Familjens resa på BALI - Best of VLOGG

Idag ska vi göra en superbra video.

Hej, hej!

Vi är på...

Bali!

Efter ungefär 20 timmars resa kom vi fram hit.

Här inne är huset som vi hyr i Seminyak, Bali.

Ja.

Här är trädgården och poolen.

Två söta barn.

- Ta emot med rumpan, Alma. - Nä... Ska ni följa med och visa inomhus?

- Ja! - Ja!

Här är vår fantastiska, sköna soffa med ett glasbord.

Och här är en bänk, en stol, en stol, en träningscykel, en soffa och en spegel.

Det är också ett vardagsrum.

Här är mitt och Almas rum, och ett... badrum.

Här är badrummet.

Det här med beach clubs är verkligen en grej på Bali, har vi lärt oss.

Det är alltså en klubb vid stranden.

Man kommer hit och får en stor solstol, man kan ligga hela familjen.

Man köper drinkar. Många köper med alkohol, inte vi.

- För Harry är det viktigast att det finns fruit punch. - Ja, just det.

Det har öppet från tidig morgon till sen kväll och man kan käka lunch och middag här.

Det är verkligen heldagshäng.

Idag är vi på Kuta Beach. Det här stället heter Ku De Ta.

Vi valde det här för att de har barnaktiviteter idag. Alltså hoppborgarna och pyssel och grejer.

Vi googlar oss till allt, vi är inga Bali-experter.

- Verkligen inte. Vi tar det lite som det kommer. - Learning by doing. (Att lära genom att göra)

Gud, det här eviga tutandet. Jag hoppar till, jag har inte vant mig ännu.

Om det är en tight kurva tutar de innan de kommer runt för att varna att de är där.

Ibland när vi är ute och går kommer olika taxibilar och då tutar de också bara för att se om vi vill hoppa in.

Ja, just det. Ragga kunder, liksom. Man tutar lite hur som helst.

- Se, där tutade en taxi. - Ja, hela tiden.

Nej, tack.

Jaha, han ville bara vinka och vara med. Jag tänkte att han ville kolla om vi ville åka taxi.

- Då får han väl vara med, då. - Ja.

- Vad snällt. - Ja.

Vi är i norra Bali. Här nedanför är Sumberkima.

Välkomna till Villa Arun, vårt hem för några dagar.

Här är mitt och Harrys sovrum. Ganska fint, va?

- Tycker ni om att sova här? - Ja.

Här inne sover jag och Joanna.

Och en dator och en kamera.

Ja, det stämmer. Vi lever ju med vår utrustning, så vi är som typ gifta med den.

Jag är på riktigt kär i det här badrummet.

Jag vill bo här "forever" bara för att kunna sitta där på toaletten. Ser man den?

Och duscha i den där duschen tillsammans med Axel.

Barnen har ett exakt likadant badrum på andra sidan väggen. Helt otroligt!

Här har vi köket. Matplatsen.

Vardagsrummet, och den fantastiska utsikten mot bergen och vulkanerna.

Precis som överallt i det här huset finns inga väggar. Det är bara ute och inne, det är samma sak.

Underbart, tycker jag.

Harry har gjort sig redo.

Vi ska nämligen ner dit, till kusten, och snorkla.

Yay!

(♪ Harry nynnar på låten "Always Look on the Bright Side Of Life")

- Oj, vad spänt den satt. - Jag vet. Det blir bättre i vattnet.

- Är det svårt? - Ja, det är det.

(♪ Harry nynnar vidare ♪)

Det är tur att vi får ett litet soundtrack.

(♪ Harry nynnar vidare ♪)

Det kom en dans också.

- Alma... tycker du att brorsan är pinig? - Ja, lite.

Du klarar det!

Jaaa! Snyggt, Harry.

- Jag tyckte att det var ingen fara, så jag stressade inte. - Bra. Man ska inte stressa när man lär sig simma.

Man ska inte typ göra så här...

Nej.

Man ska vara lugn, så här...

Vi är i...

Ubud!

Ja.

Det är en ort mitt på ön Bali, lite söder mitt över.

Här finns det snopr.

- Massa olika snopr. - Kolla, en minisnop*.

Det är ganska påtagligt när man går runt på en sån här marknad. Snoprna finns överallt.

Det är väl en symbol för god tur, eller nåt.

- Nämen, Harry... - Harry, så där får man inte göra.

Välkomna hem till oss.

Här bor vi, i en bambuhydda.

Här är fönstret. Det finns inga rutor eller väggar.

- Här sover jag och Alma. - Precis.

Eftersom det inte finns något skydd utåt måste man sova i ett sånt här myggnät.

Här duschar vi.

Och här...

...bajsar vi.

(Harry gör pruttljud med munnen)

Idag är det dan före dopparedan!

- Vad ska du göra, då? - Jag ska handla presenter till pappa och Harry.

