×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.


image

Karlsson på taket, kapitel 3 (1)

kapitel 3 (1)

Lillebror fick en besvärlig stund.

Mamma tyckte inte om att man använde hennes köttbullar till prydnader, och hon trodde visst, att det var Lillebror som hade dekorerat tornet så fint. — Karlsson på Taket…började Lillebror, men då sa pappa strängt: — Vi ska inte ha några mer Karlsson-fantasier nu, Lillebror! Bosse och Bettan bara skrattade. — Sicken en Karlsson, sa Bosse. Skulle han tvunget behöva sticka iväg just när vi ville hälsa på honom! Lillebror åt sorgset upp köttbullen och plockade in sina byggklossar. Det var inte lönt att tala mer om Karlsson just nu. Men det var tomt efter honom, väldigt tomt. — Nu dricker vi kaffe och struntar i Karlsson, sa pappa och klappade tröstande Lillebror på kinden. De drack alltid kaffet framför brasan i vardagsrummet, det gjorde de nu i kväll också, fast det var varm, ljus vår och lindarna på gatan utanför redan hade fått små gröna löv. Lillebror tyckte inte om kaffe, men han tyckte om att sitta med mamma och pappa och Bosse och Bettan framför brasan. — Blunda ett slag, mamma, sa Lillebror, när mamma hade ställt kaffebrickan på det lilla bordet bredvid öppna spisen. — Varför ska jag blunda? — Jo, för du har sagt, att du inte vill se att jag äter socker, och jag tänker ta mig en bit nu, sa Lillebror. Han behövde något att trösta sig med, det kände han tydligt. Varför hade Karlsson givit sig iväg? Man fick verkligen inte göra så — försvinna och bara lämna efter sig en liten köttbulle. Lillebror satt på sin älsklingsplats på spiselhällen så nära brasan han kunde komma. Den här kaffedrickningsstunden efter middan var nästan det trevligaste på hela dagen. Man fick prata med pappa och mamma, och de hörde på, vad man sa, det var inte alltid de hade tid till det annars. Det var roligt att höra på Bosse och Bettan också, hur de retades med varann och allt deras prat om 'plugget'!, 'Plugget' var tydligen en helt annan och finare sorts skola än småskolan som Lillebror gick i. Lillebror ville gärna berätta om sitt plugg' också, men det var ingen mer än mamma och pappa som intresserade sig för vad som hände där. Bosse och Bettan bara skrattade åt det, och Lillebror aktade sig noga för allt som kunde få Bosse och Bettan att skratta på det där retsamma viset. Det var förresten inte lönt, att de försökte retas med honom, han var en mästare i att retas tillbaka — det måste man kunna, när man hade en bror som Bosse och en syster som Bettan. — Nå, Lillebror, kunde du läxan idag, undrade mamma. Det var inte prat av det slaget som Lillebror tyckte om. Men eftersom mamma inte hade sagt nånting om sockerbiten nyss, så fick han väl stå ut med att hon frågade så där. — Ja då, jag kunde visst läxan, sa han buttert. Han tänkte hela tiden på Karlsson. Hur kunde någon människa begära, att han skulle komma ihåg något om läxan, så länge han inte visste, var Karlsson hade blivit av! — Vad hade ni i läxa då, frågade pappa. Lillebror blev irriterad. Skulle de hålla på så där hela tiden? Det var väl inte därför man satt framför brasan och hade det skönt — för att folk skulle prata om läxor. — Vi hade alfabetet, sa Lillebror hastigt. Hela långa alfabetet, och jag kan det — först kommer A och sen kommer alla dom andra bokstäverna! Han tog en sockerbit till och tänkte på Karlsson igen. De fick prata och surra omkring honom bäst de ville, Lillebror tänkte på Karlsson och undrade, om han skulle få se honom mer. Det var Bettan, som väckte honom ur hans drömmerier. — Lillebror, hör du inte? Vill du tjäna 25 öre? Långsamt fattade Lillebror, vad det var hon sa. Han hade inget emot att tjäna 25 öre, men det berodde ju på vad det var Bettan ville att han skulle göra.— 25 öre, det är för lite, sa han tvärsäkert. Det är så dyrt nu för tiden allting. Hur mycket tror du att en femtiöresglass kostar till exempel? — Ja, vad ska jag hugga till med, sa Bettan och såg finurlig ut. 50 öre kanske? — Ja, det är just det den gör, ser du, sa Lillebror. Och då förstår du väl, att 25 öre är för lite. — Du vet ju inte, vad det är frågan om än, sa Bettan. Det är inget du ska göra — det är bara nånting som du ska låta bli att göra. — Vad då ska jag låta bli? — Du ska låta bli att visa dig här i vardagsrummet i kväll. — Pelle kommer, förstår du, sa Bosse. Bettans nya kille!

kapitel 3 (1) Kapitel 3 (1) Chapter 3 (1) Rozdział 3 (1) Глава 3 (1)

Lillebror fick en besvärlig stund. Little brother got a difficult time.

