image

Pippi Långstrump, 12 - Pippi börjar skolan (03)

Pippi måste hämta andan ett tag.

Och Fröken, som nu började tycka att Pippi var ett bråkigt och besvärligt barn, föreslog att klassen skulle rita ett slag i stället. Säkert skulle Pippi sitta lugnt och stilla och rita, tänkte Fröken. Och hon plockade fram papper och pennor och delade ut bland barnen.

"Ja, men Pippi", sa Fröken otåligt, "varför ritar du inte på papperet?

"

"Det har jag ritat fullt för länge sen, men inte får hela min häst rum på det där lilla fnuttiga papperet", sa Pippi.

"Just nu håller jag på med frambenen, men när jag kommer till svansen får jag nog ge mej ut i korridoren. "

Fröken funderade ihärdigt en stund.

"Tänk, om vi i stället skulle ta och sjunga en liten sång", föreslog hon.

Alla barnen ställde sig upp vid bänkarna, alla utom Pippi, som låg kvar på golvet. "Sjung ni, så vilar jag mej ett tag", sa hon. "För mycket lärdom kan knäcka den friskaste. "

Men nu var det absolut slut på Frökens tålamod.

Hon sa ifrån att alla barnen skulle gå ut på skolgården, för hon ville tala särskilt med Pippi. När Fröken och Pippi blev ensamma reste Pippi på sig och gick fram till katedern.

"Vet du vad", sa hon, "jag menar vet du vad, Fröken, det var förfärligt roligt att komma hit och se hur ni har det.

Men jag tror inte jag bryr mej om att gå i skolan mera. Det får bli som det kan med jullovet. Det är alldeles för mycket äpplen och igelkuttar och ormar och sånt där. Jag blir precis yr i huvet. Jag hoppas att du, Fröken, inte blir ledsen för det. "

Men då sa Fröken att hon visst blev ledsen, allra mest för att Pippi inte ville försöka uppföra sig ordentligt, och att ingen flicka som bar sig åt som Pippi kunde få gå i skolan, om hon också ville aldrig så gärna.

"Har jag uppfört mig illa?

" sa Pippi mycket förvånad. "Jamen, det visste jag inte själv", sa hon och såg så sorgsen ut. Ingen kunde se så sorgsen ut som Pippi när hon var ledsen. Hon stod tyst en stund, och sen sa hon med darr på rösten:

"Du förstår, Fröken, att när man har en mamma som är en ängel och en pappa som är negerkung och man själv har seglat på havet i hela sitt liv, så vet man inte riktigt hur man ska uppföra sej i skolan bland alla äpplen och igelkuttar.

"

Då sa Fröken att hon förstod det och att hon inte var ledsen på Pippi längre, och att Pippi kanske kunde komma tillbaka till skolan när hon blev lite äldre.

Och då sa Pippi alldeles glädjestrålande:

"Jag tycker du är väldigt snäll, Fröken.

Och här ska du få, Fröken! "

Ur fickan tog Pippi fram en liten fin guldklocka som hon la på katedern.

Fröken sa att hon inte kunde ta emot en så dyrbar sak av Pippi, men då sa Pippi:

"Du måste!

Annars kommer jag hit i morgon igen, och det skulle bli ett snyggt spektakel. "

Sen rusade Pippi ut på skolgården och tog ett språng upp på hästen.

Alla barnen trängdes omkring henne för att klappa hästen och se hennes avfärd.

 "Tacka vet jag skolorna i Argentina", sa Pippi överlägset och tittade ner på barnen.

"Där skulle ni gå. Där börjar påsklovet tre dar efter jullovets slut, och när påsklovet är slut tar det tre dar tills det blir sommarlov. Sommarlovet slutar den första november, och sen har man förstås en dryg pärs tills jullovet börjar den elfte november. Men det får tas för man har i alla fall inga läxor. Det är strängt förbjudet att läsa läxor i Argentina.

Det händer ibland att en eller annan argentinsk unge smyger sej in i en garderob och sitter där i hemlighet och läser läxor, men tröste honom om hans mamma får se det.

Räkning har dom inte alls i skolorna där, och om det är nån unge som vet hur mycket 7 och 5 blir så får han stå i skamvrån hela dan, ifall han är så dum så han talar om det för Fröken. Läsning har dom bara på fredagarna, och då bara ifall det finns några böcker att läsa i. Men det finns det aldrig. "

"Ja men, vad gör dom då i skolan?

" undrade en liten pojke. "Äter karameller", sa Pippi bestämt. "Det går ett långt rör från en karamellfabrik i närheten direkt in i skolsalen, och där forsar fram karameller hela dagarna, så barna har fullt upp att göra med att äta. "

"Ja, men vad gör lärarinnan då?

" undrade en flicka. "Plockar av papperet på karamellerna åt barna, dumming där", sa Pippi. "Du trodde väl inte att dom gjorde det själv? Sällan! Dom går inte i skolan själv ens en gång. Dom skickar sin bror. "

Pippi svängde sin stora hatt.

"Hej med er, ungar", skrek hon glatt. "Nu ser ni inte mej på ett tag. Men kom alltid ihåg hur många äpplen Axel hade, annars blir ni olyckliga. Hahaha! " Med ett klingande skratt red Pippi ut genom porten så att småstenen yrde om hästhovarna och skolans fönsterrutor skallrade.


Want to learn a language?


Learn from this text and thousands like it on LingQ.

