image

Pippi Långstrump, 21 - Pippi går på cirkus (03)

"Och nu, mine damer och herrer, nu kommer jag med min verklikt fine erbjutande!

Vem bland eder vågar opptage en brottningskamp med Schtarke Adolf, vem vågar fersöka besägra världens schtarkaste man? Huntra kråner utpetales till den som kan besägra Schtarke Adolf, huntra kråner, petänk det, mine damer och herrer! Var så goda! Vem träter fram? " Ingen trädde fram. "Vad sa han?" frågade Pippi. "Och varför talar han arabiska? " "Han sa att den som kan klå den där stora karlen ska få hundra kronor", sa Tommy.

"Det kan jag", sa Pippi.

"Men jag tycker det är synd att klå honom, för han ser snäll ut. " "Nämen, det kan du väl ändå inte", sa Annika. "Det är ju världens starkaste karl! " "Karl, ja!" sa Pippi, "men jag är världens starkaste flicka, betänk det!" Under tiden höll Starke Adolf på med att lyfta stora järnklot och böja tjocka järnstänger på mitten för att visa hur stark han var. "Nå, min herrskap", skrek cirkusdirektören, "är det verkliken ingen som önskar fertjäne huntra kråner, schkall jak verkliken vare tvungen att pehålle dem för mej själv?" sa han och viftade med hundralappen.

"Nej, det tycker jag verkliken inte", sa Pippi och klev över barriären in på manegen.

Cirkusdirektören blev alldeles vild när han fick se henne. "Gå, ferschvinn, jak vill inte se dej", väste han. "Varför ska du jämt vara så ovänlig", sa Pippi förebrående. "Jag vill ju bara slåss med Starke Adolf. " "Det här är ingen blats fer skämtsamheter", sa cirkusdirektören. "Gå bart, innan Schtarke Adolf kan höre din unferskämthet! "

Men Pippi gick rakt förbi cirkusdirektören och fram till Starke Adolf.

Hon tog tag i hans stora hand och skakade den hjärtligt. "Nå, ska vi tampas ett slag, du och jag?" sa hon. Starke Adolf tittade på henne och begrep ingenting. "Om en minut sätter jag igång", sa Pippi. Och det gjorde hon. Hon tog ett ordentligt livtag på Starke Adolf, och innan någon visste hur det hade gått till hade hon lagt honom på mattan. Starke Adolf rusade upp alldeles röd i ansiktet.

"Heja, Pippi", skrek Tommy och Annika.

Det hörde alla människorna i cirkusen, och då skrek de "Heja, Pippi", de också. Cirkusdirektören satt på barriären och vred sina händer. Han var arg. Men Starke Adolf var ändå argare. Han hade inte i hela sitt liv varit med om någonting så förfärligt. Och nu skulle han minsann visa den där rödhåriga flickan vad Starke Adolf egentligen var för en karl. Han rusade på henne och tog ett livtag. Men Pippi stod fast som en klippa. "Bättre kan du", sa hon för att muntra upp honom.

Men så bände hon sig lös ur hans grepp, och om ett ögonblick låg Starke Adolf på mattan igen.

Pippi stod bredvid och väntade. Hon behövde inte vänta länge. Med ett vrål reste han sig och stormade emot henne igen. "Tiddelipom och piddelidej", sa Pippi. Alla människorna i cirkusen stampade med fötterna och kastade sina mössor upp i taket och skrek: "Heja Pippi! " När Starke Adolf för tredje gången kom rusande lyfte Pippi honom högt i vädret och bar honom med raka armar runt i manegen. Därpå la hon honom om igen på mattan och höll honom fast där. "Nu, lillgubben, tycker jag vi inte bryr oss om det här längre", sa hon. "Roligare än så här blir det i alla fall inte. " "Pippi är segrare, Pippi är segrare", skrek alla människorna i cirkusen.

Starke Adolf slank ut det fortaste han kunde.

Och cirkusdirektören blev tvungen att gå fram och räcka Pippi hundralappen, fast han såg ut som om han hellre skulle ha velat äta upp henne. "Varsågod, min freken", sa han, "varsågod, huntra kråner! " "Den där", sa Pippi föraktfullt, "vad ska jag med den där papperslappen till? Den kan du ta och steka sill i, om du vill! " Så gick hon tillbaka till sin plats.

"Det var en långvarig surkus det här", sa hon till Tommy och Annika.

"En liten tupplur kan aldrig skada. Men väck mej, om det är nåt mer jag behöver hjälpa till med. " Och så la hon sig bakåt i stolen och somnade tvärt. Och där låg hon och snarkade, medan pelle-jönsar och svärdslukare och ormmänniskor visade sina konster för Tommy och Annika och alla de andra människorna i cirkusen. "Men jag tycker i alla fall att Pippi var bäst", viskade Tommy till Annika.

 



Want to learn a language?


Learn from this text and thousands like it on LingQ.

