#25 André & Anders – Work, Work, Work

ANDRÉ Ja, välkomna till ännu en podcast från Malmö av...

ANDERS André och Anders

ANDRÉ eller Anders och André.

Idag ska vi snacka lite om jobbsamhället och ta nån form av filosofisk "take"... ANDERS vi är ju filosofer till yrket kan man säga...

ANDRÉ och hippies

ANDERS Många människor har ju förlorat sina jobb...

ANDRÉ Ja, just det.

ANDERS ...på sistone. I och med att det råder en finanskris. Då är det ju många som förlorar sina jobb som inte bara förlorar sitt jobb utan också sin identitet. Och det är ju intressant.

ANDRÉ Vad händer med människorna när de förlorar sitt jobb och sin identitet?

ANDERS Och vad är det för samhälle man lever i när man i så hög grad får sitt värde som människa beroende på sin sysselsättning liksom. Det är ett västerländskt symptom tror jag.

ANDRÉ Ja, vi borde titta på buddisterna. Jag tycker det är så sjukt att när en person blir arbetslös så blir den personen på något sätt förlamad, alltså känslomässigt förlamad på något sätt. Det finns ju jättemycket saker att göra här i samhället om man bara vill liksom. Men om man har tutat i en människa att du ska vara på ett jobb hela tiden, åtta timmar om dagen. Där ska du vara hela livet. Och då finns det ju inget utrymme för den här personen att förverkliga sig själv. Eller för många finns det ju inte det. Och när väl arbetlösheten slår till, då står de ju där och...

ANDERS ...upplever tomhet...

ANDRÉ ja, vad ska man göra nu liksom. Det är ju inte så att man ska gå runt och lalla liksom genom livet. Det är ju klart att människor vill ju jobba, det är väl inte så konstigt...

ANDERS Samtidigt tror jag nog det finns en omedveten mänsklig benägenhet att tycka att man ska lida lite. Om man njuter för mycket i livet, det är ju självklart, hela puritanismen liksom. Det är någon sjuklig, vad är det för någon konstig...ens existens som har fått lära sig att, att existensen går ut på att lida.

ANDRÉ Det är jättemärkligt alltså...Det är ju också så här att om man träffar nya människor och när man gör det så brukar man ofta ganska snabbt komma in på "vad jobbar du med? Det är roligt att experimentera lite då och säga någonting som inte förväntas. Antingen kan man säga kanske att "ja, jag har världens roligaste jobb" eller "jag tycker inte alls att mitt jobb är tråkigt". Man måste alltid kunna gnälla lite på sitt jobb.

ANDERS Det är ju självklart så, gärna gnälla uppåt också. Det är aldrig bra...

ANDRÉ Om man har ett jobb som man är 100% nöjd med så är man ju konstig på något sätt. Eller vad kan man mer göra? Jag har sagt så någon gång... "vad sysslar du med?" "Ja, jag jobbar på att försöka bli en bättre människa" har jag sagt en gång. Då blev de väldigt förvånade.

ANDERS Jag jobbar på att bli mig själv...

ANDRÉ Ja, men typ så. "Men men men, vad gör du då? Du måste ju kunna betala hyran"[skratt] Anledningen till att så många människor känner sig handikappade när de förlorar sina jobb beror ju inte på att de inte har någon inneboende kraft att vara något annat än sina jobb utan för att de är på sina jobb 8 timmar om dagen. Det finns inte så mycket utrymme att hitta någon form av inre kärna då så klart. Och då man då helt plötsligt lämnas åt sig själv och inte förväntas infinna sig någonstans, det är klart att det känns väldigt konstigt. Om man träffar en arbetslös människa som uttrycker lättnad eller glädje över att vara jobblös, givetvis är det en börda att inte ha en ekonomisk trygghet, men om träffar någon som är arbetslös men ändå så där men "ah, jag tycker det är rätt gött alltså". Det är på något sätt tabu alltså.

ANDRÉ Ja det är det verkligen!

ANDERS Det säger något om samhället. Man ska jobba, man ska ta i, och gärna ska man ta i lite mer än vad som behövs. Jag tror att Bertrand Russell skrev en kort essä en gång som heter...

ANDRÉ Vem är Bertrand Russell?

ANDERS Bertrand Russell, han är en av 1900-talets största filosofer och matematiker kan man säga.

ANDRÉ Jaha.

ANDERS Han skrev en liten essä kan man säga som heter "In Praise of Idleness". Han är ekonom för övrigt, han är allting man kan vara [skratt].

ANDRÉ Han är jäkligt smart alltså...

