kapitel 3 (4) Chapter 3 (4) Rozdział 3 (4)

Lampan i vardagsrummet var släckt, Bettan och hennes Pelle var tydligen nöjda med det svaga skymningsljuset utifrån. The light in the living room was off, Bettan and her Pelle were apparently happy with the dim twilight from outside.

— Det är bra, viskade Karlsson, då syns min ficklampa så mycket bättre. - "That's good," whispered Karlsson, "my flashlight is so much more visible. Just nu hade han i alla fall ficklampan släckt. Right now, at least, he had turned off the flashlight. — För vi ska komma som en glad och kär överraskning, viskade Karlsson och myste under filten. - Weil wir als glückliche und liebe Überraschung kommen werden, flüsterte Karlsson und versteckte sich unter der Decke. - Because we will come as a happy and dear surprise, Karlsson whispered and hid under the blanket. Sakta, sakta skred tältet fram bakom draperiet. Langsam, langsam glitt das Zelt hinter dem Vorhang vorwärts. Slowly, slowly, the tent progressed behind the curtain. Bettan och Pelle satt i lilla soffan borta vid motsatta väggen, sakta, sakta styrde tältet ditåt. Bettan und Pelle saßen auf dem kleinen Sofa an der gegenüberliegenden Wand und steuerten das Zelt langsam in diese Richtung. Bettan and Pelle sat on the small sofa by the opposite wall, slowly, slowly steered the tent in that direction. — Jag gillar dig, Bettan, hörde Lillebror en skrovlig pojkröst som sa — så fjollig han var, den där Pelle! - Ich mag dich, Bettan, kleiner Bruder hörte eine raue Jungenstimme sagen - wie dumm er war, diese Pelle! - I like you, Bettan, Little Brother heard a rough boy's voice saying - how silly he was, that Pelle! — Gör du, sa Bettan, och så blev det tyst igen. "Tu es", sagte Bettan, und dann wurde es wieder still. "Do you," said Bettan, and then it became quiet again. Som en mörk massa rörde sig tältet över golvet, långsamt och obevekligt styrde det mot soffan, närmare och närmare kom det, nu var det bara ett par steg kvar, men de två som satt där varken hörde eller såg. Like a dark mass, the tent moved across the floor, slowly and relentlessly steered it towards the sofa, closer and closer it came, now there were only a few steps left, but the two who sat there neither heard nor saw. — Gillar du mig, Bettan, sa Bettans Pelle mycket blygt. "Magst du mich, Bettan", sagte Bettans Pelle sehr schüchtern. "Do you like me, Bettan," said Bettan's Pelle very shyly. Han hann inte få något svar. Er hatte keine Zeit, eine Antwort zu bekommen. He did not have time to get an answer. För just i det ögonblicket skar ljuset av en ficklampa genom rummets gråa skuggor och träffade honom rakt i ansiktet. In diesem Moment schnitt das Licht einer Taschenlampe durch die grauen Schatten des Raumes und traf ihn direkt ins Gesicht. Because at that very moment, the light of a flashlight cut through the gray shadows of the room and hit him right in the face. Han rusade upp, Bettan skrek till, och det hördes en hel del fnissande och tramp av fötter, som hastigt sprang mot hallen. He rushed up, Bettan screamed, and there was a lot of giggling and stomping of feet, which hurried towards the hall. Man kan inte se något, när man just har blivit bländad av en ficklampa. Sie können nichts sehen, wenn Sie gerade von einer Taschenlampe geblendet wurden. You can't see anything when you have just been blinded by a flashlight. Men höra kan man. But you can hear. Och Bettan och hennes Pelle hörde skrattet, ett vilt, förtjust skratt som kom bubblande borta från draperiet. And Bettan and her Pelle heard the laughter, a wild, delighted laugh that came bubbling away from the curtain. — Det är min otäcka lilla bror, sa Bettan. Men nu ska han få… Lillebror fnissade så mycket han orkade. But now he will get… Little brother giggled as much