image

Pippi Långstrump, 09 - Pippi leker kull med poliser (02)

När poliserna hade funderat en stund gick de och hämtade en stege som de reste mot ena husgaveln, och så klättrade de upp, den ena först och den andra sen, för att hämta ner Pippi.

Men de såg nog lite rädda ut när de klev ut på takåsen och började balansera i riktning mot Pippi.

"Var inte rädda", skrek Pippi.

"Det är inget farligt. Bara roligt. "

När poliserna kom på två stegs avstånd från Pippi skuttade hon raskt ner från skorstenen, och under skrik och skratt sprang hon längs takåsen bort till den andra gaveln.

Ett par meter från huset stod ett träd.

"Nu dyker jag", skrek Pippi, och så hoppade hon rakt ner i trädets grönskande krona, hängde sig fast vid en gren, dinglade ett slag fram och tillbaka och lät sig sen falla till marken.

Och sen pilade hon i väg till den andra gaveln och tog bort stegen.

Poliserna hade sett en aning snopna ut när Pippi hoppade, men ändå mera snopna blev de när de hade balanserat sig tillbaka längs takåsen och skulle klättra nerför stegen.

Först blev de förfärligt arga och skrek åt Pippi som stod nedanför och tittade på dem att hon genast skulle sätta dit stegen, annars skulle hon få se på annat.

"Varför är ni så arga?

" sa Pippi förebrående. "Vi leker ju bara kull, och då ska man väl va' vänner! "

Poliserna funderade en stund, och till sist sa den ene med förlägen röst:

"Äh, hör du, vill du inte vara hygglig och sätta hit stegen så vi kan komma ner?

"

"Så klart att jag vill", sa Pippi och satte ögonblickligen dit stegen.

"Och sen kan vi väl dricka kaffe och ha lite trevligt ihop. "

Men poliserna var minsann lömska, för så fort de hade kommit ner på marken rusade de på Pippi och skrek:

"Nu ska du fa, din otäcka unge!

"

Men då sa Pippi:

"Nej, nu har jag inte tid att leka längre.

Fast skojigt är det, det medger jag. "

Och så tog hon ett kraftigt tag i bältet på båda poliserna och bar dem längs trädgårdsgången ut genom grinden och ut på vägen.

Där satte hon ner dem, och det dröjde en lång stund innan de kom sig för att röra på sig.

"Vänta ett slag", skrek Pippi och så sprang hon in i köket.

Hon kom ut med ett par pepparkakshjärtan och sa vänligt:

"Vill ni smaka?

Det gör väl inget att dom är lite brända. "

Sen gick hon tillbaka till Tommy och Annika som stod där med uppspärrade ögon och bara förundrade sig.

Och poliserna skyndade sig tillbaka till stan och sa till alla tanterna och farbröderna där att Pippi nog inte var riktigt lämplig på ett barnhem.

De talade inte om att de hade varit uppe på taket.

Och tanterna och farbröderna tyckte att det var väl bäst att låta Pippi få bo kvar i Villa Villekulla.

Och om det var så att hon ville gå i skolan, så fick hon ordna den saken själv.

Men Pippi och Tommy och Annika hade en riktigt trevlig eftermiddag.

De fortsatte det avbrutna kaffekalaset. Pippi körde i sig fjorton pepparkakor, och sen sa hon:

"Det där var inte vad jag menar med riktiga sortens poliser.

Nähä! Alldeles för mycket prat om barnhem och pluttifikation och Lissabon. "

Efteråt lyfte hon ut hästen, och så red de på honom alla tre.

Annika var först rädd och ville inte, men när hon såg hur roligt Tommy och Pippi hade så fick Pippi lyfta upp henne på hästryggen också. Och hästen skumpade runt, runt i trädgården och Tommy sjöng: "Här komma de svenske med buller och bång! "

När Tommy och Annika hade krupit till sängs den kvällen så sa Tommy:

"Annika, tycker du inte det är bra att Pippi har flyttat hit?

"

"Så klart att jag tycker", sa Annika.

"Jag minns inte ens en gång vad vi lekte förut, innan hon kom hit, minns du?

"

"Tja, vi spelade krocket och sånt där", sa Annika.

"Men det är liksom skojigare med Pippi, tycker jag. Och med hästar och sånt där! "


Want to learn a language?


Learn from this text and thousands like it on LingQ.

