×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 1

Kapitel 1

Det klappande hjärtat

Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen.

Tidigt på morgonen hade han varit ute och hämtat barnmorskan och andra hjälpare, men sedan hade han hela förmiddagen och ett gott stycke in på eftermiddagen suttit på huggkubben i vedskjulet utan något annat att göra än att vänta.

Ute regnade det, så att det stod som spön i backen, och det var inte utan, att han fick sin del med av regnvädret, fast det skulle heta, att han satt under tak. Det kom in till honom som fukt genom de otäta väggarna och som dropp från det gistna taket, och rätt som det var, kastade blåsten in över honom en hel störtsjö genom den dörrlösa vedskjulsöppningen.

– Jag undrar just om nån tänker, att jag är glad åt å ta emot det här barnet, mumlade han, där han satt, och med detsamma sparkade han till en liten vedpinne, så att den flög ända ut på gården. För det är allt nätt opp den värsta olycka, som jag kunde råka ut för. När vi gifte oss, Kattrina å jag, så var det, för det att vi hade tröttnat på å gå som dräng å piga hos Erik i Falla å ville sätta föttera under eget bord, men visst inte, för att vi skulle få barn.

Han böjde ner huvudet i händerna och suckade tungt. Det var klart, att köld och väta och den långa, ledsamma väntan gjorde sitt till att försätta honom i dåligt humör, men det var långtifrån hela orsaken. Det var riktigt allvar med hans klagan.

”Arbeta”, tänkte han, ”arbeta får jag göra alla dar från morron te kväll, men tess nu har jag teminstingen fått fred om nättera. Nu kommer väl barnungen te å skrika, så jag inte får nån ro då heller.”

Efter detta kom en än starkare förtvivlan över honom. Han tog händerna från ansiktet och vred dem om varandra, så att det knakade i knogarna.

– Ända tess nu har det gått bra ihop för oss, därför att Kattrina har kunnat gått bort på arbete, ho som jag. Men nu blir ho ju tvungen te å sitta hemma å se efter barnet.

Han stirrade framför sig så mörkt, som om han hade sett hungersnöden komma smygande över gårdsplanen för att tränga in i stugan.

– Ja, sa han, och nu slog han båda nävarna hårt mot huggkubben för att bestyrka sina ord, jag säjer bara det, att om jag hade vetat den gången, när Erik i Falla kom te mej å erbjöd mej te å få bygga på hans mark å gav mej lite skräptimmer te å sätta opp stuga mä, om jag hade vetat då, att detta här skulle bli följden, så hade jag hellre sagt nej te alltsammans å bott kvar på stallkammarn i Falla i all min tid.

Det var starka ord, detta, det kände han, men han hade ingen lust att ta dem tillbaka.

– Om det hände nån slags – – –, började han, för nu hade det gått så långt med honom, att han ville säga, att det inte skulle vara honom emot, om barnet på något sätt förolyckades, innan det kom till världen. Men han hann aldrig tala ut. Han blev avbruten av ett litet pipande från andra sidan väggen.

Vedskjulet var sammanbyggt med stugan, och när han nu hörde efter, kom det ena pipandet efter det andra därinifrån. Han begrep förstås genast vad detta betydde, och nu blev han sittande tyst en lång stund utan att visa varken sorg eller glädje. Till sist ryckte han litet på axlarna.

– Ja, nu är det kommet då, sa han, å nu måtte jag väl i Guds namn få slippa in i stuga å värma mej.

Men den lindringen kom inte så snart heller, utan det blev återigen att sitta och vänta timme efter timme.

Regnet höll på att strömma såsom förut, blåsten tog till, och fastän det bara var i slutet av augusti, kändes det lika ruskigt som en novemberdag.

Till råga på allt kom han om en stund in på något annat, som gjorde honom än mer bedrövad. Han började på att känna sig ringaktad och tillbakasatt.

– Det är tre hustrur utom barnmorska där inne hos Kattrina, sa han halvhögt. Di kunde väl ändå ha gjort sej besvär, nån av dom, te å komma å säja mej om det är pojke eller tös.

Han satt och lyddes efter hur de gjorde upp eld i spisen. Han såg, att de sprang till källan efter vatten, men att han fanns till, låtsade ingen om.

Rätt som det var, slog han händerna för ögonen och började vagga fram och tillbaka.

– Min snälla Jan Andersson, sa han, vad är det för fel mä dej? Varför går allting så illa för dej? Varför har du alltid så lessamt? Å varför fick du inte gifta dej mä e vacker ung flicka i stället för mä den gamla Lagårds-Kattrina hos Erik i Falla?

Han var så genombedrövad. Det trängde till och med ett par tårar fram mellan fingrarna.

– Varför är du så lite ansedd i socken, min snälla Jan Andersson? Varför blir du alltid tebakasatt för andra? Du vet, att det finns di, som är likaså fattiga som du å likaså klena te å arbeta, men ingen blir så förbisedd som du. Vad kan det vara för fel på dej, min snälla Jan Andersson?

Detta var en fråga, som han hade gjort sig ofta förr, fast förgäves. Han hade nog inte något hopp, att han skulle finna svaret på den nu heller. Kanske det inte var något fel på honom, när allt kom omkring? Kanske rätta förklaringen var den, att både Gud och människor var orättvisa mot honom?

När han hade kommit in på den tanken, tog han händerna från ögonen och försökte ge sig en morsk uppsyn.

– Om du nånsin mer får komma in i din stuga igen, min snällla Jan Andersson, sa han, så ska du inte så mycke som se åt barnungen. Du ska bara gå fram te spisen å ställa dej där å värma dej utan å säja ett ord.

