image

Pippi Långstrump, 11 - Pippi börjar skolan (02)

"Om du först skulle tala om för mej ditt fullständiga namn", sa Fröken, "så ska jag skriva in dej i skolan.

"

"Jag heter Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, dotter till kapten Efraim Långstrump, fordom havens skräck, numera negerkung.

Pippi är egentligen bara mitt smeknamn, för pappa tyckte att Pippilotta var för långt att säja. "

"Jaså", sa Fröken, "ja, då ska vi väl kalla dej Pippi vi också.

Men om vi nu skulle ta och pröva dina kunskaper lite", fortsatte hon. '"Du är ju stora flickan och kan väl redan en hel del. Vi kan kanske börja med räkning. Nå, Pippi, kan du säja mej hur mycket 7 och 5 blir tillsammans? "

Pippi såg på henne, förvånad och misslynt.

Så sa hon:

"Ja, vet du det inte själv, så inte må du tro att jag tänker tala om det för dej!

"

Alla barnen stirrade förfärade på Pippi.

Och Fröken förklarade för henne att på det viset fick man inte svara i skolan. Man skulle inte kalla Fröken för "du", utan man skulle kalla Fröken för "Fröken".

"Förlåt så mycket", sa Pippi ångerfullt.

"Det visste jag inte. Jag ska inte göra så mer. "

"Nej, det vill jag hoppas", sa Fröken.

"Och så ska jag tala om för dej att 7 och 5 blir 12. "

"Se där", sa Pippi.

"Du visste det ju själv, vad frågar du för då? O, mitt nöt, nu sa jag 'du' till dej igen. Förlåt", sa hon och gav sig själv ett kraftigt nyp i örat.

Fröken beslöt att låtsas som ingenting.

Hon fortsatte:

"Nå, Pippi, hur mycket tror du att 8 och 4 blir?

"

"Sisådär 67", trodde Pippi.

"Visst inte", sa Fröken.

"8 och 4 blir 12. "

"Nä, min gumma lilla, nu går det för långt", sa Pippi.

"Du sa själv alldeles nyss att det är 7 och 5 som blir 12. Nån ordning får det lova att vara även i en skola. Förresten, om du är så barnsligt förtjust i dom där dumheterna, varför sätter du dej inte för dej själv i en vrå och räknar och låter oss vara ifred så kan vi leka kull? Nej men, nu sa jag ju 'du' igen", skrek hon förfärad. "Kan du förlåta mej bara den här sista gången också, så ska jag försöka komma ihåg mej lite bättre i fortsättningen? "

 

Fröken sa att hon skulle göra det.

Men hon trodde inte det var någon idé att försöka lära Pippi någon mera räkning. Hon började fråga de andra barnen i stället.

"Kan Tommy svara mej på det här", sa hon.

"Om Lisa har 7 äpplen och Axel har 9 äpplen, hur många äpplen har dom tillsammans? "

"Ja, säj det du, Tommy", högg Pippi in.

"Och så kan du på samma gång svara mej på det här: Om Lisa får ont i magen och Axel ändå mera ont i magen, vems är felet och var hade dom knyckt äpplena? "

Fröken försökte se ut som om hon inget hade hört och vände sig till Annika.

"Nu, Annika, ska du få ett exempel: Gustav var med sina kamrater på skolutflykt.

Han hade en krona när han for, och 7 öre när han kom hem. Hur mycket hade han använt? "

"Javisst", sa Pippi, "och så vill jag veta varför han var så slösaktig, och om det var sockerdricka han köpte, och om han hade tvättat örona ordentligt innan han for hemifrån.

"

Fröken beslöt att överge räkningen helt och hållet.

Hon trodde att Pippi kanske skulle tycka mera om att lära sig läsa. Därför tog hon fram en liten vacker plansch föreställande en igelkott. Framför igelkottens nos stod bokstaven "i". "Nu, Pippi, ska du få se något roligt", sa hon hurtigt. "Du ser här en iiiiiigelkott. Och den här bokstaven framför, den heter 'i'. "

"Å, det kan jag väl aldrig tro", sa Pippi.

"Jag tycker det ser ut som ett rakt streck med en liten fluglort över. Men jag skulle bra gärna vilja veta vad igelkotten har med fluglorten att göra. "

Fröken tog fram nästa plansch som föreställde en orm och talade om för Pippi att bokstaven framför hette "o".

"På tal om ormar, ja", sa Pippi, "så ska jag väl aldrig glömma den gången när jag slogs med en jätteorm i Indien.

Det var en sån gräslig orm så ni kan inte tro, fjorton meter lång var han och arg som ett bi, och varje dag åt han upp fem stycken indier och två små barn till efterrätt, och en gång kom han och ville ha mej till efterrätt, och han slingrade sej omkring mej — kratch — men 'man har väl seglat', sa jag och slog honom i huvet — bom — och då väste han — uiuiuiuiuitch — och så slog jag honom en gång till — bom — och — äpuh — så dog han, jaså, det där är bokstaven 'o', högst märkvärdigt! "

 



Want to learn a language?


Learn from this text and thousands like it on LingQ.