Mamma tyckte inte om att man använde hennes köttbullar till prydnader, och hon trodde visst, att det var Lillebror som hade dekorerat tornet så fint. Mom didn't like her meatballs being used as ornaments, and she thought it was Little Brother who had decorated the tower so nicely. — Karlsson på Taket…började Lillebror, men då sa pappa strängt: — Vi ska inte ha några mer Karlsson-fantasier nu, Lillebror! - Karlsson on the Roof… started Little Brother, but then Dad said sternly: - We should not have any more Karlsson fantasies now, Little Brother! Bosse och Bettan bara skrattade. — Sicken en Karlsson, sa Bosse. - Sicken und Karlsson, sagte Bosse. - Sicken and Karlsson, said Bosse. Skulle han tvunget behöva sticka iväg just när vi ville hälsa på honom! Should he have had to push away just when we wanted to visit him! Lillebror åt sorgset upp köttbullen och plockade in sina byggklossar. Der kleine Bruder aß traurig den Frikadelle und hob seine Bausteine auf. Little brother sadly ate the meatball and picked up his building blocks. Det var inte lönt att tala mer om Karlsson just nu. There was no point in talking more about Karlsson at this point. Men det var tomt efter honom, väldigt tomt. But it was empty after him, very empty. — Nu dricker vi kaffe och struntar i Karlsson, sa pappa och klappade tröstande Lillebror på kinden. - Let's drink coffee and ignore Karlsson," said Dad, patting Lillebror's cheek comfortingly. De drack alltid kaffet framför brasan i vardagsrummet, det gjorde de nu i kväll också, fast det var varm, ljus vår och lindarna på gatan utanför redan hade fått små gröna löv. They always drank coffee in front of the fire in the living room, they did so tonight too, even though it was warm, light spring and the lindens on the street outside had already got small green leaves. Lillebror tyckte inte om kaffe, men han tyckte om att sitta med mamma och pappa och Bosse och Bettan framför brasan. — Blunda ett slag, mamma, sa Lillebror, när mamma hade ställt kaffebrickan på det lilla bordet bredvid öppna spisen. - Close your eyes, mother, said Little Brother, when mother had placed the coffee tray on the small table next to the fireplace. — Varför ska jag blunda? - Why should I close my eyes? — Jo, för du har sagt, att du inte vill se att jag äter socker, och jag tänker ta mig en bit nu, sa Lillebror. "Yes, because you have said that you do not want to see me eat sugar, and I intend to take a bite now," said Little Brother. Han behövde något att trösta sig med, det kände han tydligt. He needed something to comfort himself with, he clearly felt that. Varför hade Karlsson givit sig iväg? Why had Karlsson left? Man fick verkligen inte göra så — försvinna och bara lämna efter sig en liten köttbulle. You really shouldn't do that - disappear and just leave a little meatball behind. Lillebror satt på sin älsklingsplats på spiselhällen så nära brasan han kunde komma. Little brother sat in his favorite spot on the mantelpiece as close to the fire as he could get. Den här kaffedrickningsstunden efter middan var nästan det trevligaste på hela dagen. This post-dinner coffee hour was almost the most enjoyable part of the whole day. Man fick prata med pappa och mamma, och de hörde på, vad man sa, det var inte alltid de hade tid till det annars. Du musst mit Papa und Mama reden, und sie haben zugehört, was du gesagt hast, sonst hatten sie nicht immer Zeit dafür. You got to talk to dad and mom, and they listened to what you said, they did not always have time for that otherwise. Det var roligt att höra på Bosse och Bettan också, hur de retades med varann och allt deras prat om 'plugget'!, 'Plugget' var tydligen en helt annan och finare sorts skola än småskolan som Lillebror gick i. Lillebror ville gärna berätta om sitt plugg' också, men det var ingen mer än mamma och pappa som intresserade sig för vad som hände där. Es hat Spaß gemacht, auch von Bosse und Bettan zu hören, wie sie sich gegenseitig neckten und wie sie über 'Plugget' sprachen! 'Plugget' war anscheinend eine völlig andere und schönere Art von Schule als die kleine Schule, in die Lillebror ging. Lillebror wollte um auch von seinem Stecker zu erzählen, aber niemand außer Mama und Papa war daran interessiert, was dort geschah. It was fun to hear from Bosse and Bettan too, how they teased each other and all their talk about 'plugget' !, 'Plugget' was apparently a completely different and nicer kind of school than the small school that Lillebror went to. Lillebror wanted to tell about his plug 'too, but no one but mom and dad were interested in what was happening there. Bosse och Bettan bara skrattade åt det, och Lillebror aktade sig noga för allt som kunde få Bosse och Bettan att skratta på det där retsamma viset. Bosse and Bettan just laughed at it, and Little Brother was careful about anything that could make Bosse and Bettan laugh in that annoying way. Det var