– Eller tänk, om du skulle ta å gå din väg! Du behöver ju inte sitta här längre nu, när du vet, att allt är överståndet. Tänk, om du skulle visa Kattrina å di andra kvinnfolkena, att du är karl för din hatt – – –

Han skulle just till att resa på sig, då mor i Falla visade sig i vedskjulsöppningen. Hon neg så vackert och bad, att han skulle komma in i stugan och se på barnet.

Om det inte hade varit mor i Falla själv, som hade framfört bjudningen, så är det ovisst om han hade gått in, så ond som han var. Men henne följde han ju med, fast utan att göra sig någon brådska. Han bjöd till så gott han kunde att ta på sig den uppsynen och den hållningen, som Erik i Falla hade, när han gick över sockenstugugolvet för att lägga sin sedel i valurnan, och det lyckades honom ganska bra att se lika högtidlig och sur ut.

– Var så god, Jan! sa mor i Falla, och därmed slog hon upp dörrn till stugan. På samma gång steg hon åt sidan för att låta honom gå före.

Vid första blicken såg han, att det var fint och uppstädat där inne. Kaffepannan stod ytterst på spishällen för att svalna, och på bordet vid fönstret var det dukat med mor i Fallas kaffekoppar på en snövit duk. Kattrina låg i sängen, och två andra hustrur, som hade varit där för att hjälpa till, stod och tryckte sig upp mot väggen, för att han skulle ha fri utsikt över alla anordningarna.

Mittframför kaffebordet stod barnmorskan med ett bylte på armen.

Han kunde inte låta bli att tycka, att det såg ut, som om han den här gången skulle vara den förnämsta i laget. Kattrina såg bort till honom med en mild blick, som ville hon fråga om han var nöjd med henne. Alla de andra vände också ögonen mot honom, liksom väntade de beröm för allt det besvär, som de hade gjort sig för hans skull.

Men det går inte så lätt att bli glad, när man har suttit och varit ond och frusen en hel dag. Han kunde inte få bort Erik i Fallas min ur ansiktet och blev stående utan att säga ett ord.

Då tog barnmorskan ett steg framåt. Och stugan var inte större, än att hon med det enda steget kom alldeles intill honom och kunde lägga barnet i armarna på honom.

– Här ska Jan få se på e lita jänta, å det e, som heter duga, sa hon.

Där stod han nu och höll mellan sina händer någonting, som var varmt och mjukt och inrullat i en stor schal. Schalen var så pass undanviken, att han såg det lilla rynkiga ansiktet och de små vissna händerna. Han stod och undrade vad kvinnfolken menade att han skulle ta sig till med det här, som barnmorskan hade lagt i famnen på honom, då han fick en stöt, så att både han och barnet skakade till. Den kom inte från någon av de andra, men om den gick från den lilla flickan över till honom eller från honom till den lilla flickan, det kunde han inte reda ut för sig.

Strax efteråt började hjärtat klappa i bröstet på honom, såsom det aldrig förr hade gjort, och med detsamma var han inte längre frusen, och inte kände han sig ledsen och bekymrad och inte ond heller, utan allt var bra. Det enda, som oroade honom, var, att han inte kunde begripa varför det skulle dunka och slå på det sättet i bröstet på honom, då han varken hade dansat eller sprungit eller klättrat i branta berg.

– Kära ni, sa han till barnmorskan, lägg hanna här, å känn efter! Jag tycker, att hjärtat slår så konstigt.

– Det är riktig hjärtklappning, sa barnmorskan. Kanske att ni brukar ha så ibland?

– Nej, jag har aldrig haft det förr, försäkrade han. Aldrig på det här sättet.

– Mår ni illa då? Har ni ont nånstans?

Nej, det hade han ju inte.

Då kunde barnmorskan inte förstå vad det var för fel med honom.

– Jag ska i alla fall ta barnet ifrån er, sa hon.

Men då kände Jan, att barnet, det ville han inte lämna ifrån sig.

– Nej, låt mej ha kvar den lilla flicka! sa han.

Med detsamma måtte kvinnfolken ha läst något i ögonen på honom eller hört någonting i rösten, som gjorde dem glada, för barnmorskan drog på munnen, och de andra rentav storskrattade.

– Har Jan aldrig förr tyckt så mycke om nån, så att ni har fått hjärtklappning fördenskull? sa barnmorskan.

– Nääj, sa Jan.

Men i samma stunden begrep han vad det var, som hade satt hjärtat i gång på honom. Och inte nog med det, utan han började också ana vad som hade varit felet med honom i hela hans liv. För den, som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller i glädje, den kan säkert inte räknas som en riktig människa.


Kapitel 1 Kapitel 1 Κεφάλαιο 1 Chapter 1 Chapitre 1 Capitolo 1 Rozdział 1 Capitolul 1 Kapitel 1 Bölüm 1 第1章

Det klappande hjärtat Das schlagende Herz The beating heart el corazon latiendo Le cœur qui bat atan kalp

Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen. Egal wie alt er wurde, Jan Andersson in Skrolycka konnte es nie müde werden, über den Tag zu erzählen, an dem sein kleines Mädchen geboren wurde. No matter how old he was, Jan Andersson in Skrolycka could never tire of telling me about the day his little girl came to the world. No importaba la edad que tuviera, Jan Andersson en Skrolycka nunca se cansaba de contar el día en que nació su pequeña. Quel que soit son âge, Jan Andersson, de Skrolycka, ne se lassait jamais de raconter le jour où sa petite fille est née. Kaç yaşında olursa olsun, Skrolycka'daki Jan Andersson, küçük kızının dünyaya geldiği günü bana söylemekten asla çekemedi.

