×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.


image

Karlsson på taket, Kapitel 2 (1)

Kapitel 2 (1)

— Jag har ju sagt, att han heter Karlsson och bor oppe på taket, sa Lillebror.

Vad är det för konstigt med det? Folk får väl bo var dom vill! — Lillebror, var inte dum nu, sa mamma. Du har nästan skrämt livet ur oss. Du kunde ju ha blivit ihjälslagen, när ångmaskinen exploderade, förstår du inte det? — Ja, men Karlsson är i alla fall världens bästa ångmaskinsskötare, sa Lillebror och såg allvarsamt på sin mamma. Han måste få henne att förstå, att man inte kunde säga nej, när världens bästa ångmaskinsskötare erbjöd sig att sätta igång ens ångmaskin. — Man ska stå för vad man har gjort, Lillebror, sa pappa, inte skylla på nån som heter Karlsson på Taket och som inte finns. — Han finns visst, sa Lillebror. — Och flyga kan han också, sa Bosse försmädligt. — Ja, tänk att han kan det, sa Lillebror. Jag hoppas, att han kommer tillbaka, så får du se själv. — Måtte han komma i morron, sa Bettan. Du ska få en krona av mig, Lillebror, ifall jag får se Karlsson på Taket. — I morron kommer han nog inte, sa Lillebror, för han skulle in på verkstad och rundsmörjas. — Å, du skulle sannerligen behöva en riktig rundsmörjning du också, sa mamma. Titta så bokhyllan ser ut! — Det är en världslig sak, säger Karlsson! Lillebror sprätte överlägset ut med handen precis som Karlsson hade gjort, för att mamma skulle förstå att det där med bokhyllan verkligen inte var något att bråka om. Men det bet inte på mamma. — Jaså, det säger Karlsson, sa hon. Hälsa Karlsson att om han sticker hit näsan en gång till, så ska jag rundsmörja honom, så att han aldrig glömmer det. Lillebror svarade inte. Han tyckte det var hemskt att mamma kunde tala så om världens bästa ångmaskinsskötare. Men det var ju bara, vad man kunde vänta sig en sådan här dag, när de allihop tydligen hade bestämt sig för att vara aviga. Lillebror längtade plötsligt efter Karlsson. Karlsson som var munter och glad och sprätte med fingrarna och sa att olyckor var en världslig sak, som man inte behövde bry sig om. Riktigt mycket längtade Lillebror efter Karlsson. Och på samma gång kände han sig lite orolig. Tänk, om Karlsson aldrig kom tillbaka mer! — Lugn, bara lugn, sa Lillebror för sig själv precis som Karlsson hade sagt. Karlsson hade ju lovat. Och Karlsson var en man, som man kunde lita på, det märktes. Det dröjde inte mer än ett par dar, förrän han dök upp. Lillebror låg på magen på golvet i sitt rum och läste, när han hörde det där surret igen, och där kom Karlsson insurrande genom fönstret som en jättestor humla. Han gnolade på en glad liten låt, medan han kretsade runt väggarna. Då och då stannade han in för att titta på tavlorna. Han la huvet på sned och kisade med ögonen. — Vackra tavlor, sa han. Vådligt vackra tavlor! Fast kanske inte fullt så vackra som mina. Lillebror hade hoppat upp från golvet och stod där vild av iver. Han var så glad, att Karlsson hade kommit tillbaka. — Har du många tavlor oppe hos dig, frågade han. — Flera tusen, sa Karlsson. Målar dom själv på lediga stunder. Fullt med små tuppar och fåglar och annat vackert. Jag är världens bästa tuppmålare, sa Karlsson och landade bredvid Lillebror med en elegant sväng. — Tänk i alla fall, sa Lillebror. Förresten…kan inte jag få följa med opp och se på ditt hus och dina ångmaskiner och dina tavlor? — Naturligtvis, sa Karlsson. Självklart! Du är hjärtligt välkommen. En annan dag. — Snart, bad Lillebror. — Lugn, bara lugn, sa Karlsson. Jag ska städa lite först, men det ska inte ta lång tid. Världens bästa snabbstädare, gissa vem det är, undrade Karlsson skälmaktigt. — Det kanske är du, sa Lillebror. — Kanske, skrek Karlsson, kanske…det behöver du inte tvivla på en minut. Världens bästa snabbstädare, det är Karlsson på Taket, det vet varenda människa. Och Lillebror trodde gärna att Karlsson var ”världens bästa” ifråga om allting. Säkert var han världens bästa lekkamrat också, det kunde man känna på sig. Krister och Gunilla var nog bra, men inte var de så spännande som Karlsson på Taket. Lillebror beslöt, att han skulle berätta för Krister och Gunilla om Karlsson nästa gång de hade sällskap hem från skolan. Krister brukade alltid prata så mycket om sin hund, som hette Joffa. Lillebror hade länge varit avundsjuk på Krister för den hundens skull. Men om han kommer dragande med sin gamla Joffa i morron, så ska jag tala om för honom om Karlsson, tänkte Lillebror. 'Vad är Joffa mot Karlsson på Taket', ska jag säga. Ändå fanns det ingenting i världen som Lillebror längtade efter så mycket som just det där, att ha en egen hund. Karlsson avbröt hans funderingar. — Jag känner mig upplagd för lite skoj, sa han och såg sig nyfiket omkring. Har du ingen mer ångmaskin? Lillebror skakade på huvudet. Ångmaskinen, ja! Nu hade han ju Karlsson här, nu kunde mamma och pappa få se, att Karlsson fanns. Och Bosse och Bettan också, ifall de var hemma.