  • A vast library of audio lessons, all with matching text
  • Revolutionary learning tools
  • A global, interactive learning community.

Language learning online @ LingQ

När poliserna hade funderat en stund gick de och hämtade en stege som de reste mot ena husgaveln, och så klättrade de upp, den ena först och den andra sen, för att hämta ner Pippi.

Men de såg nog lite rädda ut när de klev ut på takåsen och började balansera i riktning mot Pippi.

"Var inte rädda", skrek Pippi.

"Det är inget farligt. Bara roligt. "

När poliserna kom på två stegs avstånd från Pippi skuttade hon raskt ner från skorstenen, och under skrik och skratt sprang hon längs takåsen bort till den andra gaveln.

Ett par meter från huset stod ett träd.

"Nu dyker jag", skrek Pippi, och så hoppade hon rakt ner i trädets grönskande krona, hängde sig fast vid en gren, dinglade ett slag fram och tillbaka och lät sig sen falla till marken.

Och sen pilade hon i väg till den andra gaveln och tog bort stegen.

Poliserna hade sett en aning snopna ut när Pippi hoppade, men ändå mera snopna blev de när de hade balanserat sig tillbaka längs takåsen och skulle klättra nerför stegen.

Först blev de förfärligt arga och skrek åt Pippi som stod nedanför och tittade på dem att hon genast skulle sätta dit stegen, annars skulle hon få se på annat.

"Varför är ni så arga?

" sa Pippi förebrående. "Vi leker ju bara kull, och då ska man väl va' vänner! "

Poliserna funderade en stund, och till sist sa den ene med förlägen röst:

"Äh, hör du, vill du inte vara hygglig och sätta hit stegen så vi kan komma ner?

"

"Så klart att jag vill", sa Pippi och satte ögonblickligen dit stegen.

"Och sen kan vi väl dricka kaffe och ha lite trevligt ihop. "

Men poliserna var minsann lömska, för så fort de hade kommit ner på marken rusade de på Pippi och skrek:

"Nu ska du fa, din otäcka unge!

"

Men då sa Pippi:

"Nej, nu har jag inte tid att leka längre.

Fast skojigt är det, det medger jag. "

Och så tog hon ett kraftigt tag i bältet på båda poliserna och bar dem längs trädgårdsgången ut genom grinden och ut på vägen.

Där satte hon ner dem, och det dröjde en lång stund innan de kom sig för att röra på sig.

"Vänta ett slag", skrek Pippi och så sprang hon in i köket.

Hon kom ut med ett par pepparkakshjärtan och sa vänligt:

"Vill ni smaka?

Det gör väl inget att dom är lite brända. "

Sen gick hon tillbaka till Tommy och Annika som stod där med uppspärrade ögon och bara förundrade sig.

Och poliserna skyndade sig tillbaka till stan och sa till alla tanterna och farbröderna där att Pippi nog inte var riktigt lämplig på ett barnhem.

De talade inte om att de hade varit uppe på taket.

Och tanterna och farbröderna tyckte att det var väl bäst att låta Pippi få bo kvar i Villa Villekulla.

Och om det var så att hon ville gå i skolan, så fick hon ordna den saken själv.

Men Pippi och Tommy och Annika hade en riktigt trevlig eftermiddag.

De fortsatte det avbrutna kaffekalaset. Pippi körde i sig fjorton pepparkakor, och sen sa hon:

"Det där var inte vad jag menar med riktiga sortens poliser.

Nähä! Alldeles för mycket prat om barnhem och pluttifikation och Lissabon. "

Efteråt lyfte hon ut hästen, och så red de på honom alla tre.

Annika var först rädd och ville inte, men när hon såg hur roligt Tommy och Pippi hade så fick Pippi lyfta upp henne på hästryggen också. Och hästen skumpade runt, runt i trädgården och Tommy sjöng: "Här komma de svenske med buller och bång! "

När Tommy och Annika hade krupit till sängs den kvällen så sa Tommy:

"Annika, tycker du inte det är bra att Pippi har flyttat hit?

"

"Så klart att jag tycker", sa Annika.

"Jag minns inte ens en gång vad vi lekte förut, innan hon kom hit, minns du?

"

"Tja, vi spelade krocket och sånt där", sa Annika.

"Men det är liksom skojigare med Pippi, tycker jag. Och med hästar och sånt där! "

×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.