Tidigt på morgonen hade han varit ute och hämtat barnmorskan och andra hjälpare, men sedan hade han hela förmiddagen och ett gott stycke in på eftermiddagen suttit på huggkubben i vedskjulet utan något annat att göra än att vänta. Am frühen Morgen war er unterwegs gewesen, um die Hebamme und andere Helfer zu holen, aber dann hatte er den ganzen Vormittag und bis weit in den Nachmittag hinein auf dem Baumstamm im Holzschuppen gesessen und nichts zu tun gehabt, als zu warten. Early in the morning he had been out picking up the midwife and other helpers, but then he had spent the whole morning and a good afternoon in the wood chopping cube with nothing else to do but wait. Temprano en la mañana había salido a buscar a la partera y otros ayudantes, pero luego se había sentado en el tronco del cobertizo de madera toda la mañana y hasta bien entrada la tarde sin nada que hacer más que esperar. Tôt le matin, il était allé chercher la sage-femme et d'autres aides, mais toute la matinée et une bonne partie de l'après-midi, il s'était assis sur le rondin dans le hangar à bois, sans rien faire d'autre qu'attendre. Sabah erkenden ebeyi ve diğer yardımcıları getirmek için dışarı çıkmıştı ama sonra bütün sabah ve öğleden sonraya kadar odunluktaki kütüğün üzerinde oturup beklemekten başka bir şey yapmamıştı.

Ute regnade det, så att det stod som spön i backen, och det var inte utan, att han fick sin del med av regnvädret, fast det skulle heta, att han satt under tak. Draußen regnete es, so dass es wie eine Stange auf dem Hügel stand, und es war nicht ohne Grund, dass er seinen Anteil am Regen bekam, obwohl man sagen würde, dass er unter einem Dach saß. It was raining outside, so it was like rods on the slopes, and it was not without him that he got his share of the rainy weather, although it would be hot, that he sat under the roof. Estaba lloviendo afuera, de modo que se paró como palos en la colina, y no fue sin que tuvo su parte del tiempo lluvioso, aunque se diría que estaba sentado bajo un techo. Na zewnątrz padał deszcz, tak że stał jak patyki na wzgórzu, i nie bez tego dostał swój udział w deszczowej pogodzie, choć można by powiedzieć, że siedział pod dachem. Dışarıda deli gibi yağmur yağıyordu ve siper altında olması gerektiği halde yağmurdan nasibini alması sebepsiz değildi. Det kom in till honom som fukt genom de otäta väggarna och som dropp från det gistna taket, och rätt som det var, kastade blåsten in över honom en hel störtsjö genom den dörrlösa vedskjulsöppningen. Es kam zu ihm als Feuchtigkeit durch die undichten Wände und als Tropfen vom fermentierten Dach, und so wie es war, warf der Wind einen ganzen Strom über ihn durch die türlose Holzschuppenöffnung. It came to him as moisture through the leaky walls and dripping from the roofed roof, and just as it was, the wind blew over him a whole storm of water through the doorless woodshed opening. Napływała do niego jak wilgoć przez cieknące ściany i jak krople kapiące ze spleśniałego dachu, i tak jak było, wiatr rzucił na niego cały potok przez otwór w szopie bez drzwi.

– Jag undrar just om nån tänker, att jag är glad åt å ta emot det här barnet, mumlade han, där han satt, och med detsamma sparkade han till en liten vedpinne, så att den flög ända ut på gården. "Ich frage mich nur, ob jemand denkt, dass ich glücklich bin, dieses Kind zu empfangen, murmelte er, wo er saß, und trat sofort gegen einen kleinen Holzstab, so dass er den ganzen Weg zum Hof hinausflog. "I wonder if anyone thinks I'm happy to receive this child," he murmured, sitting there, and with that he kicked a small wooden stick so that it flew right out into the yard. För det är allt nätt opp den värsta olycka, som jag kunde råka ut för. Weil es so ziemlich der schlimmste Unfall ist, den ich hätte haben können. Because it is pretty much the worst accident that I could have experienced. När vi gifte oss, Kattrina å jag, så var det, för det att vi hade tröttnat på å gå som dräng å piga hos Erik i Falla å ville sätta föttera under eget bord, men visst inte, för att vi skulle få barn. Als wir geheiratet haben, Kattrina und ich, war es, weil wir es satt hatten, Dienstmädchen und Dienstmädchen bei Erik in Falla zu sein, und unsere Füße unter unseren eigenen Tisch stellen wollten, aber natürlich nicht, weil wir Kinder bekommen würden. When we got married, Kattrina was me, it was because we had tired of going as a boy girl at Erik in Falla on wanting to put our feet under our own table, but certainly not, so that we would have children. 當我們結婚時,卡特里娜和我,是因為我們厭倦了在法拉的埃里克家當僕人和女僕,想把腳放在自己的桌子底下,但當然不是,因為我們會有孩子。

Han böjde ner huvudet i händerna och suckade tungt. Er legte seinen Kopf in seine Hände und seufzte schwer. He bowed his head in his hands and sighed heavily. Det var klart, att köld och väta och den långa, ledsamma väntan gjorde sitt till att försätta honom i dåligt humör, men det var långtifrån hela orsaken. Es war klar, dass die Kälte und Nässe und das lange, traurige Warten dazu beitrugen, dass er schlechte Laune bekam, aber das war alles andere als der ganze Grund. It was clear that the cold and the wet and the long, sad wait had made him in a bad mood, but that was far from the whole reason. 很明顯,寒冷潮濕和漫長而悲傷的等待讓他心情不好,但這遠不是全部原因。 Det var riktigt allvar med hans klagan. Seine Beschwerde war wirklich ernst. It was really serious about his complaint.