  • A vast library of audio lessons, all with matching text
  • Revolutionary learning tools
  • A global, interactive learning community.

Language learning online @ LingQ

"Och nu, mine damer och herrer, nu kommer jag med min verklikt fine erbjutande!

Vem bland eder vågar opptage en brottningskamp med Schtarke Adolf, vem vågar fersöka besägra världens schtarkaste man? Huntra kråner utpetales till den som kan besägra Schtarke Adolf, huntra kråner, petänk det, mine damer och herrer! Var så goda! Vem träter fram? " Ingen trädde fram. "Vad sa han?" frågade Pippi. "Och varför talar han arabiska? " "Han sa att den som kan klå den där stora karlen ska få hundra kronor", sa Tommy.

"Det kan jag", sa Pippi.

"Men jag tycker det är synd att klå honom, för han ser snäll ut. " "Nämen, det kan du väl ändå inte", sa Annika. "Det är ju världens starkaste karl! " "Karl, ja!" sa Pippi, "men jag är världens starkaste flicka, betänk det!" Under tiden höll Starke Adolf på med att lyfta stora järnklot och böja tjocka järnstänger på mitten för att visa hur stark han var. "Nå, min herrskap", skrek cirkusdirektören, "är det verkliken ingen som önskar fertjäne huntra kråner, schkall jak verkliken vare tvungen att pehålle dem för mej själv?" sa han och viftade med hundralappen.

"Nej, det tycker jag verkliken inte", sa Pippi och klev över barriären in på manegen.

Cirkusdirektören blev alldeles vild när han fick se henne. "Gå, ferschvinn, jak vill inte se dej", väste han. "Varför ska du jämt vara så ovänlig", sa Pippi förebrående. "Jag vill ju bara slåss med Starke Adolf. " "Det här är ingen blats fer skämtsamheter", sa cirkusdirektören. "Gå bart, innan Schtarke Adolf kan höre din unferskämthet! "

Men Pippi gick rakt förbi cirkusdirektören och fram till Starke Adolf.

Hon tog tag i hans stora hand och skakade den hjärtligt. "Nå, ska vi tampas ett slag, du och jag?" sa hon. Starke Adolf tittade på henne och begrep ingenting. "Om en minut sätter jag igång", sa Pippi. Och det gjorde hon. Hon tog ett ordentligt livtag på Starke Adolf, och innan någon visste hur det hade gått till hade hon lagt honom på mattan. Starke Adolf rusade upp alldeles röd i ansiktet.

"Heja, Pippi", skrek Tommy och Annika.

Det hörde alla människorna i cirkusen, och då skrek de "Heja, Pippi", de också. Cirkusdirektören satt på barriären och vred sina händer. Han var arg. Men Starke Adolf var ändå argare. Han hade inte i hela sitt liv varit med om någonting så förfärligt. Och nu skulle han minsann visa den där rödhåriga flickan vad Starke Adolf egentligen var för en karl. Han rusade på henne och tog ett livtag. Men Pippi stod fast som en klippa. "Bättre kan du", sa hon för att muntra upp honom.

Men så bände hon sig lös ur hans grepp, och om ett ögonblick låg Starke Adolf på mattan igen.

Pippi stod bredvid och väntade. Hon behövde inte vänta länge. Med ett vrål reste han sig och stormade emot henne igen. "Tiddelipom och piddelidej", sa Pippi. Alla människorna i cirkusen stampade med fötterna och kastade sina mössor upp i taket och skrek: "Heja Pippi! " När Starke Adolf för tredje gången kom rusande lyfte Pippi honom högt i vädret och bar honom med raka armar runt i manegen. Därpå la hon honom om igen på mattan och höll honom fast där. "Nu, lillgubben, tycker jag vi inte bryr oss om det här längre", sa hon. "Roligare än så här blir det i alla fall inte. " "Pippi är segrare, Pippi är segrare", skrek alla människorna i cirkusen.

Starke Adolf slank ut det fortaste han kunde.

Och cirkusdirektören blev tvungen att gå fram och räcka Pippi hundralappen, fast han såg ut som om han hellre skulle ha velat äta upp henne. "Varsågod, min freken", sa han, "varsågod, huntra kråner! " "Den där", sa Pippi föraktfullt, "vad ska jag med den där papperslappen till? Den kan du ta och steka sill i, om du vill! " Så gick hon tillbaka till sin plats.

"Det var en långvarig surkus det här", sa hon till Tommy och Annika.

"En liten tupplur kan aldrig skada. Men väck mej, om det är nåt mer jag behöver hjälpa till med. " Och så la hon sig bakåt i stolen och somnade tvärt. Och där låg hon och snarkade, medan pelle-jönsar och svärdslukare och ormmänniskor visade sina konster för Tommy och Annika och alla de andra människorna i cirkusen. "Men jag tycker i alla fall att Pippi var bäst", viskade Tommy till Annika.

 


×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.