×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 5

Kapitel 5

Födelsedagen

Den dagen, då den lilla flickan fyllde året, gick Jan, far hennes, och dikade på Erik i Fallas träde. Han försökte påminna sig hur det var förr, då han inte hade någon att tänka på, medan han arbetade ute på åkern, då han ännu inte hade det klappande hjärtat i bröstet, då han aldrig längtade och aldrig var orolig.

– Tänk, att e människa kan leva på det sättet! sa han och föraktade sig själv.

– Ja, fortfor han, det är det enda, som det kommer an på. Om jag vore rik som Erik i Falla eller stark som Börje, som går här breve på åkern å dikar, så betydde det ingenting mot å ha ett klappande hjärta i bröstet.

Han såg bort till sin kamrat, som var en ofantligt stark karl och kunde arbeta ungefär dubbelt så mycket som han själv. Därvid kom han att märka, att Börje den här dagen inte hade hunnit undan så raskt med dikningen, som han brukade.

De arbetade på beting. Börje åtog sig alltid mer än han och blev ändå alltid färdig ungefär samtidigt. Men i dag hade det gått långsamt för Börje. Han höll sig inte en gång jämsides, han hade blivit långt efter.

Men Jan hade också arbetat av alla krafter för att snart komma hem till den lilla flickan. I dag längtade han allt efter henne mer än vanligt. Hon var kvällssömnig, så att om han inte skyndade sig, kunde det hända, att hon hade somnat in för natten.

När Jan var färdig, såg han, att Börje knappast hade sitt beting halvgjort. Något sådant hade inte hänt på alla de år, som de hade arbetat tillsammans, och Jan blev så förvånad, att han gick fram till honom.

Börje stod nere i diket och strävade med att lossa en jordtorva. Han hade trampat på en glasbit och fått en djup skåra under foten. Han kunde inte uthärda att ha stöveln på sig, och man kan förstå ett sådant elände det skulle vara att stå och tvinga ner spaden i jorden med en sårig fot.

– Ska du inte ge dej mä det där? frågade Jan i Skrolycka.

– Jag är tvungen å bli färdig i dag, sa den andre. Jag får inte ut nån säd åv Erik i Falla, innan betinget är klart. Det är slut mä rågmjölet för oss.

– Ja, go natt i dag då! sa Jan.

Börje svarade inte. Han var så trött och förbi, att han inte en gång orkade säga ut den vanliga kvällshälsningen.

Jan i Skrolycka gick till kanten av åkern, men där stannade han.

– Vad gör det den lilla flicka, om du kommer hem te hennes födelsedag? sa han till sig själv. Hon har det lika bra utan dej. Men Börje har sju barn hemma å ingen mat åt dom. Ska du låta dom svälta, för att du ska få komma hem å leka mä Klara Gulla?

Han ställde sig att arbeta bredvid Börje, men han var bra trött redan förut, så att det gick inte fort för honom. Det var närapå mörkt, innan de var färdiga.

”Nu sover Klara Gulla för länge sen”, tänkte han, då han äntligen tog det sista spadtaget.

– Go natt i dag! ropade han till Börje för andra gången.

– Go natt, sa Börje, å tack för hjälpen! Nu går jag å tar ut råg genast. Å jag ska ge dej ett handtag en annan gång, var säker på det!

– Jag vill ingen betalning ha. Go natt nu!

– Vill du inte ha någe för att du hjälpte mej? Vad är det åt dej, som är så schangtil?

– Å, det är … det är jäntas födelsedag i dag.

– Å för det får jag hjälp mä dikninga?

– Ja, för det å för e anna sak också. Ja, go natt!

Han gick hastigt bort för att inte bli lockad att förklara vad detta andra var. Det brände honom på tungan att säga: ”Det är inte bara Klara Gullas födelsedag, det är också mitt hjärtas.”

Men det var väl, att han inte kom att säga det, för Börje skulle säkert ha trott, att han hade blivit tokig.


Kapitel 5 Kapitel 5 Chapter 5 Chapitre 5

Födelsedagen

Den dagen, då den lilla flickan fyllde året, gick Jan, far hennes, och dikade på Erik i Fallas träde. An dem Tag, an dem das kleine Mädchen Geburtstag hatte, ging Jan, ihr Vater, zu Erik in Fallas Baum. On the day when the little girl turned one, Jan, her father, went and ditched Erik in Falla's tree. Han försökte påminna sig hur det var förr, då han inte hade någon att tänka på, medan han arbetade ute på åkern, då han ännu inte hade det klappande hjärtat i bröstet, då han aldrig längtade och aldrig var orolig. Er versuchte sich daran zu erinnern, wie es früher war, als er niemanden hatte, an den er denken musste, während er auf dem Feld arbeitete, als er noch nicht dieses klopfende Herz in der Brust hatte, als er sich nie sehnte und nie Sorgen machte. He tried to remember what it was like before, when he had no one to think about, while working out in the field, when he still did not have the beating heart in his chest, when he never longed and was never worried.

