När Eva fyllde 14 år och bodde Stockholm hade hon redan sytt flera klänningar åt sig själv. Hon tyckte om att sy. Hon mådde bra, när hon satt vid symaskinen och sydde. Hon tänkte på trevliga vänner som hon kände. Naturligtvis läste hon inte så många böcker nu för tiden, och hennes mamma tyckte inte, att hon behövde så många klänningar. Men flera av flickorna, som hade bott länge i samma hus, och som hon kände väl, ringde på telefonen och beställde klänningar hos Eva. De tänkte länge på hur klänningarna skulle se ut, och så sydde Eva fina klänningar åt dem. Ibland trodde hon nästan att hon var Fröken Dior själv.