image

Pippi Långstrump, 16 - Pippi ordnar en utflykt (01)

"I dag ska vi inte gå i skolan", sa Tommy till Pippi, "för vi har skurlov.

" "Ha", skrek Pippi. "Återigen en orättvisa! Jag får minsann inget skurlov, jag, fast det så väl skulle behövas. Titta bara så köksgolvet ser ut! Men förresten", la hon till, "när jag tänker rätt på saken så kan jag skura ändå utan lov. Och det tänker jag göra nu, skurlov eller inte. Jag skulle vilja se den som kan hindra mej! Sätt er på köksbordet ni, så är ni inte i vägen. "

Tommy och Annika kröp lydigt upp på bordet, och dit hoppade också Herr Nilsson som la sig att sova i Annikas knä.

Pippi värmde en stor kittel med vatten som hon sen utan krus hällde ut på köksgolvet. Därefter tog hon av sig sina stora skor och la dem ordentligt på brödfatet. Sen band hon fast två skurborstar på sina nakna fötter, och så åkte hon skridskor över hela golvet så att det sa skvatt när hon plöjde fram genom vattnet. "Jag borde nog ha blivit skridskoprinsessa", sa hon och lyfte ena benet rakt upp i vädret, så att skurborsten på hennes vänstra fot slog sönder en bit av taklampan.

"Grace och behag har jag åtminstone", fortsatte hon och tog ett raskt språng över en stol som stod i vägen för henne.

"Sisåja, nu är det nog rent", sa hon till sist och tog av borstarna. "Ska du inte torka golvet?" undrade Annika. "Nä, det får soltorka", sa Pippi. Tommy och Annika kravlade sig ner från bordet och klev över golvet så försiktigt de kunde för att inte blöta ner sig.

Ute sken solen från en knallblå himmel.

Det var en sådan där strålande septemberdag när man far lust att gå i skogen. Pippi fick en idé. "Tänk, om vi skulle ta Herr Nilsson med oss och ge oss av på en liten utflykt. " "O ja", ropade Tommy och Annika hänryckta.

"Spring hem och fråga eran mamma då", sa Pippi, "så gör jag i ordning matsäcken under tiden.

" Det tyckte Tommy och Annika var ett bra förslag. De rusade hem, och det dröjde inte länge förrän de var tillbaka. Då stod Pippi redan utanför grinden med Herr Nilsson på axeln, vandringsstav i den ena handen och en stor korg i den andra.

Barnen följde först landsvägen en bit, men vek sen av in i en hage där en liten trevlig gångstig slingrade sig fram mellan björkar och hasselsnår.

Så småningom kom de fram till en grind, och bakom grinden låg en ännu vackrare hage. Men mitt framför grinden hade en ko gått och ställt sig, och hon såg inte ut att vilja flytta på sig.

Annika skrek åt henne, och Tommy gick modigt fram och försökte fösa bort henne, men hon rörde sig inte ur fläcken utan bara glodde på barnen med sina stora koögon.

För att få ett slut på det hela satte Pippi ner korgen och gick fram och lyfte undan kon som förlägen lufsade bort mellan hasselbuskarna.

"Tänk att kor kan vara så tjuriga", sa Pippi och hoppade jämfota över grinden.

"Och vad blir följden? Att tjurarna blir koriga förstås! Det är verkligen ganska ruskigt att tänka på. " "En sån vacker, vacker hage", skrek Annika förtjust och klev på alla stenar hon såg. Tommy hade tagit med sig dolken som han fatt av Pippi, och han skar vandringsstavar åt både sig och Annika. Han skar sig lite i tummen också, men det gjorde ingenting.

"Kanske man rentav borde plocka lite svamp", sa Pippi och bröt av en vacker, röd flugsvamp.

"Jag undrar om det går att äta den", fortsatte hon. "I varje fall kan man inte dricka den, så mycket vet jag, och då har man inget annat att välja på än att äta den. Kanske det går! "

Hon bet ett stort stycke av svampen och svalde det.

"Det gick", konstaterade hon förtjust. "Jomen, den här ska vi minsann ta och stuva en annan gång", sa hon och kastade svampen högt över trädtopparna. "Vad har du i korgen, Pippi?" frågade Annika. "Är det nåt gott? "

"Det säjer jag inte för tusen kronor", försäkrade Pippi.

"Först ska vi hitta reda på en bra plats där vi kan duka. " Barnen började ivrigt leta efter en sådan plats. Annika hittade en stor, flat sten som hon tyckte var lämplig, men där kröp fullt av rödmyror, och "dom vill jag inte sitta hos, för dom är jag inte bekant med", sa Pippi.

"Ja, och så bits dom", sa Tommy.

"Gör dom?" sa Pippi. "Bit igen då! " Så fick Tommy syn på en liten glänta mellan ett par hasselbuskar, och där tyckte han att de skulle sätta sig. "Nä du, där är inte tillräckligt soligt för att mina fräknar ska trivas", sa Pippi. "Och jag tycker det är så snyggt med fräknar. "


Want to learn a language?


Learn from this text and thousands like it on LingQ.