Kapitel 2 (1) Kapitel 2 (1) Chapter 2 (1) Rozdział 2 (1) Глава 2 (1)

— Jag har ju sagt, att han heter Karlsson och bor oppe på taket, sa Lillebror. "I said, after all, that his name is Karlsson and lives on the roof," said Little Brother.

Vad är det för konstigt med det? What's weird about that? Folk får väl bo var dom vill! People can live wherever they want! — Lillebror, var inte dum nu, sa mamma. "Little brother, don't be stupid now," Mom said. Du har nästan skrämt livet ur oss. You have almost scared us to death. Du kunde ju ha blivit ihjälslagen, när ångmaskinen exploderade, förstår du inte det? You could have been beaten to death when the steam engine exploded, don't you see? — Ja, men Karlsson är i alla fall världens bästa ångmaskinsskötare, sa Lillebror och såg allvarsamt på sin mamma. - "Yes, but at least Karlsson is the best steam engine operator in the world," said Lillebror, looking seriously at his mother. Han måste få henne att förstå, att man inte kunde säga nej, när världens bästa ångmaskinsskötare erbjöd sig att sätta igång ens ångmaskin. He had to make her understand that you couldn't say no when the world's best steam engine attendant offered to turn on your steam engine. — Man ska stå för vad man har gjort, Lillebror, sa pappa, inte skylla på nån som heter Karlsson på Taket och som inte finns. "You should stand for what you have done, Little Brother," said Dad, not blaming anyone named Karlsson on the roof and who does not exist. — Han finns visst, sa Lillebror. "He certainly is," said Little Brother. — Och flyga kan han också, sa Bosse försmädligt. - And he can fly too, said Bosse contemptuously. — Ja, tänk att han kan det, sa Lillebror. - Yes, he can do that, said Lillebror. Jag hoppas, att han kommer tillbaka, så får du se själv. I hope he comes back and you will see for yourself. — Måtte han komma i morron, sa Bettan. - May he come in the morning, said Bettan. Du ska få en krona av mig, Lillebror, ifall jag får se Karlsson på Taket. You'll get a crown from me, Little Brother, in case I get to see Karlsson on the roof. — I morron kommer han nog inte, sa Lillebror, för han skulle in på verkstad och rundsmörjas. "He probably won't come in the morrow," said Little Brother, for he would enter the workshop and be lubricated. — Å, du skulle sannerligen behöva en riktig rundsmörjning du också, sa mamma. "Oh, you would definitely need a real lubrication, too," said Mum. Titta så bokhyllan ser ut! Look what the bookshelf looks like! — Det är en världslig sak, säger Karlsson! - It's a worldly thing, says Karlsson! Lillebror sprätte överlägset ut med handen precis som Karlsson hade gjort, för att mamma skulle förstå att det där med bokhyllan verkligen inte var något att bråka om. Der kleine Bruder sprang mit seiner Hand überlegen heraus, genau wie Karlsson es getan hatte, damit die Mutter verstand, dass die Sache mit dem Bücherregal wirklich nichts zu streiten war. Little brother sprang up with his hand by the way, just as Karlsson had done, so that his mother would understand that there was nothing to argue about with the bookshelf. Men det bet inte på mamma. Aber es hat meine Mutter nicht gebissen. But it didn't bite my mom. — Jaså, det säger Karlsson, sa hon. - Oh, that's what Karlsson says, she said. Hälsa Karlsson att om han sticker hit näsan en gång till, så ska jag rundsmörja honom, så att han aldrig glömmer det. Greet Karlsson that if he sticks his nose in here again, I will lubricate him, so that he never forgets it. Lillebror svarade inte. Little brother didn't answer. Han tyckte det var hemskt att mamma