image

Pippi Långstrump, 08 - Pippi leker kull med poliser (01)

I den lilla staden blev det snart allmänt bekant att en flickunge på nio år bodde ensam i Villa Villekulla.

Stans tanter och farbröder tyckte inte alls att detta gick an. Alla barn måste ju ha någon som förmanade dem och alla barn måste gå i skolan och lära sig multiplikationstabellen. Och därför bestämde alla tanterna och farbröderna att den lilla flickan i Villa Villekulla genast måste sättas i ett barnhem.

En vacker eftermiddag hade Pippi bjudit Tommy och Annika till sig på kaffe och pepparkakor.

Hon dukade kaffet på verandatrappan. Där var det så soligt och skönt, och alla blommorna i Pippis trädgård doftade. Herr Nilsson klättrade upp och ner på verandaräcket. Och då och då stack hästen fram nosen för att bli bjuden på en pepparkaka.

"Vad det ändå är härligt att leva", sa Pippi och sträckte ut benen så långt hon kunde.

Just då kom det två poliser i full uniform in genom grinden.

"Oj", sa Pippi.

"Jag måste ha min lyckodag i dag också. Poliser är det bästa jag vet. Näst rabarberkräm. "

Och hon gick emot poliserna med ansiktet strålande av förtjusning.

"Är det här den där flickan som har flyttat in i Villa Villekulla?

" frågade den ene av poliserna.

"Tvärtom", sa Pippi.

"Det här är en mycket liten moster som bor på tredje våningen i andra ändan av stan. "

Hon sa det bara för att hon ville skoja lite med poliserna.

Men de tyckte inte alls att det var roligt. De sa att hon inte skulle försöka göra sig kvick. Och så berättade de att snälla människor där i stan hade ordnat så att hon skulle få plats i ett barnhem.

"Jag har redan plats i ett barnhem", sa Pippi.

"Vad säjer du, är det redan ordnat?

" frågade den ene av poliserna. "Var ligger det barnhemmet? "

"Här", sa Pippi stolt.

"Jag är ett barn, och det här är mitt hem, alltså är det ett barnhem. Och plats har jag här, gott om plats. "

"Kära barn", sa polisen och log, "det där förstår du inte.

Du måste komma på ett riktigt barnhem och få nån som ser till dej. "

"Får man ha hästar med sej på erat barnhem?

" undrade Pippi.

"Nej, naturligtvis inte", sa polisen.

"Det var väl det jag kunde tro", sa Pippi dystert.

"Na, men apor da?

"Visst inte, det förstår du väl.

"

"Jaha", sa Pippi, "då får ni allt skaflfa er ungar till erat barnhem nån annanstans.

Jag tänker inte flytta dit. "

"Ja, men förstår du inte att du måste gå i skolan", sa polisen.

"Varför måste man gå i skolan?

"

"För att lära sej saker och ting förstås.

"

"Vad då för saker?

" undrade Pippi.

"Allt möjligt", sa polisen, "en hel massa nyttiga saker, multiplikationstabellen till exempel.

"

"Jag har klarat mej bra utan nån pluttifikationstabell i nio år", sa Pippi.

"Och då går det nog i fortsättningen också. "

"Ja, men tänk så tråkigt det ska bli för dej att vara så okunnig.

Tänk när du blir stor en gång, och nån kanske kommer och frågar dej vad huvudstaden i Portugal heter och du då inte kan svara. "

"Jag kan visst svara", sa Pippi.

"Jag bara svarar så här: Om du är så förtvivlat angelägen att få veta vad huvudstaden i Portugal heter, så skriv för all del direkt till Portugal och fråga! "

"Ja, men tror du inte du skulle tycka det var tråkigt att du inte själv visste det?

"

"Kan väl hända", sa Pippi.

"Jag skulle väl ligga vaken ibland om kvällarna och undra och undra: Vad i all sin dar heter huvudstan i Portugal? Men man kan ju inte få ha roligt jämt", sa Pippi och ställde sig på händerna ett tag. "Förresten har jag vatt i Lissabon med min pappa", fortsatte hon, där hon stod upp och ner, för hon kunde prata då också.

Men då sa en av poliserna att Pippi minsann inte skulle tro att hon fick göra som hon själv ville.

Hon fick allt lov att följa med till barnhemmet och det tvärt ändå. Han gick emot henne och tog tag i armen på henne.

Men Pippi gjorde sig hastigt lös, klappade till honom helt lätt och sa: "Kull!

"

Och innan han hann blinka hade hon tagit ett skutt upp på verandaräcket.

Med ett par tag var hon uppe på balkongen som låg över verandan.

Poliserna hade inte lust att klättra efter samma väg.

Därför rusade de in i huset och upp i övre våningen. Men när de kom ut på balkongen var Pippi redan halvvägs uppe på taket. Hon klättrade på takpannorna ungefär som om hon själv hade varit en apa. På ett ögonblick stod hon uppe på takåsen och hoppade behändigt upp på skorstenen.

Nere på balkongen stod de bägge poliserna och rev sig i håret, och på gräsmattan stod Tommy och Annika och kikade upp på Pippi.

 "Vad det är roligt att leka kull", skrek Pippi.

"Och vad det var snällt av er att komma hit. Det är min lyckodag i dag också, det märks tydligt. "


Want to learn a language?


Learn from this text and thousands like it on LingQ.