as he could. — Det är klart hon gillar dig, skrek han. - Of course she likes you, he shouted. Varför skulle hon inte göra det? Warum sollte sie das nicht tun? Why would she not do that? Bettan gillar alla killar, så det så! Bettan mag alle Jungs, also sei es! Bettan likes all guys, so be it! Sedan hördes det bara ett brakande och ännu litet mera fniss. Then there was only a crackling and even a little more giggle. — Lugn, bara lugn, viskade Karlsson, när tältet dråsade omkull under sin vilda flykt mot dörren. - Ruhig, nur ruhig, flüsterte Karlsson, als das Zelt während seines wilden Fluges zur Tür zusammenbrach. "Calm down, just calm down," Karlsson whispered, as the tent collapsed during its wild flight towards the door. Lillebror var så lugn han kunde, fastän skrattet fortfarande bubblade i honom och fastän Karlsson hade ramlat rakt på honom och han inte riktigt visste, vilka ben som var hans egna och vilka som var Karlssons och fastän han förstod, att Bettan skulle vara över dem vilket ögonblick som helst. Der kleine Bruder war so ruhig wie er konnte, obwohl das Lachen immer noch in ihm sprudelte und obwohl Karlsson direkt auf ihn gefallen war und er nicht wirklich wusste, welche Beine seine eigenen und welche Karlssons waren und obwohl er verstand, dass Bettan es tun würde Sei zu jedem Zeitpunkt über sie hinweg. Little brother was as calm as he could, even though the laughter was still bubbling in him and even though Karlsson had fallen straight on him and he did not really know which legs were his own and which were Karlsson's and even though he understood that Bettan would be over them which moment at any time. De kravlade sig på fötter så fort det bara gick och rusade mot Lillebrors rum i full panik, ty Bettan var nära. Sie krochen so schnell sie konnten auf und eilten in voller Panik zu Little Brothers Zimmer, denn Bettan war nahe. They scrambled to their feet as quickly as possible and rushed to Little Brother's room in a panic, because Bettan was close. — Lugn, bara lugn, viskade Karlsson ,och hans små trinda ben gick som trumpinnar under filten. - Ruhig, nur ruhig, flüsterte Karlsson, und seine kleinen Trindelbeine gingen wie Trommelstöcke unter die Decke. - Calm, just calm, Karlsson whispered, and his small trindle legs went like drumsticks under the blanket. Världens bästa snabblöpare, det är Karlsson på Taket! viskade han, men han lät ganska andfådd. he whispered, but he sounded rather out of breath. Lillebror sprang rätt bra han också. Kleiner Bruder, er lief auch ganz gut. Little brother he ran quite well too. Och det var minsann bråttom. Und zumindest hatte es es eilig. And at least it was in a hurry. I absolut sista sekunden räddade de sig inom dörren till Lillebrors rum. At the very last second, they managed to get inside the door of Lillebror's room. Karlsson vred hastigt om nyckeln och stod där och fnissade tyst och belåtet, medan Bettan bankade på dörren. Karlsson drehte schnell den Schlüssel und stand da und kicherte leise und zufrieden, während Bettan an die Tür klopfte. Karlsson hastily turned the key and stood there giggling quietly and contentedly, while Bettan knocked on the door. — Vänta du, Lillebror, tills jag får tag i dig, skrek Bettan argt. "Warte, kleiner Bruder, bis ich dich bekomme", rief Bettan wütend. - You wait, Little Brother, until I get hold of you," Bettan shouted angrily. — Men jag har i alla fall inte visat mig, skrek Lillebror. - But at least I haven't shown myself," cried Little Brother. Och sedan fnissades det bakom dörren igen. And then there was giggling behind the door again. Det var två som fnissade — det kunde Bettan nog ha hört, om hon inte hade varit så arg. There were two who giggled - Bettan could probably have heard that, if she had not been so angry.