Kapitel 8 : §6 Rökberättigad är... (4)

– Ja men tror du inte vi vet varför tjuvrökare luktar Vademecum? undrade ordföranden, tror du inte vi har en viss erfarenhet av tjuvrökare? Och hur kan du förresten själv förklara varför ni luktade Vademecum?

– En förklaring kan ju vara att Vademecum-lukt gör det omöjligt att påstå att man luktar rök.

– Du erkänner alltså?

– Inte alls. För om man nu vet att en samling blådårar med guldring runt skolmärket har som favoritsysselsättning att pennalisera oss i realskolan och komma med en massa trakasserier såfort man går över skolgården... så är det ju säkrast att lukta Vademecum ständigt och jämt. Då kan ingen omdömeslös eller av egen rökning förgiftad rådis komma och påstå att man luktar rök. Dessutom finns det ju dom som borstar tänderna efter maten också.

– Du vill alltså påstå, summerade sekreteraren från sina anteckningar till det så kallade protokollet, att du intagit Vademecum dels i samband med vanlig tandborstning men också som en försiktighetsåtgärd inför visitation?

– Ja det stämmer. Och ni kan inte vara så korkade att ni tycker att Vademecum-lukten i det här fallet är samma sak som ”eljest uppenbarligen” i paragraf åtta. Dessutom vill jag faktiskt påminna er om att första gången ni dömde mej för rökning så var det trots att ni alla måste ha förstått att jag bara hade ett kvarglömt paket i fickan, jag var ju alldeles ny då.

– Jamen den saken är helt irrelevant i det här sammanhanget, den domen är klar redan, sa ordföranden.

– För mej är det inte irrelevant eftersom jag är oskyldig. Det är inte bra för konditionen att röka, det såg ni väl på Lewenheusens drunkningsövningar i simmästerskapen?

Lewenheusen gjorde en åtbörd som om han tänkte svara någonting men ordföranden tystade honom med en gest.

– Rådet tar enskild överläggning, du får vänta ute i korridoren.

Överläggningen tog bara två minuter. När Erik kom in på nytt höll ordföranden en liten förmanande utläggning.

– Rådet har fattat sitt beslut som jag snart ska meddela dej. Men först så vill vi allvarligt uppmana dej att ta dej i kragen nu. Du har dragit på dej en påföljd som sträcker sig långt in på vårterminen och ändå har du bara varit här på skolan i sex veckor. Du har ett dåligt inflytande på eleverna i realskolan och det måste vi till varje pris stävja, så både för din egen skull och för trivseln här på skolan måste du ta och ändra på dej. Annars kan vi inte se att du kommer att bli särskilt långlivad här på Stjärnsberg. Nu när vi dömer dej till andra resans tjuvrökning så har vi beslutat om den något ovanliga åtgärden att förvandla hela straffet till arrest i stället för delad arrest och straffarbete. Du får alltså ytterligare två lördagarsöndagar i arresten. Och tänk nu på att om du åker fast tre gånger till så blir du relegerad.

– Då ska ni alltså döma mej för tjuvrökning tre gånger till för att jag luktar Vademecum eller inte luktar Vademecum, är det det ni hotar med? Sitta där och spela domstol, tänk lite på paragraf nio också: ”Rådet skall därvid uppträda opartiskt vid bevisvärderingen och låta var och en som svarar inför Rådet till fullo lägga fram sin sak” och så vidare. Ska ni inte ta och skaffa vita peruker också så att rättegångsteatern blir ännu mera komisk.

– Om du inte tjuvröker kommer vi inte att sätta fast dej för det heller, det kan du vara övertygad om. Men röker du så åker du fast en femte gång det kan du också vara övertygad om.

– Visst. Jättekul för den av er som tar mej femte gången när det inte längre spelar någon roll vad jag gör med er. Då får vi se hur mycket er rättvisa är värd va? Jag menar omräknat i fram-tänder eller något i den vägen.

Bernhard ordföranden slog båda knytnävarna i bordet framför sig och stirrade ner i katedern en kort stund innan han kunde samla sig för ett svar.

– Om du hotar Rådet mitt under en förhandling måste du vara från dina sinnens fulla bruk och...

– Och då kan ni väl inte döma mej. Man kan inte döma nån som är från sina sinnens fulla bruk, dårhus har ni ju inte i era straffskalor.

Och var det inte ni som hotade mej med att sätta fast mej för brott jag inte begår tills jag skulle få rellen?

– Nej, det var ingen som hotade dej, men du...

– I så fall hotade inte jag er heller, saken är alltså klar.

– Rådet tar enskild överläggning!

Ute i korridoren bland de andra anklagade realskoleeleverna drog Erik det senaste replikskiftet. Det väckte en del skratt och jubel som måste ha hörts in till den sammanträdande domstolen. Det var utmärkt det, dom skulle förlöjligas. I de vilda spekulationer som uppstod bland de anklagade ute i korridoren om hur Rådet skulle döma den här gången lovade Erik att efter domen utmana prefekten och viceprefekten till rutan. Dom skulle bli ännu löjligare, det var det enda rimliga sättet att försvara sig.

Erik kallades in till en ny seans och fick fem lördagarsönda-gar i arrest ytterligare.

– Då har jag bara två frågor, sa Erik.

– Fråga har ställts av den anklagade och det ingår i dina rättigheter, varsågod men inga nya oförskämdheter.

– Den första frågan är om det finns någon mening med att över huvud taget hålla på med det här. Jag ska bara gå här i två år hade jag tänkt och när vi har fyllt den där kvoten med tillräckligt många lördagarsöndagar för två läsår så kan jag väl slippa det här skämtet. Om jag nu säger fitta och kuken några gånger kan ni väl döma ut två läsår direkt?

– Jaha, och vad var den andra frågan?

– Jag skulle vilja utmana ordföranden och åklagaren till rutan i morgon efter middagen klockan åtta.

Rådet vibrerade av ansträngning att sitta och se ut som en domstol. Ordföranden gjorde en ”trött gest” innan han yttrade sig.

– Svaret på dina två frågor är följande. Rådet dömer bara för faktiska förseelser i varje enskilt fall. Vi kan inte utdela några generella domar, det skulle vara mot lagen. Och vad beträffar den andra frågan så var den väl mera skämtsamt menad...

– Nej inte alls, det var fullkomligt allvar.

– ... och även om det nu inte var skämt utan bara en av dina vanliga omdömeslösheter så är det omöjligt för en realskoleelev att utmana medlemmar av Rådet.

– Ja snacka går ju...

– Och nu har vi tagit upp alldeles för mycket tid med dej. Du kan säga åt Tanguy att det är hans tur när du kommer ut.

Erik gick ut och bekräftade glatt att han utmanat prefekten och viceprefekten men att dom inte ville ställa upp. Det var inte svårt att räkna ut hur snabbt den historien skulle sprida sig på skolan.

Sen gick Pierre in och dömdes mot sitt nekande till första resans tjuvrökning i överensstämmelse med ”eljest uppenbarligen” i paragraf åtta. Förhandlingen med Pierre var undanstökad på tre minuter.