”Arbeta”, tänkte han, ”arbeta får jag göra alla dar från morron te kväll, men tess nu har jag teminstingen fått fred om nättera. "Arbeit", dachte er, "ich kann jeden Tag ab morgen Abend arbeiten, aber jetzt habe ich zumindest nachts Frieden gehabt." "Work," he thought, "work I can do all the mornings from morning tea tonight, but now I have at least got peace about nights. Nu kommer väl barnungen te å skrika, så jag inte får nån ro då heller.” Jetzt wird der Babytee schreien, also werde ich auch dann keinen Frieden bekommen. “ Now the baby boy will be screaming, so I won't get any peace then either. "

Efter detta kom en än starkare förtvivlan över honom. Danach überkam ihn eine noch stärkere Verzweiflung. After this came an even stronger despair over him. 此後,一種更強烈的絕望籠罩了他。 Han tog händerna från ansiktet och vred dem om varandra, så att det knakade i knogarna. Er nahm seine Hände von seinem Gesicht und drehte sie herum, wobei er mit seinen Knöcheln knackte. He took his hands from his face and twisted them around each other, making it crack in the knuckles. 他把手從臉上移開,在彼此的周圍扭來扭去,以至於指關節發出劈啪聲。

– Ända tess nu har det gått bra ihop för oss, därför att Kattrina har kunnat gått bort på arbete, ho som jag. - Auch jetzt ist es uns gut gegangen, weil Kattrina wie ich zur Arbeit gehen konnte. - Ever since tess has gone well for us, because Kattrina has been able to go to work, ho as I am. Men nu blir ho ju tvungen te å sitta hemma å se efter barnet. Aber jetzt muss sie zu Hause sitzen und auf das Kind aufpassen. But now she has to sit at home to look after the child.

Han stirrade framför sig så mörkt, som om han hade sett hungersnöden komma smygande över gårdsplanen för att tränga in i stugan. Er starrte so finster vor sich hin, als hätte er die Hungersnot gesehen, die über den Hof kroch und in das Cottage eindrang. He stared in front of him so darkly, as if he had seen the famine creeping across the courtyard to penetrate the cottage. 他陰沉地註視著前方,彷彿看到飢荒正從院子裡蔓延到小屋裡。

– Ja, sa han, och nu slog han båda nävarna hårt mot huggkubben för att bestyrka sina ord, jag säjer bara det, att om jag hade vetat den gången, när Erik i Falla kom te mej å erbjöd mej te å få bygga på hans mark å gav mej lite skräptimmer te å sätta opp stuga mä, om jag hade vetat då, att detta här skulle bli följden, så hade jag hellre sagt nej te alltsammans å bott kvar på stallkammarn i Falla i all min tid. - Ja, sagte er, und jetzt schlug er mit beiden Fäusten kräftig auf den Hackklotz, um seine Worte zu bestätigen, ich sage nur, wenn ich damals gewusst hätte, als Erik in Falla mit mir zum Tee kam und mir Tee zum Bauen anbot auf seinem Land und gab mir etwas Altholz zum Bau einer Hütte, aber wenn ich damals gewusst hätte, dass dies das Ergebnis sein würde, hätte ich lieber zu allem nein gesagt und wäre die ganze Zeit in den Ställen in Falla geblieben. "Yes," he said, and now he hit both fists hard against the chopping block to confirm his words, I'm just saying that if I had known that time, when Erik in Falla offered me tea, he offered me tea to build on his mark å gave me a little junk tea to set up the cabin but if I had known then that this would be the result, I would rather have said no tea all stayed in the stables in Falla all my time. - 是的,他說,現在他用雙拳猛擊砧板以證實他的話,我只是說如果我知道那個時候,法拉的埃里克來和我喝茶並請我喝茶來建造在他的土地上,給了我一些廢木材來搭起小屋,但如果我當時知道會是這樣的結果,我寧願對一切都說不,一輩子都住在法拉的馬厩裡。

Det var starka ord, detta, det kände han, men han hade ingen lust att ta dem tillbaka. Das waren starke Worte, das fühlte er, aber er hatte keine Lust, sie zurückzunehmen. It was strong words, this, he felt it, but he had no desire to take them back.

– Om det hände nån slags – – –, började han, för nu hade det gått så långt med honom, att han ville säga, att det inte skulle vara honom emot, om barnet på något sätt förolyckades, innan det kom till världen. - Wenn etwas passierte - - -, begann er, denn jetzt war es so weit bei ihm, dass er sagen wollte, es wäre nichts gegen ihn, wenn das Kind irgendwie verletzt würde, bevor es zur Welt kommt. - If something happened ... - he began, because now it had gone so far with him, that he wanted to say that it would not be against him if the child somehow got hurt before it came to the world. - 如果發生了什麼事 - - -,他開始說,因為現在這件事對他來說已經太過分了,他想說,如果孩子在出生之前受到任何傷害,他也不會反對。 Men han hann aldrig tala ut. Aber er hatte nie Zeit zu sprechen. But he could never speak. Han blev avbruten av ett litet pipande från andra sidan väggen. Er wurde von einem leisen Piepsen von der anderen Seite der Wand unterbrochen. He was interrupted by a small squeak from the other side of the wall. 他被牆另一邊傳來的輕微嗶嗶聲打斷了。

