image

Pippi Långstrump, 20 - Pippi går på cirkus (02)

Hästen travade runt i sågspånen, och Miss Carmencita stod där så lugn och log.

Men då hände något. Just när hästen passerade Pippis plats kom något susande i luften, och det var ingen annan än Pippi själv. Och där stod hon nu på hästryggen bakom Miss Carmencita. Miss Carmencita blev först så häpen att hon nästan ramlade av hästen. Sen blev hon arg. Hon började slå med händerna bakom sig för att få Pippi att hoppa av. Men det lyckades inte. "Lugna ner dej ett par hekto", sa Pippi. "Det är väl inte bara du som ska ha roligt. En annan har väl också betalt, kan jag tro! "

Då ville Miss Carmencita själv hoppa av, men det lyckades inte heller, för Pippi höll ett stadigt tag om magen på henne.

Och då kunde alla människorna i cirkusen inte låta bli att skratta. Det såg så tokigt ut, tyckte de, med den vackra Miss Carmencita fasthållen av en liten rödhårig unge, som stod där på hästryggen med sina stora skor och såg ut som om hon aldrig hade gjort annat än uppträtt på cirkus. Men cirkusdirektören skrattade inte. Han gjorde ett tecken åt sina rödklädda vaktmästare att springa fram och hejda hästen.

"Är numret redan slut?

" sa Pippi besviken. "Just när vi hade så skojigt! " "Schtigga onge", väste cirkusdirektören mellan tänderna, "ge dej i väg! " Pippi tittade bedrövat på honom. "Vad nu då", sa hon, "varför är du arg på mej? Jag trodde att det var meningen att vi skulle ha trevligt. " Hon skuttade ner från hästen och gick och satte sig på sin plats. Men nu kom det två stycken stora vaktmästare för att kasta ut henne. De tog tag i henne och försökte lyfta henne.

Det gick inte.

Pippi satt precis stilla, och det fanns inga möjligheter att rubba henne ur fläcken, fast de tog i så mycket de orkade. Och då ryckte de på axlarna och gick därifrån. Under tiden hade nästa nummer börjat. Det var Miss Elvira som skulle gå på lina. Hon hade skär tyllkjol och en skär parasoll i handen.

Med små nätta steg sprang hon ut på linan.

Hon svängde med benen och gjorde alla möjliga konster. Det såg så sött ut. Hon visade också att hon till och med kunde gå baklänges på den smala linan. Men när hon kom tillbaka till den lilla plattformen i ändan av linan och vände sig om, så stod Pippi där.

"Vad sa du nu då?

" sa Pippi förtjust när hon såg Miss Elviras häpna min. Miss Elvira sa ingenting alls utan hoppade ner från linan och kastade sig om halsen på cirkusdirektören som var hennes pappa. Och cirkusdirektören skickade om igen fram sina vaktmästare för att kasta ut Pippi. Den här gången skickade han fem. Men då skrek alla människorna i cirkusen: "Låt henne vara! Vi vill se den rödhåriga jäntan! " Och så stampade de med fötterna och klappade i händerna.

Pippi sprang ut på linan.

Och Miss Elviras konster var ingenting mot vad Pippi kunde. När hon kom ut mitt på linan sträckte hon ena benet rakt upp i vädret, och hennes stora sko bredde ut sig som ett tak över hennes huvud. Hon böjde lite på foten så att hon kom åt att kvillra sig bakom örat med den.

Cirkusdirektören var inte alls nöjd med att Pippi uppträdde på hans cirkus.

Han ville bli av med henne. Och därför smög han sig fram och lossade på den mekanism som höll linan spänd, och han trodde säkert att Pippi skulle ramla ner.

Men det gjorde inte Pippi.

Hon satte linan i gungning i stället. Fram och tillbaka svängde linan. Pippi gungade fortare och fortare, och så — plötsligt — tog hon ett skutt ut i luften och hamnade direkt på cirkusdirektören. Han blev så rädd att han började springa. "Det var mej en roliger häst", sa Pippi. "Men varför har du inga tofsar i håret? "

Nu tyckte Pippi att det var dags att vända tillbaka till Tommy och Annika.

Hon klev av cirkusdirektören och gick och satte sig, och så skulle nästa nummer börja. Det dröjde en stund, för cirkusdirektören måste först gå ut och dricka ett glas vatten och kamma sig i håret. Men sedan kom han in, bugade sig för publiken och sa:

"Mine damer och mine herrer!

Om ett ögonplick kommer ni att ra schkåde alle tiders störste onder-verk, den schtarkaste mannen i världen. Schtarke Adolf, som ännu ingen har besägrat. Var så god, mine damer och herrer, här kommer Schtarke Adolf! " Och in i manegen klev en jättestor karl. Han var klädd i köttfärgade trikåer och hade ett leopardskinn om magen. Och han bugade sig för publiken och såg mycket belåten ut. "Se pare vilka moschkler", sa cirkusdirektören och klämde på Starke Adolfs arm, där musklerna svällde som klot under huden.


Want to learn a language?


Learn from this text and thousands like it on LingQ.