  • A vast library of audio lessons, all with matching text
  • Revolutionary learning tools
  • A global, interactive learning community.

Language learning online @ LingQ

I den lilla staden blev det snart allmänt bekant att en flickunge på nio år bodde ensam i Villa Villekulla.

Stans tanter och farbröder tyckte inte alls att detta gick an. Alla barn måste ju ha någon som förmanade dem och alla barn måste gå i skolan och lära sig multiplikationstabellen. Och därför bestämde alla tanterna och farbröderna att den lilla flickan i Villa Villekulla genast måste sättas i ett barnhem.

En vacker eftermiddag hade Pippi bjudit Tommy och Annika till sig på kaffe och pepparkakor.

Hon dukade kaffet på verandatrappan. Där var det så soligt och skönt, och alla blommorna i Pippis trädgård doftade. Herr Nilsson klättrade upp och ner på verandaräcket. Och då och då stack hästen fram nosen för att bli bjuden på en pepparkaka.

"Vad det ändå är härligt att leva", sa Pippi och sträckte ut benen så långt hon kunde.

Just då kom det två poliser i full uniform in genom grinden.

"Oj", sa Pippi.

"Jag måste ha min lyckodag i dag också. Poliser är det bästa jag vet. Näst rabarberkräm. "

Och hon gick emot poliserna med ansiktet strålande av förtjusning.

"Är det här den där flickan som har flyttat in i Villa Villekulla?

" frågade den ene av poliserna.

"Tvärtom", sa Pippi.

"Det här är en mycket liten moster som bor på tredje våningen i andra ändan av stan. "

Hon sa det bara för att hon ville skoja lite med poliserna.

Men de tyckte inte alls att det var roligt. De sa att hon inte skulle försöka göra sig kvick. Och så berättade de att snälla människor där i stan hade ordnat så att hon skulle få plats i ett barnhem.

"Jag har redan plats i ett barnhem", sa Pippi.

"Vad säjer du, är det redan ordnat?

" frågade den ene av poliserna. "Var ligger det barnhemmet? "

"Här", sa Pippi stolt.

"Jag är ett barn, och det här är mitt hem, alltså är det ett barnhem. Och plats har jag här, gott om plats. "

"Kära barn", sa polisen och log, "det där förstår du inte.

Du måste komma på ett riktigt barnhem och få nån som ser till dej. "

"Får man ha hästar med sej på erat barnhem?

" undrade Pippi.

"Nej, naturligtvis inte", sa polisen.

"Det var väl det jag kunde tro", sa Pippi dystert.

"Na, men apor da?

"Visst inte, det förstår du väl.

"

"Jaha", sa Pippi, "då får ni allt skaflfa er ungar till erat barnhem nån annanstans.

Jag tänker inte flytta dit. "

"Ja, men förstår du inte att du måste gå i skolan", sa polisen.

"Varför måste man gå i skolan?

"

"För att lära sej saker och ting förstås.

"

"Vad då för saker?

" undrade Pippi.

"Allt möjligt", sa polisen, "en hel massa nyttiga saker, multiplikationstabellen till exempel.

"

"Jag har klarat mej bra utan nån pluttifikationstabell i nio år", sa Pippi.

"Och då går det nog i fortsättningen också. "

"Ja, men tänk så tråkigt det ska bli för dej att vara så okunnig.

Tänk när du blir stor en gång, och nån kanske kommer och frågar dej vad huvudstaden i Portugal heter och du då inte kan svara. "

"Jag kan visst svara", sa Pippi.

"Jag bara svarar så här: Om du är så förtvivlat angelägen att få veta vad huvudstaden i Portugal heter, så skriv för all del direkt till Portugal och fråga! "

"Ja, men tror du inte du skulle tycka det var tråkigt att du inte själv visste det?

"

"Kan väl hända", sa Pippi.

"Jag skulle väl ligga vaken ibland om kvällarna och undra och undra: Vad i all sin dar heter huvudstan i Portugal? Men man kan ju inte få ha roligt jämt", sa Pippi och ställde sig på händerna ett tag. "Förresten har jag vatt i Lissabon med min pappa", fortsatte hon, där hon stod upp och ner, för hon kunde prata då också.

Men då sa en av poliserna att Pippi minsann inte skulle tro att hon fick göra som hon själv ville.

Hon fick allt lov att följa med till barnhemmet och det tvärt ändå. Han gick emot henne och tog tag i armen på henne.

Men Pippi gjorde sig hastigt lös, klappade till honom helt lätt och sa: "Kull!

"

Och innan han hann blinka hade hon tagit ett skutt upp på verandaräcket.

Med ett par tag var hon uppe på balkongen som låg över verandan.

Poliserna hade inte lust att klättra efter samma väg.

Därför rusade de in i huset och upp i övre våningen. Men när de kom ut på balkongen var Pippi redan halvvägs uppe på taket. Hon klättrade på takpannorna ungefär som om hon själv hade varit en apa. På ett ögonblick stod hon uppe på takåsen och hoppade behändigt upp på skorstenen.

Nere på balkongen stod de bägge poliserna och rev sig i håret, och på gräsmattan stod Tommy och Annika och kikade upp på Pippi.

 "Vad det är roligt att leka kull", skrek Pippi.

"Och vad det var snällt av er att komma hit. Det är min lyckodag i dag också, det märks tydligt. "

×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.