Vedskjulet var sammanbyggt med stugan, och när han nu hörde efter, kom det ena pipandet efter det andra därinifrån. Der Holzschuppen wurde zusammen mit der Hütte gebaut, und als er jetzt lauschte, ertönte von drinnen ein Piepsen nach dem anderen. The wood shed was combined with the cottage, and as he listened, one whistled from the other. Han begrep förstås genast vad detta betydde, och nu blev han sittande tyst en lång stund utan att visa varken sorg eller glädje. Natürlich verstand er sofort, was das bedeutete, und saß nun lange still da, ohne Wehmut oder Freude zu zeigen. He understood immediately what this meant, and now he sat quietly for a long time without showing any sadness or joy. 當然,他立刻就明白了這是什麼意思,這會兒他靜靜地坐了很久,沒有流露出悲喜之色。 Till sist ryckte han litet på axlarna. Schließlich zuckte er ein wenig mit den Schultern. Finally, he shrugged his shoulders slightly.

– Ja, nu är det kommet då, sa han, å nu måtte jag väl i Guds namn få slippa in i stuga å värma mej. - Ja, jetzt ist es soweit, sagte er, und jetzt muss ich in Gottes Namen in die Kajüte flüchten, um mich aufzuwärmen. - Yes, now it has come then, he said, oh now I must in the name of God be allowed to enter the cottage to warm myself.

Men den lindringen kom inte så snart heller, utan det blev återigen att sitta och vänta timme efter timme. Aber auch diese Erleichterung kam nicht so schnell, stattdessen mussten wir wieder Stunde um Stunde sitzen und warten. But that relief did not come so soon either, but it was again to sit and wait hour after hour. 但是這種解脫也沒有那麼快到來,相反我們不得不坐下來等待一個小時又一個小時。

Regnet höll på att strömma såsom förut, blåsten tog till, och fastän det bara var i slutet av augusti, kändes det lika ruskigt som en novemberdag. Der Regen strömte nach wie vor, der Wind frischte auf, und obwohl es erst Ende August war, fühlte es sich so schrecklich an wie ein Novembertag. The rain was pouring as before, the wind was blowing, and although it was only at the end of August, it felt as horrible as a November day.

Till råga på allt kom han om en stund in på något annat, som gjorde honom än mer bedrövad. Um das Ganze abzurunden, stieß er in einem Moment auf etwas anderes, was ihn noch verzweifelter machte. To top it all off, he came across something else in a moment, which made him even more sad. Han började på att känna sig ringaktad och tillbakasatt. Er begann sich gekränkt und zurückgelassen zu fühlen. He began to feel despised and laid back.

– Det är tre hustrur utom barnmorska där inne hos Kattrina, sa han halvhögt. - Bei Kattrina sind außer der Hebamme noch drei Frauen drin, sagte er halblaut. "There are three wives except midwives in there with Kattrina," he said half-loudly. Di kunde väl ändå ha gjort sej besvär, nån av dom, te å komma å säja mej om det är pojke eller tös. Du hättest dir die Mühe machen können, einer von ihnen, zu mir zu kommen und mir zu sagen, ob es ein Junge oder ein Mädchen ist. You could still have made them bothersome, some of them, to come and tell me if it was a boy or a girl.

Han satt och lyddes efter hur de gjorde upp eld i spisen. Er saß und wurde gehorcht, als sie im Ofen ein Feuer machten. He sat and obeyed as they lit a fire in the fireplace. Han såg, att de sprang till källan efter vatten, men att han fanns till, låtsade ingen om. Er sah, dass sie zur Quelle liefen, um Wasser zu holen, aber dass er existierte, behauptete niemand. He saw that they ran to the spring for water, but that he existed, no one pretended.

Rätt som det var, slog han händerna för ögonen och började vagga fram och tillbaka. So wie es war, schlug er die Hände vor die Augen und begann hin und her zu schaukeln. Just as it was, he slapped his hands over his eyes and began rocking back and forth.

– Min snälla Jan Andersson, sa han, vad är det för fel mä dej? - Mein lieber Jan Andersson, sagte er, was ist los mit dir? - My dear Jan Andersson, he said, what is wrong with you? Varför går allting så illa för dej? Warum läuft bei dir alles so schlecht? Why is everything going so badly for you? Varför har du alltid så lessamt? Warum bist du immer so faul? Why are you always so easy to read? Å varför fick du inte gifta dej mä e vacker ung flicka i stället för mä den gamla Lagårds-Kattrina hos Erik i Falla? Und warum durftest du nicht statt der alten Lagårds-Kattrina bei Erik in Falla ein hübsches junges Mädchen heiraten? Why didn't you get married to a beautiful young girl instead of the old Lagårds-Kattrina at Erik in Falla?

Han var så genombedrövad. Er war so untröstlich. He was so distressed. Det trängde till och med ett par tårar fram mellan fingrarna. Es drückte sogar ein paar Tränen zwischen den Fingern. It even penetrated a few tears between his fingers.

