#28 André and Anders - Apocalypse Again
André: Då så, då kör vi igen.
Vi tänkte prata lite om jordens undergång. Anders: Ja. André: Som är så poppis nu för tillfället. Nej, men det var ju ett litet ”event” i lördags som kallades ”the rapture”. Anders: Ja, det var ju en amerikansk pastor av något slag som helt enkelt hade räknat ut på något sätt genom att läsa Bibeln att det var dags för jordens undergång i lördags va? Den 21 maj? Klockan 18? Det skulle börja med en stor jordbävning i Nya Zeeland. André: Men allt vi fick var lite aska. Anders: Ja, det blev ju faktiskt, det blev ju ett vulkanutbrott åtminstone. Och… André: Ja, friskt vågat hälften vunnet som kan säga. Anders: Ja, precis. Nej men det var väldigt… Det var många som hånade Harold Camping som han heter. Men det är ju inte bara han, utan det är ju många… Det är mycket som talar för att jorden håller på att gå under just nu. André: Ja, jo. Anders: Alltså både… Vi har ju å ena sidan har vi hela 2012-hysterin med… André: Maya-kalender hit och dit och så. Anders: Precis, jag vet inte hur många dokumentärer jag har sett om detta och skräckslagen gått och lagt mig. André: Och film. Det finns ju en film som heter 2012 också. Anders: Fast den blev man inte särskilt skräckslagen av. André: Nej, nej… Anders: Det var ingen bra undergångsskildring. André: Nej, nej precis. Anders: Alltså det är ju det å ena sidan, alltså den mytiska aspekten. Och sen är det ju också det som händer i verkligheten. Det känns som att det är mycket som pågår just nu va? André: Ja, verkligen. Anders: Krig. André: Tsunamis och jordbävningar. Kärnkraftsverk som läcker. Vi är ju ganska lyckligt lottade här i Sverige för vi är ju ganska skonade från sådana. Anders: Från naturkatastrofer? André: Ja, precis. Anders: Nja, vi hade ju en jordbävning här när var det? 2006? I Lund. [laughs] Det var lokaliserat till… André: Ja, det gick hett till. Anders: Nej, men det var väl i Skåne? Då var det ju en del människor som trodde att jorden höll på att gå under. André: Det var ett skämt ju. Anders: Ja, det var otroligt. Knappt så att man kände det, men det förstorades ju något enormt. André: Jo. Jag tror det fanns… Vi hade lite översvämningar här någon sommar också var det väl? Det var lite källare och sådant som fick lite vattenskador och så. Klart jobbigt. Anders: Och vi hade stormen Gudrun. André: Just det, 2005-2006 eller något sådant? Vintern. Anders: Någon gång där, ja. Och stormen Per. André: Det kan man ju se när man åker hem till våra…vår…där vi är födda, vår hemstad, att det var rätt mycket träd som strök med. Anders: Ja, det var ju definitivt en… André: Så klart jobbigt men inte så om man jämför med andra katastrofer så är det ju ganska litet. Anders: Men ändå. Det bidrar lite grann till… Alltså någonstans känns det som att det händer saker med jorden. Att vi går mot en annan tid. Eller att det någonstans, någon gång måste… Att det kommer en brytpunkt. [laughs] Det kanske är min egen upplevelse? André: Ja… Nej jag tror att det blir gradvis värre bara. Anders: Mm. André: Ja, det är klart att man vet ju inte riktigt vad det beror på heller. Alltså man kan ju hänvisa till växthuseffekt hit och dit och så men. Ja, det är såklart ett problem men… Anders: Men visst pratas det mycket om undergången ändå, gör det inte det? André: Ja. Fast… Anders: Jag tycker det är lite obehagligt faktiskt. Alltså, man kan skratta åt det, och så vidare, men samtidigt så blir jag alltid, jag får alltid en klump i magen när jag läser om till exempel Yellowstone-vulkanen. Det är en sådan här supervulkan i Wyoming som tydligen enligt vetenskapen borde få ett utbrott ganska snart. I geologiska mått mätt då, vilket kan vara i morgon eller om tusen år som de alltid säger på Discovery Channel eller History Channel. ”It could happen today, it could happen tomorrow”. André: Ja, precis. Anders: Vi vet inte. Det tycker jag är obehagligt. Och detta då i kombination med 2012-profetior. Men, ja… André: Och meteo…meteoriter? Anders: Ja, det hotet också ja. Asteroid-hotet. 2029 har vi väl… André: Det är väl alltid någon asteroid på väg mot oss känns det som? Fast den är sjukt långt borta. Anders: Vad heter den? Afi… Jag kommer inte ihåg vad den heter, men år 2029 tror jag. Då är det väldigt nära. André: Då får vi kalla in Bruce Willis som tar hand om det. Men jag tänkte på det här mediala lite att klimatfrågan har ju hamnat i skymundan lite. För att det är lite så att klimatfrågan, eller ja klimatet, har ju en stor del i undergången, tänker jag mig i alla fall. Att naturen slår tillbaka mot människan på något sätt. Men klimatfrågan var ju väldigt ”hypad” för några år sedan liksom. Jag tror att det har gjorts mätningar av, alltså runt 2006-2007-2008, så var det rätt mycket medialt utrymme. Anders: Fram till Köpenhamnsmötet? André: Ja, fram till 2009 kanske. 