Greta Gris - Ambulansen

Jag heter Greta Gris. Det här är min lillebror Georg. Det här är mamma Gris och det här är pappa Gris. AMBULANSEN Greta är i förskolan. Idag kommer doktor Brunbjörn och visar hur en ambulans ser ut. –Jag älskar ambulansier. –Ambulanser! –Am-bu-ulans... –...er. –Kommer den att låta ni-na ni-na? –Ja, det tror jag att den gör. Nu kommer doktor Brunbjörn. –Välkommen, doktor Brunbjörn! –Tack. Vet nån vad en sån här kallas? –Ja, den kallas för ambulans. –En ambulans. –Kan nån säga vad man har den till? –Man kör sjuka till sjukhuset. –Helt rätt. –Får vi höra ni-na ni-na-ljudet? Ja! Vanligtvis använder vi bara larmet vid riktiga nödsituationer. Kan du visa vad du skulle göra i en riktig nödsituation? Ja, med hjälp av nallen och bollen. En dag spelade nalle fotboll och råkade plötsligt trilla på bollen. Nån måste ringa efter ambulansen. – Rune, gör ambulanssirenen. Ni-na, ni-na, ni-na! Först ser jag om personen är vid medvetande: "Är du vaken?" "Ja, doktorn." "Säg vad du heter." "Jag heter Nalle Nilsson." "Kan du berätta vad som hände?" "Jag trillade på en fotboll." "Så tokigt. Vi ska lägga bollen på ett ställe där ingen trillar på den." "Berätta var du har ont." "Min arm gör ont." "Då ska vi lägga bandage runt armen." "Eftersom du har haft det jobbigt så får du ett klistermärke." –Det är så ambulanspersonal jobbar. –Fantastiskt. –Nu tackar vi alla doktor Brunbjörn. –Tack, doktor Brunbjörn! Ingen som helst orsak. Glöm inte – ha alltid koll på var ni går! Doktor Brunbjörn rullar ner för hela backen. Han rullar igenom taggbuskarna. Han slog i ett träd – och så fick han äpplen rakt i huvudet. –Jösses! Ring efter en ambulans. –Men ambulansen är ju här! –Alla hoppar in i ambulansen. –Vad kul! Oroa dig inte, doktor Brunbjörn. Vi är här för att hjälpa dig. Jag tror inte jag behöver hjälp. Jag är doktor. Men du måste bli undersökt. Nu blir det som jag säger. –Barn, vad ska vi göra först? –Kolla att han är vaken. Är du vaken nu, doktorn? Bra. – Han är klarvaken. –Det här är väldigt snällt, men... –Vi frågar vad han heter. –Jo, men i det här fallet... –Berätta vad du heter. –Doktor Brunbjörn. –Nu frågar vi vad som hände. Ni såg vad som hände. Jag trillade och rullade ner för backen. –Var har du ont någonstans? –Precis över allt. –Men var gör det mest ont? –I armen, benet och bak i huvudet. Då ska vi lägga på ett bandage. Eftersom du har varit så duktig nu så får du ett klistermärke. Klistermärke! Säg nu tack till doktor Brunbjörn– –för hans demonstration av hur ambulanspersonalen jobbar. –Tack, doktor Brunbjörn! –Det var ett rent nöje. Doktor Brunbjörn älskar ambulanser. Ja, alla älskar väl ambulanser.