– Varför är du så lite ansedd i socken, min snälla Jan Andersson? - Warum werden Sie in der Gemeinde so wenig respektiert, mein lieber Jan Andersson? - Why are you so little considered in the sock, my dear Jan Andersson? - 為什麼你在教區裡這麼不受尊重,我善良的簡·安德森? Varför blir du alltid tebakasatt för andra? Warum wirst du immer für andere flachgelegt? Why are you always being left behind for others? Du vet, att det finns di, som är likaså fattiga som du å likaså klena te å arbeta, men ingen blir så förbisedd som du. Sie wissen, dass es Sie gibt, die genauso arm sind wie Sie und genauso müde von der Arbeit, aber niemand wird so übersehen wie Sie. You know that there are those of you who are as poor as you are as poor as tea to work, but no one is as overlooked as you. 你知道有和你一樣貧窮和厭倦工作的人,但沒有人像你一樣被忽視。 Vad kan det vara för fel på dej, min snälla Jan Andersson? Was könnte mit dir los sein, mein lieber Jan Andersson? What could be wrong with you, my dear Jan Andersson?

Detta var en fråga, som han hade gjort sig ofta förr, fast förgäves. Diese Frage hatte er sich schon oft gestellt, aber vergebens. This was a question he had often asked himself before, though in vain. Han hade nog inte något hopp, att han skulle finna svaret på den nu heller. Wahrscheinlich hatte er auch keine Hoffnung, dass er jetzt die Antwort darauf finden würde. He probably had no hope that he would find the answer to it now either. Kanske det inte var något fel på honom, när allt kom omkring? Vielleicht war doch nichts falsch mit ihm? Maybe there was nothing wrong with him, after all? Kanske rätta förklaringen var den, att både Gud och människor var orättvisa mot honom? Vielleicht war die richtige Erklärung, dass sowohl Gott als auch die Menschen ihm gegenüber unfair waren? Perhaps the correct explanation was that both God and man were unjust to him?

När han hade kommit in på den tanken, tog han händerna från ögonen och försökte ge sig en morsk uppsyn. Als ihm dieser Gedanke gekommen war, nahm er die Hände von den Augen und versuchte sich einen mütterlichen Blick zu geben. When he had come to that thought, he took his hands off his eyes and tried to give himself a morbid look.

– Om du nånsin mer får komma in i din stuga igen, min snällla Jan Andersson, sa han, så ska du inte så mycke som se åt barnungen. - Wenn Sie jemals wieder Ihre Kabine betreten dürfen, mein lieber Jan Andersson, sagte er, sollten Sie sich nicht einmal um das Kind kümmern. - If you ever get into your cabin again, my kind Jan Andersson, he said, you should not look after the baby as much. Du ska bara gå fram te spisen å ställa dej där å värma dej utan å säja ett ord. Du solltest einfach zum Ofen gehen und dich dort aufwärmen, ohne ein Wort zu sagen. You just have to go out to the fireplace to put you there to warm you up without saying a word.

– Eller tänk, om du skulle ta å gå din väg! - Oder denken Sie, wenn Sie Ihren eigenen Weg gehen würden! Du behöver ju inte sitta här längre nu, när du vet, att allt är överståndet. Du musst nicht mehr hier sitzen, jetzt wo du weißt, dass alles vorbei ist. You don't have to sit here anymore now that you know that everything is over. Tänk, om du skulle visa Kattrina å di andra kvinnfolkena, att du är karl för din hatt – – – Stell dir vor, du würdest Kattrina und den anderen Frauen zeigen, dass du ein Mann für deinen Hut bist – – – Imagine, if you were to show Kattrina to the other women, that you are a man for your hat - - -

Han skulle just till att resa på sig, då mor i Falla visade sig i vedskjulsöppningen. Er wollte gerade gehen, als Mutter i Falla in der Holzschuppenöffnung erschien. He was just about to get up, when mother in Falla showed up in the woodshed opening. Hon neg så vackert och bad, att han skulle komma in i stugan och se på barnet. Sie nickte so schön und bat ihn, in die Kabine zu kommen und sich das Kind anzusehen. She nodded so beautifully and prayed that he would come into the cottage and look at the child. 她美美的點了點頭,讓他進了船艙,看著孩子。

Om det inte hade varit mor i Falla själv, som hade framfört bjudningen, så är det ovisst om han hade gått in, så ond som han var. Wenn nicht Mutter i Falla selbst die Einladung ausgesprochen hätte, ist es ungewiss, ob er eingetreten wäre, so böse er auch war. If it had not been mother in Falla herself who had performed the invitation, it is uncertain whether he would have entered, as evil as he was. 如果不是伊法拉聖母親自發出請柬,像他這樣邪惡的他是否會進去還不確定。 Men henne följde han ju med, fast utan att göra sig någon brådska. Aber er folgte ihr, wenn auch ohne Eile. 但他跟在她後面,雖然沒有任何匆忙。 Han bjöd till så gott han kunde att ta på sig den uppsynen och den hållningen, som Erik i Falla hade, när han gick över sockenstugugolvet för att lägga sin sedel i valurnan, och det lyckades honom ganska bra att se lika högtidlig och sur ut. Er bemühte sich, so gut er konnte, das Aussehen und die Haltung aufzusetzen, die Erik in Falla hatte, als er das Pfarrhaus durchquerte, um seinen Stimmzettel in die Wahlurne zu werfen, und es gelang ihm ganz gut, ebenso feierlich und mürrisch auszusehen. He offered as best he could to take on the supervision and attitude that Erik in Falla had when he walked across the parish cottage floor to put his banknote in the ballot box, and he managed to look just as solemn and sour. 他盡最大努力裝出埃里克在法拉穿過牧師住宅地板將選票投入投票箱時的表情和舉止,他成功地表現得同樣莊嚴和陰沉。

– Var så god, Jan! - Sei so nett, Jan! sa mor i Falla, och därmed slog hon upp dörrn till stugan. sagte Mutter in Falla und öffnete damit die Tür zur Hütte. said Mother in Falla, and thus she opened the door to the cottage. 法拉的媽媽說著打開了小屋的門。 På samma gång steg hon åt sidan för att låta honom gå före. Gleichzeitig trat sie zur Seite, um ihn weitergehen zu lassen. At the same time, she stepped aside to let him go first.