  • A vast library of audio lessons, all with matching text
  • Revolutionary learning tools
  • A global, interactive learning community.

Language learning online @ LingQ

Pippi måste hämta andan ett tag.

Och Fröken, som nu började tycka att Pippi var ett bråkigt och besvärligt barn, föreslog att klassen skulle rita ett slag i stället. Säkert skulle Pippi sitta lugnt och stilla och rita, tänkte Fröken. Och hon plockade fram papper och pennor och delade ut bland barnen.

"Ja, men Pippi", sa Fröken otåligt, "varför ritar du inte på papperet?

"

"Det har jag ritat fullt för länge sen, men inte får hela min häst rum på det där lilla fnuttiga papperet", sa Pippi.

"Just nu håller jag på med frambenen, men när jag kommer till svansen får jag nog ge mej ut i korridoren. "

Fröken funderade ihärdigt en stund.

"Tänk, om vi i stället skulle ta och sjunga en liten sång", föreslog hon.

Alla barnen ställde sig upp vid bänkarna, alla utom Pippi, som låg kvar på golvet. "Sjung ni, så vilar jag mej ett tag", sa hon. "För mycket lärdom kan knäcka den friskaste. "

Men nu var det absolut slut på Frökens tålamod.

Hon sa ifrån att alla barnen skulle gå ut på skolgården, för hon ville tala särskilt med Pippi. När Fröken och Pippi blev ensamma reste Pippi på sig och gick fram till katedern.

"Vet du vad", sa hon, "jag menar vet du vad, Fröken, det var förfärligt roligt att komma hit och se hur ni har det.

Men jag tror inte jag bryr mej om att gå i skolan mera. Det får bli som det kan med jullovet. Det är alldeles för mycket äpplen och igelkuttar och ormar och sånt där. Jag blir precis yr i huvet. Jag hoppas att du, Fröken, inte blir ledsen för det. "

Men då sa Fröken att hon visst blev ledsen, allra mest för att Pippi inte ville försöka uppföra sig ordentligt, och att ingen flicka som bar sig åt som Pippi kunde få gå i skolan, om hon också ville aldrig så gärna.

"Har jag uppfört mig illa?

" sa Pippi mycket förvånad. "Jamen, det visste jag inte själv", sa hon och såg så sorgsen ut. Ingen kunde se så sorgsen ut som Pippi när hon var ledsen. Hon stod tyst en stund, och sen sa hon med darr på rösten:

"Du förstår, Fröken, att när man har en mamma som är en ängel och en pappa som är negerkung och man själv har seglat på havet i hela sitt liv, så vet man inte riktigt hur man ska uppföra sej i skolan bland alla äpplen och igelkuttar.

"

Då sa Fröken att hon förstod det och att hon inte var ledsen på Pippi längre, och att Pippi kanske kunde komma tillbaka till skolan när hon blev lite äldre.

Och då sa Pippi alldeles glädjestrålande:

"Jag tycker du är väldigt snäll, Fröken.

Och här ska du få, Fröken! "

Ur fickan tog Pippi fram en liten fin guldklocka som hon la på katedern.

Fröken sa att hon inte kunde ta emot en så dyrbar sak av Pippi, men då sa Pippi:

"Du måste!

Annars kommer jag hit i morgon igen, och det skulle bli ett snyggt spektakel. "

Sen rusade Pippi ut på skolgården och tog ett språng upp på hästen.

Alla barnen trängdes omkring henne för att klappa hästen och se hennes avfärd.

 "Tacka vet jag skolorna i Argentina", sa Pippi överlägset och tittade ner på barnen.

"Där skulle ni gå. Där börjar påsklovet tre dar efter jullovets slut, och när påsklovet är slut tar det tre dar tills det blir sommarlov. Sommarlovet slutar den första november, och sen har man förstås en dryg pärs tills jullovet börjar den elfte november. Men det får tas för man har i alla fall inga läxor. Det är strängt förbjudet att läsa läxor i Argentina.

Det händer ibland att en eller annan argentinsk unge smyger sej in i en garderob och sitter där i hemlighet och läser läxor, men tröste honom om hans mamma får se det.

Räkning har dom inte alls i skolorna där, och om det är nån unge som vet hur mycket 7 och 5 blir så får han stå i skamvrån hela dan, ifall han är så dum så han talar om det för Fröken. Läsning har dom bara på fredagarna, och då bara ifall det finns några böcker att läsa i. Men det finns det aldrig. "

"Ja men, vad gör dom då i skolan?

" undrade en liten pojke. "Äter karameller", sa Pippi bestämt. "Det går ett långt rör från en karamellfabrik i närheten direkt in i skolsalen, och där forsar fram karameller hela dagarna, så barna har fullt upp att göra med att äta. "

"Ja, men vad gör lärarinnan då?

" undrade en flicka. "Plockar av papperet på karamellerna åt barna, dumming där", sa Pippi. "Du trodde väl inte att dom gjorde det själv? Sällan! Dom går inte i skolan själv ens en gång. Dom skickar sin bror. "

Pippi svängde sin stora hatt.

"Hej med er, ungar", skrek hon glatt. "Nu ser ni inte mej på ett tag. Men kom alltid ihåg hur många äpplen Axel hade, annars blir ni olyckliga. Hahaha! " Med ett klingande skratt red Pippi ut genom porten så att småstenen yrde om hästhovarna och skolans fönsterrutor skallrade.

×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.