ANDERS Ja, och där han menar att för att tillgodose människans materiella behov så skulle ingen egentligen behöva jobba mer än 4 timmar om dagen. Alltså, om alla drog sitt strå till stacken. Han menar att om man såg till att säkra det materiella välståndet så skulle det även finnas utrymme för folk som vill förkovra sig i läkaryrken, alltså alla yrken som är lite mer än bara förvärvsarbeten.

ANDRÉ Ja, men det är ju en känsla jag har haft också på något sätt, att folk jobbar för mycket. Eller inte alls! De som har ett jobb, jobbar för mycket medan de som inte har ett jobb blir då liksom utestängda och blir liksom stigmatiserade av det...

ANDERS Varför inte bara sprida ut det lite...

ANDRÉ Men det är konstigt, det är fint att ha för mycket att göra...

ANDERS Ja, det är härligt ju...

ANDRÉ Det är gött att vara utbränd liksom. Man ska helst ligga på den nivån under utbrändhet.

ANDERS Man ska vara på gränsen till sjuk...

ANDRÉ Och där har vi det här igen att det är gött att gnälla över att man lider...

ANDERS Ja, människan gillar att lida...

ANDRÉ Ja, det är inte fint liksom att säga "det är så jävla gött att vara arbetslös, jag bara ligger hemma och läser, surfar...", eller vad som helst. ANDERS Ja, eller säga jag jobbar 75% eller 50%, jobba halvtid, jag betalar hyran och sen spenderar jag resten av min tid åt annat. Som ett Malmö-band sjunger: "It's a half time job, but the afternoons are free". Jag tycker det är en bra mening alltså.

ANDRÉ Mmm, otroligt bra. Det är fint att ha eftermiddagen fri.

ANDERS Det är ju det på nåt sätt. Men man blir bemött på ett annat sätt tror jag om man befinner sig i ett mingelsammanhang till exempel, då ska man gärna vara upp över öronen stressad...

ANDRÉ Om man frågar människor som är inne i den här jobb-bubblan vad de skulle välja mellan mer fritid eller mer pengar, vad tror du de hade sagt liksom? De flesta? Jag tror att de hade sagt mer pengar.

ANDERS Ja, mer pengar, tror jag med...

ANDRÉ Men varför? Har man en heltidslön så klarar man sig rätt bra på den. Okej, det finns dåliga heltidslöner, som om man jobbar på Posten till exempel [skratt], det är klart det är jävligt "crap", då vill man nog ha lite mer pengar, men de flesta heltidslöner är helt okej. ANDERS Man överlever ju. Man behöver ju inte skapa behov som egentligen är överflödiga.

ANDRÉ Då känns det som om människan är rädd för att få mer fritid, att hon inte vet vad hon ska göra med den. Hon har lärt sig att vara på jobbet hela tiden och då bara...

ANDERS Ja, man är sig jobb liksom.

ANDRÉ Ja, då får man lite sin identitet borttagen, eller jag vet inte.

ANDERS Det är ju också synd det här med folk som upptäcker efter att ha jobbat i 15 år, upptäcker när de är 40 (år), då börjar man fråga sig "är det här meningen med livet? Det borde man ju fråga sig väldigt tidigt i livet tycker jag så att man snabbt kan försöka utforma det. Jag tror många människor skapar problem som är onödiga. De försätter sig i en ekonomisk situation som inte hade behövts finnas om man skalade bort vissa behov som är pålagda av samhället mer än kommer inifrån, eller som är skapade av förväntningar eller normer där man ska ha det och det, där man vid en viss ålder ska ha uppnått ett ekonomiskt välstånd. Man ska gärna ha den och den prylen. Sådana saker försätter människor, låser människor i tänket att de måste jobba så mycket som de gör, medan det bara är att sälja villan och flytta till en mindre lägenhet istället.

ANDRÉ Det är ju en cirkel...

ANDERS Ja, det är det, det ena bidrar ju till det andra...

ANDRÉ Konsumtionen bidrar till produktionen och vice versa. Men vad var det jag tänkte på...jo, även det där som vi säger då, folk i 40-årsåldern börjar ifrågasätta sina liv, där är ju också en cirkelgrej. Folk i 20-årsåldern tittar på de 40 och ser att de har jäkligt schyssta prylar och materiell standard. De man inte har i 20-årsåldern vill man ju gärna skaffa sig och då gör man allt för att få ett schysst jobb och man tror då att det är meningen med livet. Sen när man väl kommer dit och inser hur tomt det är, det är då man börjar ifrågasätta det så klart. Synd då bara att de där 40-åringarna inte säger att det inte var så häftigt liksom...

ANDERS Gör något annat, det är inte värt det...Sen finns det ju människor som förverkligar sig själva i sitt jobb liksom. Men jag tror många människor, det är ju ett undantag som bekräftar regeln...människor som trivs på sina jobb. Då höjer man på ögonbrynen.