Vid första blicken såg han, att det var fint och uppstädat där inne. Auf den ersten Blick sah er, dass es dort schön aufgeräumt war. At first glance he saw that it was fine and tidy in there. 乍一看,裡面很整潔。 Kaffepannan stod ytterst på spishällen för att svalna, och på bordet vid fönstret var det dukat med mor i Fallas kaffekoppar på en snövit duk. Die Kaffeekanne stand zum Abkühlen am anderen Ende des Ofens, und auf dem Tisch am Fenster standen Mutter in Fallas Kaffeetassen auf einem schneeweißen Tischtuch. The coffee pot stood at the far end of the hob to cool, and on the table by the window it was set with mother in Falla's coffee cups on a snow-white tablecloth. 咖啡壺放在爐子的盡頭,用來冷卻,靠窗的桌子上雪白的桌布上放著媽媽在法拉的咖啡杯裡。 Kattrina låg i sängen, och två andra hustrur, som hade varit där för att hjälpa till, stod och tryckte sig upp mot väggen, för att han skulle ha fri utsikt över alla anordningarna. Kattrina lag im Bett, und zwei andere Ehefrauen, die ihm zu Hilfe gekommen waren, standen auf und drückten sich an die Wand, damit er alle Geräte im Blick hatte. Kattrina was lying in bed, and two other wives, who had been there to help, stood and pressed themselves against the wall so that he could have a free view of all the devices. 卡特里娜躺在床上,另外兩個在旁邊幫忙的妻子站起來,靠在牆上,這樣他就可以清楚地看到所有的設備。

Mittframför kaffebordet stod barnmorskan med ett bylte på armen. Direkt vor dem Couchtisch stand die Hebamme mit einem Bündel auf dem Arm. In front of the coffee table stood the midwife with a swab on her arm. 咖啡桌前站著一位胳膊上挎著包袱的助產士。

Han kunde inte låta bli att tycka, att det såg ut, som om han den här gången skulle vara den förnämsta i laget. Er konnte nicht umhin zu denken, dass es so aussah, als würde er dieses Mal der Beste im Team sein. He could not help but think that it looked as if he would be the best on the team this time. 他忍不住想,看來這一次他要成為隊中的佼佼者了。 Kattrina såg bort till honom med en mild blick, som ville hon fråga om han var nöjd med henne. Kattrina sah mit einem sanften Blick zu ihm hinüber, als wolle sie ihn fragen, ob er mit ihr zufrieden sei. Kattrina looked at him with a gentle look, as if to ask if he was happy with her. 卡特琳娜側過頭,目光溫柔地看著他,似乎想問問他對自己是否滿意。 Alla de andra vände också ögonen mot honom, liksom väntade de beröm för allt det besvär, som de hade gjort sig för hans skull. Auch alle anderen richteten ihre Augen auf ihn, als erwarteten sie Lob für all die Mühe, die sie sich um seinetwillen gemacht hatten. All the others also turned their eyes to him, as well as waiting for praise for all the trouble they had done for him. 其他人也都將目光投向了他,似乎是在期待著為他費盡心機而受到表揚。

Men det går inte så lätt att bli glad, när man har suttit och varit ond och frusen en hel dag. Aber es ist nicht so einfach, glücklich zu sein, wenn man einen ganzen Tag lang dasitzt und gemein und gefroren war. But it is not so easy to be happy, when you have sat and been evil and frozen for a whole day. Han kunde inte få bort Erik i Fallas min ur ansiktet och blev stående utan att säga ett ord. Er bekam Erik in Fallas Gesicht nicht aus dem Gesicht und stand wortlos da. He could not get Erik out of my face from Fallas and remained standing without saying a word.

Då tog barnmorskan ett steg framåt. Dann trat die Hebamme einen Schritt vor. Then the midwife took a step forward. Och stugan var inte större, än att hon med det enda steget kom alldeles intill honom och kunde lägga barnet i armarna på honom. Und die Kabine war nicht größer als das. Mit einem einzigen Schritt kam sie direkt neben ihn und konnte das Baby in seine Arme legen. And the cottage was no bigger than the fact that with the only step she came right next to him and could put the child in his arms.

– Här ska Jan få se på e lita jänta, å det e, som heter duga, sa hon. - Hier, Jan wird dieses kleine Mädchen sehen, und das, was gut heißt, sagte sie. "Here Jan should look at e trust girl, on the e, called duga," she said.

Där stod han nu och höll mellan sina händer någonting, som var varmt och mjukt och inrullat i en stor schal. Da stand er nun und hielt zwischen seinen Händen etwas Warmes und Weiches, das in einen großen Schal gehüllt war. There he stood now, holding between his hands something warm and soft and wrapped in a large scarf. Schalen var så pass undanviken, att han såg det lilla rynkiga ansiktet och de små vissna händerna. Die Schale war so weit entfernt, dass er das kleine runzlige Gesicht und die kleinen verdorrten Hände sehen konnte. The shawl was so avoided that he saw the little wrinkled face and the little withered hands. Han stod och undrade vad kvinnfolken menade att han skulle ta sig till med det här, som barnmorskan hade lagt i famnen på honom, då han fick en stöt, så att både han och barnet skakade till. Er stand da und fragte sich, was die Frauen meinten, was er mit diesem Ding machen sollte, das ihm die Hebamme in die Arme gelegt hatte, als er einen Schock bekam, so dass er und das Kind zitterten. He stood wondering what the women thought he should do with this, which the midwife had put in his arms when he received a shock, so that both he and the child shook. Den kom inte från någon av de andra, men om den gick från den lilla flickan över till honom eller från honom till den lilla flickan, det kunde han inte reda ut för sig. Es kam von keinem der anderen, aber ob es von dem kleinen Mädchen auf ihn oder von ihm auf das kleine Mädchen überging, konnte er selbst nicht sagen. It did not come from any of the others, but if it went from the little girl over to him or from him to the little girl, he could not figure it out for himself.

