rosenschnaabel, Gustaf, var greve och fideikommissarie.

Erik hade aldrig hört det egendomliga ordet förut men fick på något sätt snabbt lära sig att det betydde att Gurra ägde några stora slott i Skåne som han skulle överta såfort hans farsa dog. Gurras bröder och systrar skulle däremot inte få ärva något eftersom det var Gurra som var äldst. Hans farsa var redan i femtioårsåldern så han skulle få slotten medan han fortfarande var något sånär ung. Han skulle bara ta studenten och gifta sig klokt, det var allt.

Erich Lewenheusen (Erich skulle uttalas Erik) var i ungefär samma läge som Gurra. Erich var baron, inte friherre utan baron. Höken var ofta på honom om att eftersom Lewenheusen inte var introducerade alls på Riddarhuset så kunde man knappt räkna Lewenheusarna som adliga ens en gång, än mindre som friherrar. I vart fall skulle Erich ärva både slott och någon plastindustri.

Höken, Gurra och Erich höll ihop, dom bildade ett särskilt gäng för sig. Dom var sämst i klassen i sågott som allt. Höken var något sånär i fotboll, men annars ägnade sig deras gäng åt konstiga sporter som skytte, fäktning och ridning. Dom hade hästar alla tre på ett slott i grannskapet. Erich gick ofta i ridstövlar och ibland bar han till och med ett ridspö under armen som han då och då slog mot stövelskaften för att understryka ett eller annat i sin konversation. Ty de tre adelsmännen talade inte. Dom ägnade sig åt konversation.

I klassens andra fasta gäng fanns ingen som var adlig. Där emot var dom i det gänget minst lika rika om inte ännu rikare än adelsgänget. En ägde mekaniska industrier, en annan Sveriges största textilfabrik, en tredje hade en farsa som var VD på Atlas Copco, och en fjärde ägde tjugofem procent i svenska Mercedes Benz.

Dom rika var klart mindre korkade än dom adliga. Det fanns en viss artig rivalitet mellan de två gängen som gick ut på att de adliga kallade de rika för nyrika brackor och de rika kallade de adliga för degenererade. Båda anklagelserna var möjligen välgrundade.

Det var överklassen i klassen. De andras farsor var läkare och arkitekter och domstolsjurister och affärsmän med mer eller mindre obestämda affärer. Inom underklassen fanns inga särskilda fasta band där umgicks man lite hursomhelst.

Klassen var ganska liten om man jämförde med en stockholmsskola och lärarna hade mer tid för var och en.