×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.


image

Jag är Zlatan, Kapitel 62

Kapitel 62

ZLATAN VAR INTE ZLATAN

I en träningsmatch med Inter hade jag

skadat handen. Direkt när jag kom till Barcelona

fick jag operera skadan. Den första tiden sprang jag runt

med gips och spikar i handen.

Men det hindrade mig inte från att komma in i gänget.

Det var inte lätt med språket, förstås.

Jag hängde mycket med de som pratade engelska,

som Thierry Henry och Maxwell. Men det gick bra

med alla. Messi, Xavi och Iniesta är enkla, fina killar.

De är grymma på plan och lätta att ha att göra med. Tränaren, Pep Guardiola verkade okej.

Han kom fram till mig efter träningarna och pratade.

Han ville verkligen få in mig i laget.

Guardiola hade vunnit den spanska serien La Liga

fem eller sex gånger när han var spelare i Barcelona.

Nu hade han varit tränare för klubben i två år.

Han hade haft stora framgångar

och förtjänade all respekt. Jag började säsongen bra. Jag gjorde fem mål

i mina fem första ligamatcher.

Helena och ungarna trivdes i Barcelona.

Vi hade ett fint hus. Jag kände mig taggad.

Vad kunde gå fel?

Jag levde min pojkdröm. Jag spelade i världens bästa lag

och La Liga var den hetaste ligan. Stilen i Barcelona var speciell, det kände jag direkt.

Det var som en skola, som Ajax ungefär.

Ändå var det här världens bästa lag.

Jag hade förväntat mig lite mer häftig stil.

Men alla var tysta och snälla och tog sin plats

i gruppen. Jag försökte smälta in. Tidningarna skrev att jag var en bad boy.

Det fick mig att vilja bevisa motsatsen.

Men jag gick för långt.

Jag brukar skämta mycket.

Köra med lite sjuka grejer för att hålla igång.

Men i Barca blev jag tråkig.

Jag blev översnäll och vågade inte skrika

och skälla på plan som jag behöver.

Jag försökte bli finaste killen och det var idiotiskt. Men det värsta var något Pep Guardiola sa till mig.

Han kom fram till mig och såg besvärad ut.

— Du, här i Barca har vi fötterna på jorden. — Sure. Fint, sa jag. — Så här kommer vi inte med någon Ferrari

eller Porsche till träningen. Jag körde ingen kaxig stil tillbaka, typ:

Vad fan har du med mina bilar att göra?

Men jag tänkte: Vad vill han?

Vad är det för budskap han skickar?

Jag anade något annat bakom Guardiolas ord.

Det var: tro inte att du är någon.

Jag anpassade mig. Jag gillade läget. Jag blev tristare.

Det var helt sjukt. Jag körde klubbens Audi

och stod på träningen och nickade som i plugget.

Eller, som jag borde ha stått och nickat i plugget.

Jag skällde knappt ut mina lagkamrater längre.

Zlatan var inte längre Zlatan.

Mino, min agent, min vän, han sa:

— Vad är det med dig Zlatan? Jag känner inte igen dig. Ändå gjorde jag mål på mål. Vi vann Uefa Supercupen.

Jag glänste. Men jag var en annan.

Jag måste vara arg för att spela bra. Jag måste skrika

och föra liv. Nu höll jag det inom mig.

Jag antar att jag ville visa att jag också kunde.

Det var det dummaste jag gjort. Jag var fortfarande grym på plan.

Men det var inte lika roligt längre.


Kapitel 62 Kapitel 62 Chapter 62

ZLATAN VAR INTE ZLATAN

I en träningsmatch med Inter hade jag

skadat handen. Direkt när jag kom till Barcelona

fick jag operera skadan. Ich musste die Verletzung operieren. Den första tiden sprang jag runt

med gips och spikar i handen.

Men det hindrade mig inte från att komma in i gänget. Aber das hielt mich nicht davon ab, der Bande beizutreten.

Det var inte lätt med språket, förstås.

Jag hängde mycket med de som pratade engelska,

som Thierry Henry och Maxwell. Men det gick bra

med alla. Messi, Xavi och Iniesta är enkla, fina killar.