kunde tala så om världens bästa ångmaskinsskötare. He thought it was awful for Mom to talk about the world's best steam engine attendant. Men det var ju bara, vad man kunde vänta sig en sådan här dag, när de allihop tydligen hade bestämt sig för att vara aviga. But that was just what one would expect on such a day, when they had all apparently decided to marry. Lillebror längtade plötsligt efter Karlsson. Little brother suddenly longed for Karlsson. Karlsson som var munter och glad och sprätte med fingrarna och sa att olyckor var en världslig sak, som man inte behövde bry sig om. Karlsson, der fröhlich und glücklich war und mit den Fingern schnippte und sagte, Unfälle seien eine weltliche Sache, über die man sich keine Sorgen machen musste. Karlsson, who was cheerful and happy and wagged his fingers and said that accidents were a mundane thing, not to be bothered with. Riktigt mycket längtade Lillebror efter Karlsson. Lillebror really longed for Karlsson. Och på samma gång kände han sig lite orolig. And at the same time, he felt a bit worried. Tänk, om Karlsson aldrig kom tillbaka mer! What if Karlsson never came back! — Lugn, bara lugn, sa Lillebror för sig själv precis som Karlsson hade sagt. Karlsson hade ju lovat. Karlsson had promised. Och Karlsson var en man, som man kunde lita på, det märktes. Und Karlsson war ein Mann, dem man vertrauen konnte, das fiel auf. And Karlsson was a man you could trust, it was noticeable. Det dröjde inte mer än ett par dar, förrän han dök upp. It did not take more than a couple of days before he showed up. Lillebror låg på magen på golvet i sitt rum och läste, när han hörde det där surret igen, och där kom Karlsson insurrande genom fönstret som en jättestor humla. Der kleine Bruder lag auf dem Boden in seinem Zimmer auf dem Bauch und las, als er dieses Summen wieder hörte, und dort kam Karlsson wie eine riesige Hummel durch das Fenster summend. Little brother lay on his stomach on the floor in his room and read, when he heard that buzz again, and there Karlsson came buzzing through the window like a giant bumblebee. Han gnolade på en glad liten låt, medan han kretsade runt väggarna. He gnawed on a happy little song as he circled the walls. Då och då stannade han in för att titta på tavlorna. From time to time he stopped to look at the paintings. Han la huvet på sned och kisade med ögonen. He tilted his head and squinted with his eyes. — Vackra tavlor, sa han. Vådligt vackra tavlor! Really beautiful paintings! Fast kanske inte fullt så vackra som mina. Aber vielleicht nicht ganz so schön wie meine. Though perhaps not quite as beautiful as mine. Lillebror hade hoppat upp från golvet och stod där vild av iver. Little brother had jumped up from the floor and was standing there wild with excitement. Han var så glad, att Karlsson hade kommit tillbaka. — Har du många tavlor oppe hos dig, frågade han. - Do you have many paintings up at your place, he asked. — Flera tusen, sa Karlsson. Målar dom själv på lediga stunder. Malen Sie sie selbst in Ihrer Freizeit. I paint them myself in my spare time. Fullt med små tuppar och fåglar och annat vackert. Voller kleiner Hähne und Vögel und anderer schöner Dinge. Full of small roosters and birds and other beautiful. Jag är världens bästa tuppmålare, sa Karlsson och landade bredvid Lillebror med en elegant sväng. I'm the best rooster painter in the world," said Karlsson, landing next to Lillebror with an elegant turn. — Tänk i alla fall, sa Lillebror. "Denk trotzdem nach", sagte der kleine Bruder. - "Just think," said Lillebror. Förresten…kan inte jag få följa