Här är den perfekta presenten.

Är du beredd på att han kommer skjuta dig varje dag med vatten sen?

Nej. Men jag gör det för hans skull.

Här är vår julhörna, kan man säga.

Här är några julgranar och en stor julgran. I den här julgranen sitter faktiskt önskelistor.

Vad står det på de, då?

- Jag kan läsa upp dem. - Mm.

"Hej, Tomten. Jag önskar mig en L.O.L.-boll från Sverige och en korvhund."

"Men jag är på semester i Bali."

"Från Alma André. Jag är sju. I love Tomten."

"Hej, jag heter Harry. Jag önskar mig Iron Man-LEGO. Jag är fem."

Här har vi gjort i ordning, för vi har ingen strumpa.

"Lägg julklapparna här."

Jag vet vad jag kommer få - en vattenpistol.

Oh my God! Ingen kommer gå säker här.

- Tack, Alma! - Varsågod.

Nu är vi på Kuta Beach som är en jättehärlig strand med fina vågor. Det är perfekt för nybörjare.

Här är Andrew, vår instruktör i två timmar framöver.

Harry, du borde ta på dig flytvästen.

- Hur känns det? - Det känns bra. Roligt.

(Instruktören till Axel) - Jag tror det här kommer bli lätt för dig. - Tror du det?

Jag såg dig i början, hur du ställde dig upp. Det kommer bli lätt för dig.

Lägre.

En sista gång.

Ett... två... tre.

Exakt. Och lägre.

High five!

Det är jättekul!

- Du är superduktig, ju! - Ja.

Alltså, vad sjutton!

Stå upp!

Oj, oj, oj. Inte min bästa våg.

- Vad tycker du? - Det är så kul! Jag vill aldrig sluta med det här.

Och det är så varmt i vattnet, det är så skönt. Man behöver ingen våtdräkt, det är bara att köra.

Helt underbart!

- Nu ska vi handla mat. - Jaaa!

Jajamän.

Det är alltid lika intressant att försöka hitta det man vill ha och behöver i en utländsk matbutik.

Alma vill ha makaroner, och det vet vi är här. Där, de brukar vi köpa.

Nej, de.

Annars är det ju mest nudlar här, men Alma vill ha makaroner.

- Hörrudu, vad är det du plockar? - Gotte.

Nämen... pudding. Det står verkligen "pudding" med dubbel-d också.

Man kan göra egen pudding.

- "Pudding Flan", och... - Vi vill ha pudding!

- Vad är det här? Åh, hjälp... - Åh, nej. Nej, nej, nej.

Vad är det där? Vad är det?

- Det här är svartvinbärsgelé. - Vadå, vad är det för fel på det?

Man blandar det med varmt vatten så blir det som en gel.

Kolla.

Alltså...

Usch, jag blir osäker nu.

Ett, två, tre.

- Vad smakar det? - Nja, nä...

Det smakar väldigt äckligt.

- Vi ska börja med Python. - Vad är det för nån, då?

Ingen aning. Alla de här vattenrutschkanorna är så hoptrasslade, man ser inte vilken som är vilken.

Det är högt.

- Är ni redo? - Ja!

- Nej! - Nej!

Åh nej, åh nej!

Okej, nu kör vi.

Åh, det här var lite mysigt.

Den tog inte så lång tid.

Nu ska vi åka den här... väggen. Är du redo?

- Nej! - Jo!

- Nej! - Det blir kul.

- Vi är på en skolgård på Bali. - Men det är inte vilken skola som helst.

Det är nämligen...

Green School!

- Skulle du kunna tänka dig att leka så här på rasten? - Ja, det skulle jag kunna.

De har en hel avdelning i skolan där de lär eleverna att återvinna precis allt.

Men alltså, de återvinner till och med bilrutor som, liksom, är omöjliga att återvinna.

Ja.

- Du får visa det, Alma. - Ja.

Här är en whiteboard som de gjort av en bilruta.

- Det finns bara dass i den här skolan. - Det är bra, då återvinns även "poopie".

Nu är vi vid Nungnung Waterfall.

Det började spöregna, värsta monsunen, när vi kom fram.

Vi satt ganska länge i bilen och bara: "Vad ska vi göra? Ska vi åka härifrån?"

Sen kände vi att, nä, vi tar på oss badkläderna och tar några paraplyer.

Vi försöker skydda kameran så gott det går, och så går vi ner och badar lite.

Inget stoppar oss!

Det blir bra, det här.

Alltså, jag har aldrig sett något liknande!

Det här vattenfallet är så mäktigt.

Titta lille pappa jämfört med vattenfallet.

Tack för att du har tittat på den här videon!

Lämna gärna en tumme upp, eller ner.

Kommentera, ställ frågor och ha det jättebra, så ses vi snart igen.

Hej då!