– Tänk, att e människa kan leva på det sättet! - Stellen Sie sich vor, dass ein Mensch auf diese Weise leben kann! sa han och föraktade sig själv. sagte er, sich selbst verachtend. he said, despising himself.

– Ja, fortfor han, det är det enda, som det kommer an på. - Ja, fuhr er fort, das ist das Einzige, was zählt. - Yes, he continued, that's the only thing that matters. Om jag vore rik som Erik i Falla eller stark som Börje, som går här breve på åkern å dikar, så betydde det ingenting mot å ha ett klappande hjärta i bröstet. Wenn ich reich wäre wie Erik in Falla oder stark wie Börje, der hier auf dem Feld gräbt, wäre das nichts im Vergleich zu einem schlagenden Herzen in meiner Brust. If I were rich like Erik in Falla or strong like Börje, who walks here letters in the field by ditches, it meant nothing to have a beating heart in my chest.

Han såg bort till sin kamrat, som var en ofantligt stark karl och kunde arbeta ungefär dubbelt så mycket som han själv. Er schaute zu seinem Kumpel hinüber, der ein ungeheuer starker Mann war und etwa doppelt so hart arbeiten konnte wie er selbst. He looked away from his comrade, who was an immensely strong man and could work about twice as much as himself. Därvid kom han att märka, att Börje den här dagen inte hade hunnit undan så raskt med dikningen, som han brukade. Dabei stellte er fest, dass Börje an diesem Tag nicht so schnell wie sonst mit dem Graben vorankam. At that he noticed that Börje had not had time to get away with the ditching as fast as he used to on this day.

De arbetade på beting. Sie arbeiteten an der Kondition. They worked on condition. Börje åtog sig alltid mer än han och blev ändå alltid färdig ungefär samtidigt. Börje nahm sich immer mehr vor als er selbst und wurde doch immer ungefähr zur gleichen Zeit fertig. Börje always undertook more than he and still always finished at about the same time. Men i dag hade det gått långsamt för Börje. Aber heute war ein langsamer Tag für Börje. But today things had gone slowly for Börje. Han höll sig inte en gång jämsides, han hade blivit långt efter. Er blieb nicht einmal auf gleicher Höhe, er war weit zurückgefallen. He did not even stay side by side, he had lagged far behind.

Men Jan hade också arbetat av alla krafter för att snart komma hem till den lilla flickan. Aber Jan hatte auch hart gearbeitet, um bald zu dem kleinen Mädchen nach Hause zu kommen. But Jan had also worked hard to get home to the little girl soon. I dag längtade han allt efter henne mer än vanligt. Heute sehnte er sich mehr als sonst nach ihr. Today he longed for her more than usual. Hon var kvällssömnig, så att om han inte skyndade sig, kunde det hända, att hon hade somnat in för natten. Sie war nachts schläfrig, und wenn er sich nicht beeilt hätte, wäre sie vielleicht schon eingeschlafen. She was sleepy in the evening, so if he did not hurry, she might have fallen asleep for the night.

När Jan var färdig, såg han, att Börje knappast hade sitt beting halvgjort. Als Jan fertig war, sah er, dass Börje seinen Zustand kaum zur Hälfte beendet hatte. When Jan was done, he saw that Börje had hardly made his condition half done. Något sådant hade inte hänt på alla de år, som de hade arbetat tillsammans, och Jan blev så förvånad, att han gick fram till honom. So etwas war in all den Jahren, in denen sie zusammen gearbeitet hatten, noch nie passiert, und Jan war so überrascht, dass er auf ihn zuging. Such a thing had not happened in all the years that they had worked together, and Jan was so surprised that he approached him.

Börje stod nere i diket och strävade med att lossa en jordtorva. Börje stellte sich in den Graben und versuchte, einen Erdklumpen zu lösen. Börje stood down in the ditch and tried to loosen a peat. Han hade trampat på en glasbit och fått en djup skåra under foten. Er war auf eine Glasscherbe getreten und hatte sich eine tiefe Schnittwunde am Fuß zugezogen. He had stepped on a piece of glass and received a deep notch under his foot. Han kunde inte uthärda att ha stöveln på sig, och man kan förstå ett sådant elände det skulle vara att stå och tvinga ner spaden i jorden med en sårig fot. Er konnte es nicht ertragen, den Stiefel zu tragen, und Sie können sich das Elend vorstellen, mit einem wunden Fuß zu stehen und die Schaufel in den Boden zu stoßen. He could not bear to wear the boot, and one can understand such misery it would be to stand and force the shovel into the ground with a sore foot.

– Ska du inte ge dej mä det där? - Willst du mir das nicht geben? - Are you not going to give in to that? frågade Jan i Skrolycka.

– Jag är tvungen å bli färdig i dag, sa den andre. - Ich muss heute fertig werden, sagte der andere. "I have to finish today," said the other. Jag får inte ut nån säd åv Erik i Falla, innan betinget är klart. Ich kann kein Getreide von Erik in Falla bekommen, bevor die Bedingung erfüllt ist. I will not get any grain from Erik in Falla until the condition is clear. Det är slut mä rågmjölet för oss. Mit dem Roggenmehl ist es bei uns vorbei. It's over with the rye flour for us.