  • A vast library of audio lessons, all with matching text
  • Revolutionary learning tools
  • A global, interactive learning community.

Language learning online @ LingQ

"Om du först skulle tala om för mej ditt fullständiga namn", sa Fröken, "så ska jag skriva in dej i skolan.

"

"Jag heter Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, dotter till kapten Efraim Långstrump, fordom havens skräck, numera negerkung.

Pippi är egentligen bara mitt smeknamn, för pappa tyckte att Pippilotta var för långt att säja. "

"Jaså", sa Fröken, "ja, då ska vi väl kalla dej Pippi vi också.

Men om vi nu skulle ta och pröva dina kunskaper lite", fortsatte hon. '"Du är ju stora flickan och kan väl redan en hel del. Vi kan kanske börja med räkning. Nå, Pippi, kan du säja mej hur mycket 7 och 5 blir tillsammans? "

Pippi såg på henne, förvånad och misslynt.

Så sa hon:

"Ja, vet du det inte själv, så inte må du tro att jag tänker tala om det för dej!

"

Alla barnen stirrade förfärade på Pippi.

Och Fröken förklarade för henne att på det viset fick man inte svara i skolan. Man skulle inte kalla Fröken för "du", utan man skulle kalla Fröken för "Fröken".

"Förlåt så mycket", sa Pippi ångerfullt.

"Det visste jag inte. Jag ska inte göra så mer. "

"Nej, det vill jag hoppas", sa Fröken.

"Och så ska jag tala om för dej att 7 och 5 blir 12. "

"Se där", sa Pippi.

"Du visste det ju själv, vad frågar du för då? O, mitt nöt, nu sa jag 'du' till dej igen. Förlåt", sa hon och gav sig själv ett kraftigt nyp i örat.

Fröken beslöt att låtsas som ingenting.

Hon fortsatte:

"Nå, Pippi, hur mycket tror du att 8 och 4 blir?

"

"Sisådär 67", trodde Pippi.

"Visst inte", sa Fröken.

"8 och 4 blir 12. "

"Nä, min gumma lilla, nu går det för långt", sa Pippi.

"Du sa själv alldeles nyss att det är 7 och 5 som blir 12. Nån ordning får det lova att vara även i en skola. Förresten, om du är så barnsligt förtjust i dom där dumheterna, varför sätter du dej inte för dej själv i en vrå och räknar och låter oss vara ifred så kan vi leka kull? Nej men, nu sa jag ju 'du' igen", skrek hon förfärad. "Kan du förlåta mej bara den här sista gången också, så ska jag försöka komma ihåg mej lite bättre i fortsättningen? "

 

Fröken sa att hon skulle göra det.

Men hon trodde inte det var någon idé att försöka lära Pippi någon mera räkning. Hon började fråga de andra barnen i stället.

"Kan Tommy svara mej på det här", sa hon.

"Om Lisa har 7 äpplen och Axel har 9 äpplen, hur många äpplen har dom tillsammans? "

"Ja, säj det du, Tommy", högg Pippi in.

"Och så kan du på samma gång svara mej på det här: Om Lisa får ont i magen och Axel ändå mera ont i magen, vems är felet och var hade dom knyckt äpplena? "

Fröken försökte se ut som om hon inget hade hört och vände sig till Annika.

"Nu, Annika, ska du få ett exempel: Gustav var med sina kamrater på skolutflykt.

Han hade en krona när han for, och 7 öre när han kom hem. Hur mycket hade han använt? "

"Javisst", sa Pippi, "och så vill jag veta varför han var så slösaktig, och om det var sockerdricka han köpte, och om han hade tvättat örona ordentligt innan han for hemifrån.

"

Fröken beslöt att överge räkningen helt och hållet.

Hon trodde att Pippi kanske skulle tycka mera om att lära sig läsa. Därför tog hon fram en liten vacker plansch föreställande en igelkott. Framför igelkottens nos stod bokstaven "i". "Nu, Pippi, ska du få se något roligt", sa hon hurtigt. "Du ser här en iiiiiigelkott. Och den här bokstaven framför, den heter 'i'. "

"Å, det kan jag väl aldrig tro", sa Pippi.

"Jag tycker det ser ut som ett rakt streck med en liten fluglort över. Men jag skulle bra gärna vilja veta vad igelkotten har med fluglorten att göra. "

Fröken tog fram nästa plansch som föreställde en orm och talade om för Pippi att bokstaven framför hette "o".

"På tal om ormar, ja", sa Pippi, "så ska jag väl aldrig glömma den gången när jag slogs med en jätteorm i Indien.

Det var en sån gräslig orm så ni kan inte tro, fjorton meter lång var han och arg som ett bi, och varje dag åt han upp fem stycken indier och två små barn till efterrätt, och en gång kom han och ville ha mej till efterrätt, och han slingrade sej omkring mej — kratch — men 'man har väl seglat', sa jag och slog honom i huvet — bom — och då väste han — uiuiuiuiuitch — och så slog jag honom en gång till — bom — och — äpuh — så dog han, jaså, det där är bokstaven 'o', högst märkvärdigt! "

 


×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.