  • A vast library of audio lessons, all with matching text
  • Revolutionary learning tools
  • A global, interactive learning community.

Language learning online @ LingQ

Hästen travade runt i sågspånen, och Miss Carmencita stod där så lugn och log.

Men då hände något. Just när hästen passerade Pippis plats kom något susande i luften, och det var ingen annan än Pippi själv. Och där stod hon nu på hästryggen bakom Miss Carmencita. Miss Carmencita blev först så häpen att hon nästan ramlade av hästen. Sen blev hon arg. Hon började slå med händerna bakom sig för att få Pippi att hoppa av. Men det lyckades inte. "Lugna ner dej ett par hekto", sa Pippi. "Det är väl inte bara du som ska ha roligt. En annan har väl också betalt, kan jag tro! "

Då ville Miss Carmencita själv hoppa av, men det lyckades inte heller, för Pippi höll ett stadigt tag om magen på henne.

Och då kunde alla människorna i cirkusen inte låta bli att skratta. Det såg så tokigt ut, tyckte de, med den vackra Miss Carmencita fasthållen av en liten rödhårig unge, som stod där på hästryggen med sina stora skor och såg ut som om hon aldrig hade gjort annat än uppträtt på cirkus. Men cirkusdirektören skrattade inte. Han gjorde ett tecken åt sina rödklädda vaktmästare att springa fram och hejda hästen.

"Är numret redan slut?

" sa Pippi besviken. "Just när vi hade så skojigt! " "Schtigga onge", väste cirkusdirektören mellan tänderna, "ge dej i väg! " Pippi tittade bedrövat på honom. "Vad nu då", sa hon, "varför är du arg på mej? Jag trodde att det var meningen att vi skulle ha trevligt. " Hon skuttade ner från hästen och gick och satte sig på sin plats. Men nu kom det två stycken stora vaktmästare för att kasta ut henne. De tog tag i henne och försökte lyfta henne.

Det gick inte.

Pippi satt precis stilla, och det fanns inga möjligheter att rubba henne ur fläcken, fast de tog i så mycket de orkade. Och då ryckte de på axlarna och gick därifrån. Under tiden hade nästa nummer börjat. Det var Miss Elvira som skulle gå på lina. Hon hade skär tyllkjol och en skär parasoll i handen.

Med små nätta steg sprang hon ut på linan.

Hon svängde med benen och gjorde alla möjliga konster. Det såg så sött ut. Hon visade också att hon till och med kunde gå baklänges på den smala linan. Men när hon kom tillbaka till den lilla plattformen i ändan av linan och vände sig om, så stod Pippi där.

"Vad sa du nu då?

" sa Pippi förtjust när hon såg Miss Elviras häpna min. Miss Elvira sa ingenting alls utan hoppade ner från linan och kastade sig om halsen på cirkusdirektören som var hennes pappa. Och cirkusdirektören skickade om igen fram sina vaktmästare för att kasta ut Pippi. Den här gången skickade han fem. Men då skrek alla människorna i cirkusen: "Låt henne vara! Vi vill se den rödhåriga jäntan! " Och så stampade de med fötterna och klappade i händerna.

Pippi sprang ut på linan.

Och Miss Elviras konster var ingenting mot vad Pippi kunde. När hon kom ut mitt på linan sträckte hon ena benet rakt upp i vädret, och hennes stora sko bredde ut sig som ett tak över hennes huvud. Hon böjde lite på foten så att hon kom åt att kvillra sig bakom örat med den.

Cirkusdirektören var inte alls nöjd med att Pippi uppträdde på hans cirkus.

Han ville bli av med henne. Och därför smög han sig fram och lossade på den mekanism som höll linan spänd, och han trodde säkert att Pippi skulle ramla ner.

Men det gjorde inte Pippi.

Hon satte linan i gungning i stället. Fram och tillbaka svängde linan. Pippi gungade fortare och fortare, och så — plötsligt — tog hon ett skutt ut i luften och hamnade direkt på cirkusdirektören. Han blev så rädd att han började springa. "Det var mej en roliger häst", sa Pippi. "Men varför har du inga tofsar i håret? "

Nu tyckte Pippi att det var dags att vända tillbaka till Tommy och Annika.

Hon klev av cirkusdirektören och gick och satte sig, och så skulle nästa nummer börja. Det dröjde en stund, för cirkusdirektören måste först gå ut och dricka ett glas vatten och kamma sig i håret. Men sedan kom han in, bugade sig för publiken och sa:

"Mine damer och mine herrer!

Om ett ögonplick kommer ni att ra schkåde alle tiders störste onder-verk, den schtarkaste mannen i världen. Schtarke Adolf, som ännu ingen har besägrat. Var så god, mine damer och herrer, här kommer Schtarke Adolf! " Och in i manegen klev en jättestor karl. Han var klädd i köttfärgade trikåer och hade ett leopardskinn om magen. Och han bugade sig för publiken och såg mycket belåten ut. "Se pare vilka moschkler", sa cirkusdirektören och klämde på Starke Adolfs arm, där musklerna svällde som klot under huden.

×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.