– Ja, go natt i dag då! - Also dann, gute Nacht heute! - Yes, good night today then! sa Jan.

Börje svarade inte. Börje antwortete nicht. Han var så trött och förbi, att han inte en gång orkade säga ut den vanliga kvällshälsningen. Er war so müde und überwältigt, dass er nicht einmal den üblichen Abendgruß sagen konnte. He was so tired and over, that he could not even bear to say the usual evening greeting.

Jan i Skrolycka gick till kanten av åkern, men där stannade han. Jan in Skrolycka ging bis an den Rand des Feldes, blieb dort aber stehen. Jan in Skrolycka went to the edge of the field, but there he stopped.

– Vad gör det den lilla flicka, om du kommer hem te hennes födelsedag? - Was macht es für das kleine Mädchen aus, wenn Sie zu ihrem Geburtstag nach Hause kommen? - What does the little girl do, if you come home for her birthday? sa han till sig själv. sagte er zu sich selbst. he said to himself. Hon har det lika bra utan dej. Sie ist auch ohne Sie gut dran. She's just as good without you. Men Börje har sju barn hemma å ingen mat åt dom. Aber Börje hat sieben Kinder zu Hause und kein Essen für sie. But Börje has seven children at home and no food for them. Ska du låta dom svälta, för att du ska få komma hem å leka mä Klara Gulla? Wirst du sie verhungern lassen, damit du nach Hause kommen und mit Klara Gulla spielen kannst? Are you going to let them starve, so that you can come home to play with Klara Gulla?

Han ställde sig att arbeta bredvid Börje, men han var bra trött redan förut, så att det gick inte fort för honom. Er meldete sich freiwillig, um neben Börje zu arbeiten, aber er war schon sehr müde, so dass es für ihn nicht leicht war. He stopped to work next to Börje, but he was already tired before, so it did not go fast for him. Det var närapå mörkt, innan de var färdiga. Es war schon fast dunkel, als sie fertig waren. It was almost dark before they were finished.

”Nu sover Klara Gulla för länge sen”, tänkte han, då han äntligen tog det sista spadtaget. "Klara Gulla ist schon lange weg", dachte er, als er endlich den Boden betrat. "Now Klara Gulla is asleep a long time ago", he thought, when he finally took the last sod.

– Go natt i dag! - Gute Nacht heute! ropade han till Börje för andra gången. rief er Börje zum zweiten Mal zu. he shouted to Börje for the second time.

– Go natt, sa Börje, å tack för hjälpen! - Gute Nacht, sagte Börje, und danke für deine Hilfe! - Good night, said Börje, and thanks for your help! Nu går jag å tar ut råg genast. Jetzt werde ich den Roggen sofort herausnehmen. Now I go and take out rye immediately. Å jag ska ge dej ett handtag en annan gång, var säker på det! Oh, ich werde Ihnen ein anderes Mal helfen, seien Sie sicher! Oh I'll give you a handle another time, rest assured!

– Jag vill ingen betalning ha. - Ich will keine Bezahlung. - I don't want any payment. Go natt nu! Gute Nacht jetzt!

– Vill du inte ha någe för att du hjälpte mej? - Willst du denn gar nichts dafür, dass du mir hilfst? Vad är det åt dej, som är så schangtil? Was ist an Ihnen so seltsam? What is it about you that is so schangtil?

– Å, det är … det är jäntas födelsedag i dag. - Oh, mein Mädchen hat heute Geburtstag. - Oh, it's… it's the girl's birthday today.

– Å för det får jag hjälp mä dikninga? - Und dafür bekomme ich Hilfe beim Schwänzen? - Oh, because I get help with ditching?

– Ja, för det å för e anna sak också. - Ja, denn das ist auch eine andere Sache. - Yes, because that's another thing too. Ja, go natt! Ja, gute Nacht! Yes, good night!

Han gick hastigt bort för att inte bli lockad att förklara vad detta andra var. Er ging eilig weg, um nicht in Versuchung zu kommen, zu erklären, was dieses andere war. He hurried away so as not to be tempted to explain what this other was. Det brände honom på tungan att säga: ”Det är inte bara Klara Gullas födelsedag, det är också mitt hjärtas.” Es brannte ihm auf der Zunge, es zu sagen: "Es ist nicht nur der Geburtstag von Klara Galla, sondern auch der meines Herzens." It burned his tongue to say: "It's not only Klara Gulla's birthday, it's also my heart's."

Men det var väl, att han inte kom att säga det, för Börje skulle säkert ha trott, att han hade blivit tokig. Aber es ist gut, dass er es nicht gesagt hat, denn Börje hätte sicher gedacht, er sei verrückt geworden. But it was well that he did not come to say it, for Börje would surely have thought that he had gone mad.