  • A vast library of audio lessons, all with matching text
  • Revolutionary learning tools
  • A global, interactive learning community.

Language learning online @ LingQ

"I dag ska vi inte gå i skolan", sa Tommy till Pippi, "för vi har skurlov.

" "Ha", skrek Pippi. "Återigen en orättvisa! Jag får minsann inget skurlov, jag, fast det så väl skulle behövas. Titta bara så köksgolvet ser ut! Men förresten", la hon till, "när jag tänker rätt på saken så kan jag skura ändå utan lov. Och det tänker jag göra nu, skurlov eller inte. Jag skulle vilja se den som kan hindra mej! Sätt er på köksbordet ni, så är ni inte i vägen. "

Tommy och Annika kröp lydigt upp på bordet, och dit hoppade också Herr Nilsson som la sig att sova i Annikas knä.

Pippi värmde en stor kittel med vatten som hon sen utan krus hällde ut på köksgolvet. Därefter tog hon av sig sina stora skor och la dem ordentligt på brödfatet. Sen band hon fast två skurborstar på sina nakna fötter, och så åkte hon skridskor över hela golvet så att det sa skvatt när hon plöjde fram genom vattnet. "Jag borde nog ha blivit skridskoprinsessa", sa hon och lyfte ena benet rakt upp i vädret, så att skurborsten på hennes vänstra fot slog sönder en bit av taklampan.

"Grace och behag har jag åtminstone", fortsatte hon och tog ett raskt språng över en stol som stod i vägen för henne.

"Sisåja, nu är det nog rent", sa hon till sist och tog av borstarna. "Ska du inte torka golvet?" undrade Annika. "Nä, det får soltorka", sa Pippi. Tommy och Annika kravlade sig ner från bordet och klev över golvet så försiktigt de kunde för att inte blöta ner sig.

Ute sken solen från en knallblå himmel.

Det var en sådan där strålande septemberdag när man far lust att gå i skogen. Pippi fick en idé. "Tänk, om vi skulle ta Herr Nilsson med oss och ge oss av på en liten utflykt. " "O ja", ropade Tommy och Annika hänryckta.

"Spring hem och fråga eran mamma då", sa Pippi, "så gör jag i ordning matsäcken under tiden.

" Det tyckte Tommy och Annika var ett bra förslag. De rusade hem, och det dröjde inte länge förrän de var tillbaka. Då stod Pippi redan utanför grinden med Herr Nilsson på axeln, vandringsstav i den ena handen och en stor korg i den andra.

Barnen följde först landsvägen en bit, men vek sen av in i en hage där en liten trevlig gångstig slingrade sig fram mellan björkar och hasselsnår.

Så småningom kom de fram till en grind, och bakom grinden låg en ännu vackrare hage. Men mitt framför grinden hade en ko gått och ställt sig, och hon såg inte ut att vilja flytta på sig.

Annika skrek åt henne, och Tommy gick modigt fram och försökte fösa bort henne, men hon rörde sig inte ur fläcken utan bara glodde på barnen med sina stora koögon.

För att få ett slut på det hela satte Pippi ner korgen och gick fram och lyfte undan kon som förlägen lufsade bort mellan hasselbuskarna.

"Tänk att kor kan vara så tjuriga", sa Pippi och hoppade jämfota över grinden.

"Och vad blir följden? Att tjurarna blir koriga förstås! Det är verkligen ganska ruskigt att tänka på. " "En sån vacker, vacker hage", skrek Annika förtjust och klev på alla stenar hon såg. Tommy hade tagit med sig dolken som han fatt av Pippi, och han skar vandringsstavar åt både sig och Annika. Han skar sig lite i tummen också, men det gjorde ingenting.

"Kanske man rentav borde plocka lite svamp", sa Pippi och bröt av en vacker, röd flugsvamp.

"Jag undrar om det går att äta den", fortsatte hon. "I varje fall kan man inte dricka den, så mycket vet jag, och då har man inget annat att välja på än att äta den. Kanske det går! "

Hon bet ett stort stycke av svampen och svalde det.

"Det gick", konstaterade hon förtjust. "Jomen, den här ska vi minsann ta och stuva en annan gång", sa hon och kastade svampen högt över trädtopparna. "Vad har du i korgen, Pippi?" frågade Annika. "Är det nåt gott? "

"Det säjer jag inte för tusen kronor", försäkrade Pippi.

"Först ska vi hitta reda på en bra plats där vi kan duka. " Barnen började ivrigt leta efter en sådan plats. Annika hittade en stor, flat sten som hon tyckte var lämplig, men där kröp fullt av rödmyror, och "dom vill jag inte sitta hos, för dom är jag inte bekant med", sa Pippi.

"Ja, och så bits dom", sa Tommy.

"Gör dom?" sa Pippi. "Bit igen då! " Så fick Tommy syn på en liten glänta mellan ett par hasselbuskar, och där tyckte han att de skulle sätta sig. "Nä du, där är inte tillräckligt soligt för att mina fräknar ska trivas", sa Pippi. "Och jag tycker det är så snyggt med fräknar. "

×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.