Strax efteråt började hjärtat klappa i bröstet på honom, såsom det aldrig förr hade gjort, och med detsamma var han inte längre frusen, och inte kände han sig ledsen och bekymrad och inte ond heller, utan allt var bra. Bald darauf begann sein Herz in seiner Brust zu schlagen, wie es noch nie zuvor getan hatte, und gleichzeitig war er nicht mehr erstarrt, und er fühlte sich nicht mehr traurig und bekümmert und auch nicht böse, aber alles war gut. Shortly afterwards, his heart began to beat in his chest, as it had never done before, and at once he was no longer frozen, and he did not feel sad and worried and not evil either, but everything was fine. Det enda, som oroade honom, var, att han inte kunde begripa varför det skulle dunka och slå på det sättet i bröstet på honom, då han varken hade dansat eller sprungit eller klättrat i branta berg. Das Einzige, was ihn beunruhigte, war, dass er nicht verstehen konnte, warum es so in seiner Brust pochte und pochte, wo er weder getanzt noch gelaufen noch steile Berge bestiegen hatte. The only thing that worried him was that he could not understand why it would pound and hit him in the chest in that way, as he had neither danced nor run nor climbed steep mountains.

– Kära ni, sa han till barnmorskan, lägg hanna här, å känn efter! - Meine Lieben, sagte er zur Hebamme, bring den Mann hierher und fühle! "Dear ones," he said to the midwife, put her here, feel it! Jag tycker, att hjärtat slår så konstigt. Ich finde, das Herz schlägt so seltsam. I think my heart is beating so strangely.

– Det är riktig hjärtklappning, sa barnmorskan. - Es ist ein echter Herzschlag, sagte die Hebamme. - It's a real heartbeat, said the midwife. Kanske att ni brukar ha så ibland? Vielleicht hast du das normalerweise manchmal? Maybe you usually have that sometimes?

– Nej, jag har aldrig haft det förr, försäkrade han. - Nein, das hatte ich noch nie, versicherte er. - No, I've never had it before, he assured. Aldrig på det här sättet. Niemals so. Never in this way.

– Mår ni illa då? - Fühlen Sie sich dann schlecht? - Does that make you sick? Har ni ont nånstans? Hast du irgendwo Schmerzen? Do you have pain somewhere?

Nej, det hade han ju inte. Nein, das hatte er nicht. No, he did not have that.

Då kunde barnmorskan inte förstå vad det var för fel med honom. Dann konnte die Hebamme nicht verstehen, was mit ihm los war. Then the midwife could not understand what was wrong with him.

– Jag ska i alla fall ta barnet ifrån er, sa hon. - Auf jeden Fall werde ich dir das Kind wegnehmen, sagte sie. - I will at least take the child away from you, she said.

Men då kände Jan, att barnet, det ville han inte lämna ifrån sig. Aber dann spürte Jan, dass er das Kind nicht verlassen wollte. But then Jan felt that the child, he did not want to leave.

– Nej, låt mej ha kvar den lilla flicka! - Nein, lass mich das kleine Mädchen behalten! - No, let me keep the little girl! sa han.

Med detsamma måtte kvinnfolken ha läst något i ögonen på honom eller hört någonting i rösten, som gjorde dem glada, för barnmorskan drog på munnen, och de andra rentav storskrattade. Gleichzeitig mussten die Frauen etwas in seinen Augen gelesen oder etwas in seiner Stimme gehört haben, das sie glücklich machte, denn die Hebamme zog den Mund zu, und die anderen lachten sogar laut. At the same time, the women must have read something in his eyes or heard something in his voice that made them happy, for the midwife pulled on her mouth, and the others even laughed.

– Har Jan aldrig förr tyckt så mycke om nån, så att ni har fått hjärtklappning fördenskull? - Hat Jan schon mal jemanden so sehr gemocht, dass du deswegen Herzrasen bekommen hast? - Has Jan never before liked anyone so much, so that you have had a heartbeat for that reason? sa barnmorskan. sagte die Hebamme. said the midwife.

– Nääj, sa Jan. - Nun, sagte Jan.

Men i samma stunden begrep han vad det var, som hade satt hjärtat i gång på honom. Aber im selben Moment verstand er, was sein Herz zum Rasen gebracht hatte. But at that moment he understood what it was that had set his heart on him. Och inte nog med det, utan han började också ana vad som hade varit felet med honom i hela hans liv. Und nicht nur das, er begann auch zu spüren, was sein ganzes Leben lang mit ihm los war. And not only that, but he also began to guess what had been wrong with him all his life. För den, som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller i glädje, den kan säkert inte räknas som en riktig människa. Wer sein Herz weder in Traurigkeit noch in Freude empfindet, der kann gewiss nicht als reale Person gezählt werden. For he who does not feel his heart either in sorrow or in joy can certainly not be counted as a real man.