förresten inte lönt, att de försökte retas med honom, han var en mästare i att retas tillbaka — det måste man kunna, när man hade en bror som Bosse och en syster som Bettan. By the way, it was not worthwhile for them to try to tease him, he was a master at teasing back - you have to know that when you had a brother like Bosse and a sister like Bettan. — Nå, Lillebror, kunde du läxan idag, undrade mamma. - Well, Little brother, did you know the lesson today, mother wondered. - Ну, братишка, сделал ли ты сегодня домашнее задание, - спросила мама. Det var inte prat av det slaget som Lillebror tyckte om. It was not talk of the kind that Little Brother liked. Men eftersom mamma inte hade sagt nånting om sockerbiten nyss, så fick han väl stå ut med att hon frågade så där. Aber da meine Mutter in letzter Zeit nichts über das Stück Zucker gesagt hatte, musste er sich damit abfinden, dass sie so fragte. But since my mother had not said anything about the piece of sugar recently, he had to put up with the fact that she asked that question. — Ja då, jag kunde visst läxan, sa han buttert. - Well, I guess I knew my homework," he said grumpily. - Ну, думаю, я знал свое домашнее задание, - сказал он ворчливо. Han tänkte hela tiden på Karlsson. Он продолжал думать о Карлссоне. Hur kunde någon människa begära, att han skulle komma ihåg något om läxan, så länge han inte visste, var Karlsson hade blivit av! How could any man ask that he should remember anything about the lesson, as long as he did not know where Karlsson had gone! Как можно было ожидать, что он вспомнит что-нибудь о домашнем задании, если он не знал, куда делся Карлссон! — Vad hade ni i läxa då, frågade pappa. - "What was your homework then?" asked my father. Lillebror blev irriterad. Skulle de hålla på så där hela tiden? Würden sie das die ganze Zeit tun? Would they do that all the time? Det var väl inte därför man satt framför brasan och hade det skönt — för att folk skulle prata om läxor. That's not why you sat in front of the fire and had a good time - so that people would talk about homework. — Vi hade alfabetet, sa Lillebror hastigt. - We had the alphabet," said Lillebror hastily. Hela långa alfabetet, och jag kan det — först kommer A och sen kommer alla dom andra bokstäverna! The whole long alphabet, and I know it - first comes A and then all the other letters! Han tog en sockerbit till och tänkte på Karlsson igen. He took another sugar cube and thought about Karlsson again. De fick prata och surra omkring honom bäst de ville, Lillebror tänkte på Karlsson och undrade, om han skulle få se honom mer. They could talk and buzz around him as best they could, Little Brother thought of Karlsson and wondered if he would see him more. Они могли болтать и шуметь вокруг него сколько угодно, Лиллеброр думал о Карлссоне и гадал, увидит ли он его когда-нибудь снова. Det var Bettan, som väckte honom ur hans drömmerier. It was Bettan who woke him up from his dreams. Из задумчивости его вывел Беттан. — Lillebror, hör du inte? Vill du tjäna 25 öre? Långsamt fattade Lillebror, vad det var hon sa. Slowly Little Brother realized what she was saying. Han hade inget emot att tjäna 25 öre, men det berodde ju på vad det var Bettan ville att han skulle göra.— 25 öre, det är för lite, sa han tvärsäkert. He didn't mind earning 25 öre, but it depended on what Bettan wanted him to do. "25 öre is too little," he said firmly. Det är så dyrt nu för tiden allting. Everything is so expensive these days. В наши дни все так дорого. Hur mycket tror du att en femtiöresglass kostar till exempel? For example, how much do you think a fifty-ounce ice cream costs? — Ja, vad ska jag hugga till med, sa Bettan och såg finurlig ut. - Ja, womit soll ich schneiden, sagte Bettan und sah schrullig aus. - Yes, what should I do, said Bettan, looking very clever. - Да, что же мне делать, - с умным видом сказал Беттан. 50 öre kanske? — Ja, det är just det den gör, ser du, sa Lillebror. - Ja, genau das macht es, sehen Sie, sagte der kleine Bruder. - Yes, that's exactly what it does, you see, said Little Brother. - Да, это именно то, что он делает, - сказал Лиллеброр. Och då förstår du väl, att 25 öre är för lite. Und dann verstehst du gut, dass 25 öre zu wenig sind. And then you understand well that 25 öre is too little. — Du vet ju inte, vad det är frågan om än, sa Bettan. "You do not know what the question is," said Bettan. Det är inget du ska göra — det är bara nånting som du ska låta bli att göra. It's not something you should do - it's just something you should not do. Это не то, что вы должны делать - это просто то, что вы не должны делать. — Vad då ska jag låta bli? - What should I not do? — Du ska låta bli att visa dig här i vardagsrummet i kväll. - You should not show up here in the living room tonight. — Pelle kommer, förstår du, sa Bosse. - Pelle is coming, you see, said Bosse. Bettans nya kille!