med opp och se på ditt hus och dina ångmaskiner och dina tavlor? Übrigens ... kann ich nicht nachgehen und mir Ihr Haus, Ihre Dampfmaschinen und Ihre Bilder ansehen? By the way...can't I come up and see your house and your steam engines and your paintings? — Naturligtvis, sa Karlsson. - Of course," said Karlsson. Självklart! Du är hjärtligt välkommen. You are most welcome. En annan dag. — Snart, bad Lillebror. - Soon, Lillebror prayed. — Lugn, bara lugn, sa Karlsson. Jag ska städa lite först, men det ska inte ta lång tid. I'll do some cleaning first, but it shouldn't take long. Världens bästa snabbstädare, gissa vem det är, undrade Karlsson skälmaktigt. Karlsson, der beste Schnellreiniger der Welt, raten Sie mal, wer es ist. — Det kanske är du, sa Lillebror. — Kanske, skrek Karlsson, kanske…det behöver du inte tvivla på en minut. - Perhaps, cried Karlsson, perhaps...you need not doubt that for a minute. Världens bästa snabbstädare, det är Karlsson på Taket, det vet varenda människa. Everybody knows that Karlsson on the Roof is the world's best fast cleaner. Och Lillebror trodde gärna att Karlsson var ”världens bästa” ifråga om allting. And Little Brother gladly thought that Karlsson was "the best in the world" in everything. Säkert var han världens bästa lekkamrat också, det kunde man känna på sig. He was probably the world's best playmate too, you could tell. Krister och Gunilla var nog bra, men inte var de så spännande som Karlsson på Taket. Krister and Gunilla were good enough, but not as exciting as Karlsson on the Roof. Lillebror beslöt, att han skulle berätta för Krister och Gunilla om Karlsson nästa gång de hade sällskap hem från skolan. Der kleine Bruder beschloss, Krister und Gunilla von Karlsson zu erzählen, wenn sie das nächste Mal von der Schule nach Hause kamen. Little brother decided that he would tell Krister and Gunilla about Karlsson the next time they had company home from school. Krister brukade alltid prata så mycket om sin hund, som hette Joffa. Krister always used to talk so much about his dog, whose name was Joffa. Lillebror hade länge varit avundsjuk på Krister för den hundens skull. Little brother had long been jealous of Krister because of that dog. Men om han kommer dragande med sin gamla Joffa i morron, så ska jag tala om för honom om Karlsson, tänkte Lillebror. Aber wenn er morgen mit seinem alten Joffa zieht, erzähle ich ihm von Karlsson, dachte der kleine Bruder. But if he comes pulling with his old Joffa tomorrow, I'll tell him about Karlsson, thought Little Brother. 'Vad är Joffa mot Karlsson på Taket', ska jag säga. 'What is Joffa against Karlsson on the Roof', I should say. Ändå fanns det ingenting i världen som Lillebror längtade efter så mycket som just det där, att ha en egen hund. Doch es gab nichts auf der Welt, nach dem sich der kleine Bruder so sehr sehnte, nur seinen eigenen Hund zu haben. Yet there was nothing in the world that Little Brother longed for as much as just that, to have his own dog. Karlsson avbröt hans funderingar. Karlsson interrupted his thoughts. — Jag känner mig upplagd för lite skoj, sa han och såg sig nyfiket omkring. - I feel like having some fun," he said, looking around curiously. Har du ingen mer ångmaskin? Don't you have another steam engine? Lillebror skakade på huvudet. Ångmaskinen, ja! The steam engine, yes! Nu hade han ju Karlsson här, nu kunde mamma och pappa få se, att Karlsson fanns. Now he had Karlsson here, now mom and dad could see that Karlsson was there. Och Bosse och Bettan också, ifall de var hemma. And Bosse and Bettan too, if they were home.