De är grymma på plan och lätta att ha att göra med. Sie sind großartig im Flugzeug und leicht zu handhaben. Tränaren, Pep Guardiola verkade okej.

Han kom fram till mig efter träningarna och pratade. Er kam nach dem Training auf mich zu und redete.

Han ville verkligen få in mig i laget.

Guardiola hade vunnit den spanska serien La Liga

fem eller sex gånger när han var spelare i Barcelona.

Nu hade han varit tränare för klubben i två år.

Han hade haft stora framgångar

och förtjänade all respekt. Jag började säsongen bra. Jag gjorde fem mål

i mina fem första ligamatcher.

Helena och ungarna trivdes i Barcelona.

Vi hade ett fint hus. Jag kände mig taggad.

Vad kunde gå fel?

Jag levde min pojkdröm. Jag spelade i världens bästa lag

och La Liga var den hetaste ligan. Stilen i Barcelona var speciell, det kände jag direkt.

Det var som en skola, som Ajax ungefär.

Ändå var det här världens bästa lag.

Jag hade förväntat mig lite mer häftig stil. Ich hatte einen etwas cooleren Stil erwartet.

Men alla var tysta och snälla och tog sin plats

i gruppen. Jag försökte smälta in. Tidningarna skrev att jag var en bad boy.

Det fick mig att vilja bevisa motsatsen. Es brachte mich dazu, das Gegenteil beweisen zu wollen.

Men jag gick för långt. Aber ich ging zu weit.

Jag brukar skämta mycket. Normalerweise scherze ich viel.

Köra med lite sjuka grejer för att hålla igång. Fahren Sie mit etwas krankem Zeug, um weiterzumachen. Drive with a little sick stuff to keep going.

Men i Barca blev jag tråkig.

Jag blev översnäll och vågade inte skrika Ich wurde übereifrig und wagte nicht zu schreien I became overzealous and did not dare to scream

och skälla på plan som jag behöver.

Jag försökte bli finaste killen och det var idiotiskt. Men det värsta var något Pep Guardiola sa till mig.

Han kom fram till mig och såg besvärad ut.

— Du, här i Barca har vi fötterna på jorden. — Sure. Fint, sa jag. — Så här kommer vi inte med någon Ferrari

eller Porsche till träningen. Jag körde ingen kaxig stil tillbaka, typ: Ich habe keinen übermütigen Stil zurückgetrieben, Typ:

Vad fan har du med mina bilar att göra?

Men jag tänkte: Vad vill han?

Vad är det för budskap han skickar?

Jag anade något annat bakom Guardiolas ord. Ich habe etwas anderes hinter Guardiolas Worten gespürt.

Det var: tro inte att du är någon.

Jag anpassade mig. Jag gillade läget. Jag blev tristare.

Det var helt sjukt. Jag körde klubbens Audi

och stod på träningen och nickade som i plugget. und stand auf der ausbildung und nickte wie im stecker. and stood at the training and nodded as in the lesson.

Eller, som jag borde ha stått och nickat i plugget. Oder, wie ich hätte stehen und in den Stecker nicken sollen. Or, as I should have stood and nodded in the plug.

Jag skällde knappt ut mina lagkamrater längre. Ich habe meine Teamkollegen kaum noch beschimpft. I barely scolded my teammates anymore.

Zlatan var inte längre Zlatan.

Mino, min agent, min vän, han sa: Mino, my agent, my friend, he said:

— Vad är det med dig Zlatan? Jag känner inte igen dig. Ändå gjorde jag mål på mål. Still, I scored goal after goal. Vi vann Uefa Supercupen.

Jag glänste. I was shining. Men jag var en annan.

Jag måste vara arg för att spela bra. Jag måste skrika

och föra liv. und Leben bringen. Nu höll jag det inom mig. Jetzt behielt ich es für mich. Now I kept it to myself.

Jag antar att jag ville visa att jag också kunde. Ich glaube, ich wollte zeigen, dass ich es auch kann. I guess I wanted to show that I could too.

Det var det dummaste jag gjort. Jag var fortfarande grym på plan. Ich war immer noch grausam im Flugzeug. I was still terrible on the pitch.

Men det var inte lika roligt längre. Aber es war nicht mehr so lustig. But it wasn't as fun anymore.