2010. Då gick det ner markant. För att folk orkade inte, tröttnade. Alltså de tröttnar ju på ett visst ”issue” i media så att då kan man ju inte skriva så mycket om det. Anders: Nej. André: …hela tiden. Men det är ju intressant att man har då skiftat fokus mot undergången istället. Det är lite som att man har gett upp. Anders: Ja, det känns det som lite grann. Ja, jag vet inte… André: Vi vet att världen ska gå under så det är lika bra att vi svinar ner så mycket det går nu. Alltså, så. Och så blir det så… Det här med askmolnet är ganska roligt egentligen. Det finns ju många olika teorier. Eller ja, Ryanair har ju sagt att det inte finns något askmoln till exempel. ”Vi har provflugit och det är lugnt är det. Det är så jävla uppförstorat” såhär… Anders: Men den vulkanen har väl nu slutat? André: Den har lugnat ner sig tror jag, ja precis. Anders: Men vad spelar undergången för roll egentligen? Alltså om den händer i morgon eller om den händer, inträffar om 20 år? Spelar det någon roll egentligen för vad den har för… Alltså, borde man inte då oavsett… André: Leva livet? Eller? Anders: Ja, eller… Jag vet inte, hur långt fram måste den ligga för att man ska bry sig om den så att säga? Om man visste att jorden gick under i övermorgon. Då skulle man ju antagligen göra något annat än att… André: Så länge den inte inträffar i ens egen livstid eller sina barns, så tror jag inte man bry sig så jäkla mycket egentligen. Anders: Då sker den först när man själv avlider helt enkelt antar jag? Alltså när man själv… André: Alltså din egen personliga undergång blir jordens undergång eller… Anders: Men är inte dem två alltid synonyma egentligen, om man tänker efter? Det beror ju vad man har för… Om man är religiös… André: Det är ju filosofiskt nästan i så fall… Anders: Ja, men det är frågan. André: Man vet aldrig vad som händer efter livet. Anders: Men någonstans har den ju redan inträffat i den stund man vet att den kommer att inträffa. Alltså den inträffar ju egentligen, har ju redan hänt i den mån man kan tänka på den. Eller? André: Ja, men precis… I medvetandet. Anders: Ja, därför är den redan just nu. Det är banalt men någonstans så stämmer det ju. André: Ja, fast vi kan aldrig heller föreställa oss den. Eller vi kan föreställa oss den men vi kan aldrig veta hur den kommer att se ut exakt liksom. Sen finns det ju… Det finns ju mycket såhär post-apokalyptiska teorier också om att, eller föreställningar om att det är några få överlevande på jorden, och hur man ska göra för att klara sig. Det finns ju till och med folk som har överlevnadskit. Om jorden går under så måste man ha det här och det här och det här, du vet. Det är ganska intressant. Anders: Men kan den bara gå under en gång då? Kan det bara komma en asteroid? Om man överlever den första. Eller om man överlever supervulkanen, och sen tänker man ”Oh, jag klarade det” och sen så kommer det en asteroid också. André: Ja… Anders: Alltså…på något sätt… André: Fast jag tänker mig supervulkanen. Jag tror inte hela mänskligheten stryker med av en supervulkan. Anders: Jo… [laughs] André: Nej, jag tror att det är några som överlever faktiskt. Anders: Ja kanske, men tydligen så är det… André: Alltså några få… Anders: Det är slutet på… Ja, ytterst få i sådana fall. André: Mm, och hur ska de klara sig då? Det är ju det som är det intressanta. Anders: Och om de klarar sig, kommer de då också att klara en asteroid efter det? Nej, men liksom det är ju ingen mening att klara det heller då, för någon gång kommer det väl ytterligare något. Alltså det är ju inte så att det sker en undergång och sen är allt frid och fröjd, utan det hotet kommer ju alltid att finnas. André: Njaaa, fast det blir väl som en ”new beginning” då, alltså en liten omstart i livet. [laughs] Anders: Ja men tänk då kommer någonting att… Vadå, då är man ju inne på teologi att det är någon form av teologisk brytpunkt. André: Fast säg att du hade varit den enda överlevande. Det är lite som den här ”I am Legend” om du har sett den filmen? Om den enda överlevande. Det är inte så att hans största ”concern” är att det ska hända en ny undergång så att säga. Anders: Det är inte det nej? Men det borde vara det? André: Nej, det är mer att han ska överleva. Alltså det är väl den primära driften, att överleva? Anders: Men jag tror att folk tänker fel i att en undergång och sen är det frid och fröjd. André: En undergång är ingen undergång? [laughs] Anders: Ja, exakt en gång ingen gång. Det är så man måste tänka. Alltså, har man tur nog att överleva den första ska man inte ropa ”hej” förrän man har upplevt den andra. Så tänker jag. André: Du tänker så. Jadu… Anders: Ska vi… André: Sätta punkt där? Ja det kan vi göra.
